Nervgiftsattack blev storpolitisk kris

Nervgiftsattacken på den före detta ryske dubbelagenten Sergej Skripal och hans dotter Julia i Salisbury den 4 mars ledde till den värsta krisen mellan Ryssland och väst sedan Kriminvasionen 2014 och den största utvisningen av ryska diplomater sedan det kalla kriget.

Brittiska kemvapenexperter kom snabbt fram till att giftet var ett avancerat nervgift kallat Novitjok, som utvecklats i Sovjetunionen och som bara kunnat tillverkas av en statlig aktör. Premiärminister Theresa May drog i ett tal till parlamentet den 12 mars slutsatsen att Ryssland högst sannolikt var ansvarigt och krävde en snar förklaring till hur giftet hamnat i Salisbury. Ryssland hade tidigare genomfört sådana mord utomlands och såg vissa avhoppare som lämpliga offer. Om inte Ryssland hade kontroll över sina vapen vore det ännu mer oroande, sade May. Vid senare tillfällen framhöll hon att inget annat land hade förmågan och motivet att genomföra en sådan handling, det vill säga mot en rysk dubbelagent.

Mordet på den avhoppade KGB-agenten Aleksandr Litvinenko 2006 utfördes med radioaktivt polonium, som spårades till två ryssar på flyg från Ryssland. Skripal var i stället en överste i militära underrättelsetjänsten GRU, som hade gripits för spioneri, suttit en tid i fängelse men utväxlats mot ryska agenter i USA och blivit brittisk medborgare. President Putin har varit officer i och chef för KGB och fördömt spioner som landsförrädare.

Spår av nervgift hittades på restaurang Zizzi i Salisbury. Sergej och Julia Skripal hade besökt restaurangen ett par timmar innan de hittades medvetslösa. Foto: Shutterstock

Storbritannien vände sig genast till FN:s Organisation for the Prevention of Chemical Weapons (OPCW), som häromåret fick Nobels fredspris, med en rapport om det ”första offensiva användandet av nervgift i Europa sedan andra världskriget”. Trots att Ryssland var med i organisationens ledning hade det i många år inte rapporterat om sina kemvapenprogram. Normen mot kemvapens användning borde inte få undergrävas som redan skett i Syrien, ansåg man. Utrikesminister Boris Johnson bad Ryssland lämna full information om sitt Novitjok-program till OPCW. Denna organisation bekräftade att det rörde sig om ett nervgift utan att nämna det vid namn och dess ursprungsland.

Då Ryssland inte gav nöjaktigt svar på anklagelserna beslöt Storbritannien att utvisa 23 ryska diplomater, avbryta det bilaterala utbytet, låta kungahus och regering utebli från att bevista fotbolls-VM i Ryssland i sommar, och vidta ekonomiska sanktioner. Man tog upp saken i FN:s säkerhetsråd, där Ryssland dock har vetorätt, och vädjade om stöd inom Nato och EU.

29 länder (plus Nato), från Australien till Sverige, satte sin tro till och solidariserade sig med Storbritannien samt beslutade att utvisa tillsammans över 150 ryska diplomater. Längst gick USA, trots att dess president har en positiv syn på Putin och inte trott på rysk inblandning i sin valkampanj 2016. USA utvisade 48 misstänkta underrättelseagenter från ambassaden i Washington, 12 vid FN-delegationen i New York, och stängde konsulatet i Seattle.

Som svar på detta utvisade Ryssland som det brukar lika många representanter på de västliga ambassaderna. USA:s konsulat i Sankt Petersburg stängdes, vilket måste ses som värre än Seattle. Ryssland beslöt senare att öka antalet utvisningar till Storbritannien till 50, troligen därför att landet gett upphovet till ”kampanjen” mot Ryssland.

Effekterna av dessa utvisningar blir dock ganska olika med tanke på utgångsläget. Ryssland har som stormakt ett mycket stort och kostsamt nät av ambassader (143) och konsulat (87) över hela världen, och bara tre rikare länder (USA, Kina och Frankrike) har fler. Ryssland har som regel fler representanter på sina ambassader i väst än omvänt, så om samma antal utvisas så kan många västambassader bli arbetsodugliga. Ryssland anställer inte västlig personal på sina ambassader av kostnads- och säkerhetsskäl, medan västambassaderna ofta har lokalanställda.

Vidare har Ryssland fler underrättelseagenter på sina ambassader än de flesta västländer har i Ryssland. Ambassaden i Prag har 48 ryska anställda, varav hälften misstänks vara agenter. När Tjeckien utvisade tre är det alltså inte så kraftig protest, och man kan kanske förlåta det lilla Island för att inte utvisa någon ryss med tanke på motreaktionen. När västländer vill bli av med ryska agenter, kan Ryssland hämnas med att utvisa kunniga västliga diplomater. Det kan ta tid och resurser att ersätta de utvisade diplomaterna (och agenterna) med nya, och sedan ska de också ackrediteras i värdlandet.

Ryska ambassaden i Washington. Foto: Creative Commons

Ryssland avvisade i vanlig ordning alla anklagelser, efterlyste bevis och förnekade rentav existensen av Novitjok. Man krävde att få vara med i den brittiska och OPCW:s utredning och att få träffa Julia Skripal som är rysk medborgare. Man startade en desinformationskampanj mot väst och lanserade en rad alternativa förklaringar till händelsen – liksom efter nedskjutningen av det malaysiska passagerarplanet över ockuperat område i Ukraina i juli 2014.

Man påstod att länder som USA, Sverige, Slovakien och Tjeckien lika väl kunde ligga bakom, men stannade slutligen för att det nog var Storbritannien (offret) självt som utförde dådet för att kasta skulden på Ryssland. Man fordrade att Storbritannien skulle bevisa att dess underrättelsetjänst inte genomförde förgiftningen, alltså ett krav på omvänd bevisföring vilket förekom på sovjettiden.

I den ryska propagandan ingår också att använda påstådda syften som belägg. Utrikesministeriet har hävdat att Storbritannien och USA genom händelsen vill flytta fotbolls-VM från Ryssland, en turnering som man investerat mycket prestige och resurser på. Utrikesminister Sergej Lavrov nämnde att brittiska underrättelsetjänster (läs agent 007) är kända för att ha rätt att döda. Han påstod att händelsen låg i brittiska regeringens intresse, därför att man misslyckats uppfylla vallöften inför brexit. FN-ambassadören hotade med att britterna leker med elden och skulle få ångra sig.

Oberoende rysk press vittnade dock om att ett laboratorium i Sjichany tillverkat Novitjok men förlorade kontrollen över det på 1990-talet, och att det använts vid ett mord i Ryssland 1995.

En månad senare överskuggades denna nervgiftshistoria av nyheten om en ny flygattack med kemvapen mot rebeller i Syrien. Ryssland, som stöder Assadregimen i Syrien militärt, förnekade återigen att det rörde sig om kemvapen och att regimen skulle vara var skyldig, och en fördömande västlig resolution i FN:s säkerhetsråd stoppades. Som svar genomförde USA, Storbritannien och Frankrike missilattacker mot kemiska anläggningar i Syrien. Putin fördömde i sin tur dessa på det allvarligaste som ett brott mot folkrättens normer och principer.

Nervgiftattacken i Storbritannien, kemvapenbombningen och missilattacken i Syrien har alltså ökat spänningen och den ömsesidiga misstron mellan Ryssland och ledande västmakter, som redan var mycket stark sedan kriget i Ukraina började. Det ser alltmer ut som ett nytt kallt krig.