Risk för nya manipulationer när Kenya går till nyval

Den 1 september föll det sensationella utslaget i Kenyas högsta domstol. Med en majoritet bestående av fyra röster mot två (en domare avstod) bifölls oppositionskoalitionen NASA:s (National Super Alliance) överklagande av det presidentvalsresultat som utropats tre veckor tidigare och som givit den sittande presidenten Uhuru Kenyatta segern med 54,3 procent av rösterna mot 44,7 procent för NASA:s kandidat Raila Odinga. Domstolen ogiltigförklarade valet med hänvisning till en rad oegentligheter och olagligheter som bedömdes ha förfuskat valprocessen på avgörande sätt. Därmed förestår nyval till presidentämbetet vilket enligt grundlagen ska hållas inom två månader efter domslutet.

2017 års val och domslut kan inte fullt förstås utan en kort återblick på det föregående valet fyra år tidigare samt åren därefter. Uhuru Kenyatta och hans Jubilee Alliance förklarades ha vunnit majoritet i de allmänna valen i mars 2013. Också då vände sig oppositionen till högsta domstolen, som dock den gången i ett hårt kritiserat domslut avslog oppositionens överklagande av presidentvalsresultatet.

Väljare köar framför en vallokal i Kilifi vid valet 2013. Foto: Dan Spealman/Aga Khan Foundation

Den gångna mandatperioden kan beskrivas som fyra dryga år av stora svårigheter för Jubilee och för Kenya. De första åren präglades av säkerhetsproblem, främst i form av attacker av terrorrörelsen al-Shabaab. Den andra halvan av regeringstiden kantades av oavbrutna avslöjanden av massiva korruptionshärvor, till den grad att president Kenyatta vid ett tillfälle 2016 offentligt förklarade sig maktlös.

Kenya har visserligen haft avsevärd ekonomisk tillväxt under de senaste åren, men denna har dels varit behäftad med lån och bidragit till en väldig och snabbt växande statsskuld, dels inte varit särskilt märkbar för folkflertalet. Levnadsomkostnaderna har stigit snabbt och lönerna för ett stort antal grupper släpar efter; många kategorier av offentliganställda har gått ut i strejk de senaste åren; och under de första månaderna 2017 plågades stora delar av landet till och med av livsmedelsbrist, hungersnöd och svält. Korruptionen har starkt bidragit till samtliga dessa problem.

Läget för demokrati och mänskliga rättigheter har likaledes varit prekärt under de gångna åren. Mötesfriheten har satts på undantag; misshagliga intressegrupper och oppositionspolitiker har trakasserats; regeringen har utövat påtryckningar mot rättsväsendet och självständiga ämbetspersoner och polisen har anklagats för fortlöpande utomrättsliga avrättningar.

Samtidigt som regeringen ägnade sig åt att försöka rida ut svårigheterna lyckades oppositionen några månader före valet samla sig i alliansen NASA, vars kandidat Raila Odinga snabbt närmade sig Uhuru Kenyatta i opinionsmätningarna. Även om det exakta opinionsläget var svårt att fastställa med trovärdighet pekade mycket på att det var relativt jämnt, med ett stöd för de båda ledande presidentkandidaterna på drygt 40 procent.

Oppositionsledaren Raila Odinga. Foto: Michael Wuertenberg/World Economic Forum

Oppositionen och delar av civilsamhället hade också under året som föregick valet lyckats med delar av sina försök att reformera det institutionella ramverket, inklusive vallagarna. Efter utomparlamentariska protester hade oppositionen tvingat bort ledande individer i valkommissionen, the Independent Electoral and Boundaries Commission (IEBC). Dessa hade inte bara varit inblandade i korruptionsaffärer i anslutning till valet 2013 utan dessutom, enligt oppositionen, varit kontinuerligt partiska till förmån för Jubileesidan. Man fick också initialt gehör för krav på en helt elektronisk valprocess samt en granskad och enhetlig röstlängd; brister vad gäller båda dessa aspekter hade orsakat avgörande problem under valen 2013.

Aktivister i civilsamhället lyckades dessutom driva igenom en lagändring som innebar att de slutgiltiga resultaten i presidentvalet var de som utropades på valkretsnivå. Detta bedömdes vara en ytterst viktig lagändring. Kenya har en lång historia av manipulerade presidentval, och under det senaste decenniet har oegentligheter framför allt ägt rum vid överföring och sammanräkning av röster från vallokaler till valkommissionens nationella centrum. Om resultat däremot måste sammanräknas och bekräftas på lokal nivå, och därefter överföras elektroniskt under kontrollerade former, begränsas utrymmet för fusk betydligt.

Tätt inpå valet kvarstod dock en rad problem, och nya hade tillkommit. Den reviderade röstlängden hade inte granskats på ett tillförlitligt sätt; säkerhetsstyrkornas roll ifrågasattes av oppositionen sedan dess valcentrum hade vandaliserats av vad man sade var polis och några av oppositionens utländska tekniska experter utvisats; valkommissionen gav blandade budskap om resultatöverföring och teknisk kapacitet; och några dagar före valet hittades valkommissionens IT-ansvarige, med exklusivt tillträde och användarbefogenhet till det elektroniska systemet, misshandlad och mördad.

Valobservatörer från Samväldet vid valet i augusti 2017. Foto: Commonwealth Secretariat/Wikimedia Commons

På valdagen ägde röstandet rum utan problem, men när resultaten strömmade in protesterade oppositionen. De resultat som visades upp på portalen i det nationella valcentrat och därmed i nationella media saknade till stor del underbyggnad  och kunde således inte bekräftas. Sedermera tog också valkommissionen avstånd från de resultat som först visats upp, och lokala observatörsgrupper påpekade att kommissionen åberopade tre olika och inbördes icke överensstämmande källor till resultat.

Oppositionen protesterade och krävde vid möten med kommissionen att underlagen för resultaten måste redovisas. Under tiden offentliggjorde en lokal och flera internationella valobservatörsstyrkor, inklusive de från EU, Afrikanska Unionen och Carter Center, sina preliminära rapporter. De berömde valkommissionen och beskrev valet som i stort sett fritt, rättvist och trovärdigt, något som under prövningen i HD  användes som argument av regeringens juridiska ombud. Trots att alla resultat inte kommit in, trots att oppositionen krävde en granskning av de som fanns och trots att det återstod fyra dagar av tillgänglig tid utropade kommissionen efter tre dygn Uhuru Kenyatta till segrare.

Inför valet hade Raila Odinga gjort klart att han inte ämnade gå till domstol vid en eventuell ifrågasatt förlust. Samtidigt som oppositionen övervägde sin strategi protesterade människor mot resultaten i oppositionsfästen i Nairobi och västra Kenya, Odingas region. Under de dagar protesterna pågick dödades enligt människorättsgrupper minst 24 människor av polis, däribland två barn. Många andra vittnade också om misshandel, våldtäkter och andra övergrepp begångna av säkerhetsstyrkor.

Detta, tillsammans med plötsligt utropade verksamhetsförbud för två regeringskritiska organisationer i civilsamhället som kunde antas gå till domstol i oppositionens ställe, fick Odinga att ändra sig. En vecka efter utropandet av resultatet överklagade han presidentvalets lagliga grunder till högsta domstolen och begärde att det skulle annulleras.

Oppositionsmöte inför valet 2017. Foto: Commonwealth Secretariat/Wikimedia Commons

Till grund för sitt yrkande att valet skulle ogiltigförklaras åberopade NASA framför allt det faktum att de resultat som tillkännagavs av valkommissionen inte åtföljdes av bekräftande dokumentation. Då de detaljerade domsluten offentliggörs först tre veckor efter de sammanfattande måste en ingående analys anstå. Det kan dock konstateras att domstolens majoritet valde att betona valet som process, med betoning på det faktum att resultaten inte inrapporterats och sammanställts enligt vallagarna; detta har sin konstitutionella inramning i författningens krav på att val ska vara ”simple, accurate, verifiable, secure, accountable and transparent”.

En beräkning som gjordes av tekniska experter utsedda av domstolen gav vid handen att åtminstone fem miljoner av de femton miljoner avlagda rösterna återfanns på formulär med någon typ av defekt, och därför inte kunde bekräftas som tillförlitliga. En granskning av valkommissionens server visade dessutom att en mängd icke auktoriserade användare loggat in och ändrat data, samt att användaridentiteten för kommissionens ordförande använts ett stort antal gånger för att revidera resultat, helt i strid med vallagarna.

Domslutet var mycket överraskande. Även om många gjorde bedömningen att oppositionens framställning var stark och dokumentationen övertygande trodde få att domstolen skulle orka stå emot de förmodade politiska påtryckningarna från regeringen. Domslutet firades omedelbart och unisont som ett tecken på rättsväsendets oberoende och Kenyas lagstyre, också av diplomater och de internationella valobservatörer som bevakat valet.

De senare hyllningarna togs emot reserverat eller syrligt av den kenyanska oppositionen och delar av civilsamhället. Att många valobservatörer både i sina preliminära rapporter och i sina uttalanden i media så tydligt och så tidigt – redan innan segraren utropats – uttryckt uppfattningen att valen var fria, rättvisa och trovärdiga utan att på allvar beakta röstsammanställning och resultatöverföring måste i ljuset av domslutet betraktas som ett enormt misslyckande, och väcker allvarliga frågor om observatörsstyrkors kompetens och politiska oberoende.

President Uhuru Kenyatta. Foto: Ilyas Ahmed/AMISOM

Vad händer nu? Grundlagen föreskriver således att nya presidentval ska hållas inom två månader. Oppositionen har gjort gällande att många valresultat även på andra nivåer, som parlaments- och guvernörsval, manipulerades; samtliga dessa val måste dock överklagas separat och i andra instanser. Man kan efter domslutet förvänta sig att så kommer att ske, vilket kan komma att skapa osäkerhet kring både det parlamentariska läget och lokalstyret i många län under långt tid framöver.

En avgörande fråga är vem som ska organisera nyvalet när sittande valkommission just har handhaft ett underkänt val präglat av oegentligheter och olagligheter. Oppositionen förklarade omedelbart att man vägrar delta i val som administreras av IEBC, och man krävde att centralt placerade personer där ska avsättas och ställas inför rätta. Regeringen har å sin sida krävt att kommissionens ledamöter ska sitta kvar. I stället har man riktat sin ilska mot de fyra domare som underkände valet; dagen efter domslutet uttalade presidenten under ett massmöte förolämpningar och hot mot dessa.

Om inte frågan om valadministration löses är risken stor att Kenyas långvariga problem med manipulerade val bara fortsätter: att också nyvalet kommer att präglas av oegentligheter, och att ett av regeringen svartmålat och hotat rättsväsende i efterspelet av detta nyval kommer att ha ännu svårare att upprätthålla sin självständighet. Den tredje centrala institutionen som reglerar aspekter av val – polisen – är sedan länge gravt partisk till förmån för regeringen.

Kenya är politiskt polariserat på alla samhällsnivåer. Misstroendeklyftorna mellan regerings- och oppositionspolitiker, och mellan dessa sidors anhängare, är breda och djupa, och insatserna i valet är skyhöga. Pengar och våld är sedan länge frekvent brukade medel för att påverka valutslag. Det finns skäl att befara att den kommande valrörelsen kommer att bli synnerligen hård och smutsig, och om ingen av de tre reglerande instanserna åtnjuter alla parters förtroende, eller om de är komprometterade, finns bara begränsade möjligheter att begränsa skadeverkningarna av detta.