Populister får ny näring efter stoppad regeringsbildning

Den regeringsbildning som var på gång, efter närmare tre månaders förhandlingar, mellan de två antietablissemangspartierna Femstjärnerörelsen (M5S) och Lega föll samman på slutsträckan. Ledarna för partierna, Luigi di Maio (M5S) och Matteo Salvini (Lega) hade undertecknat ett  ”regeringskontrakt för förändring” och presenterat en premiärminister, vilka båda, efter vissa tveksamheter, godkändes av landets president Sergio Mattarella. Men efter en kamp om en eurokritisk finansminister, är Italien tillbaka på ruta ett. Det mesta pekar nu mot en övergångsregering och nyval.

Det såg ett tag ut som att Italien äntligen skulle kunna andas ut efter valet den 4 mars, då inget parti och ingen koalition fick tillräckligt många röster för att kunna bilda regering. Populistiska Femstjärnerörelsen, som var det parti som enskilt fick flest röster (32 procent) och högerpopulistiska och främlingsfientliga Lega (17 procent), som blev största parti i centerhögerkoalitionen, större än Silvio Berlusconis Forza Italia, hade lyckats komma överens.

President Sergio Mattarella träffar representanter från Femstjärnerörelsen under regeringsförhandlingarna med Luigi di Maio i spetsen. Foto: Presidenza della Repubblica

Men när den politiskt oprövade Giuseppe Conte, en 54-årig professor i civilrätt, som fram till utnämningen undervisade på universitetet i Florens, skulle presentera regeringslaget stötte han genast på patrull. Den EU-skeptiska Paolo Savona, som har förespråkat ett uttåg ur eurosamarbetet, på finansministerposten blev för mycket för president Sergio Mattarella. Så när Salvini vägrade dra tillbaka förslaget såg sig Mattarella tvungen att stoppa det hela. Detta har fått Femstjärnerörelsens Luigi Di Maio att vilja ställa presidenten inför riksrätt.

Vissa tror att Salvini, vars parti Lega har gått starkt fram i de senaste regionalvalen, avsiktligt provocerade fram sammanbrottet i regeringsbildningen. Detta med förhoppningen om att vid ett nyval vinna en majoritet av rösterna tillsammans med den allians – centerhögerkoalition – som han faktiskt gick till val med.

Godkännandet av Conte som premiärminister föregicks av en mediegranskning som visade på tveksamheter till sanningshalten i hans curriculum vitae. Detta, men framför allt den nya premiärministerns bristande politiska erfarenhet, fick presidenten Mattarella att dröja en aning med utnämningen. Men det räckte inte att Conte underströk vikten av Europasamarbetet. Det var nämligen en kärnfråga för den italienska presidenten, och för hela EU, att inte bara ha en välvilligt inställd regeringschef utan en hel regering, i Europas tredje största ekonomi. Den EU-kritiska Paolo Savona kunde omöjligt ingå i en sådan.

Carlo Cottarelli får bilda övergångsregering. Foto: Presidenza della Repubblica

Och det var här Salvini från Lega satte hårt mot hårt. Om det var för att försöka vinna fler röster i ett eventuellt nyval och undvika en regeringsbildning med Femstjärnerörelsen eller om det är av ideologiska skäl – Lega är både ett EU-skeptiskt och nationalistiskt parti, vars slogan är ”italienarna först” – återstår att se. President Mattarella har nu gett uppdraget till den tidigare IMF-chefen Carlo Cottarelli att bilda en övergångsregering fram till ett nyval.

De båda populistpartierna Femstjärnerörelsen och Lega fick i valet i mars en majoritet i parlamentet, vilket hade bäddat för en stark regering. Om det inte hade varit för intressekonflikterna som finns dem emellan.

Fram tills nu har partierna framför allt förenats kring deras antietablissemangs-retorik. De är två partier som säger sig representera medborgarna och veta vad folket behöver, samtidigt som de slår uppåt mot den elitistiska och korrupta politiska kasten, som Beppe Grillo, Femstjärnerörelsens grundare kallar det politiska etablissemanget.

Och här har de fått vind i seglen efter president Mattarellas beslut att sätta käppar i hjulet för deras möjlighet att bilda regering. De båda partierna anser sig ha stoppats av just det politiska etablissemang, styrt av starka EU-länder som Tyskland och Frankrike, som de har åtagit sig att bekämpa.

De är två partier som kommer från en underdog-position. Valkampanjen drev de framför allt på sociala medier, det vill säga utanför de stora mediabolagen, varav miljardären och politikern Silvio Berlusconi äger en betydelsefull andel. Legas partiledare tog dock chansen att ställa upp överallt där han kunde, även i TV och andra massmedier. Femstjärnerörelsen däremot tog kommandot över sin politiska kampanj genom att framträda och göra egna sändningar på webben och sprida via egna kanaler på sociala medier.

Forskaren Giorgia Serughetti menar att båda partierna har varit strategiskt framgångsrika med sina valkampanjer och inte minst kommunikationsstrategi, vilket gjorde att de vann valet. Men hon menar också att det är en sak att sprida slagord, visa indignation och slå uppåt via sociala medier från en position i opposition än att sitta i regeringsställning.

Den gode, den fule, den onde på karnevalen i Viareggio. Det vill säga förre premiärministern Matteo Renzi, Beppe Grillo och Matteo Salvini. Foto: Kokophotos/Shutterstock

I övrigt är likheterna mellan de två partierna relativt få. Femstjärnerörelsen som från början lockade till sig många miljövänner och liberala från vänstern, gjorde i och med regeringskontraktet som Di Maio tog fram tillsammans med Salvini, en rejäl högersväng. För även om Femstjärnerörelsen fick igenom sitt förslag om medborgarlön, en ideologiskt och symboliskt viktig fråga för partiet, så hamnade många av de andra förslagen som gäller människors rätt till rent vatten och omställning till och satsningar på förnybara energikällor, i skymundan.

Detta då Legas partiledare Matteo Salvini, som tilltänkt inrikesminister, hade tänkt göra sig till huvudperson genom att driva igenom sina vallöften om att ta kontroll över gränserna och utvisa de personer, närmare en halv miljon, som lever i landet utan uppehållstillstånd.

Till sin hjälp skulle han ta fler poliser, fler fängelseplatser och strängare straff. ”Straffpopulism” var den radikala italienska politikern och tidigare utrikesministern Emma Boninos första kommentar till regeringskontraktet.

Flaskor med Prosecco kontrolleras på en fabrik i Conegliano. Foto: Alessia Pierdomenico/Shutterstock 

Italien är idag euroområdets tredje största ekonomi, men landet har en svag ekonomisk ställning. Den italienska befolkningen åldras och minskar, samtidigt ökar utgifterna och skatteinkomsterna krymper. Arbetslösheten är hög och produktiviteten och investeringstillväxten är låg.

Femstjärnerörelsens och Legas föreslagna politik för förändring handlade om sänkta skatter och höjda utgifter, bland annat skrotandet av en impopulär pensionsreform, samt införandet av platt skatt med fasta skattesatser och medborgarlön.

Tidningen Financial Times hade räknat ut att regeringslöftena skulle kosta minst 100 miljarder euro om året. Från EU var många snabba med att uttrycka sin oro. Italien tyngs redan nu av en stor statsskuld.

Men det var inget som tycktes oroa partiledarna för Lega och Femstjärnerörelsen. Tvärtom, Legas partiledare Matteo Salvini upprätthåller allt annat än en dämpad ton mot byråkraterna i Bryssel. Det blev helt enkelt för mycket för premiärministerkandidaten Giuseppe Conte, att försöka bidra med att tona ned den inhemska konfrontationspolitiken mot EU. Conte kastade snart in handduken.

Samtidigt har Femstjärnerörelsen och Lega stöd bland befolkningen för sin EU-kritik. Euron, menar många, har gynnat länder som Tyskland medan ekonomin i Italien bara har gått utför och sedan länge tycks ha stagnerat på en katastrofalt låg nivå alltsedan finanskrisen 2007-2008.

Många anser också att EU och Bryssel har svikit Italien i hanteringen av migrationsfrågan. Framför allt handlar det om bristen på solidariskt ansvar för att omfördela och ta emot de hundratusentals flyktingar från den afrikanska kontinenten som landstigit på Italiens kuster de senaste åren.

Medborgarna kräver förändring och Femstjärnerörelsen och Lega hade utstakat den väg de trodde skulle kunna ge hoppet tillbaka till italienarna. Och de hade också stöd bland folket. Enligt en opinionsundersökning publicerad i Repubblica, en av landets största dagstidningar, stödde 6 av 10 italienare den regering som var på gång.

Nu blir det istället en ”teknisk” övergångsregering i avvaktan på nyval. Tidpunkten för ett nyval är väldigt osäker, det talas om redan i september eller i början av nästa år. Men för vem som än kommer att styra landet framöver så blir det en utmaning att leverera en politik som får igång ekonomin och, inte minst, håller ihop landet. I valet fick Lega överraskande stort stöd i det ekonomiskt starka norra Italien. Detta medan Femstjärnerörelsen fick flest röster från medborgarna i söder. Verkligheten och svårigheterna skiljer sig åt i de två landsändarna. Kanske är kittet, som håller ihop landet, trots föresatserna, just EU-motståndet.

När det politiska etablissemanget, efter påtryckningar från övriga EU-länder, nu lyckats stoppa en populistregering riskerar medborgarnas missnöje att börja pyra.