Kärnkraftjätte verktyg i rysk maktpolitik

Av världens förbrukade energi kommer runt 10 procent från kärnkraft. Globalt väntas kärnkraften öka de närmaste åren, även om den ser ut att minska i Sverige. Det ryska bolaget Rosatom har under de senaste decennierna positionerat sig som världsledande inom export av kärnkraftverk. Med tanke på den låga konkurrensen och det ökade intresset bland länder att diversifiera sin energiproduktion verkar det som att Rosatom kommer att fortsätta etablera sig runt om i världen.

Västländer har med oro sett Rosatoms expansiva export av kärnkraftverk som ett verktyg för Ryssland att öka sin geopolitiska makt. Rosatoms intressen brukar likställas med Rysslands eftersom bolaget befinner sig under den ryska statens styre. Rysslands president bestämmer de strategiska målen samt utser Rosatoms direktör och styrelsemedlemmar. Potentiella partner uppvaktas av den ryska staten med inbjudan till Moskva samt besök av president Vladimir Putin. 

Företaget är därtill inte ett konventionellt, civilt kärnkraftsföretag. Rosatom ansvarar inte bara för Rysslands kärnkraftindustri, utan även för produktion och hantering av kärnvapen, kärnkraftsdrivna isbrytare, forskningsinstitut, samt för att säkerställa kärnkrafts- och strålningssäkerhet. Rosatom omfattar över 300 företag och organisationer som är involverade i varje steg av produktionen av kärnkraft och kärnvapen. Företagets hade beställningar från utlandet som uppgick till drygt 133 miljoner dollar 2018.

Rosatom har inte begränsat sin export till en region eller en kontinent utan har avtal med länder i Asien, Europa, Sydamerika och Afrika. 

I fråga om Afrika har Ryssland historiskt sett haft begränsat ekonomiskt samarbete. Det försökte Ryssland ändra genom att initiera ett första ryskt-afrikanskt toppmöte i höstas, med 45 afrikanska statsöverhuvuden närvarande. Högt på agendan stod kärnkraftsteknologi.

Putin poserar med afrikanska ledare vid toppmötet i Sotji, i oktober 2019. Foto: Valery Sharifulin/AP/TT

Inget afrikanskt land har för närvarande aktiva ryska reaktorer. Egypten har däremot en beställning av ett kärnkraftverk hos Rosatom, och åtminstone sju andra afrikanska länder har skrivit ramavtal med Rosatom som ger en laglig grund för förhandling och identifiering av specifika områden för bilateralt samarbete. Rosatoms samtal om byggande av kärnkraft i Afrika är exempel på hur Ryssland kan dra nytta av företaget också inom diplomatin.

I Europa är det endast Ukraina som har aktiva kärnkraftverk importerade från Ryssland (post-Sovjet). I Vitryssland är två kärnkraftverk under uppbyggnad och i Finland har kontrakt för byggandet av kärnkraftverket Hanhikivi skrivits under. I Ungern har en beställning av kärnkraftverken Paks 5 och 6 lagts, vilka räknas med att vara verksamma inom ett decennium. Ungerns övriga Paks-kärnkraftverk drivs av rysklevererade reaktorer.

I Asien är det betydligt fler ryska kärnkraftverk som är aktiva, under uppbyggnad eller som det skrivits avtal för. Kina har fyra aktiva ryska reaktorer, Indien två och Iran en. I Indien, Bangladesh och Turkiet har byggandet av rysk-producerade kärnkraftverk satts igång.

Indiska fiskare protesterar mot det ryskbyggda kärnkraftverket Kudankulam 2012. Foto: Arun Sankar/AP/TT

Hur har Ryssland lyckats komma att dominera marknaden för export av kärnkraftverk? En gemensam nämnare för många av länderna som importerar ryska kärnkraftverk är att de saknar erfarenhet av kärnenergi och är öppna för en diversifiering av energikällor. Många av Rosatoms kunder har ökande efterfrågan på elkonsumtion samtidigt som de vill minska beroendet av fossila energislag. En anledning till att nya kunder vänder sig till just Rosatom är att företaget har positionerat sig som det enda som erbjuder ett komplett paket, med allt från uranutvinning till hantering av radioaktivt avfall – en praktisk modell för kunder som är nya inom kärnkraft.

Vidare har Rosatom kunnat erbjuda generösa lån till sina kunder tack vare statliga subventioner. I Iran och i Egypten står Rosatom för 85 procent av finansieringen och i Bangladesh för 90 procent, eller 11,85 miljarder dollar i kredit av den totala kostnaden på 12,65 miljarder dollar. För fattiga länder anses det som fördelaktigt att få lån till finansieringen utan att blanda in en tredje part. 

Ryssland har prioriterat kärnkraften i och med 2009 års moderniseringspolitik, efter att ha insett att det var ett av få områden landet kunde bli världsledande på. Fördelarna med export av kärnkraftverk är många för Ryssland. Exempelvis skapas relationer som håller under decennier, med en garanterad inkomst under tiden. Genom att öka antalet ryska kraftverk på olika kontinenter säkerställer Ryssland också en global diplomatisk närvaro. Om ett kontrakt slutförs framgångsrikt kan en väg för nya kontrakt banas och skapa längre och starkare bilaterala relationer.

Kärnkraftverket i Bushehr i Iran byggdes färdigt av Rosatom. Foto: Majid Asgaripour/AP/TT

Den ekonomiska aspekten av kärnkraftsexport är givetvis central. Intäktsflödena påverkas inte heller på samma sätt av svängningar i priser som till exempel inom olje- och gasindustrin. Utöver det skapas jobb på hemmaplan i Ryssland när Rosatom får beställningar. 

Rädslan för att Ryssland ska använda Rosatom för geopolitisk makt förefaller befogad, eftersom Ryssland får ett stort inflytande över en viktig del av importörernas energisektor och därmed ekonomi. Men om Rosatom skulle använda sig av sina externa projekt som ett geopolitiskt verktyg skulle företagets trovärdighet samt rykte skadas. Därtill skulle företaget riskera att hamna i rättstvister och i värsta fall förlora kontrollen över kärnkraftverk. Inom vissa ramar finns det sålunda faktorer som balanserar riskerna att Ryssland genom Rosatom skulle få en geopolitisk hävstång mot andra länder.

Det finns en hel del övrig oro kring Rosatoms export. Dess kärnkraftverk är drivna av uran vars biprodukter kan omvandlas till vapen, och kärnkraftsmotståndare har pekat på farorna med bristfällig avfallshantering. Oron ökar när fler länder skaffar sig kärnkraftverk, och västerländska observatörer har menat att Rosatom inte kräver en tillräckligt strikt standard av sina kunder.

Behållare med uran lastas i Sankt Petersburg. Foto Dmitry Lovetsky/AP/TT

Vad möter Rosatom för konkurrens? Konkurrensen från väst har minskat drastiskt under de senaste åren i och med att konkurser, förseningar och kostnadsöverskridelser präglat de stora kärnkraftsleverantörerna Westinghouse och Framatome (tidigare Areva). Alternativ till ryskt bränsle tillverkas av Westinghouse Electric Sweden i Västerås, men den enda egentliga konkurrensen Rosatom möter kommer från Kina. Ändå samarbetar Kina och Ryssland inom olika projekt, som skapandet av nya flytande kärnkraftverk.

Kina har fått ett allt större inflytande på den internationella kärnkraftsmarknaden, men då kinesiska säljare saknar erfarenhet av att bygga reaktorer utomlands domineras ännu detta marknadssegment av Ryssland. Dock, enligt Rosatoms vice verkställande direktör, kommer Rosatoms verkliga konkurrens inte från andra kärnkraftsförsäljare utan snarare från andra energikällor som kol, gas och förnybar energi.  I framtiden blir förnybar energi sannolikt den största konkurrenten i och med att fossila bränslen blir alltmer ifrågasatt av klimatskäl.

Att västländer sagt nej till export av kärnkraftverk och låtit Ryssland dominera marknaden beror på att kärnkraft inte är en vanlig vara utan en politisk fråga. Det har blivit ett ställningstagande från västländer att inte utveckla och forska om energi från kärnkraft. Vägen för Rosatom att etablera sig som världsledande har med andra ord varit öppen och med tanke på rådande klimatdebatt är det troligt att Rosatom kommer att fortsätta expansionen av sin globala export.

Det låga utsläppet av koldioxid vid produktion av kärnkraftenergi brukar i debatter ofta lyftas fram som en av dess största fördelar ur klimatsynpunkt. För att kunna uppnå Parisavtalets mål, det vill säga begränsa en temperaturökning till under 2 grader (helst till 1,5 grader), är det därmed inte orimligt att fler länder börjar se kärnkraftsenergi som en lösning för att minska koldioxidutsläppen. Och då kan ett välpositionerat Rosatom komma att ytterligare stärka sin marknadsposition.