Kina bestämmer spelreglerna för den nya Sidenvägen

Infrastrukturprojektet Obor ska binda ihop Kina med Europa via handelsleder genom Centralasien. Leden till havs sträcker sig från Kinas östkust till Medelhavet via Malackasundet, Pakistan, Afrikas östkust och Röda havet. För finansiering har Kina startat upp utvecklingsbanken Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) som även Sverige är medlem i.

Konferensen i Peking var ett tillfälle för president Xi Jinping att visa upp projektet. Men konferensen skapade snarare nya frågetecken än gav svar på gamla frågor. Namnproblematiken illustrerar otydligheten som omger Obor. One Belt One Road går också under namnet BRI, Belt and Road Initiative, där ”Belt” även kallas the 21st Century Maritime Silk Road. På svenska säger man ofta ”den nya Sidenvägen”.

Kinas president Xi Jinping. Foto: Shutterstock

I sitt öppningstal på konferensen betonade Xi Jinping samarbete där Sidenvägen historiskt sett länkar ihop öst och väst. Obor är inte bara en handelsväg för varor, utan även en plattform för kunskapsutbyte. Enligt Xi står världen inför många utmaningar; den ekonomiska tillväxten behöver ny kraft, fördelas mer rättvist och de ekonomiska klyftorna måste överbyggas. Utveckling är nyckeln till dessa problem och därmed är Obor lösningen, anser Xi. Med dess hjälp vill Kina skapa nya internationella relationer genom samarbete och win-win där dialog istället för konfrontation ligger till grund. Men många frågetecken kvarstår än.

Problem #1: Otydlighet

Obor lanserades som en infrastruktursatsning, vilken skulle driva på utvecklingen i Kinas västliga provinser. Men på det ekonomiska forumet i Davos tidigare i år lanserade One Belt One Road av president Xi som Kinas bidrag till den globala ekonomin. Så vitt skilda länder som USA, Nordkorea, Sri Lanka och Nepal har bjudits in att arbeta inom Obors ramverk. Projektet har alltså utvecklats från ett konkret infrastrukturprojekt till en världsomspännande multilateral samarbetsplattform.

Vad ett ”medlemskap” i Obor innebär, hur samarbetet konkret ser ut och på vilket sätt andra länder kan bidra är fortfarande oklart. Vad för slags kunskapsutbyte och hur Obor ska kunna jämna ut sociala och ekonomiska orättvisor är fortfarande ovisst. Brist på information från Kinas sida har öppnat för spekulationer och kritik.

Analytiker och Kinakännare i väst ser Obor som Kinas sätt att mildra den inhemska överproduktionen av glas, stål och betong, ta del av marknaderna utanför Kina och öka den egna ekonomins motståndskraft i händelse av framtida sanktioner mot landet – väsensskilt den altruistiska vision som Xi presenterat. Obor har även stött på kritik för att vara en plattform för en ny Kina-ledd världsordning. Projektets geografiska spännvidd och det faktum att representanter från de ekonomiska stormakterna USA och Japan varken fanns representerade i Kinas utvecklingsbank AIIB eller på konferensen i Peking har knappast mildrat skepsisen.

Problem #2: Inkonsekvent lansering av Obor inom EU

EU:s medlemsländer har via ett antal bilaterala projekt Obor-kontakter med Kina. Dock verkar det finnas en bristande intern överenskommelse om hur Kina marknadsför Obor-projekt i olika EU-länder. Kinas representationer har i vissa länder gått ut med information om projekt, men i andra länder går aktiviteten på sparlåga och inga officiella initiativ tycks ha skett.

Det är tydligt att det finns ett intresse för One Belt One Road inom EU, men otydligheten är ett stort problem för vidare utveckling av samarbetet.

Från EU:s håll löper Obor också risk att ses som ännu en extra byråkratisk nivå som tävlar om uppmärksamhet med redan existerande multilaterala och bilaterala samarbeten. Att Bryssel inte har en gemensam röst eller strategisk respons gentemot Obor, bidrar naturligtvis också till att Obor-samarbetet framskrider långsamt.

Problem #3: Otydlighet i ord och handling

President Xis öppningstal bygger på samma narrativ som hans ekonomiska tal i Davos tidigare i år. Där propagerade han för öppenhet, globalisering och frihandel och framstod som dess tydliga förespråkare. Samma tema återkom i talet på konferensen i Peking. Men den här gången var frågetecknen fler och den traditionella kinesiska utrikespolitiken tydligare.

Enligt Xi vilar kinesiskt Obor-samarbete på de fem principerna om fredlig samexistens, vilka är grundvalarna för kinesisk utrikespolitik. Dessa är ömsesidig respekt för suveränitet och territoriell integritet, icke-aggression, icke-inblandning i varandras inre angelägenheter, jämlikhet och ömsesidig nytta, samt fredlig samexistens.

Att Kina idkar utrikespolitik på sina grundprinciper är inte konstigt, men Obor framstår plötsligt mer som ett kinesiskt projekt, på kinesiska premisser, där Kina bestämmer spelreglerna. Detta rimmar illa med Xis tal om kunskaps- och idéutbyte på en plattform ämnad för samstämmighet och jämlikhet länder emellan.

Kameler på den gamla Sidenvägen i nordöstra Kina. Foto: Shutterstock

Obor är ett självhjälps-kit för ekonomisk utveckling på kinesiskt vis, utformat för att passa lokala omständigheter. Enligt det dokument som tydligast beskriver Obor ska projektet inneha hög grad av flexibilitet och elasticitet, vilket bekräftar detta. De östeuropeiska länderna har använt sig av Obor på det sättet och verkar ha lyckas bättre, även om samarbetet inte är smärtfritt.

President Xis tal om globalisering och frihandel torde vara förenligt med västeuropeiska länders syn på internationella relationer. I detta europeiska supervalår är dock transparens, hållbar miljö och sociala aspekter ledord som Obor saknar. För länder som redan har en fungerande infrastruktur har Obor-plattformen i praktiken visat sig krånglig och svårstartad. Ovan nämnda otydligheter och inkonsekventa lansering har bidragit till detta.

I Xis tal framgick att Kina inte ska ingå allianser utan hitta samarbetspartner. Men för att vara en plattform som välkomnar alla länder, gav Obor-konferensen intrycket att Xi mest lyckats attrahera länder vars ledare knappast har någon stor attraktionskraft i Europa, såsom Putin, Erdoğan och Duterte. EU representerades av Greklands Tsipras, Ungerns Orbán och Italiens Gentiloni på högsta nivå. Men var fanns Merkel, Macron, May eller regeringschefer från de nordiska länderna som står för globalisering och frihandel och som borde vara givna ”samarbetspartners” på konferensen?

Om Xi vill att Obor ska öka sin attraktionskraft gentemot de västeuropeiska länderna – och vara den öppna plattform han nämner i sitt tal – måste han göra mer för att få Obor att framstå som ett projekt där alla deltagare har medbestämmande. En större samsyn och lyhördhet för andra länder erfordras – och en stor portion tydlighet. Som det är nu framstår Obor alltför mycket som ett projekt i Kinas regi där fokus ligger på kinesiska intressen snarare än på gränsöverskridande samarbete.