Trots FN och alla insatser: Blodet flyter än i Sahel

Det som började med ett till synes begränsat uppror i norra Mali, och en statskupp 2012, har sträckts ut till ett konfliktområde som spänner över flera grannländer och en myriad av terroristgrupper, rebellrörelser, självförsvarsgrupper och lösa banditgäng. Det senaste landet att drabbas hårt är Burkina Faso där attackerna ökade lavinartat i fjol, främst i landets norra och östra delar. Jihadisternas utbredning är också illavarslande för västafrikanska kustnationer som Ghana, Elfenbenskusten, Benin och Togo, varnar fredsorganisationen och tankesmedjan International Crisis Group.

I februari angreps för första gången en polispostering i norra Benin, på gränsen till Burkina Faso. Mycket tyder på att gärningsmännen tillhörde någon av de grupper av våldsbejakande islamister som härjar i området. I Togo bevakas gränsen i norr med extra vaksamhet och i maj deltog militär från Elfenbenskusten och Burkina Faso för första gången i en gemensam aktion mot en terroristbas i det senare landet.

Kidnappad svensk

Någon vecka senare gick misstänkta jihadister till angrepp mot en polis- och militärpostering i Elfenbenskusten. Tio soldater dödades. Det var det första attentatet som utförts av islamister i landet sedan 2016 då 19 människor sköts ihjäl på en semesteranläggning i Elfenbenskustens sydöstra del. Händelsen spär på oron för ökad instabilitet i norr inför presidentvalet i oktober i år. 

Trots stor internationell närvaro i regionen, med en fransk insatsstyrka, 60 nationer (bland dem Sverige) under FN-flagg baserade i Mali och en gemensam afrikansk antiterroriststyrka, ser oroligheterna ut att fortsätta.  

Upprinnelsen till våldet i Mali och dess grannländer kan spåras långt tillbaka. Under 1900-talet förekom flera uppror bland folkgruppen tuareger som krävde självständighet, först från den franska kolonialmakten och senare från den maliska staten. Ett par fredsavtal lyckades hålla ett relativt lugn i området fram till 2011 då beväpnade tuareger som stridit i Libyen återvände. Kravet på självständighet ökade liksom striderna i norr. Nu fanns ytterligare en bricka med i spelet: al-Qaida i islamiska Maghreb (Aqim), i Sverige kanske mest känt för att mellan 2011 och 2017 ha hållit svenske turisten Johan Gustafsson gisslan. Organisationen hade med sina starka ekonomiska resurser etablerat sig i norra Mali och köpt lokalbornas lojalitet genom att fylla det tomrum som staten lämnat.

Svenske motorcykelturisten Johan Gustafsson kidnappades 2011 av al-Qaida i islamiska Maghreb (Aqim) i staden Timbuktu i norra Mali och hölls i nästan sex år. Här på bild från sin fångenskap 2015. Foto: Gift of the Givers/TT

Frankrike och FN ingrep

Militärt och politiskt tappade staten snart kontrollen över situationen och islamisterna kunde i det kaos som uppstod, lägga norra Mali under sig. När de ryckte söderut vädjade regeringen om hjälp.

Den gamla kolonialmakten Frankrike var snabbt på plats och i april 2013 beslutade FN att sätta in en stabiliseringsstyrka, Minusma. Islamisterna trycktes undan från sina tidigare landvinningar och interna sprickor i Aqim fragmentiserade organisationen.

Sedan dess har nya grupper av islamistiska terrorister med lösa kopplingar till antingen al-Qaida eller Islamiska staten (IS) uppstått i området. Striderna har spridit sig till i första hand grannländerna Niger och Burkina Faso, men också Tchad och till viss del Mauretanien.

Den senaste tiden har islamiströrelserna i Mali lidit nederlag. I början av juni meddelade Frankrikes försvarsminister Florence Parly att fransk militär dödat en av terrornätverket al-Qaidas främsta befälhavare i regionen, Abdelmalek Droukdel, och flera av hans närmaste män. Uppgifterna har ännu inte bekräftats av oberoende källor men om de stämmer är det ett rejält bakslag för organisationen.

Tidigare ska även ledare för ett konkurrerande terrornätverk Islamiska staten i Storsahara (ISGS) ha gripits. Men osäkerheten i området består och i mitten av juni attackerades en FN-konvoj på väg mellan städerna Tessalit och Gao i norra Mali. Två FN-soldater dödades.

Prins Carl Philip närvarar vid en medaljceremoni 2018 för svenska soldater som tjänstgjort i FN-styrkan i Mali. Trots de internationella insatserna rasar våldet i regionen. Foto: Jessica Gow / TT

Mångbottnad konflikt

Det finns flera likheter mellan norra Mali och de områden som senare dragits in i konflikten. I botten ligger ofta ekonomiskt eftersatta lokalsamhällen som känner sig marginaliserade av centralmakten. Klimatförändringar och jordförstöring har försämrat förutsättningarna i en region som sedan länge präglats av motsättningar mellan olika folkgrupper vad gäller landrättigheter, betesmarker och vattentillgång.

I det säkerhetsvakuum som uppstått frodas illegala handelsnätverk som omfattar såväl människosmugglare som drogkurirer. Ibland i samförstånd med beväpnade grupper i området, ibland som deras motståndare.

Det som sker i Burkina Faso och dess grannländer är med andra ord mer komplicerat än ett islamistuppror och flera olika motiv kan ligga bakom attackerna, konstaterar experter i området.

– Det handlar inte bara om terrorism, vi har också att göra med kriminella element vars mål är att vinna mark och upprätta en säker smuggelkorridor, säger Jacob Yarabatioula som är sociolog vid universitetet i Ouagadougou till den brittiska tidningen The Guardian.

Covid-19 dämpar inte våldet

FN:s flyktingkommissariat UNHCR har under våren varnat för en humanitär katastrof i centrala Sahel. Efter år av våld har miljoner människor tvingats lämna sina hem, skolor och sjukhus har attackerats, män avrättats och kvinnor våldtagits. Virussjukdomen covid-19 har inte på något sätt bromsat konflikten, som snarare har trappats upp den senaste tiden.

En kvinna förbereder matlagning i ett flyktingläger i Burkina Faso. Foto: Sylvain Cherkaoui/AP/TT

I slutet av maj dödades ett 30-tal personer av maskerade män i östra Burkina Faso. Gärningsmännen körde rakt in på en marknad med sina motorcyklar och började skjuta omkring sig. Dagen före hade en konvoj angripits och 15 personer dödats. Ytterligare en attack dessa dagar krävde 13 människors liv.

Myndigheterna skyller överfallen på jihadister men bilden är oklar. Det finns inga säkra siffror på hur många som dödats eller hur många byar som angripits under 2020. De större angreppen med flera tiotals civila dödsoffer rapporteras vanligtvis, medan mindre attacker sällan registreras. Islamistgrupper har systematiskt angripit statliga institutioner och genom terror och trakasserier drivit lärare och sjukvårdspersonal på flykt.

– Officiellt kontrollerar terroristerna inga landområden i Burkina Faso men i verkligheten finns det platser längs gränsen till Mali där det inte finns någon statlig representation. Ingen polis, inga skolor, ingen militär, säger Yarabatioula.

Val i våldets Burkina Faso

Hundratusentals barn har fått avbryta sin skolgång på grund av striderna – eller för att deras skolor bränts ner och förstörts– enligt en rapport från människorättsorganisationen Human Rights Watch. Lärare har terroriserats och föräldrar uppmanats att hålla barnen hemma från skolan. Islamiströrelserna har endast tagit på sig ett fåtal skolattacker men enligt rapporten motiverar våldsverkarna angreppen med att de motsätter sig ”fransk” undervisning och kräver att barnen istället studerar koranen. Eller inte går i skola alls.

Elever i en skola i Dori i Burkina Faso tränar på att ta skydd vid en eventuell attack. Foto: Tanya Bindra/AP/TT

Human Rights Watch framhäver också att civila även utsätts för våld och utomrättsliga avrättningar när Burkina Fasos säkerhetsstyrkor går till motangrepp. Militären anklagas för att döda misstänkta anhängare till jihadister.

Det är mot denna bakgrund av osäkerhet och våld som Burkina Faso förbereder parlaments- och presidentval i november.

För några år sedan tvingade massiva demonstrationer och protestaktioner den sittande presidenten Blaise Compaoré att avgå efter 27 år vid makten. Många betraktade händelsen som inledningen på en ny era och Compaorés efterträdare Roch Marc Christian Kaboré lovade att bekämpa den utbredda fattigdomen och sätta fler demokratiska reformer i verket.

Idag, fem år senare, är stora delar av befolkningen desillusionerad och säkerhetskrisen i norr och öster visar på en regering som har allt sämre kontroll över landet. Kritiken mot den sittande regeringen ökar och med den förtrycket av oppositionella och godtyckliga gripanden. Det finns stor risk för att valkampanjen kommer att kantas av våld. Utan en dramatisk förbättring av situationen är det svårt att se hur årets val ska kunna bli fria och rättvisa.