Mellanösterns religiösa minoriteter nu i Sverige

Mellanösterns religiösa repertoar

I de områden vi idag kallar Mellanöstern och Nordafrika har några av världens äldsta civilisationer uppstått, och från dagens Irak kommer några av de äldsta skriftfynd vi funnit. Den mest kända textsamlingen är sannolikt det så kallade Gilgamesheposet med rötter tillbaka till 4000 år gamla sumeriska texter. I en välkänd berättelse kan vi läsa om Utnapishtim som får ett förebud från guden Enki om att jorden ska översvämmas av en gigantisk flodvåg. Utnapishtim får därför i uppdrag av Enki att bygga en stor båt, och på den ta ombord sin familj, liksom djur och växter. Floden ödelägger jorden och endast de ombord på den stora båten överlever, från dessa specimen tar sedan ett nytt liv på jorden sin början.

Myten om den stora översvämningen och livet som räddas undan undergången på en stor båt har sedan levt vidare i berättelsen om Noa i judiska och kristna traditioner, liksom om Nuh i muslimska traditioner.

Noa och hans ark i katedralen i Monreale på Sicilien. Foto: Shutterstock

Detta är ett av otaliga exempel på myter, riter, helighållna platser och trosföreställningar i Mellanöstern som kommit att delas, tolkas och omtolkas av olika folkgrupper genom historien. Att säkert säga när något först uppstår och vad som influerat vad i dessa processer är svårt, för att inte säga omöjligt. Snarare kan vi se hur Mellanöstern under tusentals år varit en smältdegel för olika kulturinfluenser. Det har medfört att vad vi kallar olika religioner delar betydande inslag med varandra.

De tre stora abrahamitiska traditionerna har formerats genom att de genom historien endera lyckats inkorporera eller exkludera grupper som har del i samma arv. Situationen för sådana grupper på marginalen har alltid varit osäker, eftersom de lätt får spela rollen som heretiker, kättare eller syndabockar för majoriteterna. Speciellt i situationer av social oro, ekonomisk nedgång eller när majoriteten av andra anledningar känner sig hotade. Detta kan ses som en förklaring till deras utsatthet under pågående konflikter och maktstrider i Syrien och Irak.

Hotade minoriteter

Mot bakgrund av den historia av etnisk och religiös mångfald som Mellanöstern kan uppvisa innebär det senaste århundradet en negativ utveckling där många minoriteter upplever en ökad utsatthet. Diskriminering och förföljelse har medfört att många av dessa är att anse som hotade minoriteter vilka kanske snart inte längre finns representerade i regionen. I stället växer dessa grupper i Europa och bidrar till att göra Europa mer heterogent. Ett Europa som under främst det senaste årtusendet istället sett en motsatt utveckling där kristendom kommit att dominera. Få förkristna religioner har kunnat överleva denna process. Det kan exempelvis vara viktigt att komma ihåg att all annan religion än luthersk kristendom förbjöds vid Uppsala möte 1593 som en följd av teologiska och politiska intressen; detta faktum fick förödande konsekvenser för exempelvis samer och katoliker i Sverige.

I dagens konflikter kan vi se hur historiska spänningar och fördomar aktualiseras och får legitimera nytt våld och nya övergrepp. Ett exempel är hur den medeltida teologen Ibn Taymiyya (d. 1328) använts av IS för att legitimera övergrepp på kurdiska och shia-muslimska grupperingar i norra Irak. Övergreppen som skedde i samband med IS offensiv mot Sinjarbergen och Nineveslätten 2014 resulterade enligt en rapport av Amnesty International i att mer än 800 000 personer tvingades lämna sina bostäder. Ett stort antal män, kvinnor och barn har också mördats, våldtagits och sålts som sexslavar och många har även utsatts för tvångskonvertering.

Gemensamma strategier

De flesta grupperna i rapporten Religiösa minoriteter från Mellanöstern uppvisar tre gemensamma drag som direkt kan relateras till ovan skissade situation och historia och som alla syftar till att skydda och bevara den egna gruppen och dess egenart. För det första tenderar de att vara endogama, man gifter sig och bildar familj inom den egna gruppen. Detta för att försöka garantera sammanhållning istället för att knyta sig till majoritetskulturen genom blandgifte.

För det andra tenderar de att vara esoteriska, i betydelsen att deras traditioner hållits hemliga och att religionens läror och hemligheter varit förbehållna en liten initierad elit. Detta kan innebära stora utmaningar i Sverige, där man generellt saknar religiösa funktionärer som kan leda religiösa ceremonier eller undervisa församlingar i de religiösa dimensionerna av deras traditioner. Att flera av grupperna saknar religiöst skolade medlemmar i Sverige kan också medföra att de får svårare att kreativt omtolka sina traditioner på sätt som möjliggör en vidare religionsutövning i det nya landet. Som vi sett medför detta en oro bland vissa informanter att deras traditioner kommer att få svårt att överleva i Sverige.

I relation till det esoteriska draget har representanter för dessa fem traditioner generellt praktiserat vad som kallas taqiyya. Detta är en strategi som kan användas av många olika grupper när de befinner sig i minoritet eller i en hotfull situation. Främst förknippas taqiyya kanske med shiitisk islam, där det innebär att shiamuslimer kan dölja sin trostillhörighet och praktisera som sunnimuslimer i utsatta situationer. Men detta gäller alltså även grupper som fokuseras i denna rapport. Denna slutenhet och dessa hemlighetsstrategier har vidare bidragit till att forskarvärlden har dålig och i många fall osäker kunskap om dessa grupper.

Utmaningar i diaspora

Det faktum att dessa grupper ofta stått inför valet att bibehålla sin särart och då leva i marginalen och ständigt riskera diskriminering, eller överge sina traditioner och låta sig assimileras in i majoritetskulturer finner också likheter i deras situation i Sverige. I den situation som beskrivits ovan, där representanter för de olika grupperna identifierar en rad utmaningar vad rör hur dessa traditioner ska förmedlas till kommande generationer, står de även här inför risken att dessa ska glömma och överge traditionerna och assimileras in i den sekulära svenska majoritetskulturen.

Rapporten Religiösa minoriteter från Mellanöstern bidrar med uppdaterad kunskap om dessa månghundraåriga, kanske mångtusenåriga traditioner som inte länge återfinns endast i otillgängliga bergsområden i Mellanöstern och Nordafrika – utan i ökande grad även i Helsingborg, Borlänge, Norrköping eller Sollentuna.