Rumänsk vrede mot maktelitens korruption

Hundratusentals rumäner trotsade vinterkylan och gick ut på gatorna för att delta i protesterna under några veckor i januari och februari i år. Anledningen var att socialdemokraten Sorin Grindeanus nyvalda regeringskoalition sökte avkriminalisera korruption för belopp under 200 000 lei (cirka 463 000 kronor) samt benåda vissa redan åtalade eller fängslade korruptionsmisstänkta.

Efter några dagars intensiva protester drog regeringen tillbaka sitt dekret, med vilket de försökt runda parlamentet. Rumänerna i gemen var dock skeptiska till reträtten. De fruktade att Grindeanus regering skulle försöka driva igenom sitt dekret på annat vis. Så människor samlades åter på gatorna med krav på regeringens avgång. På regeringsbyggnadens fasad projicerade demonstrater slagord som ”ge inte upp”. I folkhavets vintermörker användes mobilskärmar för att i en kollektiv aktion avbilda den rumänska flaggan.

Missnöjet mot regeringen var utbrett, och den framtidstro som genomsyrade Rumänien vid EU-inträdet för tio år sedan var som bortblåst. Då var ett av Rumäniens viktigaste löften att korruptionen skulle bekämpas.

Korruptionen före inträdet i EU
Maktmissbruk och korruption har sedan länge varit utbredda problem i Rumänien. Systemet frodades under diktatorn Nicolae Ceaușescu, som styrde från 1965 fram till 1989, då hans regim störtades efter massiva protester. Han och hustrun Elena avrättades på juldagen 1989 efter en summarisk rättegång.

Det land Ceaușescu lämnade efter sig var bland de fattigaste i Europa. Under 1990-talet försökte nyvalda politiker sätta fart på ekonomin genom lån från Internationella valutafonden (IMF) med ekonomiska reformer som motprestation. Men dessa blev bara halvhjärtat genomförda. Många av 1990-talets politiker härstammade från Ceaușescus parti och de hade inga planer på att förändra systemet i grunden. Följden blev att BNP föll med flera procentenheter under 1990-talet.  

Kampen mot korruptionen tog inte fart förrän EU började sätta tryck i samband med Rumäniens förhandlingar om medlemskap. Mutsystem och andra former av maktmissbruk kartlades av Världsbanken på Bukarestregeringens begäran och denna vidtog också flera åtgärder för att visa att Rumänien hade vad som krävdes för att bli del av EU:s stora utvidgning 2004. År 2001 antog Rumänien Lagen om offentlighet och året därpå grundades Nationella åklagarmyndigheten mot korruption (DNA) – två viktiga åtgärder. Trots dessa och andra ansträngningar brast det i efterlevnaden av reformerna, varmed EU beslutade att Rumäniens inträde skulle skjutas på framtiden.

Av de 12 kandidatländer som var tänkta att ingå i EU:s utvidgning 2004 blev det bara tio. Rumänien och Bulgarien ställdes vid sidan av. Därmed ökade pressen på Rumänien, som inte ville hamna sist i ledet av nya medlemsländer. Flera satsningar gjordes, bland annat lyckades dåvarande justitieministern Monica Macovei reformera det tidigare åklagarämbetet. Det nya Nationella anti-korruptionsdirektoratet (DNA) hade till uppgift att endast fokusera på korruption på medel- och hög nivå. DNA kom att bli det viktigaste instrumentet mot maktmissbruk bland högt uppsatta politiker och tjänstemän. 

Åtgärderna gav dock inte tillräckligt resultat. Så när Rumänien trädde in i EU den 1 januari 2007 var det på villkor att arbetet mot korruption skulle stärkas och ett starkare rättsväsende införas samt att EU-kommissionen skulle övervaka dessa initiativ genom sin Samarbets- och bekräftelsemekanism (CVM). 

Kampen mot korruption sedan 2007
Till en början gick arbetet mot maktmissbruk trögt, men det har intensifierats under senare år. DNA utreder numera ett stort antal misstänkta och har de senaste åren drivit tusentals fall till rättegång. Arbetet har givetvis stött på motstånd. DNA har pekats ut som lika brutalt som Ceaușescus ökända hemliga polis Securitate, och DNA:s arbete har liknats vid en häxjakt. Men dessa reaktioner kan också ses som bevis på att antikorruptionsmyndigheten fungerar. 18 ministrar, som suttit vid makten sedan 2004, har åtalats eller fällts för olika typer av korruptionsbrott, inklusive Adrian Năstase, socialdemokrat och premiärminister åren 2000–2004. Även tusentals politiker på lägre nivåer, medieprofiler och personer från rättsväsendet har fällts i domstolar.

Många nuvarande parlamentariker står åtalade för olika typer av maktmissbruk, bland dem Liviu Dragnea, också han socialdemokrat. En villkorlig dom för valfusk hindrade honom från att bli premiärminister. Det kritiserade lagförslaget, som demonstranterna i januari lyckades stoppa, skulle ha friat honom och många andra parlamentariker från korruptionsmisstankar.

Förutom det institutionella arbetet mot korruption utgör även civilsamhället en viktig drivkraft. Protesterna har varit många under de senaste åren. År 2013 ägde demonstrationer rum mot att det kanadensiska företaget Gabriel Resources fått tillstånd att utvinna guld i det omtvistade Roșia Montană i västra Transsylvanien. Om utvinningen blivit av hade de 4 000 invånarna i området tvingats flytta och flera historiska platser förstörts. Guldexploateringen sågs också som en miljörisk då cyanid används i processen. Protesterna ledde till att projektet lades ner och att platsen hamnade på Unescos världsarvslista. Dessa demonstrationer blev viktiga för civilsamhällets fortsatta organisering. 

Gammal bondgård i Roșia Montană, där tusentals hotades av tvångsfördrivning. Foto: Cartophil/Shutterstock

I november 2015 bröt nya demonstrationer ut efter en brand på nattklubben Colectiv, vilken krävde 64 människoliv. Nattklubbsägaren, som är misstänkt för bestickning, hade fått tillstånd att öppna klubben trots bristande brandsäkerhet. Demonstranterna beskyllde politikerna för utbredd korruption, vilket ledde till att dåvarande premiärministern Victor Ponta avgick och regeringen ersattes av en tillfällig expertregering.

Protesterna i januari i år var inte unika, även om de var de största sedan 1989. De ledde till att regeringsdekretet drogs tillbaka samt till att justitieministern, som tagit initiativet, tvingades gå. Parlamentet röstade också för att en folkomröstning ska hållas om korruptionen, dock utan att specificera exakt vad medborgarna ska rösta om eller när detta ska ske.

Protesterna har ibland beskrivits som en folklig rörelse. Journalisten Claudia Ciobanu skriver att Rumäniens civilsamhälle visat sin förmåga att konfrontera politiker som misstänks för allvarligt maktmissbruk. Utvärderingar från EU-sidans CVM har även visat att civilsamhällets reaktioner haft positiv påverkan och gjort det institutionella arbetet mot korruption mer effektivt.

Andra mer kritiska röster har pekat på att korruptionen inte har minskat, utan att fängelserna bara har blivit trängre. Michael Hein vid Humboldt-universitet i Berlin, som har analyserat kampen mot regeringskorruption i Rumänien, skriver att även om institutionerna nu mer effektivt lyckas fälla även högt uppsatta politiker för maktmissbruk, så kvarstår en korrupt kultur. Socialdemokratiska partiet (PSD) fick dra sig tillbaka efter nattklubbsbranden 2015, men segrade i riksdagsvalet året därpå.  Januaridekretet visade att de inte ändrat sin politik.

Men även om det är lång väg kvar tills Rumänien lyckas bryta en korrupt kultur, så har viktiga framsteg gjorts under de senaste åren. Interna och externa påtryckningar har tvingat politikerna att anta lagar och åtgärder mot korruption. Det kritiserade dekretet gav sken av att maktmissbruket i Rumänien är lika utbrett nu, tio år efter EU-inträdet, som tidigare. Men det kan även tolkas som om kampen mot korruption äntligen börjar ge resultat, när även högt uppsatta politiker fälls i korruptionsmål. Regeringen Grindeanus skrotade förslag var ett försök av korrupta politiker att rädda sitt eget skinn – och det vilade ett drag av desperation i deras agerande. Risken finns att de kommer att försöka väcka nytt liv i sitt initiativ. Men om så skulle ske får de räkna med att rumänerna åter kommer att gå ut på gatorna och protestera.