Kina har fått två olika läger  i synen på Trump

Det har varit förvånansvärt tyst på kinesiska sociala medier efter det att Donald Trump installerades som USA:s president i fredags. Vi närmar oss också snabbt det kinesiska nyåret, med dess efterlängtade ledighet, då alla kineser försöker få tag på biljetter för att åka hem och fira med sina familjer.

Kanske är det inte konstigt om kineserna är föga intresserade av utrikespolitik just nu. I vanliga fall brukar Wechat – en app som nästan alla kineser använder och som är en kombination av Facebook, Whatsapp och Swish – surra av rykten och kommentarer.

Trumps installation verkar i alla fall ha följts av det som på nätet ibland ironiskt kallas ”Sanningsministeriet” (från George Orwells 1984). Enligt China Digital Times, en nyhetssida som samlar nyheter från och om Kina, har uppgifter läckt ut från en ”tjänsteman i propagandans tjänst”, som gett direktiv om hur kinesiska medier ska skriva om Trump. Enligt direktivet får kinesiska journalister inte skriva oberoende eller självständiga artiklar om Trumps installation, utan enbart återge officiella meddelanden; ”spinn inte vidare på media-hypen” är budskapet.

I brist på officiella bulletiner får sökningar på Baidu, Kinas motsvarighet till Google, tjäna som underlag för att ta reda på hur den öppna diskussionen om Trump förs. Artiklar på Baidu som inte censurerats eller rensas bort får anses uppfylla kraven från ”Sanningsministeriet”.

Kvinnomarschen i USA – som den återgetts i kinesiska medier.

Ruan Zongze (阮宗泽) är vice ordförande och ansvarig för dagliga frågor på Kinesiska institutet för utrikesärenden (中国国际问题研究院). I samband med ett seminarium under rubriken ”Tiden med Trump: Framtiden för Kina–USA-relationer” skrev han att Kina har både kraft, resurser och vilja att hantera relationerna med USA, men också eget ansvar för dessa framtida förbindelser. Kina kommer aktivt att verka för förbättrade bilaterala relationer, heter det.

Ruan Zongze påpekar vidare att både USA-Kina-relationerna och världssamfundet befinner sig vid en vändpunkt. I de bilaterala förbindelserna var tidigare Kina den föränderliga variabeln och USA konstanten. I och med Trumps tillträde och USA:s nya regering är rollerna ombytta. På den utrikespolitiska arenan har utvecklingen rört sig i multipolär riktning vilken, precis som globaliseringen, inte går att stå emot. Men denna trend innebär stora inbördes slitningar på varje part i en multipolär världsordning: EU, Ryssland, USA och Kina.

Då Trump redan har gjort sig (ö)känd för att vara impulsiv, påtalar Ruan vikten av att ta sig tid för att förstå Trump. Han menar att de bilaterala relationerna inte bara kan kastas överbord utan måste hanteras. Han beskriver Trump som en ledare som, beväpnad med en stor klubba som tillhygge, försöker skrämma sina fiender – och vänner.

All China Federation of Trade Unions (ACFTU) är Kinas enda tillåtna fackliga organisation med 280 miljoner medlemmar. På dess hemsida Zhonggongwang (中工网, en förkortning av 中国工会网), skriver Ling Shengli (凌胜利), generalsekreterare på Institutet för diplomatiskt forskningscenter för internationell säkerhet, om Kinas samarbete med USA under Trump.

Ling börjar med att konstatera att America-first-doktrinen inte kommer undan samarbetet med Kina. Han höjer dock ett varningens finger för hur de bilaterala relationerna kommer att utvecklas och hävdar att Trump har förstått att det inte går att ignorera Kinas inflytande i världen. USA behöver Kina till den grad att relationerna mellan dessa båda stormakter inte får försämras alltför mycket.

Trumps ledarstil och personlighet har fått många att, felaktigt, tro att de bilaterala relationerna kommer att fyllas av osäkerhet. Hans uttalanden om Kina har varit otydliga, men utifrån hans America-first-doktrin och det Ling kallar ”makten går först”, liksom en amerikansk diplomati ”baserad på nationella intressen”, kan man gissa sig till att både möjligheter och hård konkurrens kommer att rymmas under tiden med Trump. Den amerikanske presidentens uttalanden om möjliga handelshinder mot Kina och hans ifrågasättande av ”Ett Kina”-principen får många att ana en annalkande storm. Men den är inte självskriven, argumenterar Ling.

Han spår att Trump kommer att få svårt att driva igenom alla sina planer och omkullkasta alla existerande avtal och konventioner. Men han menar också att Trumps planer på stora nationella infrastrukturinvesteringar, i syfte att rivstarta USA:s ekonomi, i praktiken kan skapa utomordentliga möjligheter för goda relationer mellan Kina och USA. Dock understryker han att Trumpadministrationen kan bli väldigt olik Obamas. USA och Kina behöver varandra även på sikt, och det hoppas Ling att Trump inser. Men samtidigt måste Kina bereda sig på att relationerna mellan det båda stormakterna kan bli skakiga, anser han.

Huanqiuwang (环球网), Global Times hemsida, hade den 23 januari en huvudledare under rubriken ”Hela västvärlden står inför en vägkorsning av aldrig tidigare skådat slag” . Efter att ha beskrivit omständigheterna för det amerikanska presidentvalet och skillnaderna mellan Trump och Obama pekas även på de utmaningar som Europa står inför. I ledaren framhålls att även New York Times och Financial Times uttrycker stor oro över Trumps presidentmakt.

Den kinesiska ledarsidan beskriver vidare hur den folkopinion, som Trump har fått emot sig, kommer att ”strida på liv och död”, vilket mycket väl kan urholka Trumps folkliga förankring på sikt. Svårigheterna med Trumps finanspolitik  framhålls också: att förena tillväxt med bättre fördelning av den ekonomiska ”kakan” är en känslig och svår fråga.

Ledarsidan tror att Trump hur som helst kommer att agera efter eget huvud, men hur långt han kommer att gå vet ingen. Dock säger man sig veta att hela världen är dömd att dela bördan av hans utrikespolitiska vågspel.

Av döma av dessa artiklar, och utifrån annat jag läst i kinesisk press, kan man skönja två läger: ett som hävdar att Trump måste inse ”verkligheten” och samarbeta med Kina, vare sig han vill det eller ej. Detta läger tycker att man ska avvakta för att se hur Trump agerar och hur den utrikespolitiska situationen utvecklas. Det andra lägret tror inte att Trump bryr sig om ”verkligheten”. Detta läger ser honom som helt oberäknelig, vilket även sägs påvisas av Trumps flirt med Taiwans president Cai Yingwen och hans utspel om att Taiwan är blott en bricka i det politiska spelet. Detta skeptiska läger kommer sannolikt att vilja se ett militärt starkt Kina som kan möta utmaningarna.

Pressad president Xi Jinping. Foto: Global Panorama

Oavsett vilket läger som vinner i Kinas utrikespolitik sätts stor press på president Xi Jinping. Att Trump drar USA ur handelsavtalet TPP är som en möjlighet serverad på silverfat för honom. Flera nyhetssidor är dock något reserverade över Kinas möjligheter att främja sitt egna alternativ till TPP: RCEP (Regional Comprehensive Economic Partnership eller 区域全面经济伙伴关系). Men när nu USA har skapat detta tomrum så kommer Kina att fylla det, om alla berörda parter är villiga att gå vidare i den riktningen, heter det.

Xi Jinping behöver dock tydligt visa var Kina står gentemot Trump, RCEP och hur Kina som global aktör behöver ta ökat ansvar internationellt.

Peking visste hur Hillary Clinton skulle ha hanterats som president. Men vilka verktyg kan de ta till mot någon som bryr sig föga om traditionella ”västerländska” frågor som mänskliga rättigheter och som dessutom uttalar sig nedsättande om kvinnor – tvärt emot den vanliga och ”erkända” västerländska retoriken?

När de vanliga verktygen blir obrukbara kanske Peking räknar med att endast rejäla geopolitiska kraftmätningar biter på Trump.

Men det vore också att avlägsna sig så mycket det går från den sena Qing-dynastins motsvarighet till Bismarck, den berömde diplomaten/generalen/politikern Li Hongzhangs (李鸿章), som var känd för att söka balansera mellan Kinas behov av modernisering och änkekejsarinnan Cixis starka vilja. Hans traditionella linje var: ”låt barbarerna bekämpa varandra” (以夷制夷). Hans principer har på många sätt länge påverkat Kinas ”försiktiga” utrikespolitik.

Min gissning, efter flera års studier i internationell politik i Kina, är att Peking söker nya handlingsalternativ och tvingas lämna traditionella försvarspositioner för att istället improvisera, något kinesiska ledare generellt har varit motvilliga till. Risken för konfrontation ökar samtidigt som utrymmet för felsteg begränsas.

Trump vill bygga en enorm mur längs gränsen mellan USA och Mexiko. För det behövs ofantliga mängder cement och stål. Ingen sitter på större överproduktion av detta än Kina. Kanske kommer det, precis som Ling Shengli förutspår, att bli början på ett nytt lukrativt samarbete mellan USA och Kina?