Hårdhet mot rohingyer stärker Suu Kyi – för stunden

Omvärlden förknippar Myanmar (Burma) med fredspristagaren Aung Sang Suu Kyi och de generaler som styrt detta över lag buddhistiska land sedan 1962. Och på senare år även med anklagelserna om folkmord på de muslimska rohingyerna.

Under de årtionden som Suu Kyi kämpade för demokrati och mot militärdiktaturen hyllades hon bland såväl landsmän som utländska anhängare, bland annat för löftet att försöka skapa välstånd för alla Myanmars 135 folkgrupper.

Redan före sitt framträdande i december 2019 i Internationella domstolen (ICJ) hade Suu Kyis gloria halkat på sned i rohingyafrågan. Men när hon på plats i rättssalen i Haag försvarade arméns operation mot denna folkgrupp i delstaten Rakhine solkades hennes anseende ännu mer, framför allt i väst. Suu Kyis uppträdande har också väckt frågor om hur allvarligt menad hennes tidigare demokratikamp egentligen var.

Ikonen Aung San Suu Kyi känns lätt igen även bakom andningsskydd. Här röstar Myanmars ledare i huvudstaden Naypyidaw den 8 november 2020. Foto: Aung Shine Oo/AP/TT

Den 8 november höll Myanmar sitt tredje parlamentsval sedan 2010, men det gick nästan obemärkt förbi. Det politiska dramat efter presidentvalet i USA en vecka tidigare gjorde att få vände blickarna mot det sydöstasiatiska landet.

Men valets betydelse bör inte ignoreras. Det spelar en viktig regional, geopolitisk roll, särskilt när det gäller hur det kombinerade militär-civila etablissemanget i Myanmar förhåller sig till sin viktigaste granne och största investerare, Kina.

I valet vann Suu Kyis parti Nationella demokratiförbundet (NLD) en jordskredsseger och ett historiskt stort mandat, ännu större än förra gången, 2015. NLD vann 396 av de 664 platserna i parlamentets båda kamrar. Av de platser som stod på spel fick partiet 82 procent och fortsatt egen majoritet. 

Men den som följer Myanmar vet att författningen från 2008 garanterar 25 procent av platserna i parlamentet åt militären, vilket förhindrar grundlagsändringar om inte någon av dessa ledamöter går emot partilinjen.

Det finns flera skäl till att Suu Kyi gick framåt. 

Exempelvis kunde uppskattningsvis 1,5 miljoner människor – mestadels i delstaterna Rakhine och Shan – inte rösta eftersom valet ställdes in där. 

Men framför allt finns två skäl till hennes imponerande seger. Ett är Suu Kyis beslut att stödja armén i Rakhine. Folk såg henne som en ledare som riskerade sitt rykte för att skydda landets intressen. Det andra skälet är den utbredda uppfattningen att Suu Kyi är den enda som kan garantera verklig demokrati i Myanmar. 

– Så länge hon inte kompromissar i dessa frågor har hon inget att oroa sig för, säger Indiens tidigare ambassadör till Myanmar, Gautam Mukhopadhyay.

Fyra stora frågor väntas prägla Suu Kyis regeringsarbete – författningsreformer, nationell försoning med en rad etniska minoriteter (och då pratar vi inte om rohingyerna), strategin gentemot Kina – och rohingyerna. Folkgruppens situation utgör dock ingen prioriterad fråga, men den måste hanteras i förbindelserna med västvärlden. 

Rohingyer i ett flyktingläger i Bangladesh hämtar ved. Hopplösheten bland de många flyktingarna riskerar att utvecklas till ett säkerhetshot. Foto: Wong Maye-E/AP/TT

Trots NLD:s enorma stöd i parlamentet räcker det alltså inte för att ändra författningen utan militärens medgivande. Men det är just det, att ge den civila regeringen makten över armén, som förslaget gäller. Om Myanmar ska bli verkligt demokratiskt måste denna bestämmelse i grundlagen ändras. För att åstadkomma det måste hon enas med generalerna om att ge dem immunitet mot framtida åtal, och en fortsatt meningsfull roll i landets angelägenheter. 

Frågan om nationell försoning är också knepig. Frustration över det burmanska majoritetsfolkets dominans har lett till att flera folkgrupper utkämpat några av världens längsta väpnade uppror. Att gerillagrupperna insisterar på att få behålla sina egna styrkor har mött hårt motstånd från Myanmars armé. Ingen har ännu nappat på militärens erbjudande om att slå samman rebellerna med regeringsarméns gränsstyrkor. 

– Utsikterna för eventuella framsteg på den fronten är svaga, säger Rajiv Bhatia på tankesmedjan Gateway House i Bombay (Mumbai) och före detta diplomat. Han hävdar att det inte kommer att bli något genombrott om inte regeringen, armén, rebellerna och Kina, som har gett stort stöd till många av dessa rebellgrupper, är överens.

Kina är den tredje stora utmaningen som Suu Kyi står inför. Jättelandet har varit Myanmars största uppbackare, särskilt för militären närhelst den har hotats av västvärldens isolering på grund av människorättskränkningar. Kina har också investerat mångmiljardbelopp på projekt inom ramen för sitt Sidenvägsinitiativ (Belt and Road Initiative, BRI). Särskilt gäller det den ekonomiska korridoren mellan Kina och Myanmar, där höghastighetsjärnvägar, motorvägar och uppgraderade vattenvägar på landets floder byggs. Men rädsla för att hamna i en skuldfälla och drabbas av miljöförstöring har gjort många av projekten ifrågasatta och tvingat generalerna att stoppa flera av dem. 

Myanmars militärchef Min Aung Hlaing visar upp sitt bläckfärgade finger, ett bevis för att han har röstat i valet i november 2020. Om generalernas makt ska minskas måste de själva gå med på det. Foto: Aung Shine Oo/AP/TT 

Medan Myanmars armé har börjat titta på alternativ till Kina, genom att bygga relationer med grannlandet Indien och stater som Japan och Sydkorea, har nu regeringen i Peking istället börjat uppvakta Suu Kyi. Men hon inser också att trots den viktiga roll som Kina spelar, är den stora grannen i norr rejält impopulär i stora delar av samhället. Det har också börjat rapporteras flitigt i Myanmars medier om Kinas kontroversiella stöd till olika rebellgrupper. Den ökande kinesisk-amerikanska rivaliteten har också lett till en ny vändning vad gäller Kinas roll i landet, där USA och många andra länder försöker avleda Pekings inflytande från Myanmar. 

Och då är vi tillbaka till elefanten i Aung San Suu Kyis rum – rohingyafrågan. De flesta av hennes landsmän betraktar rohingyerna som utlänningar och gav statskanslern ett massivt mandat i valet för hennes försvar av arméns handlingar. Men den nästan en miljon rohingyer, som flytt till grannlandet Bangladesh och vistas i flyktingläger där sedan 2017, håller på att bli ett stort problem för sin värdnation. Narkotikasmuggling, människohandel och en oro för att rohingyaungdomar ska falla offer för radikal islamism utgör en stor utmaning för Bangladesh. Landets regering försöker bygga upp ett internationellt tryck på Myanmar att ta tillbaka rohingyerna. Men varken Suu Kyi eller armén är angelägna om att få tillbaka dem. 

Under Joe Bidens presidentskap kan kraven i väst öka på strängare ekonomiska och politiska sanktioner mot Myanmar på grund av rohingyafrågan. I så fall är det troligt att Suu Kyi tvingas djupt in i Kinas grepp. Det är en risk som både den militära och den civila ledningen i Myanmar för allt i världen vill undvika. 

Det enorma mandat som Aung San Suu Kyi fick av väljarna kan visa sig vara en alltför tung krona för den 75-åriga Nobelpristagaren att bära. 

Översättning: Ola Westerberg.