Sydafrikas skolsystem förfaller trots satsningar

I sitt tal till nationen i år lovade president Cyril Ramaphosa att den sydafrikanska skolan ska digitaliseras inom sex år. Det är ett vidlyftigt löfte i en nation där 500 grundskolor fortfarande är byggda av lera och tusentals skolor saknar adekvata toaletter. Enligt uppskattningar har var femte skola endast ett grävt hål i marken som fungerar som toalett. Så sent som i fjol drunknade en flicka i en sådan.

Sydafrika är ett av världens mest ekonomiskt ojämlika samhällen och utbildning är en del av ekvationen.

Problemet kan spåras tillbaka till apartheidpolitiken då svarta sydafrikaner enligt lag fick sämre utbildning än vita. Anledningen var att de endast skulle få tillräcklig kunskap för att kunna utföra okvalificerade arbeten i de vitas tjänst, enligt den dåvarande ministern och sedermera premiärministern, Hendrik Verwoerd. Apartheidregeringen lade ungefär en femtedel så mycket pengar på en svart elevs utbildning som på en vit elevs. Lägg därtill att svarta elever i princip inte fick någon utbildning i vare sig matematik eller naturvetenskapliga ämnen.

Det har gått 25 år sedan det gamla samhällssystemet skrotades och demokrati infördes. Idag har alla barn rätt till samma utbildning och i teorin är landets skolor öppna för alla elever oavsett etnisk tillhörighet. I praktiken fungerar det sydafrikanska systemet så att skolorna får lov att ta ut en terminsavgift i tillägg till den statliga skolpengen. Avgiften kan användas till att anställa fler lärare, köpa in modern utrusning eller hålla skolan med en välskött idrottsplats. På de tidigare så kallat vita skolorna kan det röra som om en årsavgift på motsvarande 20 000 kronor eller mer, vilket för många svarta familjer är en astronomisk summa.  

Universitetsstudenter demonstrerar för kostnadsfri utbildning i Kapstaden. Foto: Schalk van Zuydam/AP

Det som tidigare var en etnisk segregering har blivit en ekonomisk skiljelinje och även om andelen icke-vita ökar på landets högpresterande skolor så går majoriteten av svarta elever alltjämt i resursfattiga skolor i fattiga förorter, townships. I dessa områden är böcker en lyxvara och många i den äldre generationen har dåliga, om några, ämneskunskaper med sig från sin egen skolgång.

För fattiga elever som presterar väl akademiskt finns möjligheten att söka studiestipendier till de bättre skolorna men för majoriteten av Sydafrikas studenter är det familjeekonomin som styr skolvalet.

Det börjar dock växa fram alternativ. Under de senaste åren har privata skolor med låga terminsavgifter etablerat sig i Sydafrikas townships och det finns exempel på privata initiativ på landsbygden där man genom stiftelser har startat välfungerande skolor med högpresterande elever. Men dessa är undantag som drivs av eldsjälar och påverkar inte Sydafrikas dysfunktionella skolsystem i stort.

Det krisande och ojämlika skolsystemet är inte enbart ett historiskt arv och en fråga om ekonomiska prioriteringar. Sydafrika lägger en större andel av budgeten på utbildning än andra OECD-länder och även jämfört med länder i övriga Afrika. Lite drygt sex procent av BNP går till utbildning, ändå ligger Sydafrika i botten på de allra flesta internationella mätningar vad gäller skolresultat. Flera rapporter och studier har de senaste åren visat på en skrämmande brist på kunskap hos elever i grundskolan – och bland lärarna.

Foto: Shutterstock

Av alla 10-åringar saknar 78 procent läsförståelse, 61 procent av 11-åringarna klarar inte grundläggande matematik. Värre är att 79 procent av lärarna som undervisar i åldersgruppen 11- till 12-åringar inte kan slutföra de mattetal som deras elever förväntas lösa.

Trots det ligger barnen i dagens Sydafrika lite bättre till jämfört med under apartheid, enligt forskaren Nic Spaull från universitetet i Stellenbosch. Men de senaste åren, påpekar han, har utvecklingen avstannat och Spaull är kritisk till att ett så stort fokus läggs på resultaten av gymnasisternas slutexamen, matric. Istället borde fokus läggas på grundskolans första år – för det är där som problemen börjar, menar han. En 10-åring som inte kan läsa kommer knappast kunna ta sig hela vägen till universitetet.

En orsak till att Sydafrika hamnat så snett vad gäller skolresultat är reformivern i mitten av 1990-talet. Efter apartheid skulle samhället stöpas om och för skolan innebar det en ny resultatbaserad kursplan. Enligt den skulle lärandet vara mer individanpassat och sätta eleven i fokus. Det gamla poängsystemet skulle skrotas och istället skulle betygen spegla elevens verkliga utveckling och kunskaper. Men kursplanen var illa anpassad till verkligheten och de befintliga resurserna. Lärarna var helt enkelt inte utbildade att utföra den här typen av undervisning och skolorna var inte heller byggda för den här typen av lärande. 

Ett annat problem är lärarfacket SADTU, en lojal allianspartner till regeringspartiet ANC. En utredning från 2016 pekar bland annat på en djupgående korruption inom facket där lärar- och rektorstjänster är till salu för pengar eller sex.

SADTU har arbetat för att få bort skolinspektörer från klassrummen och har stort inflytande politiskt. De högsta tjänstemännen med ansvar för skola och utbildning är tidigare SADTU-medlemmar. 

President Cyril Ramaphosa besöker en nybyggd skola i Dannhauser i KwaZulu-Natal. Foto: GCIS/Creative Commons

Tidigare i år släppte Internationella valutafonden (IMF) en studie över Sydafrikas bristande utbildningssystem. I den konstaterar rapportförfattarna att många av lärarna även brister i motivation och ansvarskänsla. I medel är 20 procent av lärarna frånvarande på måndagar och fredagar, en tredjedel är frånvarande i slutet av månaden. I tidigare så kallat vita skolor sker undervisning i medeltal 6,5 timmar per dag, i tidigare så kallat svarta skolor är den siffran 3,5 timmar.

Sydafrika är en ung nation. Av landets cirka 57 miljoner invånare är 45 procent under 24 år. Samtidigt är det en nation med skyhög arbetslöshet, officiellt cirka 30 procent. Ungdomsarbetslösheten ligger på drygt 55 procent men är betydligt lägre för dem med högre utbildning, enligt landets statistiska centralbyrå. Sydafrika lider brist på utbildad arbetskraft.

När examensresultaten kommer i januari väntas drygt 70 procent av studenterna ha klarat proven, så har det sett ut de senaste åren. Det är en omdiskuterad siffra. Räknar man in alla elever i den gällande årskullen och tar med de som hoppat av längs vägen, hamnar man snarare runt 55 procent. Det vill säga, nästan hälften av alla ungdomar som börjar skolan har inget avgångsbetyg och riskerar att fastna i kronisk fattigdom utan möjlighet till ett kvalificerat arbete. Ur ett utvecklingsperspektiv är utbildningssektorns misslyckande inget annat än en katastrof.