Washington kontra delstater glödhet relation i valtid

Den enda politiker som väljs av hela det amerikanska folket är – presidenten. Donald Trump har tagit detta faktum till sig på ett helt annat sätt än föregångarna och har kärnfullt uttryckt det:

– I’m president, and you’re not.

Han har personifierat och politiserat den i och för sig inbyggda konflikten mellan ”the feds”, som de kallas, och delstaterna. Republikanen Trump tar alla tillfällen i akt att gå till attack mot delstater som styrs av Demokraterna. Som till exempel efter de havererade förhandlingarna om en ny fas med coronastöd:

– Vad de verkligen vill ha är pengar till att rädda delstater som är styrda av demokratiska guvernörer och borgmästare, mycket uselt styrda i många, många år – och, faktiskt, i många årtionden. Ni vet vilka stater det är, alla vet vilka det är vi pratar om.

Han lovade både före och efter att namnge dessa i hans ögon inkompetenta guvernörer som i flera fall valts med övertygande väljarstöd. Men det tycks dra ut på tiden, fast en rätt säker gissning är att listan skulle toppas av demokraterna Andrew Cuomo i delstaten New York, Gretchen Whitmer i Michigan, Jay Inslee i Washington och Ralph Northam i Virginia – plus republikanen Larry Hogan i Maryland.

Marylands guvernör Larry Hogan är ingen av president Trumps favoriter, fastän han är republikan. Ett exempel på konflikten delstat­–federal stat i valtid. Foto: Brian Witte/AP/TT

Beväpnade demonstranter

I början av coronautbrottet kom desperata vädjanden om både enkel utrustning – munskydd, plasthandskar, skyddsdräkter – och mer komplicerad apparatur – främst respiratorer – från flera delstater. De argumenterade för att de nationella beredskapslagren tillhör alla, precis som vid orkaner och andra naturkatastrofer. Donald Trump och nära rådgivaren Jared Kushner använde sig istället av ord som ”vi” och ”våra” – och anklagelser följde snart om att vissa guvernörer, särskilt om de berömde Trump, fick större tilldelning. Trump vägrade att lyssna till maningar om nationella regler och hånade istället guvernörer som utfärdade order om sådant som stängning av skolor och krav om att bära munskydd på offentliga platser.

Ett av hans största fans, Fox News-profilen Laura Ingraham, instämde i Trumps maning om att ”befria” Minnesota, Virginia, Kalifornien och andra delstater från dessa påstådda övergrepp. Eller med andra ord, hon hetsade till uppror mot delstater som trotsade presidenten och några veckor senare dök kraftigt beväpnade demonstranter upp i delstatsparlamentet i Michigan för att protestera mot guvernörens order om att förlänga nedstängningar. Under Black lives matter-demonstrationerna lite senare beordrade Trump ut federal polis till delstaterna – något berörda guvernörer uppfattade som ett intrång och konflikten tilltog ytterligare.

Under veckorna fram till den 3 november blir det mycket fokus på de nyckelstater som då kan komma att avgöra utgången i både president- och kongressvalen: de tre ödesstaterna i valet 2016,­ Michigan, Pennsylvania och Wisconsin, de ständiga vågmästarstaterna Ohio, Florida och Colorado samt stater där trenden gått från rött (republikanskt) till blått (demokratiskt), till exempel North Carolina och Virginia. Och tvärtom, från blått till rött, såsom i Iowa. Det lär framgå med största tydlighet att alla har olika regler för röstning och rösträkning.

”Inte en central regering”

En komplicerande faktor i år är hur hårt pressade delstaterna blivit av pandemin. Arbetslösheten är skyhög och skatteintäkterna krymper med ett ökat behov av ekonomisk hjälp från den federala staten – egentligen kongressen plus underskrift av presidenten – samtidigt som underskott och statsskuld växer. Det finns all anledning för demokratiska guvernörer att misstänka att en omvald Trump med fortsatt republikansk majoritet i senaten skulle försöka rikta stödet till mer vänligt inställda kolleger i röda stater.

Relationerna mellan de tre grenarna i den federala makten – presidenten, kongressen och Högsta domstolen – och de 50 delstaterna är komplicerade och har komplicerats ytterligare i och med polariseringen i Washington DC. Ta till exempel vårdreformen, allmänt kallad Obamacare, som flera republikanskt styrda delstater valde att inte ansluta sig till. Då, liksom andra gånger, hör stämningar i domstol mer eller mindre automatiskt till.

Akram Elias, chef för konsultfirman Capital Communications Group i Washington, reder ut detaljerna så här:

– Man måste alltid ha i bakhuvudet att den amerikanska regeringen inte är en central regering och att kongressen inte är ett nationellt parlament. ”Congress” på engelska betyder samling eller konferens och kongressen är därmed en konferens mellan delstaterna, vars representanter samlas för att sköta sin unions verksamhet.

Den gemensamma verksamheten, fortsätter Akram Elias, är i första hand försvaret, penning- och utrikespolitiken. Vidare kommer man överens om de regler som ska gälla för förhållandena mellan delstaterna, som handel och transporter.

– Allt annat – skola, sjukvård, samhällsutveckling, säkerhet, energi med mera – faller under delstatens eget ansvar och regleras i sin tur i det tionde författningstillägget, säger Akram Elias.

Han sammanfattar det hela med att delstaterna har makt över det som specifikt ges till den federala statsmakten i författningen.

Kraftigt beväpnade demonstranter på högerkanten protesterade i april 2020 vid Michigans delstatsparlament mot guvernören Gretchen Whitmer (demokrat) och hennes beslut att hålla folk hemma och företag stängda under coronapandemins utbrott. Upproret påhejades av Fox News, till stöd för president Donald Trump. Foto: Paul Sancya/AP/TT

Trump visar sällan respekt

Då och då samarbetar delstaterna i kongressen för att utvidga de federala maktbefogenheterna. Den nya lagen – Akram exemplifierar med medborgarrättslagarna på 1960-talet – utgör i sådana fall i allmänhet en lägstanivå. Det blir sedan upp till varje delstatsparlament att avgöra om man vill gå längre beträffande sådant som miljöskydd och hälsovård.

Donald Trump visar sällan respekt för kongressen (eller i klartext: demokratiska majoriteten i representanthuset). Då och då meddelar Trump via Twitter att pengar avsatts till enskilda delstater. Nyligen gällde det anslag ur transportdepartementets budget till en handfull stater som anses extra viktiga i höstens val. Så här lät budskapet till en av dem:

”Stora förbättringar i busstrafiken på landsbygden i Michigan! Jag ger 27 miljoner dollar ur den federala kassan för att förbättra bussförbindelserna i hela delstaten. Så viktigt för resor i den fina delstaten!”

Trump sade alltså inget om att det är kongressen som ansvarar för den federala budgetpolitiken – eller att det är en del delstater som betalar in mer än de får tillbaka som exempelvis den mycket blå New York. Under en eventuell andra period lär sprickorna mellan delstaterna underblåsas ytterligare av Trump, med hjälp av domare han utnämnt i hela det federala domstolsväsendet. Det förefaller troligt att det blir ändringar om sådant som abort, bön i skolorna och rätt för affärsidkare att vägra hbtq-personer – med helt andra regler i röda delstater än i blå.