Demokraterna hoppas på mobilisering mot Trump

Tisdagen den 6 november går USA till mellanårsval för att välja medlemmar till den 116:e kongressen. Som vanligt gäller valet alla 435 medlemmar i representanthuset plus en tredjedel av senaten, närmare bestämt 35 platser denna gång. Samtidigt hålls guvernörsval i 36 delstater. Valdeltagandet i mellanårsvalen är typiskt sett betydligt lägre än under de år då det är presidentval. I det senare fallet har i genomsnitt närmare 60 procent av de röstberättigade väljarna röstat under de senaste valen, medan motsvarande siffra för mellanårsvalen ligger på mindre än 40 procent.

Statsvetarna brukar hävda att en av de viktigaste faktorerna som avgör ett mellanårsval är presidentens popularitet. Om presidentens popularitetssiffror ligger under 50 procent så kommer typiskt sett presidentens parti att förlora mandat i mellanårsvalet. I den regelbundna sammanställning som görs av Real Clear Politics tyckte i genomsnitt 43 procent av väljarna den andra veckan i oktober att Donald Trump gör ett bra jobb. Det talar för att Republikanerna förlorar en del mandat i mellanårsvalet, särskilt i representanthuset där de nationella trenderna normalt slår igenom mer direkt än i senatsvalen. En stor fråga inför mellanårsvalet blir om det missnöje som finns mot Trump bland demokrater och oberoende väljare resulterar i att många går till valurnorna för att protestera mot presidenten och hans administration. Kan det rentav bli så att valdeltagandet går upp rejält denna gång?

Brett Kavanaugh med familj i smaband med att president Trump nominerade Kavanaugh som HD-ledamot. Foto: Vita huset/Wikimedia Commons

En sakfråga som varit högt på den politiska agendan de senaste veckorna är förstås striden kring utnämningen av Brett Kavanaugh till domare i Högsta domstolen. Demokraternas missnöje med Kavanaughs utnämning inriktade sig från början på hans inställning i frågor som kan tänkas komma upp till bedömning i HD, som rätten till abort och vilka maktbefogenheter presidenten enligt konstitutionen bör ha. Från början av september kom striden kring domaren också att gälla anklagelser från tre kvinnor om att Kavanaugh utfört sexuella övergrepp eller trakasserier mot dem. I slutet av september hölls ett dramatiskt utskottsförhör inför senatens justitieutskott där först en av dem som anklagade Kavanaugh – Christine Blasey Ford – framträdde, följt av att juristen själv fick försvara sig.

Både processen som ledde fram till detta utskottsförhör, samt själva förhören i sig, var oerhört kontroversiella i USA. Medlemmarna av respektive parti i justitieutskottet tog i princip heder och ära av varandra och även ute i samhället användes hårda ord för att karakterisera motståndarsidans argument och agerande. Många bedömare anser att inte på mycket länge har splittringen mellan de båda partierna varit lika stor som den är under hösten 2018.

Förutom Trump som president och kontroverserna kring Kavanaugh har frågor om sjukvårdsförsäkringen och om immigrationen varit viktiga valfrågor. Däremot har inte frågor om vapenkontroll varit lika framträdande som man kunde ha trott efter alla skjutningar under senare år.

En betydande förändring jämfört med tidigare kongressval är att fler kvinnor ställer upp denna gång. Så finns det till exempel 235 kvinnor som vunnit sina primärval för inval i representanthuset. I detta hus finns det för närvarande 84 kvinnor av 435. Denna siffra kommer att gå upp 2018 men det är svårt att tippa mer exakt.

President Trump har i sina tal inför mellanårsvalet gått så långt som att hävda att Demokraterna vill ha ”anarki” och att om partiet får makten kan USA ”sluta som Venezuela.” Det är troligt att detta sätt att uttrycka sig går hem hos presidentens mest lojala anhängare men det är mycket tveksamt om presidenten verkligen kan rekrytera nya sympatisörer till sitt parti när han uttrycker sig på detta vis. Trumps höga tonläge får nog delvis skyllas på att han inser att detta val i betydande grad är ett referendum om honom. Om hans parti misslyckas med att hålla sin majoritet i något av de båda husen skulle det vara ett stort misslyckade för honom personligen. Skulle Republikanerna förlora majoriteten i båda huset skulle det vara en smärre politisk katastrof för Trump.

Valskyltar i Texas. Foto: Shutterstock

Trump har i mycket byggt sin korta politiska karriär på att han alltid ska vinna. En förlust för Republikanerna av en kammare i mellanårsvalet, och ännu mer en förlust av majoriteten i båda husen i kongressen, skulle rimligen innebära att presidentens maktställning allvarligt försvagas, såväl generellt som inom hans parti. Fram till nu har det Republikanska partiet sedan i november 2016 i princip varit Donald Trumps parti. Det skulle inte vara fallet längre i samma utsträckning efter en förlust i kongressvalet. Dessutom skulle en förlust av majoriteten i något av husen innebära att det blir oerhört mycket svårare för presidenten att driva sin inrikespolitiska agenda. Det krävs ju att båda husen är överens, och att presidenten skriver under lagförslaget, för att en lag ska kunna stiftas i USA.

Vid en förlust av majoriteten i senaten skulle Trump och det Republikanska partiet också tappa sin kontroll över den utnämningsmakt som detta hus har. Detta skulle direkt påverka utnämningen av kandidater till Högsta domstolen liksom av många andra ledande federala befattningshavare, som till exempel nya ministrar.

2018 hålls mer än 500 val i olika valkretsar över landet till senaten, till representanthuset och till posten som guvernör i en delstat. Tre av dessa val tycks mig särskilt intressanta. Det första gäller guvernörsposten i Georgia. Här är Demokraternas kandidat Stacey Abrams, en afroamerikansk kvinna som tidigare var minoritetsledare för Demokraterna i delstaten Georgias representanthus. Hennes republikanske motkandidat är Brian Kemp som är Secretary of State i Georgia. Denna befattningshavare har bland annat det övergripande ansvaret för hur olika val hanteras i delstaten i fråga. Det har påpekats att det är olämpligt att Kemp är både ansvarig för, och deltagare i, en och samma valprocess, men Kemp har inte avsagt sig sin post.

Saken görs ännu mer känslig av det faktum att Kemp, som många republikaner på delstatsnivån, driver kampanjer som av både demokrater och oberoende journalister anses leda till att det blir svårare för den afroamerikanska minoriteten att verkligen gå och rösta. I en delstat där afroamerikanerna utgör 32 procent av valmanskåren är detta en viktig fråga. En seger för Stacey Abrams skulle leda till att en afroamerikansk kvinna för första gången blir guvernör i någon delstat.

Senator Ted Cruz på vapenlobbyorganisationen NRA:s årsmöte i Dallas. Foto: Harry Thomas Flower/Shutterstock

Ett annat extra intressant val är senatsvalet i Texas. Där ställer Republikanerna upp med den sittande senatorn Ted Cruz. Cruz är inte särskilt omtyckt som person, men ingen demokrat har vunnit ett val i Texas till en politisk position som gäller hela delstaten sedan 1994. Den demokratiske kandidaten är Beto O’Rourke som nu sitter i det federala representanthuset. O’Rourke har lyckats skapa en mycket positiv stämning kring sin kampanj, med stora, entusiastiska valmöten och mängder av kampanjmedel som strömmar in.

De senaste opinionsundersökningarna tyder fortfarande på en seger för Ted Cruz, men marginalen ligger under 10 procent, medan man traditionellt kunde ha väntat sig en seger för republikanen med ungefär dubbelt så stor marginal. Ett av de halmstrån som Demokraterna klänger sig fast vid är en förhoppning om ett radikalt ökat valdeltagande från hispanics som utgör närmare 40 procent av befolkningen i Texas. I alla federala val hittills har emellertid valdeltagandet från denna befolkningsgrupp varit klart lägre än bland vita och afroamerikaner och det vore närmast en sensation om valdeltagandet bland hispanics i Texas steg kraftigt i år.

Det tredje spännande valet är också ett guvernörsval, denna gång i Florida. Den republikanske kandidaten Ron DeSantis var fram till i augusti medlem av representanthuset i Washington. DeSantis utmärker sig genom att vara totalt trogen Trump. DeSantis har bland annat gjort sig känd genom en kampanjvideo där han bygger the Wall tillsammans med sin lilla ettåring och läser högt för denne ur en av Trumps böcker. DeSantis motkandidat är Andrew Gillum, en afroamerikan som nu är borgmästare i staden Tallahassee. Florida är en swing state där den politiska ledningen växlar mellan Demokraterna och Republikanerna. Gillum leder i mitten av oktober knappt över DeSantis, men skillnaden mellan dem ligger inom opinionsundersökningarnas felmarginal.

Väljare köar för att lägga sin röst i presidentvalet 2016 i en vallokal i Arlington i Virginia. Foto: Rob Candrall/Shutterstock

Det står alltså mycket på spel för de ledande politiska aktörerna i Washington i 2018 års mellanårsval. En viktig faktor blir, som tidigare antytts, valdeltagandet. Kommer det att bli så, som man skulle kunna tro av det missnöje som breda kretsar i USA visat med Donald Trump, att många väljare som lutar åt det demokratiska hållet, och dessutom ett antal oberoende väljare, kommer att gå till valurnorna denna gång för att straffa presidenten? Kan det rentav bli ett valdeltagande som går över 40 procent? Och hur kommer republikanskt inriktade väljare att reagera på vad de har upplevt i samband med kontroverserna kring utnämningen av Brett Kavanaugh till domare i Högsta domstolen? Leder denna kontrovers till att fler republikaner än vad som annars hade varit fallet går och röstar? De opinionsdata som föreligger i mitten av oktober tyder på att Demokraterna sannolikt vinner majoriteten i representanthuset medan Republikanerna behåller majoriteten i senaten, troligen med något eller några fler platser än det nuvarande läget 51 mot 49.