Varning för förenklade förklaringar till Syriens krig

Som ett resultat av kriget i Syrien bevittnar vi en av de största flyktingvågorna sedan andra världskriget. När orsakerna till konflikten debatteras lyfter både forskarvärlden och medierna ofta fram kopplingarna mellan torka, vattenbrist och migration.

Alltför ofta görs i det närmaste direkta kopplingar mellan torkan – med tillhörande fokus på klimatförändringar – i Syrien under åren 2008 fram till krigsutbrottet tre år senare. De förklaringsmodeller som fokuserar på sambanden mellan vattenbrist (torka), klimatförändringar, migration och konflikt tenderar att dominera. Det är för få analytiker som gräver djupare. Jag menar att djupare analyser som inkluderar den historiskt-politiska kontexten i Syrien är nödvändiga för en bredare förståelse.

I ett historiskt perspektiv är vatten och migration relaterade. Nomader rörde sig ofta över långa sträckor för att säkerställa vatten och bete för sina djur. Denna migration fokuserade på hur de skulle kunna säkerställa inkomster och överlevnad.

Den debatt vi sett de senaste åren fokuserar på hur människor migrerar/flyr som ett resultat av vattenbrist och torka. Att människor migrerar i områden med ökande vattenbrist och variabilitet i tillgången till vatten är ett faktum i vissa delar av Afrika, Mellanöstern och även Asien. Utmaningarna med klimatförändringar som kan leda till mindre nederbörd och även ändrade nederbördsmönster är utmaningar som kan spä på vattenbrist. I den meningen bidrar klimatförändringar till att förstärka redan existerande utmaningar. Men frågan är vilka andra variabler som spelar in och som kan hjälpa oss till bättre förståelse.

Problemet med så kallade klimatflyktingar har fått ökat utrymme i debatten de senaste åren. Vattenbrist och matbrist har lett till migration och ökat fokus från världssamfundet. Dock finns det ofta många anledningar till att människor bestämmer sig för att migrera. Svag samhällsstyrning, korruption och undermålig hantering av begränsade land- och vattenresurser är några av anledningarna.

Åren före krigsutbrottet i Syrien karaktäriserades av längre torrperiod än normalt och ledde till migration från land till stad, inte minst i området kring Daraa i landets södra delar där konflikten bröt ut i mars 2011. Både medier och forskare har fokuserat på torkan, som orsak till minskade eller förstörda skördar vilka i sin tur lett till migration. Men här missar man viktiga aspekter.

Huvudanledningen, som kommer fram vid en djupare analys, är den syriska regimens mångåriga åsidosättande av vissa områden (däribland kring Daraa) när det gäller utveckling och förnyelser av bevattningssystemen och fungerande styrning av vattenresurserna, inklusive gynnande av vissa områden och en överbetoning på bevattningsjordbruk som utarmade grundvattenresurser.

Francesca de Châtel, en forskare med mångårig erfarenhet lyfter fram det på ett bra sätt; ”… den möjliga roll som klimatförändringar kan ha spelat är inte bara irrelevant; den skapar också förvirring. Istället för att öka insikterna om en framtida vattenresurshantering i Syrien, undviker ett sådant synsätt andra mycket större och viktigare problem. Satt i sitt sammanhang, det syriska upproret, stärker fokus på klimatförändringar det som är Assadregimens berättelse, där varje tillfälle tas i akt att skylla upproret på externa faktorer istället för på egna misslyckanden och oförmåga till reformer”.

Det faktum att 200 000 syrier migrerade från land till stad kan således inte primärt härledas till torkan utan är ett resultat av mångårigt åsidosättande av vissa regioner i Syrien i fråga om investeringar i bevattningssystem för att kunna hantera längre torrperioder än normalt.

Det är också viktigt att sätta exemplet Syrien i en regional kontext.  Grannlandet Jordanien, som i grunden har mycket större vattenbrist än Syrien, drabbades också av torka under samma period men lyckades på ett helt annat sätt hantera utmaningarna då man hade andra system på plats för att klara längre torrperioder.

Redan 2013 skrev Sowers, Woertz and Waterbury i artikeln Did the Drought trigger the Syria Crisis om relationen mellan torka och Syriens inbördeskrig att “… istället för att tydliggöra sambandet mellan torka och konflikt har det syriska exemplet tydliggjort hur politiska system och ekonomisk politik kan förstärka ett lands sårbarhet för miljöförändringar”.

Även om det är frestande att dra snabba slutsatser om sambandet mellan torka, klimatförändringar, migration och konflikt kan man sammanfattningsvis notera att dessa komplexa frågor kräver en djupare analys som tar hänsyn till fler faktorer.

Att det har varit torka i Syrien är ett faktum. Likaså att en migration från land till stad ägde rum innan inbördeskriget bröt ut. Men att på dessa grundvalar dra slutsatsen att torkan var själva orsaken till konflikten är inte korrekt. Förenklingar kan verka tilltalande men är sällan användbara om man önskar göra goda analyser. De tjänar inte heller som underlag för att utveckla policy-redskap.

I försöken att förstå migrationsfrågor är det tydligt att det sällan finns en enda anledning till migration eller att människor flyr. När det internationella samfundet arbetar vidare för att finna lösningar kring detta frågekomplex är det därför av yttersta vikt att utveckla lösningar som kan hantera grundorsaker till migration – vattenknapphet, torka och klimatförändringar inkluderat.