Allt fler IS-fångar på rymmen – Turkiet gängse väg hem

Detta är en uppdaterad version av en analys som Bitte Hammargren skrivit på uppdrag av Center mot våldsbejakande extremism (CVE).

Nyligen rymde tre finska kvinnor och nio barn ur fångläger i nordöstra Syrien för att ta sig tillbaka till Finland via Turkiet. I mitten av juni kom rapporter om att en svensk kvinna med hjälp av smugglare ska ha tagit sig från al-Hol, det primära lägret för fängslade kvinnor och barn sedan IS-kalifatets fall (se faktaruta), hem till Västsverige. Hennes flyktväg ska ha gått via flyg från Turkiet. Kvinnans man och barn uppges vara döda.[i]

I al-Hol trängs närmare 70 000 lägerinvånare. Enligt en FN-rapport från 2019 var mer än hälften av dem barn under tolv år.[ii] Al-Hol är dessutom bara ett av flera läger som hålls av den kurdledda administrationen i det autonoma området AANES  i nordöstra Syrien (Autonomous Administration of North and East Syria).[iii] Sammantaget tros minst 1200 av fångarna i de olika IS-lägren vara européer. Merparten av dessa, cirka 700–750, är barn enligt en studie från Egmont Institute i Bryssel.[iv] De flesta européerna kommer från Frankrike, medan svenskarna räknas som en av de större nationalitetsgrupperna per capita.[v]

Från al-Hol och andra läger går det att hitta smitvägar, inte minst för dem som får pengar överförda på krypterade vägar. I december 2019, när 20–30 kvinnor med barn flydde från al-Hol, uppges fyra av rymlingarna ha varit svenskor. Bland dem fanns även barn, oklart hur många.[vi] Anhöriga har uppgett att kvinnornas mål var att ta sig hem till Sverige.[vii] Men under flykten ska de ha gripits av den syriska armén och satts i ett av Assadregimens fängelser utanför Damaskus.[viii] Huruvida dessa fyra svenskor med barn har lyckats ta sig vidare till Turkiet är oklart när detta skrivs.

UD säger sig ha ”ganska god uppfattning” om antalet män, kvinnor och minderåriga med svenska medborgarskap i fånglägren i nordöstra Syrien, men offentliggör inte det förmodade antalet. Uppskattningar från Egmont Institute talar för att 30–45 vuxna och drygt 55 barn med kopplingar till Sverige sitter fängslade i Syrien eller Irak.[ix] Andra källor, som syrisk-kurdiska Rojava Information Center, uppskattar antalet svenskar till cirka 120, varav 80 barn.[x] Det kan finnas mörkertal, särskilt bland barn till svenskar som är födda utan födselattester i kalifatet. Enligt en FN-rapport saknar 3500 barn i lägret födselattester, varmed de riskerar att förbli statslösa resten av livet.[xi] Om de växer upp under svåra förhållanden i ett läger, och utan erkända medborgarskap, ökar risken för att de kommer att känna lojalitet med terrorsekten Islamiska staten.

Trängslen är stor i det ökända al-Hol-lägret. Foto: International Rescue Committee/TT 

Bland de minderåriga i al-Hol finns även yezidiska barn som rövades bort när IS tog Sinjarbergen i Irak 2014. Bland de allra yngsta kidnappningsoffren finns barn som var så små när de rövades bort att de har glömt sina gamla identiteter, sina familjer, sin forna tro och sitt tidigare kurdiska språk, medan de oftast växt upp med arabisktalande familjer.[xii] Experter utesluter dock inte att några kidnappade barn kan ha hamnat hos europeiska IS-familjer.[xiii] 

Det finns också risk för att manliga IS-stridande som uppges vara döda kan leva under radarn för att planera nya terrordåd eller dyka upp igen, så som nyligen var fallet när den brittisk-egyptiske rapparen Abdel Bari greps i Alicante i Spanien.[xiv] Spansk polis beskriver den gripne som ”extremt farlig”.[xv]

Insamlingar på krypterade vägar

I september 2019, i ett sista videomeddelande före sin död, uppmanade dåvarande IS-ledaren Abu Bakr al-Baghdadi sina anhängare att frita fångar från kurdiska häkten i norra Syrien.[xvi] För att underlätta dessa aktioner pågår crowdfunding[xvii] via krypterade meddelanden på appar som Telegram och med virtuella valutor som BitCoin.[xviii] Insamlingar kan ges harmlösa namn som ”Smekmånad i Wien” – namn som snabbt ändras om polismyndigheter kommer dem på spåren.[xix]

Insamlingarna underlättas av bilder, som uppges ha smugglats ut ur al-Hol, där heltäckta kvinnor i svart trängs med barn i smutsiga kläder och tovigt hår. På en av bilderna håller fyra kvinnor upp handtextade meddelanden på engelska och arabiska med orden ”Befria fångarna. Era systrar i al-Hol”.

Erbarmliga humanitära och sanitära förhållanden i överfulla läger, liksom bristen på framtidsperspektiv, ökar desperationen. Bara i al-Hol finns cirka 43 000 barn, de flesta syriska eller irakiska. Under 2019 ska mer än 500 personer, merparten barn, ha avlidit i detta läger, enligt människorättsorganisationen Human Rights Watch, som uppmanat europeiska länder att skyndsamt repatriera svårt sjuka barn.[xx] Oron för att covid-19 ska få fäste i nordöstra Syrien ökar drivkraften hos humanitära organisationer att få ut främst barnen under ordnade former[xxi], liksom hos anhöriga att få hem sina söner och döttrar, syskon och barnbarn.

I denna komplexa situation opererar människosmugglare för att underlätta fritagningar. Prislappen för att köpa ut en kvinnlig fånge ur de läger som hålls av kurdledda SDF, Syrian Democratic Forces, sägs ligga på 8000 dollar (nära 75 000 kronor)[xxii], men beloppen är ibland långt högre för den som vill förvissas sig om en säkrare smuggelväg.[xxiii] Det uppges vara möjligt att transferera pengar till fångar i al-Hol, särskilt om en syrisk medfånge kan agera mellanhand.

Turkiet har invaderat norra Syrien och upprättat buffertzoner längs gränsen i ett försök att trycka tillbaka de kurdiska styrkorna i området. Foto: Ugur Can/AP/TT 

Turkiet – ett transitland

Den gängse flyktvägen för europeiska rymlingar ur lägren med IS-fångar i nordöstra Syrien går via Turkiet, och inget talar för att Turkiet skulle hindra IS-återvändare med europeiska pass från att gå ombord på plan till sina hemländer, såvida de inte är eftersökta av turkiska myndigheter. Tvärtom har Turkiet deporterat åtskilliga europeiska medborgare med kopplingar till IS till sina hemländer.[xxiv] Utvisningarna har sedan förra året gått till bland annat Tyskland, Danmark, Frankrike och Irland. Den 31 maj i år meddelade regeringen i Ankara att tolv IS-misstänkta deporterats till Finland.[xxv]

Bara under förra året deporterade Turkiet 734 utländska terrormisstänkta till sina hemländer, uppger en turkisk UD-tjänsteman på landets Sverigeambassad. Turkiets uppfattning är att utländska terroristmisstänkta främst bör åtalas och rehabiliteras i sina ursprungsländer, ”eftersom de ofta har blivit radikaliserade i sina hemländer”, skriver den turkiska UD-tjänstemannen i ett mejl. Repatriering av utländska terrormisstänkta minskar enligt Turkiet inte bara den risk som utländska stridande utgör mot regional och global säkerhet, utan ”förhindrar också fortsatt radikalisering”.

Utöver det finns ånyo kommersiella resvägar för IS-återvändare sedan bland annat Turkish Airlines i juni 2020 återupptagit flera av sina reguljära rutter i Europa, inklusive till Köpenhamn och Stockholm.[xxvi]

Det osäkra geopolitiska läget efter den amerikanske presidenten Donald Trumps brådstörtade beslut förra hösten att dra ned på USA:s militära närvaro i nordöstra Syrien – ett område som ofta kallas för dess kurdiska namn Rojava – har underlättat fritagningsförsöken. Enligt uppgift har det lett till att amerikanska specialstyrkor inte längre deltar i bevakningen av IS-fångar.

Storpolitisk oroshärd i nordöstra Syrien

Tvärs igenom norra Syrien löper den stora huvudvägen M4 som en pulsåder, från den irakiska gränsen i öster till Medelhavskusten i väster. På ömse sidor av vägen finns upparbetade kontakter för smuggling och illegal handel sedan gammalt.[xxvii] Längs en del av M4:s östra sträcka opererar Turkiets syriska lydmilis SNA, Syrian National Army norr om landsvägen, medan SDF tvingats söder om landsvägen. Syrienexperten Elisabeth Tsurkov, som intervjuat stridande i SNA, beskriver dessa väpnade enheter som en hop traumatiserade och utfattiga legosoldater vilka tjänar den turkiska statens intressen att bekämpa kurdiska YPG i Syrien.[xxviii] Anklagelserna om krigsförbrytelser från SNA:s sida är talrika.[xxix]

Deras motståndare i Syrian Democratic Forces, som stred hårt i kampen mot IS under amerikanskt beskydd, består inte bara av kurdiska YPG, och de kvinnliga förbanden YPJ, utan även av lokala arabiska stammar och assyrier/syrianer samt en del mindre folkgrupper. Mellan främst arabiska och kurdiska grupper i SDF märks slitningar, framhåller en välunderrättad syrisk exilkälla med rötter i Deir al-Zor i östra Syrien. ”Samarbetet mellan de arabiska stammarna och kurderna i SDF är i många fall bara symboliskt. Många av araberna ogillar samarbetet med kurderna”, hävdar källan.[xxx]

När IS sista fäste i Baghuz i östra Syrien föll i början av 2019 skildes kvinnor och barn från manliga fångar från femton år och uppåt, som sattes i särskilda häkten. Här väntar kvinnor och barn på att transporteras vidare. Foto Felipe Dana/AP/TT

Rymlingarna från IS-lägren kan bli hjälpta av olika krafter beroende på vilken sida av landsvägen de rör sig. Norr om M4, i den knappt tolv mil breda turkiskkontrollerade buffertzonen mellan gränsstäderna Tal Abyad och Ras al-Ain, utgörs mellanhänderna med stor sannolikhet av stridande ur SNA:s led.

Ska man värdera risken för fortsatta rymningar och fritagningar från lägren med IS-fångar bör man ha i åtanke att de ligger i en storpolitisk oroshärd.[xxxi]

Det är föga troligt att status quo kan upprätthållas i AANES autonoma område. Självstyret erkänns inte som sådant av någon regering, allra minst av Assadregimen i Damaskus som vill återställa centralmaktens kontroll över hela landet. Såväl Turkiet som Iran och Ryssland har dessutom intresse av att förhindra att Syrien omvandlas till en federal stat. USA:s primära intresse i denna region efter kalifatets fall är att hålla garden uppe mot Iran, ett land som i sin tur är djupt involverat på Assadregimens sida i Syrien och som också opererar i östra Syrien, där USA:s kvarvarande trupper är stationerade intill oljekällorna.

Enligt en välinformerad syrisk analytiker försökte Iran under general Qassem Soleimani – legendomsusad befälhavare för det iranska revolutionsgardets utlandsstyrka som dödades av en amerikansk drönare i Bagdad i januari 2020[xxxiii] – att ­­rekrytera sunniarabiska stamledare i nordöstra Syrien. Syftet ska ha varit att få dem att ställa sig på Irans sida mot USA för att framkalla en resning bland lokala sunniaraber mot de kvarvarande 500–600 amerikanska soldaterna.[xxxiv] Om de sista amerikanerna skulle lämna Syrien ändras maktbalansen radikalt. Då är det föga troligt att den autonoma administrationen i norra och östra Syrien kan upprätthålla sitt självstyre.

En fullskalig amerikansk reträtt skulle dessutom skapa ett maktvakuum som underlättar för Turkiet att tränga både bredare och djupare in i nordöstra Syrien, vilket kan tvinga SDF:s kärntrupper – kurdiska YPG/YPJ – att underställa sig Assadregimen i Damaskus. Vid flera tillfällen har president Bashar al-Assad visat att han är redo att använda sig av jihadister som taktiska spelbrickor för egna syften. Så kan bli fallet igen om Damaskus skulle få kontroll över IS-lägren. Till bilden hör att Assadregimen år 2003, efter USA:s invasion av Irak, lät jihadister från olika länder passera genom Syren för att de skulle slå mot de amerikanska trupperna i Irak. Under det syriska folkupprorets början 2011, när gator och torg dominerades av fredliga aktivister, släppte Assadregimen flera hundra jihadister ur säkerhetsfängelset Saidnaya. Det underlättade för väpnade salafistiska rebellgrupper att så småningom ta över scenen på rebellsidan – och tjänade samtidigt Assads syften att beskriva de upproriska i Syrien som ”terrorister” kort och gott. [xxxv]

En amerikansk soldat patrullerar gränsen i närheten av en turkisk stridsvagn. Foto: Maya Alleruzzo  

”Säkrast återföra européer under kontrollerade former”

Mot denna bakgrund pläderar tankesmedjor som European Council on Foreign Relations och andra bedömare för att det säkraste sättet att förhöra, åtala, straffa och rehabilitera europeiska IS-resenärer är att ta hem dem under kontrollerade former.[xxxvi] Detsamma gäller möjligheten att ge traumatiserade barn adekvat behandling.

De kurdiska myndigheterna i nordöstra Syrien vill hålla en internationell tribunal för att döma IS-fångar på plats. Deras företrädare betonar rättviseperspektivet: att offren för IS terror i Syrien måste få upprättelse.[xxxvii] Men att upprätta en internationell tribunal i ett icke erkänt autonomt område finns inte på den politiska kartan. Inget talar för att Ryssland och Kina skulle godkänna en sådan tribunal i FN:s säkerhetsråd, eftersom en domstol med FN-mandat inte kan döma bara en viss sorts fångar (jihadister) utan måste lagföra alla som misstänks för krigsförbrytelser, inklusive företrädare för Assadregimen.

Sverige, Tyskland och en rad andra europeiska länder kan emellertid tillämpa universell jurisdiktion för krigsförbrytelser, vilket innebär att brott kan utredas oavsett var de är begångna eller vilken nationalitet som gärningsmannen eller målsäganden har.[xxxviii] Det öppnar möjligheten att lagföra IS-resenärer även i våra länder.[xxxix] För närvarande arbetar åklagare med att utreda ett 40-tal IS-svenskar i Sverige, Syrien och Irak för krigsbrott. 

Sammanfattningsvis bör svenska kommuner förbereda sig på att det kan komma fler IS-återvändare. Antingen genom att de tar sig hit på egen hand efter rymningar eller också genom att de deporteras hit, alternativt skickas till sina hemländer i kontrollerade former.

Föreställningen att det går att hålla kvar de europeiska IS-resenärerna i lägren i ett instabilt politiskt område är inte hållbar i längden. Dessutom riskerar barnen i lägren att växa upp till nästa generations jihadister om de inte ges möjlighet till rehabilitering och behandling för de trauman de upplevt.