Chilensk självbild skadad av militär korruptionshärva

Först nu, 30 år efter demokratins återkomst, har det chilenska parlamentet upphävt den lag som gjorde Augusto Pinochet till mångmiljonär och lade grund för en korrupt kultur inom den chilenska krigsmakten. La Ley Reservado del Cobre antogs redan 1958. Det var en lag vars detaljer var hemliga och som innebar att krigsmakten skulle få tio procent av det statliga gruvföretaget Codelcos exportinkomster för att köpa vapen.

Fram till kuppen 1973 hördes inga misstankar om att lagen skulle ha utnyttjats för korruption. Men under åren av militärdiktatur förändrades lagen flera gånger så att krigsmakten inkomster ökade samtidigt som all insyn omöjliggjordes. Och när det, strax innan hans död, avslöjades att Pinochet samlat på sig en förmögenhet på över 200 miljoner kronor gömda på olika bankkonton, under olika namn i olika länder, gav det upphov till ett ramaskri och en stor enighet om att skrota la Ley Reservado del Cobre som ju var själva grunden för hans berikande.

Men ingenting hände. Politikerna gömde sig bakom föreställningen att korruptionsskandalen kring Pinochet var ett undantag och att demokratins återkomst och den gamle diktatorns död skulle leda till en sanering av krigsmakten. Den ingrodda föreställningen om Chile som Latinamerikas mest sparsamma och ärliga land skulle på nytt få luft under vingarna. Det dröjde ända till 2016 innan ens hemligstämpeln på la Ley Reservado del Cobre hävdes, och då var det för att beslutet tvingats fram av den framvällande korruptionshärva som fortfarande pågår och som nu äntligen också lett till att lagen skrotats.

Augusto Pinochet. Foto: Biblioteca del Congreso Nacional/Creative Commons

Härvan har döpts till Milicogate och har placerat de två senaste armécheferna i häkte medan deras efterträdare general Ricardo Martínez, som fortfarande står utanför skandalen, i ett tal inför officerskåren nyligen sade att om inte sanningen kommer fram kommer skandalen att bli en dödsstöt för armén som institution.

Den drivande kraften bakom avslöjandena i Milicogate är en ung kvinnlig jurist som för ett par år sedan, mer eller mindre av misstag, utsågs till domare inom det militära rättsväsendet. Romy Rutherford, som den unga domaren heter, bröt mot den kultur av hemlighetsmakeri och straffrihet som traditionellt utgjort basingredienserna i det militära rättsväsendet och tog istället, till allas häpnad, sitt uppdrag på djupaste allvar. Och idag sitter alltså de två senaste armécheferna, generalerna Humberto Oviedo och Juan Miguel Fuente-Alba, häktade och ytterligare uppemot 50 höga officerare står anklagade och ett 20-tal generaler har tvingats avgå. Orsaken är korruption – omfattande, systematisk och vanebildande.

Även om misstankar om korruption vädrats då och då i pressen, så var det avslöjandet för fem år sedan av en armékorprals hämningslösa spelande på enarmade banditer på kasinot Monticello i närheten av gruvstaden Rancagua, söder om Santiago, som utlöste larmet. Korpralen Juan Carlos Cruz spenderade under en femårsperiod 30 miljoner kronor på kasinot och utsågs till premiumkund med fri tillgång till kasinots restaurant och hotell. Korpralens spelpengar kom från det intrikata system av affärer som hade sitt ursprung i de tio procent från Codelcos exportinkomster som la Ley Reservado del Cobre tillhandahöll det militära etablissemanget.

Korpralen Juan Carlos Cruz var storspelare på kasinot, men ingen höjdare i den militära korrupta strukturen, utan snarare en springpojke. Men han var såpass finurlig att han kunde lägga beslag på en del av korruptionspengarna som svämmade över och som ingen hade riktig kontroll över.

Romy Rutherford. Foto: Poder Judicial de Chile

Domaren Romy Rutherford har kartlagt hur företag både i Chile och utomlands har utnyttjats av militärer för överfaktureringar för varor och tjänster. I vissa fall har fakturorna varit helt falska och i vissa stora affärer har en och samma faktura betalats flera gånger, i ett fall nio. Det rör sig om miljonbelopp som i sin färd mellan olika mellanhänder också har spillt mindre belopp som kommit även lägre befäl till godo och som bidragit till att omgärda korruptionen med en effektiv tystnadskultur.

Men i takt med att domaren Romy Rutherfords arbete fortskridit och att hon, trots alla svårigheter – som till exempel förstörda arkiv och datorer – har kunnat bygga flera beviskedjor, har också några av de inblandade valt att erkänna och berätta vad de vet.

La Ley Reservado del Cobre användes inte bara till affärer som ofta var förevändningar för korrupta scheman av olika slag. Efter demokratins återkomst kom dessutom de högsta officerarna överens om att arméchefen fortsättningsvis personligen skulle förfoga över en egen fondo reservado på motsvarande ca 12 miljoner kronor årligen som främst skulle användas för känsliga underrättelseprojekt. Rutherford har visat att pengarna istället använts till lyxkonsumtion, underhåll av privata bostäder och allehanda presenter. I ett försök att förklara vad hans fondo reservado använts till påstod till exempel generalen Fuente-Alba att det hade gått åt över 100 000 kronor i månaden till choklad, konditoriprodukter och Mont Blanc-pennor!

Privatresor med hela familjen har i den militära bokföringen förvandlats till tjänsteresor. Inom armén talades öppet om “resebyrån” som fixade den typen förvandlingsnummer.

Chile firar sitt kulturella arv på Dia del Patrimonio den 26 maj i Santiago de Chile med bland annat en militärorkester. Foto: Shutterstock

En speciell aspekt av den korrupta kulturen inom den chilenska krigsmakten är förekomsten av olika slags stiftelser som leds av arméchefens hustru och andra officershustrur. En tradition som fanns även före kuppen, men som under militärdiktaturen förvandlades till en vinstgivande affärsverksamhet i händerna på Pinochets hustru Lucia.

I stadgarna beskrivs stiftelserna bedriva olika slags sociala verksamheter, vilket de också gör. Men en viktig del har varit uppbygget av ett eget kapital baserat på egendomar som av oklara skäl donerats till stiftelserna av staten. Under åren har gamla stiftelser lagts ner och nya bildats. En del av de donerade egendomarna har förts över till de nya stiftelserna, men på senare tid har allt fler sålts. Vinsten, eller åtminstone en stor del av den, har hamnat hos hustrun till den för tillfället sittande arméchefen. Istället för att driva social hjälpverksamhet har officershustrurnas stiftelser förvandlats till fastighetsföretag baserade på av staten donerade fastigheter och utan redovisningsskyldighet.

Att nu parlamentet beslutat att skrota la Ley Reservado del Cobre och öppna för en finansiering av krigsmakten med full civil insyn är en seger för dem som fört kampen mot korruptionen. Men att avvecklingen av lagen ska ta tolv år har också utlöst många skeptiska kommentarer. Och det har knappast bidragit till att rädda Chiles rykte som kontinentens sparsammaste och ärligaste land. Den självbilden har definitivt begått harakiri.