Ryskt segerfirande – historiker vill nyansera perspektiven

Den 8 maj varje år högtidlighålls i Tyskland ”Befrielsens dag”. Detta datum år 1945 kapitulerade Tyskland. Andra världskriget var slut i Europa. År 1985 höll Västtysklands president Richard von Weizsäcker denna dag ett tal, där han utropade den till ”Befrielsens dag”. Tyskland hade inte lidit nederlag och tyskarna var inte offer. Det var förövarna som hade befriats från sitt onda imperium. Den tyska uppgörelsen med nazismen måste pågå hela tiden i ljuset av ständigt nya forskningsresultat.

Den 9 maj varje år högtidlighålls i Ryssland ”Segerdagen”. Detta datum år 1945 nådde nyheten om Tysklands kapitulation invånarna i Sovjetunionen. Det stora fosterländska kriget var slut och Sovjetunionen hade besegrat Tyskland och erövrat en rad stater i Baltikum och Östeuropa.

Andra världskriget existerar inte i dagens officiella ryska minneskultur. Enbart det stora fosterländska kriget uppmärksammas, det som började när Tyskland invaderade Sovjetunionen den 22 juni 1941. I år infaller 75-årsdagen av segern fyra år senare. Den skulle ha firats på Röda torget med ett tal av president Vladimir Putin och en oöverträffat stor militärparad med många tusen deltagare, med uppvisning av de nyaste vapensystemen och med stridsflygplan över Moskva. På grund av coronaviruset har segerdagsfirandet 2020 nu skjutits på framtiden.

Men när firandet ännu stod på dagordningen nämnde Putin faktiskt andra världskriget, dock inte som en del av Rysslands historia. Istället förklarade han, på ett möte med ryska officerare i december 2019, att Polen tillsammans med västmakterna bar ansvaret för krigsutbrottet 1939, på grund av den så kallade Münchenöverenskommelsen 1938.

Två kvinnor med munskydd passerar en muralmålning av Sovjetunionens hjältar vid segerparaden 1945. Foto: Alexander Zemlianitjenko/AP/TT

Till saken hör att Polen traditionellt brukar räknas som andra världskrigets första offer, och absolut så i Polen. Landets president Andrzej Duda tackade nej till inbjudan att tillsammans med en rad andra stats- och regeringschefer närvara vid den planerade paraden på Röda torget den 9 maj 2020.

Alice i det ryska underlandet

Upprinnelsen till det stora fosterländska kriget skildras i ett översiktsverk om Rysslands historia av Irina Karatsuba, Igor Kukurin och Nikita Sokolov, Att välja sin historia. Vägskäl på Rysslands väg från Ruriks följe till oligarkerna (Moskva 2015). Inledningskapitlet har rubriken Ur den lilla igelkottens perspektiv. Det syftar på en episod i barnboken Alice i Underlandet och gäller Alices upplevelse av krocketspelet. Igelkottar är klot. Första kapitlet har som motto ett citat av Alice: ”Och du har ingen aning om hur konstigt det är att alla sakerna är levande…alldeles nyss skulle jag ha krockat drottningens igelkott, men den sprang sin väg när den såg min komma rullande!” (översättning Åke Runnquist).

De tre ryska historikerna – i fortsättningen KKS – klargör med denna introduktion till sitt verk att de skriver om levande historia, men utan att försöka skrämma barn med ruskiga scener. De citerar därför inte Alices farhåga inför ett befarat gräl med drottningen: ”Vad händer med mej då? Dom är rysligt förtjusta i att hugga av folk huvudet här. Konstigt att det finns någon levande kvar.”Originalmanuskriptet till Lewis Carrols bok Alice i Underlandet från 1865. Boken utspelar sig i en absurd fantasivärld där allt tycks sakna logik. Foto: Matt Rourke/AP/TT

KKS val av devis för sin berättelse om Rysslands historia får genom hänvisningen till krocketspelet i Lewis Carrolls bok från 1865 en märklig intertextualitet som förenar Stalins välde med den grymma sagodrottningens rike. Till yttermera visso deklarerar KKS att deras text inte är en lärobok i historia utan snarare en ”antilärobok”. De ägnar sig inte åt deterministisk och teleologisk historieskrivning à la marxismleninism och rysk patriotism utan framställer den politiska historien som resultatet av handlingsval. De har som modell schackspelet: varje drag är ett resultat av spelarens fria val. Den mänskliga historien är en räcka av valsituationer och varje historisk aktör är fri att välja – och har ansvar för följderna av sina handlingar. Igelkotten följer inte Alices vilja. KKS identifierar sig – eller historien – med igelkotten. Alice får ge uttryck åt maktens irritation över att inte ha kontroll över vare sig det ena eller det andra.

Hemligt protokoll

KKS beskriver händelseförloppet under andra världskrigets första år som ett skeende som förlöpte i enlighet med Stalins önskan – ända fram till juni 1941. De skriver att Sovjetunionen trädde in i andra världskriget den 17 september 1939 som allierat med Hitlertyskland, som man delade Östeuropa med, helt i överenstämmelse med det hemliga protokollet i Molotov-Ribbentrop-pakten. De hävdar att denna allians inte var en taktisk manöver utan tvärtom uttryck för en långsiktig strategi. De citerar ur ett telegram i december 1939 från Stalin till Tysklands utrikesminister Joachim Ribbentrop där den sovjetiske ledaren skriver ”vänskapen mellan folken i Tyskland och Sovjetunionen, vilken har befästs i blod, har alla förutsättningar att bli långvarig och hållbar”. Stalins telegram var ett tack till Ribbentrop som hade gratulerat Stalin till dennes 60-årsdag. KKS tillfogar att Sovjetunionen utrikesminister Vjatjeslav Molotov den 1 augusti 1940 förkunnade: ”Till grund för de goda grann- och vänskapliga sovjet-tyska relationerna ligger inte tillfälliga överväganden av konjunkturell karaktär utan såväl SSSR:s som Tysklands grundläggande statsintressen".  Sovjetunionens utrikesminister Vjatjeslav Molotov skriver under den så kallade icke-aggressionspakten i augusti 1939. Bakom Molotov står hans tyske motpart Joachim von Ribbentrop och till höger om denne sovjetdiktatorn Josef Stalin. Foto: AP/TT

KKS konstaterar vidare att Molotov hösten 1940 meddelade Ribbentrop att Sovjetunionen var berett att ansluta sig till axelmakterna under förutsättning att till den sydliga delen av ”den sovjetiska intressesfären” fogades, förutom Bulgarien och Svartahavssunden, även Iran, Indien, östra Turkiet och Irak. Hitler gick inte med på detta. KKS konstaterar att Tyskland då redan arbetade på plan Barbarossa, anfallet mot Sovjetunionen.

KKS är inte ensamma bland ryska historiker att ge en annan bild än president Putin av upprinnelsen till det stora fosterländska kriget. Ett kollektiv av 43 historiker under ledning av Andrej Zubov gav år 2009 i Moskva ut verket Rysslands historia under 1900-talet i två band på totalt 1 852 sidor. Man skriver redan i i början av band 2, som omfattar tiden från och med år 1939, att Stalin ville ha det krig som bröt ut det året.

Revolutionsexport

Zubov-kollektivet konstaterar att fred i Europa skulle innebära att gränserna som hade dragits efter första världskriget skulle bestå. Man skriver: ”Detta stod i vägen för 'export av revolutionen'. Efter att ha underkuvat Ryssland törstade bolsjevikerna inte mindre än nazisterna efter världsherravälde och de inspirerades av dem. Men så länge som de västliga 'borgerliga' demokratierna inte hade krossats, kunde det inte bli tal om något världsherravälde.”

På 18:e partikongressen i mars 1939 manade Stalin till att skynda långsamt: ”Iaktta försiktighet och låt inte krigsprovokatörer, som är vana vid att låta andra krafsa kastanjerna ur elden, dra in vårt land i konflikter.” På ett hemligt sammanträde med politbyrån den 19 augusti 1939 deklarerade Stalin: ”Frågan om krig eller fred inträder i en för oss kritisk fas. [---] Vi bör anta det tyska förslaget och artigt sända tillbaka den anglo-franska missionen. Den första fördelen för oss blir att Polen förintas. /…/ Det ligger i Sovjetunionens intressen att det utbryter krig mellan das Reich och det kapitalistiska anglo-franska blocket /…/ och pågår så länge som möjligt så att det utmattar båda sidorna.”Efter Münchenkonferensen i september 1938 tågade tyska soldater mot Sudetlandet i det dåvarande Tjeckoslovakien. Foto: AP/TT

Zubov-kollektivet upplyser att Stalins anförande publicerades i den ryska tidskriften Novyj Mir år 1994. Det är således fråga om en policydeklaration av Stalin som var känd i Ryssland redan före presidents Putins deklaration år 2019 om Polens skuld till krigsutbrottet.

Ett ytterligare exempel på ryska historikers ambition att i verk som vänder sig till en historieintresserad allmänhet redovisa elementära fakta om förspelet till det stora fosterländska kriget är Jevgenij Anisimovs verk Rysslands historia från Rurik till Putin. Människor, händelser, data. Anisimov anför en kommentar av Molotov till den brittiska regeringens förklaring att man förde krig mot Hitler därför att det handlade om ett hot mot hela mänskligheten. Molotov sade: ”Det är inte bara meningslöst utan även brottsligt att föra ett sånt krig för att ’förinta hitlerismen’ och gömma sig under ’den falska flaggan kamp för demokrati’."

Överträffade krigsmål

Även Anisimov citerar Stalins ord om att vänskapen mellan SSSR och Tyskland hade "befästs i blod". Han kommenterar: "Detta blod uppfattade många som polskt blod.”

Slutresultatet av Molotov-Ribbentrop-pakten blev att Stalin överträffade krigsmålen från 1939. Sovjetunionen inte bara införlivade de baltiska staterna och östra Polen, den ”inflytelsesfär” som man hade kommit överens med Tyskland om. Sovjetunionen kunde dessutom utvidga det kommunistiska imperiet till att omfatta östra Tyskland, Polen, Ungern, Tjeckoslovakien, Bulgarien och Rumänien. Den ryska Segerdagen den 9 maj står för allt detta.

President Putin år 2020 är inte en rysk motsvarighet till den tyske presidenten von Weizsäcker år 1965. Det officiella Tyskland bearbetar sin historia, det officiella Ryssland berusar sig med en myt. Men seriösa ryska historiker har öppnat perspektivet mot rysk tillnyktring – någon gång i framtiden.