Italiens populistregering lämnar ingen oberörd

Italiens nya regering har gjort allt annat än en diskret entré på den politiska scenen.

Regeringen, som har kallats Europas första populistregering, består av antietablissemangspartiet Femstjärnerörelsen och det högerpopulistiska och främlingsfientliga partiet Lega. Regeringen kom till efter misslyckade förhandlingar mellan Femstjärnerörelsen och mittenpartierna, och universitetslektorn och den tidigare politiska novisen Giuseppe Conte utsågs till premiärminister.

Det var för sex månader sedan.

I internationella medier har Italiens första halvår med en populistregering mestadels handlat om hur bångstyrig regeringen är i förhållande till EU, framför allt genom att gå på tvärs mot den förväntade återhållsamma ekonomiska politiken, men även genom att stänga hamnarna för migranter som räddats på Medelhavet.

När regeringen i oktober klubbade igenom en budget, som skulle innebära ett ökat budgetunderskott till 2,4 procent, gick EU-kommissionen i taket eftersom det skulle få statsskulden, den näst högsta i Europa, att växa ytterligare. EU krävde en ny budgetplan men regeringen meddelade i mitten av november att man står fast vid sin budget eftersom utgifterna behövs för att få fart på den italienska ekonomin. EU-kommissionens kritik  har varit hård men på hemmaplan har budgetbråket, eller kanske främst partiledarna Matteo Salvinis och Luigi Di Maios vägran att vika sig för Bryssel, lett till ökad popularitet för regeringen.

Men trots premiärminister Contes lugnande ord och försäkringar om att Italien inte har för avsikt att dra sig ur euro-samarbetet, har EU-kommissionen svårt att komma till ro.

Premiärminister Guiseppe Conte. Foto: Alexandros Michailidis/Shutterstock

På den nationella arenan har det första halvåret till stor del cirkulerat kring inrikesministern och vice premiärministern, tillika partiledaren för Lega, Matteo Salvini. Han har dominerat den italienska politiken, med stor draghjälp av media.

Salvini har drivit igenom flera av de politiska förslag som han gick till val på. Förutom att stänga hamnarna för räddningsfartyg med migranter har han fått igenom ett migrations- och säkerhetsdekret som försvårar för asylsökande att få uppehållstillstånd och gör utländska medborgares vistelse i landet osäkrare. Nyligen klubbades även ett stärkt lagskydd igenom för den som agerar i självförsvar med vapen i sitt eget hem.

I budgeten finns förslag på sänkta skatter och införandet av platt skatt samt sänkt pensionsålder. Även detta är vallöften från Salvini, vars popularitet ökar. Enligt opinionssiffror publicerade i Corriere della Sera skulle Lega idag få nära 35 procent av rösterna, jämfört med 17 procent vid valet i mars.

Vice premiärminister Luigi Di Maio från Femstjärnerörelsen. Foto: Stefano Guidi/Shutterstock

Femstjärnerörelsen har satsat det mesta på att få igenom medborgarlön för att lyfta levnadsstandarden för landets sex miljoner fattiga, incitament för att få in unga på arbetsmarknaden och ett stopp för livslånga pensioner till före detta politiker. Partiet vill även införa lagar som ska underlätta kampen mot maffian och korruptionen.

Så långt inga överraskningar: den gul-gröna regeringen – så brukar den benämnas – har handlat utifrån regeringskontraktet. I kontraktet finns även förslag på gratis dagis, men bara till italienska barn. Detta i enlighet med Legas löfte om att sätta italienarna i främsta rummet.

Medan EU är upptaget med hur Italiens ekonomiska beslut påverkar förtroendet för euron och börserna, genomdriver koalitionen, pådrivna av Salvini och hans partikamrater i Lega, förändringar i odemokratisk riktning. Det handlar om diskriminerande lagar som försvårar och gör livet osäkert för redan utsatta grupper.

Forskaren Giorgia Serughetti har skrivit att det ”luktar evig fascism”. Enligt henne härmar regeringen det fascistiska styret på 1920-talet genom att utlova mark till de familjer som skaffar ett tredje barn, stänga hamnarna, hota att inskränka pressfriheten och göra skillnad på medborgare utifrån om de är födda i Italien eller inte. Serughetti varnar också för en växande militant extremhöger, vars närvaro inte tas på allvar, enligt henne.

En fartyg från den irländska försvarsmakten räddar migranter på väg till Italien utanför Libyens kust. Foto: Creative Commons

Salvinis första stora uppmärksammade beslut att stänga hamnarna för räddningsfartyg med nödställda migranter från Afrika skapade stora rubriker, diskussioner med EU och inte minst protester från människorättsorganisationer. Salvini stod dock fast vid sin linje och fullbordade därmed ett arbete som den avgående socialdemokratiska regeringen påbörjat, nämligen att stoppa migranterna i Libyen eller i alla fall förhindra dem från att ta sig in i Italien. Resultatet innebär att rekordfå människor tar sig in i EU via Italien och att dödstalen på Medelhavet slår nya rekord. Det innebär också att rätten att söka asyl inskränks eftersom möjligheterna att nå ett säkert land kringskärs.

Sedan skolstarten i mitten av september har segregerande beslut som skiljer italienare från icke-italienare fått stor uppmärksamhet. I kommunen Lodi i regionen Lombardiet i norra Italien beslutade kommunfullmäktige, styrt av en mitten-höger-majoritet med en borgmästare från partiet Lega i spetsen, att införa krav på att utländska föräldrar måste presentera dokumentation från ursprungslandet som bevisar att de inte har några tillgångar, varken på banken eller i form av fastigheter i hemlandet. Dokumenten eller intygen ska vara översatta och godkända av ambassaden. Om inte får föräldrarna betala full avgift, det vill säga fem euro per dag, för skollunchen för sina barn. Detsamma gäller för skolbussen.

Att få fram de efterfrågade dokumenten är i princip en omöjlighet för de flesta. Beslutet väckte stora protester i samband med skolstarten, eftersom många av de berörda familjerna befinner sig i en svår ekonomisk situation och barnens skollunch tidigare varit subventionerad.

Ett hundratal av de berörda familjerna protesterade genom att inte låta barnen gå till skolan. Runt om i landet väcktes också protestreaktioner och solidaritet och tack vare en insamling, som saknar motstycke i historien, har barnens skolmat betalats för ett år framåt och de har kunnat återgå till att äta lunch i skolan.

Demonstration i Rom mot regeringens migrationspolitik och Salvinis säkerhetsdekret. Foto: Antonio Nardelli/Shutterstock

Trots den hårda kritiken står stadsfullmäktige i Lodi fast vid beslutet, men man har lättat något på reglerna. Ett intyg från myndigheterna i ursprungslandet om att det är omöjligt att tillhandahålla dokumentation kan accepteras tillsammans med en egen försäkran. ”Lodi-modellen” kopieras nu runtom i norra Italien, där Lega en gång bildades och har sitt starka fäste.

Samma politik, att strama åt villkoren för utlandsfödda invånare, förs även kring möjligheten att få tillgång till ett så kallat ”casa popolare”, ett av kommunen subventionerat boende.

Det senaste exemplet är regionen Friuli-Venezia Giulia i nordöstra Italien. Där klubbade mitten-höger-koalitionen i regionen igenom ett beslut som skärper kraven på de personer som önskar tillgång till kommunens subventionerade hyresrätter. För att söka den här typen av bostad krävs nu att man varit folkbokförd i kommunen i fem år. För utlänningar gäller även att de måste bevisa att de inte äger en bostad eller har tillgångar i hemlandet.

Salvini har även drivit igenom ett migrations- och säkerhetsdekret, som bland annat innebär inskränkningar i asylrätten. Möjligheten till humanitärt uppehållstillstånd tas bort, förutom i specifika fall av allvarlig sjukdom eller naturkatastrof i ursprungslandet.

Professor Piero Ignazi.

Det är inte helt enkelt att förstå att Femstjärnerörelsen har låtit Salvini hållas. Enligt statsvetarprofessorn Piero Ignazi beror det på Femstjärnerörelsens bristande politiska erfarenhet.

­–Deras ledarskap är inte tillräckligt starkt. De kom till makten för tidigt, säger han. Och tillägger att partiet underskattat Matteo Salvini som snabbt har skaffat sig stort manöverutrymme.

Piero Ignazi tror inte att regeringen kommer att bli långvarig, eftersom de två partierna har så olika ingångar i många viktiga frågor såsom säkerhet, rättsfrågor, migration, skatter och medborgarlön.

Men opinionssiffrorna visar tydligt att både Salvinis och regeringens popularitet ökar och att en majoritet av italienarna är nöjda med den, som de tycker, handlingskraftiga politik som förs.

Varför lyckades populismen här? Det är frågan Maurizio Molinari, chefredaktör för en av landets största dagstidningar La Stampa, ställer i sin nya bok med samma titel.

Utgångsläget Molinari målar upp är ett Italien angripet av ojämlikhet, överraskat av migrantströmmarna, överhopat med skatter och korruption, i behov av skydd och säkerhet, sårat av globaliseringen och med en befolkning som ingen av de traditionella partierna lyssnar på. Lägg därtill en nyvunnen förmåga att uttrycka sig via nya informationskanaler.

Molinari identifierar därefter fem tabun som rör vid frågor som många italienare känner starkt för: rädslan för islam, den upplevda ekonomiska konkurrensen från flyktingarna, rädslan för att förlora den nationella identiteten, intoleransen mot den uppsättning regler som följer med EU-medlemskapet samt fascinationen för en auktoritär ledare, i stil med Vladimir Putin.

Molinari menar att det innan Lega och till viss del även Femstjärnerörelsen talades väldigt lite om dessa frågor. Ledarna för de två partierna tolkade effektivt missnöjet och genom att ta upp dessa tabubelagda ämnen löste man upp de knutar som är grunden till frustrationen bland väljarna, vilket i sin tur lett till populism och suveränism, enligt Molinari.

Försäljare på en strand i södra Italien. Foto: Guiseppe Crimeni/Shutterstock

På sistone har det, åtminstone i media, framstått som att det knakar i fogarna i samarbetet mellan Lega och Femstjärnerörelsen. Men den gul-gröna regeringen  har, precis som valresultatet bäddade för, tagit sig an olika delar av landet. Medan befolkningen i syd lever i arbetslöshet och fattigdom orsakad eller förvärrad av korruption och maffia så ser folket i norr skatter, byråkrati och bristande samhällsservice som hinder för utveckling. Enligt Molinari har därför regeringspartierna delat upp sig enligt sina kompetenser. Inrikesministern Matteo Salvini försöker leverera efter kraven från norr. Femstjärnerörelsens ledare, minister för ekonomisk utveckling, Luigi Di Maio inriktar sig på utmaningarna i syd.

Om detta är en vinnande strategi återstår att se.