Pengar i handen kan hjälpa fattiga bryta ond cirkel

Släkten har traditionellt sett stått för det sociala trygghetsnätet i afrikanska samhällen. Storfamiljen har omfamnat flera generationer och släktingar långt bortom den omedelbara familjen. Med förändrade livsmönster, urbanisering, hiv och ökad fattigdom har detta förändrats.

Bortser man från Sydafrika, så började de första stödprogrammen byggas upp i början av 00-talet – ofta var de små biståndsfinansierade pilotprojekt. Idag har i princip alla länder söder om Sahara någon form av statligt socialt skyddsnät som omfattar kontantstöd till de mest utsatta grupperna.

– Afrikanska regeringar har aldrig tidigare sett det som sin uppgift att ta socialt ansvar för sina medborgare, det var något storfamiljen gjorde. Det har också funnits många negativa uppfattningar om kontantstöd. Exempelvis att kontanter inte används till vettiga saker. Att människor blir lata och bidragsberoende. Internationella utvärderingar som gjorts visar dock på raka motsatsen, säger Muderis Mohammed som är Världsbankens programchef i Tanzania.

Muderis Mohammed. Foto: Görrel Espelund

Världsbanken är en av Tanzanias viktigaste samarbetspartner vad gäller uppbyggnaden av landets sociala trygghetssystem. Myndigheten Tasaf (Tanzania Social Action Fund) inledde 2010 ett försök med villkorat kontantstöd i tre distrikt. Resultatet var positivt och 2012 beslutade man att utöka programmet som går under namnet PSSN (Productive Social Safety Net).

PSSN täcker nästan hela landet idag och ger kontantstöd till 1,1 miljoner hushåll. Målet är att nå ytterligare 300 000 familjer vilket skulle motsvara 15 procent av befolkningen i ett land där fattigdomen ligger på 28 procent och den extrema fattigdomen på 10 procent.

Programmet består av tre delar: delvis villkorat kontantbidrag, offentliga arbeten och ett särskilt program som ska hjälpa hushållen att utveckla en hållbar ekonomisk verksamhet.

Kontantdelen består dels av ett basbelopp och dels av ett belopp som villkoras mot att barnen i hushållet går i skolan, har en 80-procentig närvaro och regelbundet besöker en hälsoklinik. Skulle en familj inte leva upp till kraven, minskar bidraget.

Skola i Kigoma i Tanzania. Foto: Dietmar Temps/Shutterstock

Svenska Sida är en av tolv biståndsorganisationer och FN-organ som stödjer PSSN och är sedan 2016 medfinansiär av programmet. Under fem år har Sverige ålagt sig att betala ut cirka 758 miljoner kronor till PSSN vilket motsvarar cirka 15 procent av det totala svenska stödet till Tanzania under samma period. PSSN är därmed ett av de största Sida-projekten i landet.

Under 2019 löper Sidas nuvarande landstrategi för Tanzania ut och nya riktlinjer ska läggas fast.

True Schedvin, handläggare för kontantstödsprogrammet i Tanzania förklarar vikten av PSSN.

– Utvecklingen av socialförsäkringssystem faller inom ramen för Agenda 2030 och uppmaning att ingen ska lämnas utanför. Genom PSSN når vi de allra mest utsatta, inte minst barnen. Genom att ge barnen ökade möjligheter att gå i skolan och en bättre hälsa, så ökar chansen att de ska kunna bryta den onda cirkel av fattigdom som annars går i arv från generation till generation, säger hon. 

För även om fattigdomen har minskat globalt sedan år 2000 har situationen inte förbättrats för dem som lever i extrem fattigdom, påpekar True Schedvin.

– PSSN och liknande program som byggs upp i andra afrikanska länder gör det möjligt att nå denna grupp och bidra till förändring. En annan viktig aspekt är att de som är ansvariga för programmet och ser till att det genomförs är de tanzaniska myndigheterna. Därmed stärks landets egna institutioner. I andra länder har vi sett hur sociala trygghetssystem byggs upp som projekt, eller vid sidan av den egna förvaltningen, och då får du inte samma hållbarhet i programmet, säger True Schedvin.

Kontantbidraget som är grundbulten i PSSN delas ut varannan månad, antingen i kontanter vid en samlingsplats i byn, eller elektroniskt via mobilen. Kravet för att få bidrag är att hushållet tillhör de fattigaste i samhället. Men exakta mått på vad som är extrem fattigdom kan variera från landsända till landsända. Ett lokalt byråd har till uppgift att identifiera de fattigaste hushållen i området. Denna urvalsprocess granskas sedan och kontrolleras mot nationell fattigdomsstatistik och indikatorer så som inkomst och tillgångar.

Myndigheten Tasaf har som policy att göra kvinnorna i hushållet till familjens representant och därmed mottagare av utbetalningarna.

– Av erfarenhet vet vi att om det är en kvinna som får pengarna kommer dessa att användas till alla familjemedlemmars bästa. Av de hushåll som registrerats i PSSN är 95 procent av hushållsrepresentanterna kvinnor, säger Tatu Mwaruka som är projektledare på Tasaf.

Hamisa Mussa Hafidh. Foto: Görrel Espelund

En av dessa är Hamisa Mussa Hafidh. Hon har varit medlem i PSSN i tre år och förutom att hon får kontantbidrag arbetar hon på en av de grönsaksodlingar som ligger inom ramen för offentliga arbeten.

– Jag är ensam att försörja tolv barn i min familj. Min man arbetar inte. Första gången jag fick pengar köpte jag skoluniformer och skolmaterial till barnen. Idag är jag med i en sparklubb och har investerat i några getter, säger hon.

Det är hon som får utbetalningarna och det är hon som styr vad pengarna ska användas till.

– Min man accepterar det. Genom PSSN har jag också lärt känna nya vänner och vi har börjat arbeta tillsammans. Det är också positivt, säger Hamisa Mussa Hafidh.

Kontantstöd kan inte ensamt hjälpa människor ur fattigdom, men de uppföljningar som gjorts i Afrika pekar på att kontantstöd kan bidra till att familjer tar sig ur extrem fattigdom, stärker matsäkerheten, förbättrar näringsintaget och uppmuntrar föräldrar att låta barnen gå i skolan.

Paul Quarles van Ufford, policychef på Unicef i Dar es Salaam, har arbetat med kontantstöd i såväl Zambia som Tanzania. Han säger:

– I de utvärderingar som gjorts kan man se att kontantbidrag påverkar utvecklingen på en bred front. Istället för att äta ett mål mat om dagen, äter familjerna två eller tre mål mat. De förbättrar sina hus, börjar spara pengar och investerar i sina odlingar eller i en liten affärsrörelse.

– Resultaten är ungefär desamma oberoende av om bidragen är villkorade eller inte. De flesta kontantstödsprogram i Afrika, Tanzania undantaget, är utformade utan att ställa motkrav på bidragstagaren, säger Paul Quarles van Ufford.

Foto: WFP/Olivier Le Blanc

Men kontantstöd är inte helt utan kontroverser. I september 2018 stoppade Sverige tillsammans med flera andra biståndsgivare utbetalningarna till ett kontantbidragsprogram i Zambia. Anledningen var misstankar om att utbetalningarna som den zambiska posten varit ansvariga för inte gått rätt till. En nationell brottsutredning har inletts.

Generellt har dock Sidas stöd till kontantbidrag och sociala trygghetssystem växt under de senaste tio åren och motsvarade 2017 knappt tio procent av det samlade Afrikaanslaget.

– I Sverige har Agenda 2030 en stark roll i biståndspolitiken och då är det lätt att argumentera för den här typen av program. De globala målen passar väl in hur svenskt bistånd alltid har sett ut och Agenda 2030 hjälper oss att ytterligare sätta fokus på de allra fattigaste, säger True Schedvin. 

Även inom katastrofhjälpen har kontanttransfereringar ökat det senaste decenniet. Enligt en rapport som Cash Learning Partnership har låtit ta fram betalas idag uppskattningsvis cirka tio procent av världens humanitära bistånd ut i kontanter. Inom vissa organisationer är det en betydligt högre andel.

Foto: WFP/Agron Dragaj

För WFP, FN:s livsmedelsprogram, motsvarar kontanta transfereringar en tredjedel av hjälpen. Transfereringarna kommer i olika skepnader. Det kan vara kontanter i handen, matkuponger eller elektroniska överföringar.

– I de länder där det finns fungerande lokala marknader kan kontantstöd vara ett effektivt verktyg för att förbättra matsäkerheten. Det finns 821 miljoner hungriga människor i världen, men det saknas resurser att täcka upp för dessa enorma behov, säger Anne Poulsen, chef för WFP:s nordiska kontor.

Kontantstöd är, påpekar hon, dock inte någon universallösning som fungerar i alla situationer och som kan lösa alla problem. Utmaningarna kommer i form av lokala prisfluktuationer, korruption, svaga finansiella strukturer och varierande tillgång på bra livsmedel. Bland de största fördelarna är att kontanter ger flexibilitet och ökat självbestämmande.

– De mest utsatta hushållen spenderar mellan 60 och 70 procent av sin inkomst på mat. Kontanter gör det möjligt för de allra fattigaste att täcka sina mest akuta behov efter egna prioriteringar, säger hon.