2017 – ett supervalår i Afrika

I februari inleddes det afrikanska valåret med presidentvalet i det konfliktdrabbade Somalia. Trots stora förseningar och det faktum att direktval inte kunde hållas av säkerhetsskäl, ansågs genomförandet av valet som djärvt och som ett viktigt steg för att skapa förutsättningar för en ny era i landet.

Omval av sittande presidenter är en regel med få undantag i Afrika, men i Somalia gick valkollegiets röster i sista omgången istället till den förre premiärministern Mohamed Abdullahi Mohamed. Folk strömmande ut på Mogadishus gator och firade medan det internationella samfundet uttryckte försiktig optimism över framtiden i det krigshärjade landet.

Val är ett tillfälle att ta tempen på den demokratiska utvecklingen i ett land. Valen under 2016 gav en blandad bild av ”the good, the bad and the ugly”. Fredliga maktskiften i Benin och Ghana varvades med ifrågasatta val i Uganda och Zambia och fult spel av sittande presidenter i Gabon och Gambia. 

I Gabon lyckackes Ali Bongo Ondimba klamra sig vid makten, medan den västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas i januari förmådde Yahyah Yammeh att lämna presidentposten varmed ett fredligt maktskifte kunde drivas fram i Gambia.

Afrikanska val erbjuder ofta en kombination av politisk maktkamp, pengar och etniska eller religiösa motsättningar. Samtidigt är val ett komplext åtagande med tanke på de administrativa och logistiska utmaningarna.

Här är de afrikanska val som är värda att hålla ögonen på under de närmaste månaderna:

4 augusti: Walk-over-valet i Rwanda 
Efter folkomröstningen i 2015, där 98 procent av väljarna röstade för att ändra konstitutionens maximumsgräns för hur många mandatperioder en president får sitta, är Paul Kagame redo att fortsätta att regera i Rwanda. Kagame har tjänstgjort som landets starke ledare sedan folkmordet 1994 och betraktades länge som en politisk gunstling av världssamfundet. Under de senaste åren har dock hans regering kritiserats för sin ovilja att säkerställa civila och politiska rättigheter, inklusive användningen av utomrättsliga avrättningar av politiska motståandre och bristande pressfrihet. 

Det finns ett dussintal oppositionspartier, men de framstår som svaga och splittrade. Försök har gjorts av oppositionen att ställa upp på en gemensam valplattform och med en gemensam presidentkandidat, men det är osäkert om de kommer att lyckas. Oavsett är Kagame en svårslagen kandidat. Utöver folkets stöd till konstitutionsändringarna fick han hela 93 procent av rösterna vid det senaste valet.

8 augusti: Kenyas stress-test
När kenyanerna går till valurnorna den 8 augusti är det tio år sedan det ödesdigra valet 2007, vilket lämnade efter sig över 1 000 döda och 300 000 människor på flykt. Den nuvarande presidenten, Uhuru Kenyatta, söker en andra mandatperiod. Hans motståndare har enats under den så kallade Nationella superalliansen (NASA), men denna har ännu inte lagt fram en politisk plattform och saknar fortfarande ett fungerande maskineri för sin valkampanj. Viktigast är dock att identifiera och enas om en gemensam presidentkandidat. Bedömare menar att Raila Odinga, som kom tvåa i valen i 2007 och 2013, har en god chans att bli oppositionens kandidat. Och visst kan principen om ”tredje gången gillt” fungera – vilket bevisas av Nana Akufo-Addos seger i Ghana så sent som i december förra året.

Årets val i Kenya har redan fått stor uppmärksamhet och diskuteras såväl inom traditionella som sociala medier liksom kring borden på kaféer och restauranger. Stora protester och anklagelser om bristande integritet och korruption ledde i september förra året till att valkommissionens ledamöter entledigades. Den 20 januari svors sju nya ledamöter in . Den nya ledningen måste främst säkerställa att valet blir fredligt så att politiska meningsskiljaktigheter kan hanteras inom ramen för gällande lagar och utan blodsutgjutelse. För att klara det måste valkommissionen ha nära samarbete med politiska partier i syfte att förhindra hatpropaganda och politiskt våld samt jobba tätt med polismyndigheterna för att garantera säkerheten för såväl kandidater och väljare som röstsedlar, valurnor och vallokaler.

10 oktober: Liberias Sirleaf Johnson tar farväl 
I Liberia kommer Afrikas första folkvalda kvinnliga president, Ellen Sirleaf Johnson, att avgå i samband med valet den 10 oktober efter att ha suttit de två mandatperioder som konstitutionen tillåter. Joseph Bakai, som har tjänat som vicepresident i mer än ett decennium, hoppas på en befordran och stöds av bland annat Sirleaf Johnson.

Ellen Sirleaf Johnson – Liberias president och Nobels fredspristagare 2011. Foto: Antonio Cruz/ABr

Men trots det handlar diskussionerna mest om George Weah, en förre detta världskänd fotbollsspelare, som har bekräftat att han kommer att göra ett nytt försök i det kommande valet. Weah förlorade valet om presidentposten till Sirleaf Johnson i 2005 och lyckades heller inte som vicepresidentkandidat i 2011. Något överraskande gjorde han nyligen en spektakulär utnämning av vicepresidentkandidat: Jewel Howard-Taylor, ex-fru till den före detta krigsherren Charles Taylor, som för närvarande avtjänar ett 50-årigt fängelsestraff i Storbritannien efter att ha dömds av Internationella Brottsmålsdomstolen för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

Vem som blir ny statschef i Monrovia efter Sirleaf Johnson kommer att ange tonen för Liberias demokratiska framtid. En avgörande faktor är om valkommissionen klarar av att organisera en trovärdig och öppen förrättning av valet. Det är också nödvändigt att den sida som förlorar i valet kommer att acceptera sitt nederlag, samt att eventuella tvister om valet kan avgöras inom ramen för lag och domstolsbeslut, istället för på Monrovias gator och torg. 

Det möjliga valet i den (inte så) Demokratiska republiken Kongo
I Kongo-Kinshasa sitter Joseph Kabila fortfarande vid makten trots att hans två mandatperioder har gått till ända. Valet som var planerat till 2016 blev uppskjutet på obestämd tid. Valkommissionen beslutade att det var nödvändigt att uppdatera röstlängderna och att processen med att få ett trovärdigt sådant på plats skulle ta minst 17 månader. Oppositionen har anklagat valkommissionens för att vara partisk och för att fatta beslut som syftade till att låta Kabila stanna kvar vid makten. Den politiska krisen som har rått i landet sedan dess krävde många människoliv redan före januaribestämmelsen om en samlingsregering och har inte löst konflikten än så länge. 

Joseph Kabila inför FN:s generalförsamling i september 2016. Foto: Shutterstock

Kabila’s så kallade ”glissement”-strategi – att förhala valet – kan komma att förlängas ytterligare. Nyligen meddelade den kongolesiska regeringen att man inte har råd att organisera ett val 2017. Det är beräknat att kosta omkring 16 miljarder svenska kronor och enligt regeringen i Kinshasa finns helt enkelt inga pengar till det.

Fyra nycklar till trovärdiga val i Afrika i 2017
Det finns självklart fler länder att hålla koll på i Afrika. I Angola bekräftade José Eduardo dos Santos tidigare i månaden att han kommer avgå och att nuvarande försvarsminister João Lourenço ställer upp som MPLA:s presidentkandidat vid parlamentsvalet i augusti. Angolas president är inte direktvald av folket utan utses av det parti som vinner flest platser i parlamentet.

Också på Afrikas horn hålls ytterligare ett val. I Somaliland, som inte är internationellt erkänt men som i praktiken fungerar som en självständig stat, kommer president-och parlamentsval att hållas den 28 mars, efter två års försening.

Kampanjmöte i Somaliland vid ett tidigare val. Foto: F Omer/Wikimedia Commons

Parlamentsval ska också hållas i Gambia (där president Yahya Jammeh nyligen tvingades avgå) liksom i Senegal .

För att val ska främja eller institutionalisera demokratiska styrelseskick i Afrika måste ett visst antal faktorer beaktas.

1. Institutioner som ansvarar för att organisera val måste vara professionella och utrustade med den tekniska expertis och de ekonomiska förutsättningar som krävs. Framför allt måste de erkännas som politiskt neutrala av såväl politiska partier som av väljarkåren i stort.
2. Rätten till information måste skyddas. Under de senaste åren har en rad problematiska val på kontinenten kantats av blockering av internet och/eller sociala medier. Det hör till mönstret att sådana avstängningar förklaras med säkerhetsproblem, men ofta har de mer att göra med det politiska läget. En öppen debatt – också på nätet – är nödvändig när en ökande andel av befolkningen får tillgång till internet.
3. Myndigheter som ansvarar för säkerheten måste vara involverade i valförberedelserna på ett mer konstruktivt sätt och måste få bättre förståelse för sin roll. Säkerhetsapparaten måste samtidigt inta en hållning som gör att den inte själv blir en del av säkerhetsproblemet.
4. Politiska partier och enskilda kandidater som tar deltar i valen måste ta ansvar för att rikta sig in på politikens innehåll istället för av fokusera på hatkampanjer och personangrepp. Det är definitivt inte ett problem bara för val i Afrika, men avsaknaden av en demokratisk kultur har skapat många problem i en rad länder också här.