Brexit både hopp och hinder för skotsk självständighet
Självständighetsanhängare demonstrerar i Edinburgh i oktober 2019. Foto: Andrew Milligan/AP/TT

Brexit både hopp och hinder för skotsk självständighet

Analys. Skotska nationalistpartiet (SNP) har vind i ryggen. Förutom en rad valframgångar stödjer numera en knapp majoritet av skottarna partiets vision om ett självständigt Skottland. Ett viktigt skäl till det är det missnöje som Storbritanniens utträde ur EU har väckt. Samtidigt gör brexit att det blir ännu svårare än tidigare för SNP och andra självständighetsivrande skottar att nå sitt mål, skriver UI-redaktören Lena Karlsson.

Publicerad: 2020-07-15

Den brittiske premiärministern Boris Johnson har varit tydlig med att han inte tänker göra som sin partikamrat David Cameron och låta de skotska väljarna rösta om självständighet. Lika ovillig har Johnson varit, precis som företrädaren Theresa May, när det gäller att ge Skottland möjlighet att påverka de förhandlingar som Storbritannien och EU har fört om skilsmässovillkoren liksom de förhandlingar som pågår nu, om hur Storbritanniens och EU:s framtida relationer ska se ut. London har bland annat sagt nej till ett förslag om att göra ett undantag för Skottland när det gäller fri rörlighet för arbetskraft från EU-länder, trots att det råder stor brist på utbildad personal inom flera branscher. För skottarna har det blivit ännu en påminnelse om hur lite de har att säga till om när det verkligen gäller, särskilt när det konservativa Torypartiet sitter vid makten i London.

I den brittiska folkomröstningen om EU röstade 62 procent av de skotska väljarna för att stanna kvar i unionen. För SNP, som sedan 2007 sitter vid makten i Edinburgh, är ett EU-medlemskap centralt för en eventuell ny skotsk stat. Partiet, som är ett mittenvänsterparti, har länge hävdat att det skulle gynna Skottlands intressen att göra upp direkt med Bryssel istället för att gå omvägen via London.

Kvällen innan Storbritannien skulle lämna EU, den 31 januari i år, samlades EU-vänner utanför det skotska parlamentet, Holyrood, för att sörja det brittiska utträdet. EU-hymnen, Till glädjen, spelades på säckpipa och en av talarna slog fast:

– Här uppe är vi fortfarande européer.

Skottland spjärnar emot

Den skotska regeringen har gjort vad den har kunnat för att försöka stoppa brexit. SNP har försökt att höja sin profil i det brittiska underhuset, där det i de tre senaste valen (2015, 2017 och 2019) blev tredje största parti, efter Konservativa partiet (Tories) och Labour. 2019 vann partiet 48 av de 59 skotska mandaten.

SNP:s Joanna Cherry ledde i höstas den tvärpolitiska grupp bestående av 75 parlamentsledamöter som via domstol lyckades häva Boris Johnson beslut att tillfälligt hemförlova parlamentet under några veckor. Johnsons syfte var, misstänkte många bedömare, att kunna driva igenom en avtalslös brexit.

Inför valet till det skotska parlamentet i maj nästa år ser det ut som om SNP kommer att vinna fler än 70 av de 129 mandaten. 

Det gäller dock att komma ihåg att inte alla som röstar på SNP gör det för att de vill ha ett självständigt Skottland. Att rösta på SNP, framför allt i de brittiska valen, har också varit ett sätt att markera sitt missnöje med dem som styr i London och med beslutet att lämna EU.

Skottland Sturgeon.jpgNicola Sturgeon poserar framför nyinvalda parlamentsledamöter efter SNP:s framgång i det brittiska parlamentsvalet i december 2019 då partiet vann 13 nya mandat. SNP byggde sin valkampanj runt kravet på självständighet för Skottland. Foto: Andrew Milligan/AP/TT

Under coronakrisen har Nicola Sturgeon fungerat som en samlande gestalt och det är hon som har lett de så gott som dagliga presskonferenserna om covid-19 (vid månadsskiftet maj/juni tyckte 82 procent av skottarna att hon gjorde ett bra jobb, medan 30 procent sade samma sak om Boris Johnson). Hon har gjort sitt bästa för att höja sig över partipolitiken, men på sistone har de relativt nya ledarna för de skotska grenarna av Labour, som länge dominerade skotsk politik, och Konservativa partiet, höjt tonen.

Det är inte så att det inte finns något att kritisera. Av de nästan 2 500 dödfall i covid-19 som fram till slutet av juni hade rapporterats i Skottland skedde 46 procent på olika vårdhem. Kritik har riktats mot bristen på skyddsutrustning och att det tog så lång tid innan testkapaciteten hade byggts upp. Den skotska regeringen har också anklagats för att ha försökt hemlighålla ett första utbrott av covid-19 på ett hotell i Edinburgh i februari, där sportklädesföretaget Nike höll en konferens. 

Driver med London

Under pandemin har den skotska komikern Janey Godley fått stort genomslag i sociala medier. Till bilder från presskonferenserna om coronaläget i Skottland har hon lagt in sin egen röst över Sturgeons, med ett frankt budskap framfört på Glasgow-slang. Janey Godley anspelar ofta på den gamla antagonismen mellan Skottland och England. Hon plockar poäng på sin framställning av den politiska klyftan som motsättningar mellan en fisförnäm elit i London och ett mer jordnära och mindre förställt Edinburgh.

Det var först den 23 mars som Storbritannien sattes i karantän för att förhindra fortsatt spridning av covid-19. Det skedde ungefär samtidigt i alla landsdelar, men regeringarna i Skottland, Nordirland och Wales har valt att öppna sina samhällen i en långsammare takt än England, något som kan tolkas som en markering mot Johnson och hans regering.

Ny omröstning om självständighet?

Det har snart gått sex år sedan folkomröstningen om skotsk självständighet. Då röstade 45 procent av väljarna för självständighet (alla som hade fyllt 16 år och var skrivna i Skottland fick rösta, oavsett medborgarskap). Det var en högre siffra än vad självständighetssidan hade kunnat drömma om, men i år har stödet för skotskt oberoende ökat till över 50 procent. Ökningen har vanligtvis förklarats med att skottar, som tidigare har velat stanna kvar både inom EU och den brittiska unionen, har bytt sida. Det kan dock betyda att de inte brinner lika starkt för självständighet och är beredda på lika stora uppoffringar som de redan frälsta. 

Skottland folkomröstning.jpgVid folkomröstningen 2014 var motståndarna till självständighet i majoritet. Nu är situationen den motsatta. Foto: Matt Dunham/AP/TT

Både i juni och juli har stödet för ett oberoende Skottland klättrat till 54 procent. Statsvetarprofessorn John Curtice spekulerar om att de extra procenten mycket väl kan bero på det starka förtroendet för den skotska regeringens sätt att hantera coronapandemin.  

Nicola Sturgeon har gjort allt hon har kunnat för att hålla frågan vid liv. Hon hävdade 2017 att brexit innebär en så grundläggande förändring av Storbritannien och landets relationer till andra länder att det i sig är skäl nog för att hålla en ny folkomröstning. I slutet av 2019 samlade den skotska regeringen sina argument i skriften: Scotland's right to choose

Men Sturgeon är också en realist som vill vänta in rätt tidpunkt. I början av året medgav hon för första gången att den nog inte kan genomföras förrän efter det skotska valet i maj nästa år. Det gäller också att komma ihåg att den skotska folkomröstningen 2014 rörde upp nästan lika starka känslor som EU-omröstningen har gjort i hela Storbritannien. För en hel del skottar har den här polariseringen minskat deras aptit på att hålla en ny uppslitande folkomröstning inom den närmaste tiden.

Samtidigt tryter tålamodet bland de mest entusiastiska självständighetsanhängarna, även inom Sturgeons eget parti. De vill att den skotska regeringen ska utlysa en ny folkomröstning, även om Johnson fortsätter att säga nej. Men det finns också SNP-politiker som tycker att det är för riskabelt, att Skottland skulle kunna fastna i samma låsta position som Katalonien, där självständighetsrörelsen drev igenom en folkomröstning 2016 i trots mot den spanska regeringen. Det ledde till ökade spänningar i både regionen och det spanska samhället i stort och flera av självständighetsledarna har fängslats.  

Skottland olja.jpgOljeindustrin påverkas negativt av låga världsmarknadspriser och av nedstängningen under coronapandemin. Här ligger oljeplattformar för ankar i en hamn i Dundee i Skottland. Foto: Jane Barlow/AP/TT

Hinder på vägen

Det finns fler moln på självständighetsivrarnas himmel. När folkomröstningen hölls 2014 var oljepriset högt och inkomster från Nordsjöoljan ansågs kunna bli en ekonomisk grundsten i ett oberoende Skottland. Sedan dess har världsmarknadspriset på olja fallit. Och om Storbritannien och EU inte kan komma överens om hur deras framtida relationer ska se ut – eller om det blir ett ofördelaktigt avtal – tyder prognoser på att den skotska ekonomin riskerar att krympa med omkring 1 procent fram till 2022.

Men skotsk självständighet kan komma att kosta mer än så, både ekonomiskt och politiskt.  En ny skotsk stat skulle vara tvungen att ansöka om EU-medlemskap, en process som lär ta sin tid. Och om och när Skottland sedan har blivit EU-medlem kan det komma att försvåra handeln med det som skulle vara kvar av Storbritannien, i varje fall om den brittiska regeringen och EU inte lyckas komma överens om ett nytt avtal i år. Hittills har samtalen gått minst sagt trögt, även om båda parter har lovat att öka intensiteten i förhandlingarna.


Lena Karlsson
Redaktör för tidskriften Världspolitikens Dagsfrågor. För länderdatabasen Landguidens räkning följer Lena Karlsson utvecklingen i Storbritannien, Irland och Kanada.