Rumäniens romer offer för det korrupta systemet

En skara magra barn med stora ögon och framsträckta händer kommer fram till mig på en busstation i Bukarest. De pekar på croissanterna i min påse och ber om att få dem. Tidigare hade en ung rumänsk kvinna varnat mig för att grupper av romska barn skulle omringa mig och stjäla mina värdesaker utan att jag skulle märka det. En annan gång springer en taxichaufför fram till mig och min reskamrat när vi går från en busstation mot centrala Bukarest.

– Det är inte säkert här, det här är ett område fullt med zigenare. Jag kör er mot centrum, ropar han.

I Sverige pågår en debatt om vad som ska göras åt dem som kommit från bland annat Rumänien för att tigga, oftast romer. Martin Valfridsson, regeringens tidigare samordnare för utsatta EU-medborgare i Sverige, gick nyligen ut med att han är för ett nationellt förbud mot tiggeri. Detta till följd av en dokumentär av NRK som avslöjade ett kriminellt nätverk i Bergen där stöld och prostitution var sammankopplat med tiggeri. Valfridsson menar att ett tiggeriförbud i Sverige skulle skydda de utsatta människor som tigger från att bli utnyttjade och tvingas till kriminalitet.

Många av dem som tigger på gatorna i Sverige är romer från Rumänien. Foto: Mikael Damkier/Shutterstock

EU-parlamentarikern Soraya Post (FI) och författaren Irka Cederberg svarade att ett förbud inte skulle skydda dem som tigger utan snarare förvärra deras situation genom att frånta dem deras bästa eller enda möjlighet till inkomst. Tiggeriet medför att de som tigger kan återvända till sina hemländer med pengar till att rusta upp sina hem, köpa mediciner och se till att deras barn kan gå i skolan. Thomas Hammarberg och Ulf Bjereld argumenterar också mot ett tiggeriförbud. De menar vidare att svenska myndigheter kan göra mer för de tiggande även i Sverige, som exempelvis att bidra med billiga och säkra boenden.

I Rumänien är romer mycket utsatta, en majoritet lever i fattigdom och diskrimineringen mot dem är påtaglig. Den utbredda antiziganismen och politikernas brist på agerande förhindrar att deras situation förbättras. År 2016 sammanställde FN en rapport om fattigdom och mänskliga rättigheter i Rumänien, i vilken romer pekades ut som en särskild utsatt grupp. Fem år tidigare dokumenterades att det fanns 630 000 romer i Rumänien, men de beräknas vara uppemot två miljoner, motsvarande cirka 10 procent av befolkningen. Statistiken gällande den romska befolkningen är otillförlitlig då många rumäner vill inte erkänna sitt romska påbrå på grund av den stigma som finns.

Ungefär 78 procent av romerna lever på en tillfällig inkomst under den nationella fattigdomsgränsen. 84 procent av romska hushåll rapporterar brist på vatten, el och avlopp. Utsattheten visar sig också i att mödradödligheten är 15 gånger högre bland romska än andra rumänska kvinnor, och att romer i genomsnitt lever 16 år kortare än andra rumäner.

Att arbetslösheten är stor bland romer beror främst på brist på utbildning, och diskriminering på arbetsmarknaden. Andelen romska barn som inte slutför eller tar del av utbildning är hög. Skolgången är officiellt gratis i Rumänien, men ofta tillkommer utgifter för exempelvis måltider, skolskjuts och material som gör det svårt för barn från fattiga familjer att gå i skolan. Detta är kopplat till att skolsystemet är decentraliserat, vilket lägger ett stort ansvar på lokala myndigheter. Fattiga kommuner med små resurser att lägga på skolan kan därför begära att föräldrarna får stå för vissa kostnader. Det är dessutom vanligt att romska föräldrar aldrig har gått i skolan. Även om de gjort det har det inte alltid hjälpt dem få jobb på grund av diskriminering. Risken blir då stor för att romska föräldrar inte tror att skolgång kommer att förbättra barnens framtid och inte uppmuntrar dem att gå i skolan. Istället kanske barnen får hjälpa till hemma eller med att få in pengar.

Många av fördomarna om romer, som att de inte jobbar och inte skickar sina barn till skolan, grundar sig därför på verkliga förhållanden. Viktigt att poängtera är dock att detta inte beror på lathet, som fördomarna påstår. Det är snarare en effekt av den diskriminering, försummelse och isolering som det romska folket utsätts för. FN-rapporten från 2016 belägger detta.

Korruptionen i Rumänien påverkar även romerna och andra utsatta grupper negativt. Den genomsyrar hela samhället och märks i skola och sjukvård bland annat, där det går att betala sig till ett högre betyg i skolan eller bättre och snabbare vård. Detta leder till svårigheter att få tillgång till välfärden för dem som varken har pengar eller kontakter, vilket de flesta romer inte har.

När Rumänien gick med i EU hade det mest korruption av alla EU-länder enligt Transparency International. Under de senaste åren har arbetet mot korruption intensifierats och gett resultat: tusentals korruptionsfall har nu tagits upp i domstolar. Många högt uppsatta personer inom politiken och rättsväsendet har fällts för korruptionsbrott. Men vinterns demonstrationer vittnade om hur korruptionen fortfarande är starkt närvarande i politiken.

Romskt bostadsområde i Bukarests utkant. Foto: Gabriel Petrescu / Shutterstock.

Att korruptionen fortfarande styr så mycket inom politiken minskar chansen för att politikerna skulle göra något åt romernas situation utan att de själva skulle tjäna på det. Det finns inte heller någon stark opposition som pressar politikerna att göra mer. Flera högt uppsatta politiker har gjort antiziganistiska uttalanden, utan att det har påverkat deras popularitet. Romernas största hopp är om EU skulle öka pressen på de rumänska politikerna. År 2011 tog EU-kommissionen fram ett ramverk för romsk inkludering, och alla medlemsländer antog nationella strategier. För att driva arbetet finns möjlighet att söka bidrag från EU:s strukturfonder, främst den sociala fonden.

År 2014 undersökte DN-reportern Josefine Hökerberghur mycket av EU:s strukturfonder som kom fram till romerna i Rumänien. Det visade sig att för budgetperioden 2007- 2014 använde Rumänien endast runt 6,5 miljarder av de 32 miljarder kronor som avsatts från socialfonden och som skulle gå till utbildningsinsatser, arbetsmarknadsinsatser, sjukvårdsinsatser samt insatser för utsatta grupper, såsom romer. Anledningen till att så lite pengar söktes tycks vara politisk ovilja samt brist på resurser hos de myndigheter och organisationer som arbetar med romers rättigheter — de måste själva finansiera fem procent samt lägga ut för hela projekten.

Brister i förvaltningen av fonderna av den rumänska staten gör det svårt att avgöra hur mycket av pengarna som sedan kom fram till organisationer som arbetar med romers rättigheter. Det sistnämnda kan sammankopplas till korruptionen.

För EU:s budgetperiod 2014-2020 har runt 45 miljarder kronor (4,8 miljarder euro) avsatts för Rumänien från socialfonden, där minst 20 procent (9 miljarder) är öronmärkta till fattigdomsutrotning och inkludering av utsattagrupper, däribland romer. År 2015 rapporterade Expressen att utnyttjandegraden för denna fond endast var 47 procent. Hur mycket av dessa pengar som kommer fram till organisationer som arbetar med romer går inte säkert att fastställa.

Sverige och EU måste fortsätta pressa Rumänien att minska romers utsatthet så att de romer, som vill, erbjuds en möjlighet till ett värdigt liv i sitt hemland. Sverige kan hjälpa rumänska myndigheter effektivisera förvaltningen av EU-fonder samt med att driva projekt. Bra början är de samarbeten som Socialdepartementet påbörjat med Rumänien och Bulgarien. Den svenska staten bör även se över hur de kan hjälpa de utsatta som befinner sig i Sverige idag, så att de får humana levnadsvillkor även här.