Trygga väljare och nöjda investerare i Orbáns Ungern

Den sedan 2010 styrande partikoalitionen Fidesz-KDNP fick vid valet den 8 april 49 procent av de ungerska väljarnas röster på partilistan, men får ändå 67 procent av parlamentsmandaten. Detta möjliggörs av de modifieringar som samma regering införde under dess första mandatperiod 2010–2014, då den skapade en blandning av det på kontinenten vanliga proportionella valsystemet och den i de anglo-saxiska länderna dominerande icke-proportionella modellen med majoritetsval. Problemet är att majoritetsval lämpar sig bättre i tvåpartisystem än i exempelvis Ungern, där flera partier varit och delvis fortfarande är välrepresenterade. Utöver partilistan får alltså väljaren också rösta på en partikandidat i enmansvalkretsar. Systemet är alltså upplagt för att gynna den starkaste kandidaten och kan dessutom – i likhet med andra viktiga lagar – bara ändras med tvåtredjedelsmajoritet.

En ur valets perspektiv något mindre viktig men utrikespolitiskt desto mer intressant nyans i det sedan 2014 tillämpade valsystemet är att ungerska medborgare som bor utanför landets gränser och heller aldrig varit folkbokförda i Ungern också får rösta. Det finns några andra länder som tillåter detta (Italien, Kroatien), men i fallet Ungern – som har knappt tio miljoner invånare – har det tillkommit över en miljon nya medborgare sedan 2010 då lagstiftningen möjliggjorde dubbelt medborgarskap för etniska ungrare i andra länder, inklusive rösträtt. Dessa individer lämnade i årets val 137 015 giltiga röster, varav 95 procent gick till Fidesz-KDNP. Regeringskoalitionen kan tacka den nya medborgarskapslagen och dess tydliga omdefiniering av nationen, som alltmer inkluderar etniska ungrare utanför landets gränser, för sin popularitet i den väljargruppen. Det senare innebär ofta även materiella fördelar för dessa gemenskaper, i form av diverse stödprogram med mera.

Ungerska folkdanser i Harghita i Rumänien. Det bor omkring 1,3 miljoner etniska ungrare i landet. Foto: Beata Angyalosi

Samtidigt har Fidesz-KDNP befäst sin makt i själva Ungern på flera sätt. Utöver ovan nämnda modifieringar av valsystemet har man kunnat observera allvarliga hot mot rättsstatens institutioner och mekanismer – som en del av en trend i Central- och Östeuropa men där Ungern och Polen är paradexempel. De flesta offentliga institutioner domineras numera av Fidesz-medlemmar eller lojala sympatisörer, inklusive de som är avsedda för att uppehålla kontrollen av makten och utgöra en motvikt. Det bör tilläggas att det inte bara är den nuvarande regeringen som har fyllt offentliga institutioner med lojala tjänstemän, men den har kunnat göra det i ännu större skala på grund av sin tvåtredjedels-majoritet i parlamentet. I alla fall har rättsväsendet hittills förblivit jämförelsevis oberoende, men även det sätts alltmer under press.

Regeringskoalitionens dominans är synligast i medielandskapet. Public service tv-kanalernas vinkling av valkampanjen har varit så extrem att Nationella valkommittén bötfällt dem på motsvarande 3 000 euro (kanalernas budget för i år motsvarar 270 miljoner euro). Således har alla partier som ställt upp i valet oavsett popularitet fått fem minuter var för att presentera sig och sina förslag.

Trots allt kan man förmoda att Fidesz-KDNP hade vunnit valet även utan ovan nämnda faktorer, om än inte med två tredjedelar. Regeringskoalitionens styrka har flera orsaker.

För det första är oppositionen väldigt splittrad – och har varit det i ganska många år nu. En falang bröt sig ur det gamla socialistiska partiet, numera socialdemokratiska, MSZP (som på 2000-talet snarare var nyliberalt) för att bilda ett eget parti 2011, samtidigt som ett antal andra partier strax till vänster om mitten har bildats på senare år. Skillnaden mellan dessa är i mindre grad ideologisk, där några är mer liberala och andra mer socialdemokratiska.

Den viktigare skiljelinjen är snarare generationsmässig, där de nya partierna har avvisat samarbete med det gamla gardet. I och med att valet ryckte allt närmare började oppositionspartierna ändå förstå att de måste samarbeta, annars skulle de riskera att hamna utanför parlamentet. Det fanns också tankar om att deras popularitet på så sätt skulle öka.

Men endast två partier lyckades bilda koalition: socialdemokratiska MSZP som inte lyckats ställa upp med en stark statsministerkandidat, och ett nyare socialdemokratiskt parti, PM, som hade en populär kandidat men lågt stöd (tröskeln till parlamentet är 5 procent i Ungern). Det samarbetet räckte bara till 12,2 procent av rösterna.

Kampanj mot invandring i Budapest inför valet. Foto: Zoltan Galantai/Shutterstock

Näst största parti blev istället Jobbik som fick 19,3 procent. Det tidigare starkt extremistiska högerradikala partiet har de senaste fyra-fem åren rört sig mot mitten (framdrivet framför allt av partichef Gábor Vona). Men frågan är då hur Jobbik skiljer sig från Fidesz – förutom att det är andra ansikten. En skillnad är att Jobbik säger sig vara mot all form av invandring, medan Fidesz har bedrivit ett slags dubbelspel.

Regeringskoalitionens helt dominerande fråga har nämligen varit invandring. Flyktingkrisen 2015 då flera hundra tusen personer under några få månader ”vandrade” genom Ungern erbjöd ett gyllene tema för den vid denna tidpunkt mindre populära regeringen att mobilisera kring. Många kommentatorer hoppades på att ångan skulle avta innan valet, men den aggressiva och överallt närvarande propagandan mot migranter har uppenbarligen uppskattats av många väljare. Det beror delvis på det fortsatta trycket från en del tunga aktörer inom EU (till exempel Tyskland) att införa gemensamma flyktingkvoter, något som flera medlemsstater i Centraleuropa har satt sig emot.

Trots den invandringsfientliga retoriken tog Ungern ändå emot 1300 flyktingar 2017. Den planerade EU-kvoten för Ungern hade satts till 1296. Det finns ändå en viktig skillnad: de 1300 flyktingarna hade Ungern själv bestämt att ta emot, siffran är alltså inte direkt bestämd av någon EU-kvot. På så sätt har regeringen kunnat framstå som en försvarare av landets suveränitet samtidigt som den uppfyller EU:s riktlinjer.

Mercedes ställer ut en bil på en jobbmässa i Budapest för att locka arbetare till sin fabrik i Kecskemét. Foto: Peter Csaszar/Shutterstock

Detta slags dubbelspel kännetecknar även den ekonomiska politiken. Den officiella retoriken handlar om att försvara den inhemska ekonomin, ungerska entreprenörer, osv. I verklighet gynnas utländska storföretag genom skattelättnader och partnerskapsavtal med regeringen: Ungern har nu ett av EU:s lägsta företagsskatter. Den ekonomi som gynnats mest av de senaste årens expansion i Ungern och Centraleuropa är den tyska – något som i viss mån minskar tyska politikers utrymme att hårt kritisera regeringarna i dessa länder.

Enligt den tysk-ungerska handelskammaren är 95 procent av de tyska företagen nöjda med det ekonomiska läget. I samma artikel från i februari citeras chefredaktören för den tyskspråkiga tidningen i Budapest, som säger att 90 procent av tyska företagsledare nog skulle rösta på Orbán.

Cirkeln är därmed fullbordad: väljarna kan känna sig trygga samtidigt som de utländska investerarna är nöjda. Det är dock en kortsiktig strategi: 64 procent av den ungerska ekonomin utgörs av utländska direktinvesteringar, och dessa företag stannar nog endast så länge lönerna kan hållas låga. EU:s strukturfonder kommer att minska efter 2020. FoU:s andel i Ungerns BNP har alltid varit lägre än EU-genomsnittet och har minskat på senare år. Det finns en del frågetecken kring Ungerns framtid och om den omvalda regeringen kan ta itu med landets verkliga utmaningar.