Skadskjutet CSU skapar osäkerhet i tysk politik

Delstatsvalet i Bayern den 14 oktober bjöd som väntat på stora omkastningar. Opinionsinstituten förutspådde ett ras för det kristdemokratiska CSU (Kristligt sociala unionen) och blev sannspådda. Valresultatet 37,2 är inte bara tio procentenheter lägre än vid det senaste valet 2013, det är också den sämsta noteringen sedan 1950.

CSU, som i decennier vant sig vid att styra Bayern på egen hand, måste söka sig minst en koalitionspartner. CSU kan dock trösta sig med att fortfarande vara det överlägset största partiet i Bayern, realistiskt sett finns det inte heller någon koalition som skulle kunna peta bort CSU från makten.

För Socialdemokraterna (SPD) var valnederlaget på sitt sätt än mer dramatiskt. Från att under hela efterkrigstiden ha varit det näst största partiet i Bayern rasade SPD till att bli femte största parti och valresultatet 9,7 procent rimmar illa med anspråket på att vara ett så kallat folkparti.

De gröna firar valframgången på valvakan i München. Foto: Wikiolo/Creative Commons

Valets stora segrare blev istället De gröna som gick från 8,6 till 17,5 procent. Endast i granndelstaten Baden-Württemberg har De gröna uppnått ett bättre resultat. De gröna beräknas ha tagit 180 000 röster från CSU. Det handlar om väljare som stötts bort av CSU:s hårda retorik i flyktingfrågan, något som inte hindrade det högerpopulistiska Alternativ från Tyskland (AFD) att i sitt första bayerska delstatsval få 10,2 procent av rösterna.

Det bayerska valet bekräftar den rikspolitiska trenden i Tyskland. CSU:s systerparti CDU (Kristligt demokratiska unionen) har i opinionsmätningarna tappat ytterligare mark sedan valet ifjol, detsamma gäller för SPD som i vissa mätningar passerats av De gröna.

Det tycks som om bråken mellan de tre regeringspartierna i Berlin – CDU, CSU och SPD – framförallt gynnar De gröna. Partiet har också tagit ett steg mot mitten genom valet av språkrör. De gröna har varit uppdelade i två fraktioner – ”realos” och ”fundos”. Tidigare skulle språkrören representera var sin fraktion, de mer pragmatiska respektive de mer radikala. De representanter som valdes i fjol är bägge ”realos” och detsamma gäller för språkrören i Bayern.

AFD har inte noterat samma framgångar och höstens upplopp i Chemnitz i östra Tyskland, då enskilda AFD-medlemmar sågs demonstrera tillsammans med nynazister, har säkert skrämt bort potentiella sympatisörer. Valresultatet i Bayern var också sämre än resultatet i fjolårets förbundsdagsval (se faktarutor).

Demonstration mot invandringspolitiken i Chemnitz den 7 september organiserad av bland andra högerpopulistiska AFD. Foto: De Haviland/Creative Commons

Den stora regeringskoalitionen var impopulär redan från början, den halvårslånga process som ledde fram till dess bildande skapade inget förtroende, inte heller de bråk och slitningar som följde när regeringen väl var bildad.

Det började med att den nya inrikesministern Horst Seehofer, tillika CSU-ordförande, ville införa möjligheten till direktavvisningar vid gränsen i sitt flyktingpolitiska program. Angela Merkel sade nej, Seehofer hotade att avgå.  Det hela slutade efter flera veckors strid med en grumlig kompromiss där Seehofer ändå såg ut som förloraren.

De senaste opinionsmätningarna har gjorts i ljuset av turerna kring Hans-Georg Maassen, chef för underrättelsemyndigheten Författningsskyddet. Han blev avsatt efter att ha ifrågasatt upploppen i Chemnitz då Maassen hade sett videoupptagningar som han trodde var fejkade.

Maassen blev dock i själva verket befordrad eftersom han istället fick posten som statssekreterare under Seehofer. Det ledde till ett ramaskri bland såväl oppositionspartier som ledarskribenter. Regeringens tre partiledare träffades åter och fattade ett nytt beslut: en särskild och mindre betydelsefull post uppfanns för Maassen.

Angela Merkel och hennes förtrogne Volker Kauder i förbundsdagen. Foto: Shuttertock

Opinionsmätningar är en sak, val väger betydligt tyngre och frågan är vilka följdverkningar Bayern-valet får för rikspolitiken och för förbundskanslern Angela Merkels utsatta position.

Redan i slutet av september, ett par veckor före valet, drabbades Merkel av en svår prestigeförlust när partigruppen i förbundsdagen röstade bort hennes förtrogne Volker Kauder som gruppledare.

Den idag 69-årige Kauder hade haft den rollen i 13 år, ända sedan Angela Merkel blev förbundskansler. För henne var Kauder inte bara en obrottsligt lojal stöttepelare som höll samman gruppen i svåra omröstningar kring framförallt europolitiken, den i grunden konservative Kauder var också ett perfekt komplement till den liberala Merkel.

Inför omröstningen i partigruppen pläderade Merkel ihärdigt för sin Kauder, ändå vann utmanaren Ralph Brinkhaus omröstningen med 125 mot 112 röster. Den 50-årige Brinkhaus har aldrig hört till de uttalade Merkel-motståndarna i partigruppen men valet av honom liknade ändå ett litet myteri.

Merkels ställning var med andra ord rejält försvagad redan före Bayern-valet. Hennes opinionssiffror som person har också dalat. Nyhetsmagasinet Spiegel gör regelbundna mätningar och i den senaste hörde förbundskanslern till dem som tappat mest, även om hon fortfarande är en jämförelsevis populär och respekterad politiker.

Man skulle dock kunna hävda att valutgången i Bayern stärkte hennes aktier eftersom CSU:s anti-Merkel-linje blev så hårt straffad av väljarna. Utmärkande för CSU alltsedan flyktingkrisen hösten 2015 har varit de envetna angreppen på Merkel. Systerpartiet ville inte heller att förbundskanslern skulle delta i valrörelsen – annars är det brukligt att CDU-ordföranden stöttar sina kolleger nere i Bayern.

Bayerns regeringschef Makus Söder. Foto: Shutterstock

I slutet av valrörelsen verkade det som att CSU insåg att Merkel-angreppen inte bar frukt, tonläget blev ett annat, det hjälpte dock bara marginellt. Valresultatet blev något bättre än de sista opinionsmätningarna.

Å andra sidan är ett skadskjutet CSU också oberäkneligt för Merkel. CSU-veteranen Horst Seehofer har redan utsetts till syndabock i de första valanalyserna och det är högst osäkert om han kan sitta kvar på sin post. Hans rival Markus Söder, som tog över som bayersk regeringschef i våras, måste för sin del vinna tillbaka auktoritet efter nederlaget.

CSU:s sätt att hantera valutgången utgör en framtida osäkerhetsfaktor för Angela Merkel.

Minst lika bekymmersamt för Merkel är SPD:s fortsatta kräftgång. Trots att det i grund och botten handlar om en politisk konkurrent hade Merkel säkert önskat sig ett betydligt bättre valresultat för SPD. Katastrofen i Bayern kan utlösa panik i partiet och stärka den fraktion som anser att regeringssamarbetet skadar partiet. Bayern-valet tycks ju bekräfta de farhågorna.

Beslutet att ingå i Angela Merkels regeringskoalition föregicks av en hård debatt och fattades med knapp majoritet. Den nya ordföranden Andrea Nahles valdes dessutom med osedvanligt svaga siffror. Läget inom SPD är med andra ord bräckligt och den hittillsvarande majoriteten riskerar att hamna i minoritet.

Nästa prövosten för såväl CDU som SPD väntar runt hörnet. Redan den 28 oktober är det ett nytt delstatsval, denna gång i Hessen. Sedan det senaste valet 2013 har CDU och De gröna regerat tillsammans i huvudstaden Wiesbaden. Opinionsvindarna blåser dock åt samma håll i Hessen som annorstädes i Tyskland, både CDU och SPD kan räkna med tunga förluster. Om opinionsinstituten träffar rätt även i Hessen skulle dock CDU och De gröna kunna fortsätta vid makten med knapp marginal.

Senare i höst vet vi vad höstens oro får för konsekvenser för Angela Merkel och Andrea Nahles. Den första helgen i november har SPD-ledningen reserverat för att summera läget, tills dess lär ingenting hända. CDU har sin kongress en månad senare och på dagordningen står val av ordförande. Om Angela Merkel kandiderar ännu en gång efter sina 18 år som ordförande är det få eller ingen som vet idag, kanske inte ens hon själv.