Vardagsliv och dramatiska livsöden i Sankt Petersburg

Som komplement till alla fjolårets böcker och konferenser om den ryska revolutionen 1917 och dess politiska följder skildrar Kalle Kniiviläs Tanjas gata – Rysk vardag 1917–2017 (Atlas) vardagslivet för vanliga människor i Sankt Petersburg där revolutionen började. Kniivilä, journalist vid Sydsvenskan och författare till tre uppmärksammade reportageböcker om dagens Ryssland och dess grannar, gör det genom att fokusera på några boende vid Andra linjen, en gata nära universitetet på Vasilij-ön. Ursprungligen skulle boken handla om de boende i bara ett hus där flickan Tanja Savitjeva bodde under belägringen under andra världskriget. Tanja efterlämnade dagboksanteckningar om sin familjs tragiska öde, och huset blev sedermera en minnesplats. Vid en parallellgata växte förresten Vladimir Putin upp.

Boken bygger huvudsakligen på intervjuer med ett drygt tiotal personer som bott eller arbetat vid Tanjas gata, men också på rysk och västlig forskning om vardagslivet i Ryssland, samt ögonvittnesskildringar, dagböcker och ryska tidningsartiklar ända från 1917. Intervjuer, kommentarer och bakgrundsinformation varvas på ett smidigt och distanserat sätt. När Kniivilä till exempel vid en demonstration på den före detta revolutionsdagen den 7 november 2016 talar med en kommunist, som liksom fordom Mao inte har något emot ett tredje världskrig med Nato, där två tredjedelar av världens befolkning dödas, om bara kommunismen segrar, avhåller sig Kniivilä från kritik och låter åsikten tala för sig själv.

Boken är kronologiskt upplagd med nedslag i varje decennium efter 1917 och med tillbaka- och framåtblickar, vilket kan resumeras på följande sätt: Under tilltagande kaos genomför bolsjevikerna sin statskupp i oktober 1917 (enligt dåvarande tidräkning), men enligt konstnären Alexandre Benois’ dagbok märks det mest i stradens centrum och nöjeslivet fortsätter i stort sett som vanligt. Visserligen råder alkoholförbud sedan 1914 men under hösten 1917 tilltar i stället plundringarna av överklassens vin- och spritförråd. Lenin ger order om att förråden ska förstöras, och enligt en källa dör fler i strider om tsarens vinförråd än i stormningen av Vinterpalatset. Under november genomförs det första demokratiska valet till en lagstiftande församling i Ryssland, men bolsjevikerna förlorar och upplöser församlingen i januari 1918. Privata företag förbjuds och böndernas spannmål beslagtas. Savitjevs bageri stängs. Under det följande inbördeskriget inträder hyperinflation och pengar förlorar allt värde, industrin står stilla, och hungersnöden breder ut sig. Folk flyttar ut från staden, så att bara en tredjedel är kvar 1920.

Men efter strejker och soldatuppror inför Lenin en ny ekonomisk politik (NEP) 1921, som tillåter privat handel med livsmedel, småföretagande och fastighetsköp. Spritförsäljning blir en av statens viktigaste inkomstkällor. På Tanjas gata får familjen Savitjev öppna sitt gamla bageri igen, och den lutheranska församlingen i Mikaelskyrkan tillåts stanna kvar. 1927 är enligt Kniivilä frihetens höjdpunkt i Sovjetunionen, men samma höst krossar Stalin all opposition inom partiet och slutet för NEP börjar. Savitjev förlorar sitt bageri och även sina medborgerliga rättigheter. 1929 intensifieras den antireligiösa kampanjen, Mikaelskyrkans präst grips och döms till tio års arbetsläger. Veckodagar och söndagar ersätts med fyra arbetsdagar och en vilodag.

Ungefär en miljon av stadens invånare dog under den 900 dagar långa tyska belägringen av Leningrad. Foto: RIA Novosti Archive/Boris Kudoyarov/CC-BY-SA 3.0

1937 har kollektiviseringen av jordbruket genomdrivits, femårsplanernas industrialisering pågår, och den stora terrorn börjat. Enbart på Tanjas gata, drygt en kilometer lång, döms minst 79 personer till döden och, i genomsnitt en person per hus avrättas åren 1936–1938. Först drabbas de med estnisk börd, sedan de med polsk och tysk. Inte ens en handikappad pensionär undkommer en dödsdom för landsförräderi. De flesta bor nu trångt i kommunalki och det råder ständig brist på olika matvaror och bränsle.

Under den 900 dagar långa nazityska belägringen av Leningrad dör ungefär en miljon av 2,5 miljoner invånare av svält, relaterade sjukdomar och stridshandlingar. Kannibalism förekommer. I januari 1942 är det över 20 grader kallt och folk fryser ihjäl i brist på bränsle. Tanjas dagbok skildrar hur familjemedlemmarna dör en efter en och själv dör hon 1944, 14 år gammal. Tanjas överlevande kamrat Natalja Soboleva berättar för Kniivilä att det inte fanns någon elström, alla måste gå till fots, och vatten kunde bara hämtas i floden Neva. I augusti 1942 evakuerades hon och hamnade i en by nära gränsen till Mongoliet. 1945 fick hon återvända till sin förstörda lilla lägenhet och tilldelades ett par stora herrskor. En evakuerad grannflicka, Korina Klodt, vars föräldrar avrättats 1937, fick inte komma tillbaka till staden.

Fyrtio år efter revolutionen, när Sovjetunionen lagt under sig halva Europa och blivit en supermakt med kärnvapen, blir landet först i rymden med Sputnik. Efter Stalins död och Koreakriget inleder Chrusjtjov en avstalinisering och avspänning mot väst. Byggandet av enkla bostäder kommer igång. Aleksandr Uralov, vars familj övertagit Savitjevs lägenhet, berättar att det ännu saknades centralvärme men de hade vatten, toalett och gasspis. Natalja Soboleva bor kvar och deltar i byggandet av en tunnelbana, Korinas Klodts föräldrar rehabiliteras och efter några år får hon en kommunalka i närheten. Det finns bara fyra kaféer i hela tre-miljonerstaden.

På 1960-talet, när Chrusjtjov avsatts, förvärvar folk teve, kylskåp och tvättmaskin, så även på Tanjas gata. Det politiska tövädret är slut men nu utvecklas samizdat (självpublicering) och piratkopierad musik. Vissångaren Vladimir Vysotskij börjar framträda i staden, och poeten Iosif Brodskij blir stamgäst på det nya kaféet Saigon. I slutet av 1970-talet fortsätter livet ännu att förbättras. Lägenheter byggs och renoveras, löner höjs och alltfler varor, om än av dålig kvalitet, finns att tillgå, särskilt om man har kontakter. Aleksandr Uralov engagerar sig i bostadsaffärer och politisk undervisning och kan som en av få ryssar köpa bil. Sovjetunionen är på höjden av sin makt och får hålla 1980 års olympiad. Alltfler västturister kommer till staden och med dem konsumtionsvaror och kulturpåverkan.

Aleksandr Uralov bor i lägenheten där Tanja bodde. Foto: Kalle Kniivilä

Men 1979 invaderar Sovjet Afghanistan och ett långt ockupationskrig börjar. Landet får en ledarkris, då tre senila ledare dör efter varandra, vilket öppnar dörren för Michail Gorbatjovs tillträde 1985. Sjunkande världsmarknadspris på olja och kärnkraftsolyckan i Tjernobyl banar vägen för politiska och ekonomiska reformer, slut på kriget 1989 och avspänning med väst. Men Gorbatjov blir inte populär. Uralov berättar att omkring 1986 började det bli brist på allt möjligt och köerna allt längre. Gorbatjovs kampanj mot alkohol vållar stort folkligt missnöje.

1991 faller Sovjetunionen sönder, Jeltsin blir Rysslands president och en kaotisk övergång från kommunism till marknadsekonomi börjar med galopperande inflation, fattigdom och brottslighet. Samtidigt ökar varutillgång och reklam. Censuren avskaffas och 1990-talet blir den friaste tiden i Rysslands historia.

Fastigheter på Tanjas gata privatiseras och moderniseras. Dåvarande vice borgmästare Putin köper en lägenhet vid gatan. Fysikern Aleksandr Dymnikov blir fastighetsmäklare där och kan köpa en dyr BMW för pengar han tjänat på att förmedla sovjetisk konst i väst. Mobiler och datorer blir vanliga. Men 1998 drabbas ryssarna av ett nytt dråpslag, då staten pga. stora utlandslån och fallande oljepris går i bankrutt. Rubeln, som nyss devalverats, förlorar två tredjedelar av sitt värde mot dollarn, och bankerna faller som käglor, varför sparare åter förlorar insatta pengar. Ryssarna förlorar sin tro på marknadsekonomi och demokrati.  

2007 är Vladimir Putin president och Ryssland har under hans sju år vid makten en ekonomisk tillväxt och stigande standard som aldrig tidigare tack vare stigande oljepris och rubelkraschen 1998. På Tanjas gata blandas lyxlägenheter med trånga kommunalkor, som är fler än i andra städer. Mikaelskyrkan har lämnats tillbaka till den ryskspråkiga lutheranska församlingen och ett barnsjukhus har åter öppnat en lokal för den ortodoxa kyrkan, som håller på att bli den nya statsideologin. I närheten uppstår samtidigt Vkontakte, den ryska motsvarigheten till Facebook. 2008 drabbas även Ryssland av den internationella finanskrisen och fastighetsbubblan spricker, men nu har staten reserver. Ryssland invaderar Georgien.

Foto: Kalle Kniivilä

Hundra år efter revolutionen har Ryssland erövrat Krim, stöder separatister i östra Ukraina och för krig i Syrien, vilket lett till kris i västrelationerna, och oljepriset har åter sjunkit. Inte bara kommunisterna hyllar Stalin, och sovjetnostalgin breder ut sig. Korina Klodt, vars föräldrar mördades, har goda minnen från sovjettiden, och barnsjukhuschefen talar med Kniivilä om behovet av en stark ledare. Som avslutande bild av Ryssland väljer Kniivilä de gåtfulla sfinxerna som står kvar nere vid Nevas strand.

För hela perioden visar Kniivilä en klar blick för både väsentliga och absurda inslag i folks vardagsliv, som speglar det storpolitiska skeendet. Han påvisar både kontinuitet och förändring. Till skillnad från tidigare böcker saknas foton, men sådana finns på författarens webbplats. Boken rekommenderas som en lättläst guide till Rysslands tragiska och komplicerade historia.