Amnestilag utmanar kamp mot straffrihet i Guatemala
Fred & konflikt. Guatemalas parlament är på god väg att införa amnestilagar för de övergrepp och krigsbrott som begicks under inbördeskriget 1960–1996. Fler än 30 dömda krigsförbrytare kan sättas på fri fot. Det skulle vara ett hårt slag för den framgångsrika kamp mot straffrihet som flera av landets åklagare, människorättsförsvarare och krigsoffer drivit i många år, bland annat med stöd från Sverige, skriver frilansjournalisten och Centralamerikakännaren Erik Halkjaer.
Publicerad: 2019-03-20
Den 27 september 1981 grep militären Emma Molina Thiessen för att hon var engagerad i Guatemalas kommunistparti. Hon fängslades, torterades och våldtogs, men lyckades fly. Militären hittade henne inte. Istället grep de hennes lillebror Marco Antonio Molina Thiessen, 14 år. Sedan den dagen vet ingen vad som hänt honom. Troligen är han död.
Efter 37 års kamp för rättvisa dömde en domstol förra året fyra militärer för tortyr och våldtäkt av Emma Molina Thiessen och påtvingat bortförande och mord på Marco Antonio Molina Thiessen. Bland de skyldiga återfanns den dåvarande stabschefen för den guatemalanska armén Manuel Benedicto Lucas García och chefen för den militära underrättelsetjänsten Manuel Antonio Callejas y Callejas.
För Emma och Marco Antonios storasyster Ana Lucrecia var domslutet en seger, men kampen för rättvisa var inte över. Parallellt med rättegången i Molina Thiessen-fallet hade politiker i Guatemalas parlament presenterat ett lagförslag för att reformera försoningslagen från fredsåret 1996.
Lagförslag 5377 vill riva upp tre av försoningslagens paragrafer och skriva om ytterligare tre paragrafer. I korthet skulle förändringarna innebära att personer som begått övergrepp under krigsåren 1960–1996 får amnesti.
Ana Lucrecia Molina Thiessen. Foto: Erik Halkjaer
– Militären har vänt blad och gått vidare. Om de får gå fria visar det att mörkrets krafter är starka. Terrorn och lögnerna får leva kvar. Det kommer att bli värre och vi som slåss för rättvisa kommer att fortsätta att pekas ut som nationens fiender och dissidenter, sade Ana Lucrecia Molina Thiessen när vi sågs i Guatemala för drygt två år sedan.
Även om det sedan 1996 rått fred i Guatemala har militären fortsatt stort grepp om makten. Fler tidigare militärer har suttit nära makten, i regeringar, och även på presidentposten.
Kopplingen mellan militären, näringslivet och politikerna är stora. Det visar inte minst den stora korruptionsskandal som 2015 fällde den sittande presidenten Otto Pérez Molina och hans vicepresident Roxana Baldetti. Skandalen avslöjade ett nätverk med korrupta militärer, tjänstemän, politiker och företagare med förgreningar långt bakåt i tiden till krigsåren.
Utredningen av korruptionshärvan pågår än och har lett till att inte bara presidenten och vicepresidenten har satts i fängelse, utan även en centralbankschef, parlamentariker, åklagare, domare och regeringstjänstemän.
Soldater patrullerar i staden Flores. Foto: Matyas Rehak/Shutterstock
När det guatemalanska parlamentet nu diskuterar en amnestilag för brott begångna under kriget handlar det mycket om att rädda sitt eget skinn. Flera parlamentariker är tidigare militärer eller står sedan länge i skuld till militären.
När de misstänkta militärerna i Molina Thiessen-fallet greps i januari 2016 greps ytterligare 13 militärer anklagade för övergrepp och folkmord. De ska alla ha arbetat på eller varit ansvariga för en militärbas i staden Cobán där antropologer hittills grävt fram fler än 550 kroppar begravda i massgravar.
Militärbasen kallas idag för Creompaz och är den guatemalanska arméns träningsbas för FN-uppdrag. En av de anklagade i Creompaz-fallet är Edgar Ovalle Maldonado, som var underrättelsechef för basen på 1980-talet. Han grundade sedan det nuvarande regeringspartiet FCN där han också var generalsekreterare fram tills att han för två år sedan gick i landsflykt.
Även Manuel Benedicto Lucas García, som dömdes i Molina Thiessen-fallet, står anklagad för brott begångna på Creompaz. Liksom Edgar Ovalle Maldonado kampanjade han för regeringspartiet FCN och den sittande presidenten Jimmy Morales under presidentvalet 2015.
– Jag hoppas att generalerna som bestämde sätts i fängelse. Jag tror att de kommer åka fast, sade Domingo Caal Calach till mig när vi för ett par år sedan träffades i byn Santa Cruz Verapaz, inte långt från Cobán.
Domingo Caal Calach förlorade sin pappa i juni 1982 när militären kom till byn Pambach, stängde in alla kvinnor och barn i kyrkan och hotade att sätta eld på den. Efter att ha plundrat byn i timmar tog militären med sig byns 82 vuxna män. Flera av männens kroppar har hittats i massgravar i Creompaz.
Thelma Aldana: Foto: Erik Halkjaer
De senaste tio åren har guatemalanska domstolar dömt 33 tidigare militärer och civilanställda med kopplingar till militären för folkmord, tortyr, övergrepp, påtvingade bortföranden och mord, i 16 olika rättegångar. Ytterligare 14 militärer sitter i häkte i väntan på dom i pågående rättegångar. Flera av dem står regeringen och presidenten nära.
Även om rättssystemet i Guatemala är korrupt och på många sätt och vis dysfunktionellt har en liten grupp åklagare och domare lyckats driva fler fall om krigsbrott. Yasmin Barrios som varit domare i flera av de avgörande rättegångarna har förklarat för mig med att hon och flera andra tillhör en ny generation åklagare och domare med en annan syn på mänskliga rättigheter.
Guatemala hade också under perioden 2010–2018 två effektiva och självständiga riksåklagare som prioriterade kampen mot straffrihet och korruption. De var Claudia Paz y Paz och Thelma Aldana.
Thelma Aldana fick förra året ta emot Right Livelihood Awards hederspris i Stockholm för sitt arbete som riksåklagare.
– Vi upplever just nu en av de svåraste situationerna i Guatemalas moderna historia. Landet styrs av en pakt av korrupta personer med stor politisk och ekonomisk makt. Samtidigt kan vi säga att kampen mot korruptionen aldrig har varit starkare, sade Thelma Aldana till mig då.
Nyligen lanserade Thelma Aldana sin kandidatur till presidentvalet den 16 juni i år. Med henne i Stockholm var också den colombianska åklagaren Iván Velásquez, som är chef för den av FN sanktionerade kommissionen mot straffrihet i Guatemala, Cicig. Även han fick ta emot Right Livelihood Awards hederspris.
Iván Velásquez. Foto: Erik Halkaer
Iván Velásquez är sedan september förra året inte längre välkommen i Guatemala. President Jimmy Morales har förklarat honom persona non grata, icke önskvärd person. Sedan dess leder Iván Velásquez Cicig från annan ort. Jimmy Morales har också avslutat Cicigs mandat och tvingat flera av kommissionens internationella utredare att lämna landet.
– Det finns en allt mer öppen oppositionen mot Cicig. Det är en pakt till stöd för straffriheten som planerar aktiviteter för att hindra vårt arbete. Vi hoppas så klart att de inte lyckas och att det guatemalanska folket fortsätter att stödja vårt arbete mot straffrihet och för en rättsstat som verkar i folkets tjänst, sade Iván Velásquez till mig i Stockholm.
De många framgångsrika rättegångarna mot krigsförbrytare i Guatemala hänger samman med Cicigs arbete. Sedan kommissionen inrättades av FN och Guatemalas regering 2006 har den avslöjat 60 kriminella nätverk, lyckats få 310 personer fällda för korruption och lagt fram 34 lagförslag för att förstärka det guatemalanska rättssystemet. Arbetet har skett i nära samarbete med Guatemalas riksåklagare, framför allt Claudia Paz y Paz och Thelma Aldana.
Det var tack vare Cicigs utredningar som president Otto Pérez Molina och vicepresident Roxana Baldetti tvingades avgå och fängslades. Den nuvarande presidenten Jimmy Morales gick då till val på att bekämpa korruptionen.
Jimmy Morales. Foto: Creative Commons
Två år efter valet 2015 riktade Cicig och riksåklagaren korruptionsanklagelser mot Jimmy Morales. Förutom att presidenten skulle ha tagit emot otillåtna medel under valkampanjen anklagades även hans bror och son för penningtvätt och korruption.
Kort efter Cicigs anklagelser mot Jimmy Morales inledde inte bara regeringen utan även parlamentet ett krig mot Cicig och riksåklagaren. Parlamentet lagstiftade för att skydda presidenten mot de anklagelser som riktades mot honom. Samtidigt inleddes försöken att kasta Iván Velásquez ur landet och lagförslaget om amnesti för brott begångna under krigsåren lades fram.
Den 31 augusti 2018 höll Jimmy Morales tal till nationen. Omgärdad av dussintals uniformerade militärer förklarade han att han inte tänkte förlänga avtalet med Cicig. Avtalet går ut i september i år.
Samtidigt som presidenten höll sitt tal rullade tungt beväpnade och bepansrade militärfordon längs med gatorna i Guatemala City. Bilarna omringade Cicigs kontor och parkerade även utanför USA:s ambassad. USA är en av Cicigs största finansiärer.
En annan stor finansiär av Cicig är Sverige, som ger mycket bistånd till rättsväsendet och arbetet med att försvara mänskliga rättigheter i landet. Sveriges ambassadör Anders Kompass ombads också förra året att lämna landet, vilket han till slut tvingades göra den 17 februari i år.
Namnen på några av krigets offer på minnestavlor utanför katedralen i Guatemala City. Foto: Erik Halkjaer
President Jimmy Morales, hans partikamrater och många andra politiker och tidigare militärer vet att de i president- och parlamentsvalen i år kan förlora allt. Ett nytt parlament och en ny regering kan förlänga avtalet med Cicig och öka stödet för att driva fortsatta utredningar och rättegångar av brott begångna under kriget.
För att lagförslaget om amnesti ska gå igenom krävs det att det godkänns tre gånger av parlamentet. Den 17 januari och 6 mars röstade parlamentet ja, men den tredje omröstningen den 13 mars fick ställas in. Detta sedan inte bara den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, utan även FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna och regeringarna i USA, Kanada, Sverige och flera andra EU-länder, kritiserat lagförslaget och varnat för vilka konsekvenser en amnesti skulle kunna få.
Enligt den sanningskommission som tillsattes efter inbördeskriget dödades 200 000 människor i Guatemala 1960–1996. Majoriteten av dem dödades av militären. En stor majoritet tillhörde någon av landets ursprungsfolk. Fler än 400 ursprungsfolksbyar brändes ner och jämnades med marken.