Tyst i Sverige när EU utvecklar försvarssamarbete

Under de senaste åren har EU:s försvarssamarbete utvecklats i en allt snabbare takt. Det så kallade permanenta strukturerade samarbetet inom försvar (Pesco) har startats upp tillsammans med en årlig koordinerad försvarsöversyn (Card), och dessutom har en militär planerings- och ledningskapacitet (MPCC) inrättats inom EU:s militära stab. Slutförhandlingarna kring den Europeiska försvarsfonden (EDF) pågår också för närvarande då dessa planeras att slutföras innan Europaparlamentsvalet hålls i maj nästa år.

Denna snabba utveckling inom försvar och säkerhet lämnade Sverige länge i en obekväm situation eftersom Sverige i dessa frågor historiskt intagit en skeptisk hållning, nära Storbritanniens. Sverige som ursprungligen var negativt till Pesco intog dock sent omsider en mer positiv inställning till samarbetet och valde att gå med efter den tysk-franska kompromissen om att Pesco skulle vara både ”exklusivt och inkluderande”.

EU:s utrikeschef Federica Mogherini, utrikesminister Margot Wallström och försvarsminister Peter Hultqvist på EU:s utrikesministermöte den 13 november 2017 då Pesco undertecknades. Foto: Tauno Tõhk/EU/Creative Commons

I den första projektrundan valde Sverige att gå med i tre av Pescos 17 olika projekt: ett om militär rörlighet, ett om hur EU:s tränings- och utbildningsinsatser ska bli effektivare och ett -om ledning av sjukvårdsinsatser. Alla inkluderande och breda projekt som passade Sverige väl.

Inför den andra rundan av Pescoprojekt har Sverige återigen föreslagit ett europeiskt testcenter för bland annat robotsystem, stridsflygplan och drönare i Vidsel i Norrbotten. Enligt rapporter kommer det svenska Pescoförslaget inte att bli av och som det ser ut nu kommer Sverige välja att inte gå med i något Pescoprojekt. Detta torde öka kritiken från allianspartierna eftersom de tidigare kritiserat den rödgröna regeringen för en bristande ambitionsnivå i relation till Pesco. Samtidigt verkar det även från oppositionspartierna finnas en bristande bild av vilken säkerhetspolitisk roll EU skall spela framöver.

Till den kommande Pescorundan har projekt som innefattar samtliga militärområden föreslagits. Det handlar bland annat om utveckling av obemannade militära landfordon, utveckling av nya stridsvagnar, gemensam träning av drönaroperatörer samt projekt som ämnar att stärka beredskapen för att hantera kemiska, radiologiska och nukleära hot. Totalt har över 30 olika projekt, inom alla försvarsområden, föreslagits till denna runda.

Under mötet med EU:s försvarsministrar den 20 november torde även villkoren för ickeEU-medlemmars deltagande i Pesco antas. Enligt läckta dokument kommer länder som inte är medlemmar i unionen få delta i Pescoprojekt från fall till fall om dessa länder kan bidra till ”substantiellt ökat värde” till projektet samt om de delar ”EU:s värderingar”. Detta har varit särskilt viktigt för Sverige då deltagandet för svenska strategiska partner som Storbritannien, Norge och USA är centralt. 

Spanska militära trafikledare på Natoövningen Trident Juncture 2018 i Norge. Foto: C Valverde/Nato/Creative Commons

Det är fortfarande för tidigt för att analysera vilken betydelse Pesco kommer få för det europeiska försvaret. Men om de stora deltagande nationerna Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien tar ansvar för att Pesco tar sig an ambitiösa projekt som ämnar att avhjälpa europeiska kapacitetsbrister kan Pesco bli en stor framgång för europeisk försvarssamverkan. Särskilt efter 2021 då Europeiska försvarsfonden (EDF) kan erbjuda ökade ekonomiska incitament för europeiskt försvarssamarbete.

Förutom Pesco utvecklas det flera andra europeiska försvarsinitiativ för närvarande. Det kanske mest uppmärksammade är det franska European Intervention Initiative (E2I) som syftar till att utveckla en gemensam strategisk kultur. Initiativet skall också bidra till ökad europeisk autonomi och kan liknas vid ett ”militärt Erasmus-projekt”. För närvarande är Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Spanien, Belgien, Nederländerna, Portugal, Danmark och Estland med i samarbetet och Finland har nyligen deklarerat att landet ämnar delta i E2I. President Emmanuel Macron har också tydligt angett att han gärna vill ha med både Sverige och Norge i samarbetet. Detta sätter en viss press på Sverige att agera och hittills har både Moderaterna och Liberalerna uttalat att de vill se ett svenskt deltagande.

President Emmanuel Macron på ett Natomöte i juli. Foto: Shutterstock

Frankrike och president Macron har också föreslagit en förstärkning av EU:s artikel 42 (7), den så kallade solidaritetsklausulen. Enligt Macrons förslag skulle en sådan förstärkning innebära en nästan ”automatisk” process vilket medför om att om en medlemsstat blir angripen skulle de andra medlemsstaterna ”visa verklig solidaritet” och ingripa militärt. EU:s artikel 42 (7) skulle då likna Natos artikel 5 om kollektivt försvar i högre utsträckning än idag.

Denna utveckling borde föranleda en större politisk debatt i Sverige och det finns idag flera politiska konfliktlinjer som kan bidra till en sådan. Flera partier har kritiserat regeringen för dess avsaknad av ambitioner i relation till Pesco och anser att Sverige måste ta en mer aktiv roll i samarbetet. Om Sverige väljer att inte delta i något Pescoprojekt kan en sådan kritik ytterligare förstärkas. Samtidigt har Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna kraftigt motsatt sig en ökad militarisering av EU. Vi ser också en möjlig konfliktlinje i fråga om E2I då både Liberalerna och Moderaterna tydligt deklarerat sitt stöd för ett svenskt deltagande. En förstärkning av solidaritetsklausulen, artikel 42 (7), skulle också kunna leda till kritik.

Slutsatsen är att alla dessa frågor borde föranleda en mer aktiv politisk debatt om Sveriges olika intressen och ambitioner i förhållande till den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken. Det händer onekligen mycket inom europeiskt försvar och säkerhet i nuläget och Sverige har inte har råd att stå stilla i startblocken.

Delar av denna artikel bygger delvis på en kommande rapport av Björn Fägersten, August Danielson och Calle Håkansson. (Åsikterna reflekterar dock enbart artikelförfattarens).