Val i Taiwan och kinesiska påverkansförsök

TAIPEI

Det börjar dra ihop sig till val i Taiwan och Kina är i full färd med att propagera för sin modell för ”återförening med fäderneslandet”, det Peking kallar principen om ”ett land, två system”. Den modellen ledde till att Kina tog över den brittiska kolonin Hongkong 1997 och före detta portugisiska Macao 1999. Men något sådant har aldrig varit speciellt populärt i Taiwan och ett övertagande har fått ännu mindre stöd efter de senaste månadernas händelser i Hongkong. En färsk opinionsundersökning visar att 89,3 procent av befolkningen på Taiwan är emot tanken på ”ett land, två system”, en ökning med 13,9 procentenheter sedan januari i år.

Pekings tolkning av situationen, att Taiwan är en kinesisk provins och inte ett eget land, delas visserligen av det gamla nationalistiska Kuomintang, KMT, även om partiet i princip står för Republiken Kina och inte Folkrepubliken. Men också det är ett hinder för en ”återförening” eftersom inte ens KMT tycks tro att Pekings väg framåt kommer att fungera. KMT vill åtminstone tills vidare bibehålla status quo.

Nu styrs Taiwan av Demokratiska framstegspartiet, DPP, som menar att Taiwan redan är en självständig stat och att någon ”återförening” inte står på dagordningen. Landet heter officiellt fortfarande Republiken Kina, för det var här den förrevolutionära regimen i Kina fortlevde efter kommunisternas seger i inbördeskriget för över 70 år sedan, vilket ledde till att Mao Zedong utropade Folkrepubliken Kina den 1 oktober 1949.

Taiwans ledare Chiang Kai-shek under nationaldagsfirandet 1966 i Taipei. Chiang var också Kinas ledare från 1927 fram till kommunisternas maktövertagande 1949. Foto: Les Duffin/US Army

Om Republiken Kina förvandlas till Republiken Taiwan, vilket DPP åtminstone i teorin står för, skulle Peking betrakta det som en självständighetsförklaring — och invadera. Av uttalanden från Peking att döma kan en invasion bli verklighet även utan ett sådant beslut av regeringen i Taipei.

Redan i oktober 2013 lade den kinesiska militären fram en rapport som sade att Kinas militär skulle vara stark nog att ta över Taiwan 2020 även om ön fick militärt bistånd från utlandet. Det var en klar hänvisning till USA, som bytte erkännande från republiken till folkrepubliken 1979 men samtidigt lovade att försvara Taiwan om det utsattes för hot.

Fram till 1971 var det Republiken Kina som representerade Kina i FN och var som segermakt i andra världskriget även permanent medlem av säkerhetsrådet även om allt som återstod av Republiken Kina efter 1949 var Taiwan och några kringliggande öar.

Taiwan lämnade i protest FN 1971 och Republiken Kina erkänns idag officiellt bara av 15 länder, mest små önationer i Västindien och Stilla havet samt några länder i Centralamerika. Det enda landet i Europa som fortfarande erkänner Republiken Kina är det allra minsta på kontinenten, Vatikanstaten. Men det betyder inte att Taiwan är helt isolerat. Ett 50-tal länder, däribland Sverige, är representerade genom vad som eufemistiskt kallas handelskontor men i många avseenden fungerar som ambassader.

President Tsai Ing-wen på en marknad vid ett statsbesök i Belize, ett av få länder som erkänner Taiwan. Foto: Office of the President/Creative Commons 

Och känslan i Taiwan av att vara ett eget land är stor. Ön har faktiskt styrts från fastlandet i bara fyra av de senaste 124 åren. Taiwan var under japanskt styre från 1895 till 1945, återförenat med fastlandet 1945 och separerat igen 1949, då KMT tog sin tillflykt här undan det kommunistiska maktövertagandet.

Många man talar med här menar att det inte finns någon större anledning för Taiwan att återförenas med fastlandet än att Republiken Irland skulle gå tillbaka i historien och bli del av Förenade kungariket, som nu består av Storbritannien och Nordirland.

Taiwan har under den långa tiden som separat politisk enhet utvecklat sin egen kultur och identitet. Och framförallt, Taiwan har sedan inre oroligheter på 1980-talet blivit en demokrati, många menar Asiens mest exemplariska demokrati med fullständiga politiska rättigheter. I maj i år blev Taiwan till och med det enda landet i Asien som erkänner samkönade äktenskap.

Hur länge Taiwan kan försvara sin egen ställning är en av de stora frågorna när landet går till val den 11 januari för att välja en ny president och ett nytt parlament. Den nuvarande presidenten Tsai Ing-wen som kommer från DPP är mycket populär och leder i opinionsundersökningarna över utmanaren, KMT:s Han Kuo-yu. Tsai har infört en rad reformer och hennes folkliga stil går hem hos allmänheten.

Utmanaren Han Kuo-yu är KMT:s kandidat. Foto: Chiang Ying-ying/AP

Hon har heller inte dragit sig för att stå upp mot hot från Kina. När Kina i november sände ett hangarfartyg genom sundet som separerar Taiwan från Kina sade hon att Peking ”varenda dag” försöker påverka valkampanjen. Och det sker med skrämseltaktik som hangarfartygets seglats, öppna hot om invasion från Kinas president Xi Jinping, eller löften om att behandla taiwanesiska investerare på samma sätt som inhemska affärsmän i projekt på fastlandet — och flitigt användande av internet, även genom ryktesspridning via falska användaradresser.

Enligt en rapport från V-Dem, ett program på Göteborgs universitet, sker det genom användning av sociala medier som Facebook, Like och Weibo för att diskreditera DPP:s kandidater och boter som stör internettrafiken.

V-Dem ger som konkret exempel vad som hände under lokalvalet i november förra året, då kinesiska medier helt falskt rapporterade att Su Chii-cherng, Taiwans handelsrepresentant i den japanska staden Osaka, underlåtit att hjälpa taiwanesiska besökare som var strandsatte där efter en tyfon. Ryktesspridningen blev så intensiv att Su begick självmord.

På den ännu mörkare sidan står hot från gangstrar, en taktik som Kina även använt i Hongkong där demokratidemonstranter attackerats av förhyrda råskinn från de så kallade triaderna, den kinesiska maffian. Under förra årets valkampanj i Taiwan fick Kina stöd från ett litet parti som heter the Chinese Unification Promotion Party, CUPP, och leds av Chang An-lo, en ökänd gangster som åtminstone tidigare ledde det Förenade bambugänget, en gång i tiden Taiwans mäktigaste triad. I november förra året störde CUPP-aktivister DPP:s valmöten. De kom klädda i västar med CUPP:s emblem, viftade med kinesiska flaggor och uppförde sig minst sagt hotfullt gentemot vanliga medborgare som var på valmötena.

Många på Taiwan minns också det första fria presidentvalet 1996, då Kina avfyrade robotar ut i sundet för att skrämma väljarna att inte rösta på Lee Teng-hui, som tillhörde KMT med ändock stod för Taiwans egenart. Den skrämseltaktiken misslyckades kapitalt. Lee vann med 54 procent av rösterna.

Kinas president Xi Jinping ombord på ett hangarfartyg den 17 december, det första som Kina byggt själva. Bilden är från den officella nyhetsbyrån Xinhua. Foto: Li Gang/Xinhua/AP 

Nu har Kina blivit något mer sofistikerat och tycks nuförtiden främst använda sig av sociala medier. Drew Thompson, en akademiker i Singapore, skriver i en rapport nyligen att Kinas taktik inkluderar omfattande desinformationskampanjer och att dessa är välorganiserade och inte bara gäller Taiwan utan hela världen: ”Pekings kapacitet är inbyggd i regeringens enorma propagandamaskineri, militären, underrättelsetjänsten och ministerierna för utbildning och kultur.”

Vi har sett det i Sverige i samband med kampanjen för att få den i Kina fängslade svenske medborgaren Gui Minhai fri — och utspel på internet från Kinas Stockholmsambassadör Gui Congyou som varit så hotfulla och odiplomatiska att flera politiker har krävt att han borde utvisas. UD har nöjt sig med att påpeka för honom att yttrandefrihet råder i Sverige.

I grannlandet Myanmar har Kina gett omfattande finansiellt stöd till tidningar, tidskrifter och internetsajter som befinner sig i ekonomisk kris. Stöd har också getts till politiska partier, vilket är viktigt med tanke på att Myanmar går till val nästa år. Detta stöd kan inte ske direkt eftersom det är förbjudet för politiska partier i Myanmar att ta emot ekonomisk hjälp från utländska källor. Pengarna går istället via lokala affärsmän med kontakter i Kina.

Peking har också krävt att flygbolag ska sluta behandla Taiwan som ett särskilt land, och om de gör det kommer de att förlora landningsrättigheter i Kina. De gav efter för påtryckningarna, och i USA ”beklagade” det nationella basketbollförbundet en tweet från Daryl Morey, general manager för Houston Rockets, där han uttryckt sympati för demonstranterna i Hongkong.

Men det hjälpte inte att säga att det råder yttrandefrihet i USA. Kina svarade med att inte visa vissa basketbollmatcher på TV och kinesiska sponsorer suspenderade förbindelserna med det nationella basketbollförbundet.

Militärmanöver i Taiwan i maj 2019. Foto: Chiang Ying-ying/AP

Paul Huang, en taiwanesisk frilansjournalist som följer politik och säkerhetsfrågor, skrev i Foreign Policy i juni i år att KMT:s presidentkandidat Han Kuo-yu steg från att vara nästan helt okänd till att bli en politisk stjärna efter en internetkampanj iscensatt av en ”obskyr men professionell cybergrupp i Kina.” Och sådana kampanjer kan vara effektiva i Taiwan, där 19 miljoner av landets 23,8 miljoner invånare är på Facebook, 8 miljoner på Instagram och omkring en fjärdedel av befolkningen i åldersgruppen 20–35 använde den kinesiska plattformen WeChat.

Tsai Ing-wen har därför en svår uppgift framför sig. Och Han Kuo-yu kan inte räknas ut även om han just nu ligger efter henne i opinionsundersökningarna. Också han är populär inom vissa kretsar. Det enda man vet med säkerhet är att Kinas propagandamakare nu arbetar övertid med att försöka få det valresultat Peking vill ha i januari, alltså en kandidat som åtminstone i ord står får återförening med fastlandet.

Och, som alla vet i Taiwan, hotet om en invasion nästa år eller 2021, då det kinesiska kommunistpartiet firar sitt hundraårsjubileum och gärna skulle vilja lägga Taiwan till de redan återförenade territorierna Hongkong och Macao, ruvar som ett mörkt moln över den åtminstone nu helt självstyrande ön.