Ryska presidentvalet en folkomröstning om Putin

Som av en händelse genomförs presidentvalet i Ryssland på samma datum som den formella annekteringen av Krim, alltså den 18 mars 2014. Den dagen undertecknade president Vladimir Putin i Kreml en lag som gjorde ”Republiken Krim” till en del av den Ryska Federationen. Genom att erövra Krim från Ukraina hade Putin rättat till ”en historisk orättvisa”.

Naturligtvis är kopplingen mellan presidentvalet och Krim ingen tillfällighet. För Vladimir Putin gäller det att försöka väcka till liv det som i Ryssland kallas för ”Krim-yran” efter annekteringen och som den gången ledde till rekordhöga popularitetssiffror för Putin. Under de fyra år som gått sedan dess, har entusiasmen över Krim hos många ryssar svalnat till följd av oro över sjunkande realinkomster och tilltagande korruption i hela samhället.

Ryska soldater står uppställda på flygbasen Hmeimim i Syrien vid president Putins besök i december 2017.  Foto: Kremlin.ru

Inrikespolitiskt har Putin inte mycket att skryta med inför sina väljare. Det är i stället som försvarare av ett mäktigt Ryssland på den utrikespolitiska arenan som han vill vinna presidentvalet. Därför påminner han om Krim. Och därför hänvisar han till ingripandet i Syrien som har inneburit att det inte kan bli någon fred där utan att Ryssland får ett tungt inflytande. Överallt har Putin stått upp för Rysslands intressen mot landets yttre fiender, det är det budskap han vill gå till val på. Ryssland är inte isolerat, trots västvärldens sanktioner och frysta relationer, utan Ryssland blir en allt viktigare spelare i Mellanöstern och Asien, på bekostnad av USA. ”En stark ledare är det samma som ett starkt Ryssland”, är det motto som har satts upp över hela Ryssland på tavlor som manar till en röst på Putin.

Egentligen är presidentvalet den 18 mars inte något val. Utgången är given. Vladimir Putin kommer att återväljas för en ny mandatperiod på sex år. Snarare handlar det den här gången om en folkomröstning om Putins popularitet. Därför är det endast två faktorer som betyder något för Kreml den här gången, valdeltagandet och antalet röster för Putin.

Putin ställer inte upp som kandidat för sitt eget parti, maktpartiet Enade Ryssland, utan som oberoende kandidat. Enade Ryssland har egen majoritet i det ryska parlamentet, duman, men partiet har lågt anseende hos miljoner ryssar. Oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj har döpt Enade Ryssland till ”skurkarnas och tjuvarnas parti”, och den benämningen har klistrat sig fast. Valdeltagandet i förra dumavalet, i september 2016, låg på knappt 48 procent. Att bli förknippad med Enade Ryssland skulle riskera att bli ett sänke för Vladimir Putin.

Oppositionspolitikern och korruptionsbekämparen Alexej Navalnyj får inte ställa upp i presidentvalet. Foto:  Shutterstock

Aleksej Navalnyj är den ende som i någon mån skulle kunna hota Putin. Men Navalnyj tillåts inte ställa upp som kandidat. Han har ett femårigt villkorligt fängelsestraff hängande över sig. Han är dömd för förskingring i ett fall som han hävdar är konstruerat för att hålla honom borta från presidentvalet.

Många menar att Navalnyj är den ende riktige politikern som Ryssland har idag. Hans plattform är kampen mot korruptionen bland den ryska makteliten, och han har de senaste åren byggt upp en organisation med kontor och anställda i alla regioner över hela Ryssland. Hans anhängare är en ung generation, många yngre än tjugo år, som aldrig har upplevt något annat än Putins styre. Nu, manar Navalnyj, är det dags att Ryssland får en ledning som lyssnar på vad moderna unga ryssar vill ha och inte bara slår vakt om sina egna hopsamlade rikedomar.

Att Putin fruktar Navalnyj är uppenbart. Han får alltså inte ställa upp i valet, och nyligen stängdes också hans stiftelse som massor med ryssar, anonymt, har kunnat skicka bidrag till. Bara det senaste året har stiftelsen mottagit motsvarande fem miljoner dollar som har använts till bland annat filmer på Youtube om Putins och premiärminister Medvedevs förmögenheter. Dessutom har stiftelsen finansierat Navalnyjs protestmöten och kampanjarrangemang över hela Ryssland.

Det är under Putins värdighet att ens nämna Navalnyjs namn. När Putin på sin presskonferens före jul fick en fråga om Navalnyj som presidentkandidat, kallade han honom bara för ”den där dömde individen”. Han jämförde Navalnyj med Georgiens förre president Saakasjvili och ansåg att sådana som Saakasjvili bara är ute efter att åstadkomma statskupper och instabilitet. Makt och inflytande åt Navalnyj skulle bara skapa oordning och kaos, och det vill en absolut majoritet av de ryska medborgarna inte veta av, ansåg Putin, dock utan att uttala namnet Navalnyj.

Utanför Ksenija Sobtjaks kampanjhögkvarter i Moskva. Foto: Shutterstock 

Med Navalnyj borta har Putin inga motkandidater som kan bli något riktigt hot mot honom. Mest intressant, och mest omdiskuterad, är Ksenija Sobtjak. Hon är en 36-årig TV-programledare som ställer upp som oberoende kandidat. Sobtjak är förmodligen Rysslands mest kända kvinna, särskilt efter att ha lett Rysslands motsvarighet till Big Brother i TV under några år. Men hon deltog också aktivt i proteströrelsen mot fusket i parlaments- och presidentvalen 2011–2012.

Ksenija Sobtjak är dotter till Anatolij Sobtjak (död 2000), som var den förste demokratiskt valde borgmästaren i S:t Petersburg 1991–1996. Det var som nära medarbetare till borgmästare Sobtjak som Vladimir Putin inledde sin egen politiska karriär. Putin har Sobtjak att tacka för mycket, och därför anser en del bedömare att Putin nu låter Ksenija Sobtjak hållas, så länge hon inte går för långt i sin kritik av Putins regim.

Ksenija Sobtjak har utan tvekan sin familjs närhet till Putin emot sig när hon i kampanjen försöker vinna stöd bland väljare som tröttnat på maktens män i Kreml. Men Sobtjak visar integritet i sin skarpa kritik av hur Putins långa maktinnehav. Hon manar sina anhängare att rösta ”mot alla”, det vill säga mot alla de etablerade kandidaterna, trots att detta alternativ på valsedlarna numera är borttaget i ryska val.

Samtidigt är det helt klart att Ksenija Sobtjak inte skulle få kampanja om inte Kreml hade godkänt det. Endast kandidater som har Putins välsignelse tillåts ställa upp. Och motivet för att låta Sobtjak kandidera är att hon kan motivera yngre väljare att gå och rösta och få upp valdeltagandet. Dessutom tjänar Kreml på att den politiska opposition som Sobtjak företräder, är så splittrad. Navalnyj till exempel vägrar uppmana sina anhängare att rösta på Sobtjak. Och det liberala partiet Jabloko ställer upp med sin förre ordförande Grigorij Javlinskij den här gången, precis som Javlinskij kandiderade redan 1996 och 2000. Även om Javlinskij tillåts registrera sig som kandidat, kommer han inte att dra särskilt många väljare. Resultatet blir endast att den så kallade demokratiska oppositionens röster splittras.

Övriga kandidater är bland andra det liberaldemokratiska partiets ledare Vladimir Zjirinovskij som är med för femte gången sedan Sovjetunionens upplösning 1991. Kommunistpartiet ställer upp med Pavel Grudinin i stället för partiordföranden Gennadij Ziuganov som har varit med i fyra presidentval tidigare. Den 57-årige Grudinin är inte ens med i kommunistpartiet. Och för att representera kommunistpartiet har han en ovanlig bakgrund. Han är mångmiljonär som ägare till ett stort ryskt jordbruksföretag.

Putin behöver inte frukta någon av de här kandidaterna. Ingen annan kandidat väntas komma över 10 procent av de avgivna rösterna. Ändå ska presidentvalet verka som ett val mellan flera kandidater. Det kommer att ge mer legitimitet åt Putins seger.

President Putin öppnar en vapenmässa i Kubinka 2015. Foto: Shutterstock 

Det har också sagts från Kreml och från Centrala valkommissionen att valet den här gången ska gå korrekt till, med andra ord, inte lika mycket valfusk som tidigare. Samtidigt vet varenda regional och lokal makthavare överallt i Ryssland att det förväntas av dem att de levererar det önskade valresultatet, alltså en betryggande seger för den sittande presidenten. Annars kan deras egen ställning vara hotad.

De övriga kandidaterna har också den här gången tillåtits synas mer i de statligt kontrollerade TV-kanalerna än tidigare. Själv kampanjar Putin inte alls. Han står som landets ledare över partipolitiken och debatterandet med motståndarna. Samtidigt dominerar Putin fullständigt det ryska medielandskapet. Alla hans aktiviteter, hans resor och hans möten med landsmän och utländska ledare, följs och rapporteras minutiöst i rysk TV. Ingen rysk väljare kan undgå att se vilken framgångsrik president de har.

Men två faktorer är Vladimir Putins stora bekymmer. Det är valdeltagandet och procentsatsen röster på honom. Det sägs att Kremls önskan är ett valresultat på 70/70. Minst 70 procent av de röstberättigade ska gå och rösta, och minst 70 procent av de avgivna rösterna ska gå till Putin. Då kan han hävda ett starkt folkligt mandat och kan de närmaste åren börja förbereda sin egen reträtt. Men med tanke på Navalnyjs maningar till bojkott av valet och den utbredda väljarapati som finns i Ryssland är det nog osäkert om en sådan utgång är möjlig, utan användning av ”administrativa resurser”, alltså manipulation av valresultatet. Att Putin vinner är självklart. Frågan är hur han vinner.