Brasilien efter Rousseff: svåra utmaningar väntar

I onsdags avsattes president Dilma Rousseff definitivt efter den riksrättsprocess som pågått i den brasilianska kongressen sedan i december förra året. Initiativet till processen togs av talmannen i den brasilianska kongressens deputeradekammare, den frireligiöse högerpolitikern Eduardo Cunha.

Detta var egentligen ett utpressningsförsök från talmannen mot regeringen och kongressen för att försöka svära sig fri från omfattande anklagelser om korruption, som riktats mot honom. Riksrättsprocessen startade sedan formellt i maj genom beslut av den brasilianska senaten. Men bara några veckor därefter avsattes Cunha som kongressledamot och talman allteftersom korruptionsprocessen mot honom avancerade.

”Parlamentarisk statskupp”
Dilma, som alla brasilianare kallar henne, fälldes för att genom lån från statliga banker tillfälligt ha förbättrat det omfattande budgetunderskottet i landet, något som flera presidenter gjort tidigare utan påföljd. Hennes parti PT, Arbetarpartiet, hävdar att detta i själva verket är en statskupp. En parlamentarisk statskupp kallade hon det själv när hon försvarade sig personligen inför senatsledamöterna under riksrättens slutförhandlingar under en session som varande i mer än 12 timmar. Och någon riksrätt i svensk bemärkelse kan detta knappast jämföras med.

Snarare är det de ändrade majoritetsförhållanden i kongressen som möjliggjort att samla en majoritet för att avsätta presidenten med budgetmanipulationerna som förevändning. PMDB, landets näst största parti och PT:s tidigare regeringspartner, bytte i början av året sida och lierade sig med oppositionen. Riksrättsprocessen är därför snarare främst en politisk reaktion mot landets mycket stora ekonomiska problem och omfattande korruption i det politiska systemet finansierat med medel från det stora halvstatliga oljeföretaget Petrobras.

Sociala förbättringar under Lula
Under 00-talet upplevde Brasilien en omfattande högkonjunktur driven av de höga priserna på landets råvaror på världsmarknaden. Levnadsförhållandena för miljontals brasilianare främst från medel- och underklassen förbättrades avsevärt genom en socialt inriktad ekonomisk politik som ökade sysselsättning och konsumtion och minskade de mycket stora inkomstklyftorna mellan fattiga och rika. Det var Arbetarpartiets ledare sedan många år, Lula da Silva, som 2003–2010 ledde denna omfattande förändring av Brasilien som landets president, vilket gav honom stor popularitet hos de brasilianska väljarna och också gjorde honom till en respekterad politisk ledare i världspolitiken (se faktaruta). År 2010 efterträddes Lula av Dilma Rousseff som president, hans före detta stabschef och bland annat också styrelseordförande i Petrobras.

Bromsad råvaruboom märks
Det är förutsättningarna för denna ekonomiska och sociala framgångssaga som definitivt förändrats i och med att den världsomfattande råvaruboomen bromsats upp. Flera misstag i den ekonomiska politiken de senaste åren har förvärrat den ekonomisk nedgång som primärt beror på de minskade råvarupriserna. Sedan ett par år råder en omfattande lågkonjunktur med snabbt växande arbetslöshet, ett omfattande budgetunderskott på ca 10 procent av BNP, stigande inflation, en mycket hög ränta och snabbt växande statsskuld. Under ett flertal år har emellertid den brasilianska ekonomin haft problem med stagnerande produktivitetstillväxt och därmed fallande konkurrenskraft mot omvärlden.

Infrastrukturen är mycket eftersatt, bristerna i undervisningsväsendet stora och den statliga byråkratin mycket omfattande. Lula och Dilma har ärvt övertygelsen från de brasilianska militärerna under diktaturperioden att den statliga sektorn ska ha en mycket omfattande roll i ekonomin. När tillväxten började vika har satsningar gjorts för att stimulera innovation och förbättra infrastruktur, men långt ifrån tillräckligt. Ekonomin lutar sig mot den mycket stora hemmamarknaden men har fortfarande ett omfattande tullskydd och andra handelshinder mot omvärlden. Resultatet är att Brasiliens utrikeshandel fortfarande är begränsad jämfört med liknande länder av samma storlek. Handeln med grannländerna i Sydamerika skulle till exempel kunna var mycket större om produktionsdelning över gränserna genom så kallade värdekedjor utnyttjas i större utsträckning.

Produktiviteten måste öka
Förståelsen för nödvändigheten av omfattande strukturreformer inom ekonomin är fortfarande begränsad hos PT och den brasilianska vänstern. Landets ekonomiska svårigheter skylls nästan enbart på den internationella lågkonjunkturen. Dessutom finns en utbredd övertygelse att landets omfattande fiskala balansproblem kan klaras genom ökad upplåning och en expansion av de statliga utgifterna. Den bristande insikten i och förståelsen för produktionens villkor är en begränsning inte bara för PT i Brasilien utan hos flera av vänsterpartierna i Latinamerika. Den råvaruberoende ekonomin som växt stadigt under mer än ett decennium har skapat en föreställning att ekonomisk politik enbart är en fördelningsfråga. För att kunna försätta en socialt inriktad reformpolitik och minska inkomstklyftorna måste den ekonomiska utvecklingen vändas, produktiviteten förbättras, statens intäkter öka och obalanserna rättas till.

Samma dag som Dilma avsattes svors vicepresident Michel Temer från partiet PMDB in som president fram till nästa val 2018. Under den tid som riksrättsprocessen pågått har han varit tillfällig ersättare. Temer ställde ursprungligen upp på samma valsedel som Dilma när partiet var en del av PT:s regeringskoalition. PMDB är ett traditionellt brasilianskt center-högerparti, som främst företräder politikernas egna intressen. Det är ett utryck för den traditionella brasilianska partistrukturen med cirka 30 olika partier i kongressen och en omfattande korruption. (För en bakgrund till det brasilianska politiska systemets stora problem och korruptionens utbredning och omfattning se tidigare analyser i Utrikesmagasinet av Fredrik Uggla och Lars Palmgren).

Temer tillsatte bara vita män
Michel Temer är minst lika impopulär som Dilma Rousseff och den regering han presenterade när han tillträde i maj, som tillfällig ersättare, består enbart av vita män, en regering med en mycket traditionell brasiliansk högerprofil. Den politiska polariseringen har ökat markant som ett resultat av riksrättsprocessen. Den ekonomiska recessionen med den omfattande arbetslösheten ökar igen de stora klyftorna mellan fattig och rik och ett redan mycket stort politikerförakt ökar ytterligare med de omfattande korruptionsskandalerna. Tre av ministrarna i den nya regeringen har redan tvingats avgå på grund av inblandning i korruptionsskandalen kring Petrobras. Temer själv är dessutom under granskning liksom hans utrikesminister Serra. Många kongressledamöter från flera olika partier ingår också i samma utredning, inklusive de senatorer som fattade beslutet att avsätta Dilma i riksrättsprocessen. Vidare pågår ytterligare en process i Högsta valdomstolen som kan innebära att valresultatet i presidentvalet 2014 ogiltigförklaras på grund av att Dilmas och Temers gemensamma valkampanj finansierades med korruptionsmedel, vilket skulle leda till att den nya presidenten tvingas avgå.

Statliga utgifter måste stramas åt
Den stora utmaningen för regeringen Temer blir nu att försöka vända den ekonomiska utvecklingen. Receptet förefaller vara att strama åt på den statliga utgiftssidan. Utgifterna ska frysas under en 20-årsperiod och enbart öka nominellt med inflationen. På budgetens inkomstsida finns däremot hittills inga förslag om förstärkningar. Mycket talar för en traditionell nedskärningspolitik som inte tar hänsyn till de fördelningspolitiska effekterna. En stor fråga är till exempel genomförandet av en pensionsreform. Pensionerna kostar idag hela 13 procent av BNP; statstjänstemän kan pensionera sig tidigt på fördelaktiga villkor, och [HB3] samtidigt får en stor grupp fattiga en grundpension som motsvarar en minimilön.

Svårt få igenom pensionsreform
Det avgörande blir därför vilken fördelningsprofil som pensionsreformen får. Pensionsreformen blir en av de reformer som kommer att bli svårast för presidenten att få igenom i kongressen. Den nya parlamentariska majoriteten är löst sammansatt och hittills har han tvingats muta den genom att bland annat höja stora grupper statstjänstemäns löner och därmed öka budgetunderskottet med ytterligare 1,5 procent, istället för att minska det. Den nya regeringskoalitionens bräcklighet visade sig också när riksrättsbeslutet togs. Några av koalitionspartierna fronderade och röstade med PT vilket innebar en lindring av effekterna av beslutet för Dilma.

Mera långsiktigt är det helt avgörande för det brasilianska politiska systemets demokratiska fortlevnad att radikalt ändra reglerna för partifinansiering för att förhindra den omfattande korruption, som i stor utsträckning har finansierat partier, valrörelser och fyllt enskilda politikers plånböcker. Uppgiften är extremt svår eftersom många av de nuvarande kongressledamöterna drar stora fördelar av detta system och därför knappast är speciellt förändringsbenägna.

Comeback för Lula?
En första mätare på hur de olika politiska partierna och deras ledare uppfattas av de brasilianska väljarna blir valresultatet i kommunvalet i oktober i år. Därefter riktas alla ögon på president- och kongressvalet 2018. Den nuvarande regeringskoalitionen måste presentera en attraktiv kandidat, eftersom Temer knappast kan vinna ett presidentval. Inom PT och den övriga oppositionen väntar alla på att Lula officiellt ska deklarera att han kandiderar. En stor osäkerhet finns om den fortsatta utredningen av korruptionen kring Petrobras ska leda till att Lula som också är under utredning döms. Detta ligger naturligtvis i högsta grad i den nya regeringens intresse.

Men även om Lula klarar sig från en fällande dom är en valseger långt ifrån given trots att hans opinionssiffror fortfarande är goda. För att Lula och PT ska bli trovärdiga i de brasilianska väljarnas ögon måste de göra en offentlig självkritik och ta sin del av ansvaret för den omfattande politiska korruptionen och dessutom presentera ett trovärdigt långsiktigt ekonomiskt reformprogram. Den politiska temperaturen kommer att var mycket hög i Brasilien de kommande åren och händelseutvecklingen avgörande för landets långsiktiga politiska och ekonomiska utveckling!