USA Qatars hopp i konflikt med mäktiga gulfgrannar

I Qatar slog en tidning nyligen upp en artikel om amerikanska planer på att bjuda in arabiska Gulfstater till ett toppmöte i Camp David i maj – alltså ett försoningsmöte mellan Qatar och dess arabiska fiender.

Tidningen, Al-Sharq (Östern) gav uttryck för statsintresset i Doha. Det lilla stenrika Qatar, som skapat sin förmögenhet på naturgas, gör vad det kan för att förmå president Trump att få den arabiska kvartetten att häva sin bojkott. Kvartetten, ledd av Saudiarabien och Förenade Arabemiraten vid sidan av det lilla Bahrain och Egypten, inledde sin isoleringspolitik i juni förra året. De betraktar Qatar som en finansiär och reträttplats för Muslimska brödraskapets många arabiska förgreningar och som en vän till Iran. De anklagar också Qatar för att understödja terrorism (medan de blånekar till anklagelser om att de själva skulle ha stött olika salafistiska krigare). Att Qatar i juli var det första land på Arabiska halvön med vilket USA tecknat ett avtal om att strypa finansiering av terrorism blundar kvartetten för.

Ett av bojkottländernas fåfänga krav på Qatar var en stängning av arabvärldens största tv-bolag, det statsägda Al Jazeera.

Qatars ledare emir Tamim bin Hamad Al Thani och USA:s försvarsminister Jim Mattis. Foto: Jette Carr/US Department of Defence

Allt sedan krisen uppstod har det stått klart att det finns olika hållningar i synen på Qatar i Trumps administration. USA är starkt beroende av Qatar genom US Central Commands stora bas i al-Udeid, där det finns 10 000 amerikaner i uniform och där ledningen för amerikanskt stridsflyg i regionen sitter. Aldrig någonsin, inte heller under invasionen av Irak 2003 eller under bombningarna i Afghanistan, lär Qatar ha lagt två fingrar emellan för att påverka USA:s bombmål.

Trumps första impulsiva handlingar när bojkotten inleddes var att ställa sig villkorslöst på Saudiarabiens och Förenade Arabemiratens sida – till Qatars förfäran. När han i juni tweetade till stöd för sina vänner i Riyadh och Abu Dhabi väntade sig många i regionen att Qatars ledare, den 37-årige emir Tamim bin Hamad Al Thani, skulle störtas i en palatskupp med Vita husets tysta medgivande. Men ledarna för Qatars stammar och klaner – vilka i många fall har släktingar på andra sidan landgränsen till Saudiarabien – gick inte Saudiarabiens ärenden. De reste sig inte mot Tamim, som man hoppats på i Riyadh och Abu Dhabi.

Qatars huvudstad Doha.  Foto: Shutterstock

De qatariska stamledarna, gynnade av enorma inkomster av naturgas, förstod att de har det bättre under emir Tamim än om Qatar skulle förvandlas till en lydstat till Saudiarabien, konstaterade källor jag mötte i Doha i höstas. Mäktiga qatarier kunde snart också betrakta den rättsosäkerhet som drabbade saudiska prinsar, oligarker, affärsmän och tidigare toppar inom statsapparaten, som i höstas sattes i arrest i lyxsviterna på Ritz Carlton i Riyadh utan åtal. Ett 90-tal av de fångna slapp ut efter några månader, sedan de betalat ut varierande lösensummor. Allt som allt ska det ha inbringat totalt 100 miljarder dollar till den saudiska statskassan, under förevändning att det var en form av återbetalning av medel som förskingrats genom korruption.

Fängslade som inte släppts ur sitt lyxförvar på Ritz-Carlton rapporteras ha blivit flyttade till ett ökänt säkerhetsfängelse, al-Hair, i Riyadh. Det fick håren att resa sig på en känd saudisk publicist, Jamal Khashoggi, som numera lever i exil och är kolumnist i Washington Post. Han skrev förfärad på twitter om den hjälplöshet och förvirring som brett ut sig, ”där det inte finns någon att vända sig till”, och där ingen rättslig prövning sker. ”Gud hjälpe oss”, summerade han, sedan en känd tv-profil flyttats till fängelset i al-Hair.

De styrande i Qatar har inte heller dragit sig för att spärra in landsmän som stuckit upp mot makten, men då har det handlat om mer obemärkta, som en ung poet som influerades av den arabiska våren. Landets enorma inkomster i kombination med en inhemsk befolkning på bara en kvarts miljon gör att qatariska medborgare tror sig ha mer att förlora på att bli uppslukade av de större grannländerna.

Den saudiske kronprinsen Mohammed bin Salman, längst till vänster. Bredvid honom Jared Kushner, Ivanka Trump, USA:s handelsminister Wilbur Ross och  utrikesminister Rex Tillerson. Foto: Shealah Craighead/Vita huset

Idag ångrar den saudiske kronprinsen Mohammed bin Salman (MBS) och hans motpart i Abu Dhabi, kronprins Mohammed bin Zayed (MBZ,) säkert att de inte gick in med egna trupper för att störta emir Tamim, resonerar diplomatiska källor i Gulfstaterna. De båda kronprinsarna, till vilka Trumps svärson Jared Kushner har ett gott öga, vill inte veta av Tillersons försök att häva blockaden av Qatar. De har också negligerat Kuwaits medlingsförsök.

Men för Qatar brådskar det att lösa krisen inom Gulfstaternas samarbetsråd, GCC. Värdskapet för fotbolls-VM 2022, landets stora prestigeprojekt, ligger bara fyra år bort. Tidtabellen för byggnationen har spruckit. När det skickades ut varningar om att Qatar kanske inte kan klara värdskapet för fotbollsfesten, svarade Doha irriterat med att rapportörerna är knutna till den kvartett som isolerat Qatar. Men frågan är om Doha klarar värdskapet om de inte kan använda sig av arenor i grannländerna?

Bojkotten påverkar också det statliga flygbolaget Qatar Airways, som nu bara har en flygrutt och ut ur landet, eftersom bojkottländerna vägrar upplåta luftrum åt det utfrusna emiratet. Det förlänger flygtiderna för Qatar Airways, medan bolagets främsta konkurrenter Emirates och Etihad Airways gynnas. Det sticker samtidigt i ögonen på vanliga qatarier att det betydligt mindre Bahrain har mycket större luftrum än Qatar.

Qatar ligger inklämt mellan mäktiga grannar. Bild: Shutterstock

En ironisk konsekvens av kvartettens isoleringspolitik är att den lilla Gulfstaten har blivit mer beroende av Teheran. Utan Irans luftrum hade inte Qatar Airways klarat sig; den som flyger från Doha till Europa får ta en omväg över iranska bergsmassiv. 

Qatar vill ha kvar sina goda relationer till USA utan att bryta med Iran, med vilket man delar ett enormt gasfält i Persiska viken. Men som en missnöjesyttring mot Washington har Qatars försvarsminister Khaled bin Mohammed al-Attiyah förklarat att landet överväger att köpa in missilförsvar, S-400, från Ryssland. Den potentiella fiende som Qatar behöver försvara sig mot är i första hand de båda mäktigare grannländerna Saudiarabien och UAE.

Krisen på Arabiska halvön har spritt sig geografiskt. Det märks i Libyen, där Gulfrivalerna stöder olika sidor. Det märks också i Jemen, där Qatar förra året drog sig ur den saudiledda koalitionen mot houthirebellerna – varmed det statsägda Al Jazeeras bevakning av Jemenkriget har förändrats. ”Nu inser vi krigets konsekvenser på ett helt annat sätt”, förklarade en qatarier för mig i Doha i höstas.

Al Jazeera English studio – här med direktsändning om den kurdiska frågan. Foto: Bitte Hammargren

Det kalla kriget mellan monarkierna på Arabiska halvön har också spritt sig till Afrikas horn, där alltfler länder ställs inför ett ultimatum: att antingen ta stöd från UAE och Saudiarabien eller från Qatar och deras vänner i Turkiet.

Men föreställningen att det skulle finnas en axel Turkiet-Qatar-Iran, som motståndare till Saudi-UAE-Egypten håller inte. I krigets Jemen blottades en motsättning när Förenade Arabemiraten ställt sig på separatisternas sida i Aden, medan saudierna stöder exilpresident Hadis styrkor. Och Egypten har mot bakgrund av sina bittra erfarenheter av 1960-talets krig i Jemen aldrig velat bli så indragit i dagens Jemenkrig som den saudiske kronprinsen hoppats på.

Vad beträffar den andra påstådda axeln söker Qatar balansera åt flera håll, både USA och Iran, för att slippa bli en lydstat till Saudiarabien, medan Turkiet med sitt osmanska arv och geografiska läge aldrig kommer bli annat än en taktisk allierad till sitt stora grannland Iran.