Valet på Sicilien förebådar Berlusconis återkomst

Regionvalet på Sicilien den 6 november var ett val som både hårdbevakades av italienska medier och som de politiska partierna hade satsat stort på. Sicilien ses nämligen som en av den italienska politikens nyckelregioner i landet. För precis som Ohio brukar vara en avgörande delstat i det amerikanska presidentvalet, är valet på Sicilien en mätare inför det italienska parlamentsvalet i mars nästa år.

När rösterna var räknade stod det klart att högerkandidaten Nello (Sebastiano) Musumeci hade vunnit valet med omkring 40 procent av rösterna över populistiska Femstjärnerörelsens Giancarlo Cancelleri, som fick 34 procent, och därmed blir ny regionpresident på Sicilien. Trea kom center-vänsterkandidaten Fabrizio Micari med dryga 18 procent.

Nello Musumeci hade under kampanjen backats upp av 81-åriga miljardären och förre premiärministern Silvio Berlusconi och hans parti Forza Italia, högerpopulistiska och främlingsfientliga partiet Lega Nord med partiledaren Matteo Salvini och Giorgia Meloni från det nationalkonservativa Fratelli d’Italia (Italiens bröder). (De båda sistnämnda partierna säger sig stå nära franska Front National).

Regionparlamentet på Sicilien i Palazzo dei Normanni i Palermo. Foto: Margaret Donald/Creative Commons

Därmed utkristalliserades den höger-center-koalition som troligtvis kommer spela en stor roll inför vårens val, som hålls om fyra månader. För utan koalitioner, ingen makt. Liksom i många andra länder är partisystemet i Italien fragmenterat och inget parti är ens i närheten av att få en majoritet av rösterna.

Det nuvarande socialdemokratiska regeringspartiet Partito Democratico (PD), som också styrt Sicilien sedan 2012, föll kraftigt och ses redan som uträknat inför nästa val. Femstjärnerörelsens färska partiledare, Luigi Di Maio, ställde omedelbart in en inplanerad debatt mot just PD:s partiledare, den före detta premiärministern Matteo Renzi, efter att resultatet offentliggjorts. ”För oss är PD inte längre med i spelet och därför inte en värdig motståndare”, sade Di Maio och tillade att för dem som inte vill se Berlusconi återta regeringsmakten i landet är Femstjärnerörelsen det enda återstående alternativet. Vänstern fick mycket få röster och det är svårt att se att de ska kunna spela en roll i vårens val.

I nuläget är allt upplagt för att höger-center-koalitionen, bestående av Berlusconis Forza Italia, Salvinis Lega Nord och Melonis Fratelli d’Italia kommer ta hem segern. Femstjärnerörelsen kommer försöka ta makten på egen hand. Partiets kandidat på Sicilien stod på egna ben — Femstjärnerörelsen har sedan dess födelse gjort en stor sak av att vara oberoende och inte ingå pakter och förhandla med andra, varken partier eller andra intressenter. Den här gången ledde det nästan ända fram.

Partiet, eller rörelsen (M5S) som de kallar sig, har gått från att vara ett anti-etablissemangs- och uppstickarparti med fokus på unga och förnyelse i politiken, till att vara ett parti med relativt stor väljarbas och representation både i det nationella parlamentet och EU-parlamentet.

Både politiska analytiker och journalister beskriver Femstjärnerörelsen som svårplacerad och motsägelsefull på det politiska fältet. Från början var det ett parti som lockade till sig många från vänstern, samt människor från miljörörelsen, som kände att de äntligen hittat en plats för att driva miljöfrågorna som inget politiskt parti tidigare velat ta på allvar.

Partiet förespråkar medborgarlön som ett sätt att bekämpa den utbredda fattigdomen i landet — en fråga de även driver på EU-nivå. De har alltid betonat aktivt deltagande i politiken och låter alla medlemmar rösta online på vilka politiska förslag de vill se ska genomföras. Samtidigt har partiet konservativa hållningar i frågor som rör protektionism, nationalism, migration och frågan om obligatorisk vaccinering av barn, där man har beskyllts för att stötta anti-vaccinationrörelser. Det är helt enkelt alltid svårt att förutse partiets ståndpunkter vad gäller politiska sakfrågor.

Samtidigt som valet hölls på Sicilien röstade även invånarna i Ostia, en relativt stor stadsdel i utkanten av Rom. Tendensen där är den samma, efter att högern och Femstjärnerörelsen kammat hem flest röster. Höger-center-koalitionens kandidat till borgmästarposten, Monica Picca, och Femstjärnerörelsens Giuglia Di Pillo kommer mötas i en andra valrunda.

Valskolket var dock betydligt mer utbrett än på Sicilien, men det mest uppseendeväckande var ändå att det nyfascistiska partiet Casapound tog ett rejält kliv uppåt, från en tidigare mycket marginell position, och fick närmare tio procent av rösterna.

Båda dessa val visar vartåt det lutar i valet nästa år och befäster samtidigt att den politiska kartan håller på att ritas om för en oöverskådlig framtid — i ett land som tidigare haft västvärldens starkaste vänster, enligt filosofen och journalisten Ida Dominijanni. Utan att hon anger ett direkt samband pekar hon på att i samma takt som vänstern i princip har försvunnit från den politiska spelplanen har också det tidigare traditionellt starka valdeltagandet sjunkit dramatiskt. På Sicilien röstade strax under 50 procent av befolkningen och i Ostia gick bara 36 procent av de röstberättigade till urnorna.

Att den representativa demokratin är i kris, vilket inte är unikt för Italien, är enligt Dominijanni en underdrift. Den representativa demokratin är inte i kris, den är över, fastslår hon. Folket sätter helt enkelt inte sin tilltro till politikernas förmåga att representera dem och göra sitt jobb. För det finns mycket att göra i Italien. Utöver den politiska krisen råder det även en ekonomisk kris. Ekonomin går på tomgång och ungdomsarbetslösheten är uppe över fyrtio procent. Det är i tomrummet som denna situation lämnat efter sig på den politiska scenen som Femstjärnerörelsen har tagit sig in.

Högerextremister demonstrerar i Rom i början av november. Foto: Shutterstock

I de senaste valen har de högerextrema partierna däremot inte lyckats nå politiska maktpositioner, vilket just Femstjärnerörelsen menar sig har förhindrat. Det är dock troligt att i och med att det socialdemokratiska regeringspartiet tycks gå mot fritt fall finns det inte längre något som kan stå emot de allt kraftigare högervindarna. Dominijanni, liksom flera andra analytiker, talar om att antikropparna mot växande främlingsfientlighet, nationalism och nyfascism är få i det italienska samhället.

Politikernas strategier tycks inte fungera. En av dessa är att vara mindre ideologiska och mer populistiska. Som en direkt konsekvens av detta tycks migrationsfrågan bli avgörande i nästa val och partierna tävlar om vem som har bäst förslag för att stoppa flyktingar från att komma till landet. Till sin hjälp har de massmedia som gör sitt bästa för att underblåsa rädslan för det främmande.

Ett annat utbrett politiskt verktyg är det direkta tilltalet till folket och att kommunicera direkt, utan filter. Det har författaren och journalisten Alessandro Lanni utforskat i boken, Avanti Popoli! (Framåt folket!), 2011.

Lanni menar att allt fler ledare har anammat en folklig stil, utger sig för att veta vad folket vill och därför talar direkt till dem. Det gäller Lega Nord och inte minst Berlusconi, som en gång sagt att parlamentet inte behövs, men som själv besitter ett omfattande medieimperium som når ut till en stor del av väljarna. Även Femstjärnerörelsen tillhör denna kategori och ställer ogärna upp i medieintervjuer utan använder egna kanaler via internet för att kommunicera med väljarna.

Luigi Di Maio, nyvald ledare för Femstjärnerörelsen.  Foto: Christin Sandberg

Den sista helgen i september höll Femstjärnerörelsen ett konvent i turiststaden Rimini vid Adriatiska kusten och utannonserade sin första officiella partiledare. Detta med siktet inställt på regeringsmakten i nästa års val. Efter den tidigare frontmannen och komikern Beppe Grillos informella och yviga, men icke desto mindre hårdföra, styrning av partiet sedan bildandet 2009 är det nu den rekordunga och rekorderliga Luigi di Maio (född 1986) som ska leda partiet in i nästa års valrörelse.

Femstjärnerörelsen slog igenom på allvar i den italienska politiken i valet 2013 då partiet fick omkring 25 procent i valet till deputeradekammaren. Flera bedömare menar att partiet har nått en maxgräns för hur många röster de kan kamma hem, men själva är de segervissa.

Hur det kommer gå får vi veta i mars nästa år. Men innan dess kommer de politiska turerna säkert fortsätta snurra, frågan är bara hur många av medborgarna som ens orkar följa med i svängarna. I en genomgång av de segrande kandidaterna på Sicilien, som dagstidningen Corriere della Sera publicerade dagen efter valet, visar det sig bland annat finnas en son till en fängslad politiker med kopplingar till maffian, och flera politiker med misstänkta brott och åtal i bagaget. Ingen tycks ens höja på ögonbrynen. Det är bara symtomatiskt för hur italiensk politik har utvecklats under de senaste decennierna.

Italien är som ett politiskt laboratorium, det vill säga alltid lite före den internationella trenden, menar Ida Dominijanni, som bland annat har skrivit en bok om Berlusconi, Il Trucco (Tricket). Berlusconi kom ju trots allt fram före Trump. Och det är inte osannolikt att Berlusconi-eran tar vid igen.