Polen mer politiserat efter tre år med Lag och rättvisa

Vid det senaste valet till det polska parlamentet i oktober 2015 erhöll högerpartiet Lag och rättvisa (PiS) tillsammans med två mindre högerpartier, vars kandidater ställde upp på PiS vallista, egen majoritet i parlamentets två kamrar, sejmen och senaten. Det var första gången sedan kommunismens nedmontering 1989 som ett parti eller en valallians lyckats med detta.

Vid presidentvalet i maj samma år vann PiS kandidat Andrzej Duda en klar seger över den sittande presidenten Bronislaw Komorowski från det liberal-konservativa partiet Medborgarplattformen.

De tre år som förflutit sedan PiS seger i parlamentsvalet har varit dramatiska i polsk politik. Ledaren för Lag och rättvisa, Jarosław Kaczynski, har förkunnat att en ”total samhällsomvandling” är nödvändig i Polen. Han har i häftiga ordalag angripit grunderna för den nya polska republik som upprättades efter kommunismens fall. Denna har, hävdar han, styrts av en ohelig allians mellan kommunister och Polens nyliberaler, de senare främst samlade i Medborgarplattformen, det vill säga det parti som tidigare leddes av Donald Tusk, idag ordförande för Europeiska rådet.

Polens politik har under Lag och rättvisas styre förflyttats allt längre ut till höger på den politiska skalan och partiet företräder idag en nationalistisk politik med betydande inslag av EU-skepticism och till och med uttalad anti-EU-retorik.

Protest i Warszawa mot regeringens reformer av rättsväsendet, juli 2018. Foto: Szymon Mucha/Shutterstock

De reformer som väckt mest internationell uppmärksamhet är de som gällt rättsväsendet. Såväl den inhemska oppositionen som EU:s ledande organ hävdar att rättsstaten antingen är på väg att sättas, eller redan har satts, ur spel i Polen. EU-kommissionen har till och med gått så långt att man dragit Polen inför EU-domstolen efter landets försök att avsätta ett stort antal domare i Högsta domstolen.

Vid sidan av Ungern har Polen de senaste tre åren förvandlats till den europeiska unionens problemland i det före detta Östeuropa. I båda dessa länder är utvecklingen mot en alltmer auktoritär och icke-demokratisk stat tydlig.

Det är mot den bakgrunden som kommunal- och regionvalen i Polen har tilldragit sig extra stor uppmärksamhet inte bara i Polen utan hela Europa. Aldrig någonsin tidigare har ett lokala val i Polen följts av så många utländska journalister som i år. Den första valomgången hölls den 21 oktober och en andra omgång hålls i vissa städer och byar den 4 november.

Den fråga som alla ställt sig har varit om årets val kan ge en fingervisning om Lag och rättvisas möjligheter att sitta kvar vid makten också efter nästa års parlamentsval. Detta ska äga rum i oktober eller november 2019. Till saken hör att Jarosław Kaczynski, som styr sitt parti med järnhand från dess huvudkvarter på Nowogrodzkigatan i Warszawa, vid upprepade tillfällen hävdat att han och partiet behöver sitta vid makten i minst tre efter varandra följande mandatperioder, det vill säga fram till senhösten 2027, för att kunna genomföra sin grundläggande samhällsomvandling.

Jarosław Kaczynski. Foto: Shutterstock

Vilket svar på frågan om Lag och rättvisas kan lyckas med detta fick vi då efter årets kommunal- och regionval?

Polens lokala och regionala val ser något annorlunda ut än i Sverige. I direkta val väljs: i de största städerna presidenter, i övriga städer borgmästare samt i landets byar byordförande. Liksom i Sverige väljs med partival stadsfullmäktige respektive kommunfullmäktige samt regionfullmäktige i varje län, de senare benämnda sejmiki.

Lag och rättvisa lyckades inte vinna presidentposten i en enda av Polens stora städer. I tre storstäder – Krakow, Gdansk och Katowice – kommer en andra valomgång att hållas den 4 november. Inget tyder på att Lag och rättvisa har någon chans att vinna presidentposten heller i dessa städer.

I de flesta stora städer vann Medborgarplattformens kandidat stort redan i första omgången, däribland i Warszawa där Rafał Trzaskowski erhöll 56,67 procent av rösterna jämfört med 28,52 procent för PiS kandidat, vice justitieminister Patryk Jaki.  Detsamma gäller borgmästarvalen i landets övriga städer. Också i regioner där Lag och rättvisa är starkt förlorade partiet president- och borgmästarvalen i städerna. Det gäller exempelvis Lublin i östra Polen och staden Rzeszow i sydöstra delen av landet.

Än mer tydligt än vid tidigare val blev det därmed att Lag och rättvisas kärnväljare finns på landsbygden och landets mindre städer och då framför allt i landets fattigare delar.

Valaffisch i Łódź med texten ”PiS tog miljoner och allt är dyrare”. Foto: Grzegorz Czapski/Shutterstock 

Detta var ett betydande bakslag för Lag och rättvisa. Partiet var före valet säkert på att en andra valomgång skulle bli nödvändig i landets huvudstad. Lag och rättvisas nederlag i städerna visar på en avgörande skillnad mellan Jarosław Kaczynski och hans partis ställning i Polen och Viktor Orbán och dennes parti Fidesz ställning i Ungern. I Ungern sitter Fidesz vid makten i 17 av landets 19 största städer, inklusive Budapest. Av Ungerns städer med fler än 50 000 invånare har oppositionen makten i enbart tre. Jarosław Kaczynski hade kanske inte drömt om att i städerna bli lika stark som sin ”vapenbroder” i Ungern men heller inte förväntat sig ett sådant rejält bakslag som nu blev fallet.

Utgången av de lokala president- och borgmästarvalen i Polen var därför en klar och viktig seger för oppositionen där de två partierna Medborgarplattformen och Nowoczesna gått samman och stödde en gemensam kandidat.

I valen till landets olika regionfullmäktige kunde Lag och Rättvisa däremot – inte helt orätt – utropa sig som segrare. Detta åtminstone om man jämför med mandatfördelningen efter regionvalen 2014. Det finns sammanlagt 16 regionfullmäktige i landet. Efter valet 2014 kunde Lag och Rättvisa enbart styra i ett av länen. Efter årets val kommer partiet att ta makten i ytterligare fem regioner. I övriga sitter oppositionspartierna kvar vid makten. Jämfört med valresultatet 2014 var detta, hävdar Lag och Rättvisa, en betydande framgång.

Resultaten av de olika valen blev således att såväl den politiska oppositionen – som består av partierna Medborgarplattformen, liberala Nowoczesna, bondepartiet PSL och vänsterpartiet SLD – som det styrande Lag och rättvisa kunde hävda att de var valets segrare.

Firande av självständighetsdagen i Krakow. Foto: De Visu/Shutterstock

Den obestridliga segern i valen hemfördes emellertid av den polska väljarkåren och därmed av demokratin i landet. Inte någon gång sedan 1989 har valdeltagandet vid ett kommunal- och regionval varit så högt som i år: 55 procent. Detta kan jämföras med enbart 47 procent 2014 och med 50 procent vid parlamentsvalet 2015.  Valdeltagandet i Polen är alltid betydligt lägre än i Sverige. Måttstocken kan därför inte vara ”svensk”. Att ytterligare fem procent av väljarkåren i år mobiliserades till att rösta jämfört med parlamentsvalet 2015 tyder därför entydigt på att tre år av Lag och rättvisas styre har lett till en politisering av landet och ett större deltagande av medborgarna i den politiska beslutsprocessen. I flera stadsdelar i Warszawa var valdeltagandet 79 procent.

Det är därför mot bakgrunden av det ökade väljardeltagandet som vi måste söka efter ett eventuellt svar på frågan om årets val gav någon indikation om vart de politiska vindarna blåser inför kommande val i Polen: redan i maj 2019 är det val till Europaparlamentet, under hösten 2019 parlamentsval och våren 2020 presidentval.

Nationalistiskt firande i Warszawa på självständighetsdagen den 11 november 2017. Foto: Shutterstock

2015 erhöll Lag och rättvisa egen majoritet i parlamentet av tre skäl: det låga valdeltagandet, det faktum att vänstern som gick till val som en allians hamnade utanför parlamentet trots att man erhöll stöd av 7,55 procent av väljarna (tröskeln är 8 procent för allianser, 5 procent för partier) samt D’Hondt-metoden vid mandatfördelningen, som starkt gynnar det största partiet. Med 37,58 procent av rösterna fick PiS egen majoritet. Antalet väljare som vid det valet röstade på Lag och rättvisa var 5,7 miljoner, av landets mer än 30 miljoner röstberättigade.

Vid årets val röstade 1,5 miljoner fler väljare än vid parlamentsvalet för tre år sedan. Trots detta lyckades Lag och rättvisa vid årets val till landets regionfullmäktige inte vinna så många fler väljare än man fick stöd av vid parlamentsvalet för tre år sedan. Man stannade på knappt 5,8 miljoner väljare.

De tre oppositionspartierna i dagens parlament – Medborgarplattformen, Nowoczesna och PSL – som tillsammans vid valet 2015 erhöll 5,5 miljoner röster, fick vid årets val däremot 6,5 miljoner röster. De ökade sitt elektorat med en miljon väljare. Till denna siffra bör också adderas den miljon väljare som röstade på vänsterpartiet SLD-R.  Av de övriga 500 000 ”nya” väljarna röstade merparten på oberoende kandidater och partier som i sin politik står närmare oppositionen än PiS.

Parlamentets underhus, sejmen. Foto: Shutterstock

Om man ska dra några slutsatser av resultaten vid årets val inför de kommande valen så är det kanske dessa:

Lag och rättvisa tycks ha nått sitt tak vad gäller antalet väljare partiet kan attrahera. Valsiffrorna visar dessutom på att man har förlorat stöd bland unga väljare. Detta kan bero på tvisterna med EU och den alltmer uttalade anti-EU-retoriken från partiets ledande politiker.

Ett större valdeltagande vid kommande val än vid valet 2015 kommer förmodligen att vara till oppositionens fördel och därmed minska Lag och rättvisas procentuella stöd och därmed än mer partiets mandat.

En opposition som går till val som allians har större chanser att besegra Lag och rättvisa. Detta på grund av den D’Hondt-metod som används i Polen och som gynnar större partier. Vänstern som gick fram ensam i årets val behövde exempelvis 4,5 gånger fler röster än PiS för att erhålla ett enda mandat.