Kolet bromsar Australiens klimatrörelse

Nästan en av tre väljare (29 procent) värderade inför parlamentsvalet i maj klimatfrågan som den viktigaste valfrågan, jämfört med knappt en av tio (9 procent) inför förra valet 2016. Tankesmedjan Lowy Institutes årliga undersökning visade att 60 procent av den australiska befolkningen höll med om påståendet att “global uppvärmning är ett allvarligt och akut problem. Vi borde börja vidta åtgärder nu, även om det innebär en märkbar kostnad.”

Klimatfrågan ­– liksom landet, har aldrig varit hetare. Sommaren 2018–2019 var den varmaste som någonsin uppmätts, med temperaturer på uppemot 50 grader. Samtidigt regnade det minimalt, 30 procent under de genomsnittliga sommarnivåerna. Så lite har det inte regnat på 36 år.

Bönder har fått se sina skördar torka bort, djur dö och foderpriser stiga.
Forskning visar att extremväder tär på lantbrukares mentala hälsa och ökar risken för självmord.

Därför är det inte så konstigt att klimatinitiativen från just bönderna blivit allt fler. Grupper och projekt som Farmers for Climate Action, Future Farmers och Young Carbon Farmers har med växande intensitet nått ut med informationsspridning och krav på mer klimatvänlig politik.

Varningsskylt i Queensland. Foto: Shutterstock

Förutom extrem torka har Australien drabbats av flera översvämningar. Ett av de hårt drabbade områdena är Townsville i nordöstra Queensland. Under drygt en vecka kom lika mycket regn som det vanligen gör på ett år, och tusentals bostäder sköljdes bort.

Området mellan Bundaberg och Townsville har blivit ett centrum för striden mellan klimat och kol. Indiska storföretaget Adani, som länge planerat för att öppna Australiens största kolgruva med tusentals potentiella arbetstillfällen, har sitt huvudkontor här. Samtidigt är Stop Adani den kanske mest framträdande aktivistgruppen mot kolindustrin. 

Varje delstat och territorium representeras av ett visst antal platser i parlamentet. Det oväntade nederlaget för Laborpartiet och därmed det uteblivna maktskiftet i våras tillskrevs snabbt delstaten Queensland. Labor tappade så många röster i delstaten att partiet förlorade två Queenslandmärkta mandat i parlament.

Partiernas olika inställning till kol i allmänhet och Adani-gruvan i synnerhet, anses ha haft en avgörande betydelse. Scott Morrison, premiärminister sedan 2018 och tidigare finansminister, gjorde 2017 som Gustav Fridolin och tog med sig en kolbit som han visade upp framför sina politiska motståndare. Men inte som ett avskräckande exempel. ”Det är bara kol. Ni behöver inte vara rädda.”

Liberalernas Scott Morrison vann överraskande valet i maj 2019. Foto: Shutterstock

Hans liberala parti har lovat att uppfylla Australiens skyldigheter enligt Parisavtalet genom en minskning av landets koldioxidutsläpp med 26–28 procent till 2030, jämfört med 2005 års nivåer. Labors mål har istället varit att minska utsläppen med 45 procent.

Liberalerna har varit för Adani-gruvan medan Labor har intagit en velande position gentemot gruvnäringen. ­Efter valet sade Queenslands guvernör Annastacia Palaszczuk från Labor att det varit ett ”wake-up call”. En knapp månad senare gjorde hon vad som beskrivs som en politisk U-sväng och godkände de sista verksamhetsplanerna Adani behövde för att gå vidare med sina gruvplaner. Hon lovade också att det ”inte var den sista gruvan mitt parti beviljar”.

Klimatförändringar och extremväder oroar visserligen, men det gör också klimatåtgärder, både för gemene man och för politiker. Australien är en av världens största kolexportörer och över hälften av det exporterade kolet kommer från Queensland. Exportsektorn har sedan millennieskiftet stått för omkring 20 procent av landets BNP och just kolexporten var 2018 den mest lönsamma exportvaran.

Med detta i ryggen är det lättare att tro på Scott Morrison när han säger att det vore ekonomiskt ansvarslöst att dra ner på kolbrytningen.
Australien har nästan tre decennier av obruten tillväxt bakom sig och invånare liknar stolt landets ekonomi vid en skuttande känguru. Det senaste året har dock tillväxtsiffror pekat på en inbromsning av ekonomin och framför allt oroar en högre arbetslöshet.

Kolgruva i Liddell i New South Wales. Foto: Taras Vyshnya/Shutterstock

Statlig statistik visar att kolindustrin sysselsätter 247 400 personer, motsvarande nästan två procent av den arbetsföra befolkningen. Men de senaste fem åren har nästan 10 000 jobb försvunnit inom näringen. Det märks på orter som Mackay, Sarina eller Rockhampton, som byggts upp kring kolgruvorna. Till salu-skyltar hänger tätt och förfallna kåkar står på rad mitt i samhället.

Den politiker som vill begränsa kolbrytningen i klimatets namn skulle alltså banta ner en av de viktigaste exportvarorna i en tid av ekonomisk motvind och säga nej till potentiella jobb inom kolindustrin när fler arbetstillfällen behöver skapas.

Detta betyder inte att det inte finns några miljövänliga initiativ. Bönder kan få betalt för att låta staten installera vindkraftverk på sin mark och på så vis har man en inkomst även när torrperioder stryper skördarna. Antalet solcellsfarmer växer också och jobbmöjligheterna inom förnybar energi steg med nästan 30 procent mellan 2017 och 2018. Arbetstillfällena inom förnybart uppgår dock än så länge bara till åtta procent av antalet jobb som finns inom fossila bränslen.

Men förutom ett växande miljö- och klimatengagemang bland befolkningen är utvecklingen av förnybar energi också ett tecken på att klimatfrågan inte är avgjord.

Elever skolstrejkar för klimatet i Sydney den 15 mars 2019. Foto: Holli/Shutterstock

Och debatten pågår inte bara inom landet utan Australiens regering har även fått hård kritik internationellt, bland annat av omkringliggande ögrupper i Stillahavsområdet, länder vars existens hotas av stigande havsnivåer. Kritiken handlar om att Australien har räknat av utsläppsminskningar som gjorts under Kyotoprotokollet, mot utsläpp som skett under Parisavtalet, och på så sätt anser sig regeringen ha uppfyllt sina klimatåtaganden.

Valresultatet ska alltså inte läsas som att klimatet inte har någon större betydelse. Frågan handlar för väljarna antingen om en rädsla för klimatförändring eller om oro för klimatpolitikens konsekvenser.

Att valet vanns av politiker som hävdar att ekonomin kräver en långsammare övergång till förnybart än vad oppositionen vill, strax efter en sommar med extremväder, tyder på att rädslan för klimatåtgärder än så länge väger tyngre än oron för klimatförändringar.