Klimatförändringar mest en säkerhetsfråga i Ryssland

Greta Thunbergs miljöprotester nådde under våren en global omfattning, med demonstrationer på alla kontinenter inklusive Antarktis. På kartan över ”Fridays for Future”-protester finns dock en stor vit fläck – Ryssland, där bara några enstaka demonstrationer har ägt rum. SVT har nyligen rapporterat om Moskvas ensamme klimatdemonstrant, musikstudenten Arsjak Makitjan. Han berättar bland annat om lagkravet på att varje demonstration måste godkännas av myndigheterna vilket hämmar de ryska ungdomarnas möjligheter att strejka för klimatet.

Skärmdump från #FridaysForFuture den 3 juli. Bild: Creative Commons

Riktningen i Rysslands klimatpolitik spelar en betydande roll för det globala arbetet mot klimatförändringarna. Med sina drygt 140 miljoner invånare stod Ryssland för 5 procent av de totala koldioxidutsläppen i världen, enligt beräkningar från 2014. Samtidigt bestod den ryska statsbudgetens inkomstsida år 2018 till 45 procent av oljeintäkter. Enligt Vladimir Tjuprov, chef för energiavdelningen på Greenpeace Russia, har de traditionella (fossila) energikällorna fortfarande en dominerande ställning i den ryska ekonomin. Den nyligen utkomna doktrinen för energisäkerhet nämner utvecklingen av förnyelsebara energikällor som en av utmaningarna för Rysslands energiförsörjning. 

Enligt en rapport av fredsforskningsinstitutet SIPRI i Stockholm har den ryska regeringen i praktiken inte prioriterat klimatfrågan trots att klimatförändringar nämns som en säkerhetsrisk i Rysslands officiella säkerhetsstrategier. Tjuprov påpekar att klimatförändringar hotar Ryssland mer än många andra länder. Årsmedeltemperaturen ökar 2,5 gånger snabbare i Ryssland jämfört med världen i genomsnitt. Mer än 60 procent av Rysslands territorium är täckt av permafrost och när den tinar förstörs även infrastrukturen i dessa områden. Utöver detta finns det ökad risk för torka i jordbruksregioner.

Bilvrak i Tjuktjien i nordöstra Ryssland. Foto: Andrei Stepanov/Shutterstock

2016 undertecknade Ryssland Parisavtalet som innehåller riktlinjer för bekämpning av klimatförändringar men avtalet har inte ratificerats. Enligt presidentens rådgivare i klimatfrågor Ruslan Jedelgeriev berodde detta på att en regelbok för Parisavtalets implementering behövde förhandlas fram av det internationella samfundet. På FN:s klimatmöte i Katowice år 2018 antog länderna den omtalade regelboken, vilket sätter ytterligare press på den ryska statsledningen.

2016 lade Alexey Kokorin på WWF Russia fram en rapport om de utmaningar som Ryssland möter på miljöområdet. Han nämner bland annat att det behövs en lag om växthusgaser som innehåller beräkningsmodeller och uppföljningsmekanismer samt att standardnivåer för växthusgasutsläpp för industrier måste bestämmas. Kokorin förespråkade en plan för ratificering av Parisavtalet och dess implementering. Med en sådan plan skulle Ryssland bland annat kunna anta nationella mål för växthusgasutsläpp och regelverk för att effektivt mäta utsläppen.

Planen för ratificering av Parisavtalet som Kokorin gärna ville se antogs av regeringen i november 2016. Presidentens rådgivare Jedelgeriev berättar i en intervju att en slutrapport om ratificering av Parisavtalet har överlåtits till presidentadministrationen (presidentens kansli). President Vladimir Putin förklarade vid konferensen Internationellt arktiskt forum i Sankt Petersburg den 9 april att Ryssland ”planerar att ratificera Parisavtalet efter en allsidig konsekvensanalys genomförts”. Dessutom talar Jedelgeriev om planer på att utarbeta ett lagförslag om regleringen av växthusgasutsläpp under 2019.

President Vladimir Putin på klimatkonferensen i Paris 2015. Foto: Frederic Legrand-COMEO/Shutterstock

Vladimir Tjuprov på Greenpeace Russia bedömer att Parisavtalet kan komma att ratificeras inom ett till två år. Samtidigt påpekar han att ratificeringen inte kommer att påverka Rysslands klimatpolitik nämnvärt. Han anser att Rysslands åtaganden enligt Parisavtalet inte innebär högre ambitioner när det kommer till att minska koldioxidutsläppen. Enligt Tjuprov behövs mer konkret lagstiftning för att påbörja arbetet med att begränsa utsläppen, som till exempel en lag som fastställer hur utsläppen ska beräknas och regleras.

Vad gäller opinionen kring miljöpolitiken och klimatförändringar i det ryska samhället kan flera trender framhållas. Statistiken ger en något oväntad bild av opinionen om den globala uppvärmningen med tanke på att frågan sällan uppmärksammas i medier och allmänhetens kunskapsnivå om omfattningen av problemet är låg. Enligt det statliga opinionsundersökningsinstitutet VTSIOM:s (ВЦИОМ) undersökning 2017 anser en majoritet av ryssarna (55 procent) att klimatförändringarna till en avgörande grad beror på den mänskliga faktorn. Drygt hälften bedömer att den globala uppvärmningen är ett allvarligt problem som behöver lösas omedelbart. Samtidigt tycker 39 procent av befolkningen att det är för långsökt att tala om en klimatkris.

En annan undersökning visar att 94 procent av ryssarna oroar sig för miljösituationen. Dessa uppgifter går stick i stäv med uppfattningen att miljömedvetande saknas i Ryssland. Att denna opinion inte leder till större samhällsengagemang i miljöfrågor beror på det ryska politiska systemet. Eftersom den politiska eliten inte stödjer sig på den breda folkmassan påverkar opinionen i samhället beslutsfattandet endast i mindre grad.

Demonstration mot en soptipp i Syktyvkar i delrepubliken Komi den 2 juni. Foto: Aleksandr Potashev/Shutterstock

Samtidigt som det finns begränsade möjligheter för civilsamhället att påverka den statliga klimatpolitiken har åren 2018–2019 kännetecknats av ett ökat antal miljöprotester runtom i landet. En av de mest uppmärksammade konflikterna handlar om planerna på att bygga en tappningsfabrik för mineralvatten vid Bajkalsjön i Sibirien. Lokalbefolkningen kämpade mot detta beslut bland annat genom en namninsamling på webbsidan Change.org som samlade mer än en miljon underskrifter. Dessutom ägde omfattande protester rum i mars i mer än 40 städer, inklusive Jekaterinburg, Irkutsk, Kaliningrad, Kazan, Moskva, Perm och Sankt Petersburg. Den 27 mars i år satte en domstol stopp för byggplanerna men domen är överklagad till högre instans.

Den största miljöfrågan de senaste åren har dock varit sophanteringen. Enligt det ryska ministeriet för naturresurser och miljö återvinns bara 7,5 procent av  avfallet i Ryssland medan cirka 90 procent grävs ner i marken. En sophanteringsreform förbereddes i flera år och började implementeras i januari 2019. Avsikten är att återvinningsgraden ska uppnå 60 procent och att 220 återvinningsfanläggningar ska byggas fram till år 2024.

Redan på våren 2018, när reformen ännu var under utredning, tog storskaliga protester i Moskva oblast (regionen som omger huvudstaden Moskva) fart när de överfulla soptipparna dit avfall körs från huvudstaden började sprida illaluktande och giftiga gaser. Ett 50-tal invånare i närområdet hade som en följd av gaserna lagts in på sjukhus. Protesterna ägde rum i 13 städer i regionen den 14 april 2018 och var en direkt följd av att regeringen i många år hade misskött sophanteringen. Protesterna fortsatte sedan i början av 2019, och den 3 februari protesterade återigen tusentals människor i 44 städer mot bristfällig sophantering och lokal miljöförstöring.

Bostadsområde nära St Petersburg. Foto: Kroshanosha/Shutterstock

Särskilt uppmärksammade blev protesterna vid järnvägsstationen i Sjies i norra Ryssland mot planerna på en ny avfallsanläggning för sopor från Moskva. För närvarande har byggarbetena stoppats i syfte att diskutera frågan med lokalbefolkningen och undersöka de miljökonsekvenser som anläggningen kan medföra. 

Miljöprotesterna är ett exempel på en viktig trend i rysk politik. Missnöjet mot eliterna växer och visar sig i form av lokala protester, där miljöfrågorna får en särskilt framträdande roll. Till övervägande del förblir dock dessa protester begränsade till specifika och lokala frågor.

När det gäller klimatpolitiken behövs det en helomvändning i regeringens politik för att Ryssland på allvar ska kunna bidra till att uppnå Parisavtalets mål på 1,5 graders klimatuppvärmning. Det lagförslag om en reglering av växthusgasutsläppen som finns idag är ambitiöst, säger Vladimir Tjuprov på Greenpeace Russia. Det motarbetas dock av den mäktiga fossillobbyn, som tjänar på att lägga hinder i vägen för förnyelsebar energi i Ryssland.

Oljeraffinaderi i Moskva. Foto: Shutterstock

Tjuprov anser att presidenten förstår att fossila bränslen på lång sikt är en otrygg resurs för den ryska ekonomin. Det innebär att klimatpolitiken kommer att gå i mer miljövänlig riktning i den mån den gynnar tillväxten i Ryssland. Miljöexperter påpekar att den ovan nämnda doktrinen för energisäkerhet innebär att regeringen för första gången tar alternativa energikällor på allvar, om än som säkerhetsrisk. Det tog regeringen tio år att erkänna att industrin för förnyelsebara energikällor måste tas på allvar och förhoppningen idag är att nästa brytpunkt sker snabbare och att statsledningen inom en nära framtid även inser potentialen för förnyelsebar energi, säger Tjuprov.

Det faktum att Ryssland håller på att bygga en ny gasledning inom ramen för Nordstream 2 visar på regeringens nuvarande prioriteringar. Det går dock inte att förneka behovet av anpassningar hur länge som helst. Det internationella trycket i klimatfrågan ökar och den ryska regeringen ser och följer i vissa fall den internationella trenden, som till exempel när det kommer till planerna på att förbjuda engångsplastkärl, som nyligen presenterades av Dmitrij Kobylkin, minister för naturresurser och miljö. Det ska i fortsättningen bli intressant att se hur pass höga ambitioner den ryska regeringen kommer att ha när effekterna av klimatförändringarna blir ännu tydligare.