Ideologi och identitet i centrum efter valet i Indien

Det indiska parlamentsvalet är över för denna gång, efter att ha pågått i närmare sex veckor runtom i Indien. Nästan 900 miljoner röstberättigade har beretts möjlighet att välja sina politiska representanter i världens största demokrati. I slutet av maj presenterades resultatet: folket hade ännu en gång valt Bharatiya Janata Party (Indiska folkpartiet, BJP) med premiärminister Narendra Modi i spetsen till att leda Indien framåt under kommande fem år. Resultatet är anmärkningsvärt ur flera perspektiv.

Större delen av tiden sedan Indien blev självständigt för drygt 70 år sedan har Kongresspartiet varit den centrala politiska makten i landet, kring vilken andra partier samlades i allians eller opposition. Från och med mitten av 1970-talet och framåt minskade emellertid stödet för Kongresspartiet successivt och det politiska landskapet förändrades. Politiken från slutet av 1980-talet karakteriserades istället av att partier ingick koalitioner med varandra för att bilda regering, fram till 2014 då BJP fick tillräckligt många röster för att få egen majoritet i parlamentets underhus, Lok Sabha.

BJP:s partiordförande Amit Shah och premiärminister Narendra Modi. Foto: Madhuram Paliwal/Shutterstock

Att ett enskilt parti fick egen majoritet i parlamentet hade inte hänt på mer än 30 år. Inför 2019 års val var det därför få som trodde att BJP skulle lyckas upprepa sina framgångar. Detta var emellertid precis vad som hände när rösterna var räknade. I årets parlamentsval nåddes nämligen nya rekord när BJP fick 38,5 procent av rösterna och 303 av 545 platser i Lok Sabha, en uppgång med omkring 7,5 procentenheter och 21 platser.

Återigen blev ett indiskt parlamentsval historiskt. Inte nog med att BJP gick segrande ur valet – det skedde med ett ännu större mandat än tidigare. I ett land där det är mer sannolikt att sittande politiker blir avsatta än omvalda, var detta något som förvånade många Indienkännare och analytiker. De flesta hade förutspått ett minskat stöd för BJP och en återgång till koalitionspolitiken som hade utmärkt indisk regeringsbildning sedan slutet av 1980-talet.

Svikna vallöften och ökad polarisering

Anledningarna till att BJP:s stöd förväntades minska är flera, till exempel att partiet hade tappat stöd bland viktiga väljargrupper och att regeringens ekonomiska reformer varit omtvistade. Detta blev som allra tydligast i de delstatsval som genomfördes i slutet av december 2018, då BJP tappade stöd i några av sina traditionellt viktigaste fästen – delstaterna Madhya Pradesh, Rajasthan och Chhattisgarh. Tillbakagången förklarades bland annat med en växande frustration över att regeringen inte uppfyllt flera av de löften som partiet gick till val på 2014 – fler jobb, ökat ekonomiskt välstånd, och lika möjligheter för alla.

BJP och Narendra Modi utlovade acche din, goda dagar, men dessa har i mångt och mycket låtit vänta på sig. Fortfarande står en stor del av landets företrädesvis unga befolkning utan arbete eller sysselsättning, och situationen för Indiens många lantbrukare är bekymmersam på många håll i landet.  

Kon är helig inom hinduismen. Foto: Lena Volkova/Shutterstock

Kritiken mot BJP har också varit ideologisk och handlat om Indiens identitet. Det har vuxit fram en oro hos dem som anser att Indien blivit allt mer intolerant under senare år, och att polariseringen i samhället har ökat. Människorättsorganisationer vittnar om ökat våld mot minoriteter och att det blivit svårare att uttrycka kritik, utifrån rädslan att uppfattas som anti-nationalistisk. Detta har framförallt att göra med BJP:s kopplingar till ett nätverk av organisationer, som anser att Indien till sin natur är en hinduisk stat och att hinduismen bör få företräde framför andra religioner i samhället.

Inom detta stora nätverk, Sangh Parivar (Organisationernas familj), finns också andra mer våldsbejakande grupperingar, som bland annat attackerat individer som konsumerat eller hanterat nötkött. Kon – helig inom hinduismen, men en viktig inkomstkälla för många av dem som tillhör Indiens minoriteter – kan därmed tolkas som en symbol för motsättningarna mellan majoritet och minoritet.

Trots missnöje och motsättningar lyckades alltså BJP med det som för bara några månader sedan tycktes omöjligt – att gå segrande ur parlamentsvalet med ännu större marginal än för fem år sedan. Mycket av framgångarna tillskrivs Narendra Modi, som nyligen svurits in som premiärminister på nytt. Modi har uppfattats som en hårt arbetande och stark ledare som tar krafttag mot korruptionen. Hans enkla bakgrund och uppväxt har också bidragit till att han lyckats väl med att marknadsföra sig som en man av folket – till skillnad från framförallt Kongresspartiet som styrts av samma familj i över 70 års tid. Samtidigt har Modi kritiserats, bland annat för att vara auktoritär och för att för att inte göra tillräckligt för att förhindra våldet mot minoriteter.

Kongresspartiet, som tidigare varit statsbärande och kunnat samla en bred grupp av väljare över kast-, klass- och religionsgränser, lyckades förvisso förbättra valresultatet från 2014 som var partiets sämsta dittills. Samtidigt befinner sig Kongresspartiet långt från det stöd som det förut kunnat åtnjuta, och är inte längre den politiska mittpunkt som andra partier har att förhålla sig till. Partiet har haft svårt att reformera sig och hålla samman sina breda väljargrupper, och saknar framförallt en tydlig ledare som kan konkurrera mot Narendra Modi.

Inte heller partier som är inflytelserika på delstatsnivå, såsom Bahujan Samaj Party i Uttar Pradesh eller All India Trinamool Congress i Västbengalen, har kunnat hindra BJP:s framgångar i någon större utsträckning. Den våldsupptrappning som ägde rum mellan Indien och Pakistan i början av året ledde till ytterligare stöd för den sittande regeringen. Narendra Modi framstod som en orädd och handlingskraftig ledare, och på andra sidan fanns en splittrad opposition. Kongresspartiets överlevnad framöver kommer att vara beroende av huruvida partiet kan förnya sig och nå ut med sina politiska budskap till befolkningen. 

Ikea öppnade 2018 sitt första varuhus i Indien, i Hyderabad. Foto: Fotosunny/Shutterstock

Bilden av Indien och utvecklingen framåt

Parlamentsvalet för fem år sedan ansågs vara ett val fullt av förhoppningar. Förhoppningar om en ljus framtid för Indien och dess befolkning, med höga förväntningar på att regeringen skulle leverera utveckling och välstånd. Bilden av Indiens identitet och framtid blir därmed central i det skede som Indien befinner sig i just nu. Indiens utrikespolitiska ambitioner är höga och märks bland annat i ett brett engagemang i multilaterala forum, både i regionen och globalt. Indien förväntas bli en modern och utvecklad stormakt, med kapacitet att spela en viktig roll i världspolitikens utformning.

Narendra Modis bild av Indien bygger på två till synes olika perspektiv. Å ena sidan den hindunationalistiska ideologin, även kallad hindutva, enligt vilken Indien är en hinduisk nation. Detta perspektiv blickar tillbaka mot en gyllene tidsålder, innan Indiens rika traditioner blev influerade av muslimska härskare och europeiska kolonialmakter. Med detta som utgångspunkt spelar hindunationalistisk symbolpolitik en viktig roll: städer med muslimskklingande namn har fått nya hinduiska namn (till exempel Allahabad som nyligen bytte namn till Prayagraj) och indiska traditionella hälsosystem som yoga och ayurveda marknadsförs utomlands som ett sätt att visa på Indiens ”soft power”.

Det andra perspektivet är framåtblickande och ser till Indiens ekonomiska tillväxt och utveckling. Det görs stora investeringar i infrastrukturprojekt, smarta städer och digitalisering. Bland regeringens främsta framgångar under de senaste åren nämns till exempel bättre tillgång till elektricitet på landsbygden och anslutningar till gas för att slippa laga mat över öppen eld. Internet och mobiltelefonanvändningen breder ut sig över landet i allt snabbare takt (se fotnot).

I de båda perspektiven om Indiens identitet och riktning finns också konfliktlinjer som kommer upp till ytan. Till exempel vilken betydelse som religionen ska ha i en stat som enligt konstitutionen ska vara sekulär, och vad det i sin tur kan komma att innebära för Indiens många minoriteter. Eller hur kapaciteten hos den unga befolkningen ska tas tillvara för att skapa förutsättningar för fortsatt god ekonomisk tillväxt.

Gatuförsäljning i Ayodhya. Foto: Hari Mahidhar/Shutterstock

När Narendra Modi nu påbörjar sin andra period som premiärminister kommer dessa vara några av de frågor som får betydelse för Indien under kommande år. Det finns också en sannolikhet att partiets ideologiska hjärtefrågor, såsom att driva igenom en gemensam civilrättslig lagstiftning eller att bygga ett hinduiskt tempel i Ayodhya (på en plats som anses helig för både hinduer och muslimer), kan komma att bli mer framträdande än tidigare. I årets valrörelse gavs dessa frågor större utrymme än för fem år sedan då partiet gick till val på en tydligt ekonomisk agenda.

Mot bakgrund av BJP:s starkare mandat blir förväntningarna på partiet att infria sina vallöften allt större. Att BJP:s partiordförande Amit Shah nu tilldelats posten som inrikesminister i den nya regeringen kan vara ett steg i denna riktning. Shah är en kontroversiell politiker som bland annat fällt ett antal hatiska kommentarer mot muslimer, och som också förespråkar inrättandet av ett nationellt medborgarskapsregister med syfte att identifiera framförallt muslimska immigranter. Hur framträdande dessa frågor blir i praktiken kommer att bli avgörande för samhällsutvecklingen och för landets riktning framöver.

Fotnot: År 2017 beräknades andelen internetanvändare i Indien till omkring 34,5 procent, enligt Världsbanken.