Trump går – men trumpismen består

– Donald Trump försvinner inte bara för att Joe Biden har blivit vald, säger den konservative satirikern Greg Gutfeld på Fox News, den avgående presidentens favoritkanal. Det är bara några timmar sedan Joe Biden hållit sitt segertal.

Nu, säger Gutfeld, kan Trump väsnas och röra om ännu mer.

– Trump har ju varit den roligaste presidenten hittills, föreställ er bara hur kul han kan vara om han går på ”semester”!

Men än är vi inte riktigt där. Donald Trump rapporteras i skrivande stund planera massmöten till stöd för de, av allt att döma utsiktslösa, domstolsprövningar om valresultatet som han hoppas på.

”Genom sin kolossala okunnighet och överväldigande narcissism har Trump alltid utgjort ett hot mot landet, men kanske aldrig så mycket som i denna stund, när han är besegrad, arg och inte har något att förlora”, skriver The New York Times på ledarplats.

Det är, enligt en månghövdad kritikerkår, ett uppenbart odemokratiskt försök att klamra sig fast vid världens mäktigaste ämbete. Till och med ett kuppförsök i världens mäktigaste land. Och efter viss inledande tvekan får det nu öppet stöd av flera av de tyngsta republikanska profilerna.

Som senatorn Lindsey Graham i en intervju med Fox News den 8 november:

– Om inte partiet kämpar kommer det aldrig att väljas en republikansk president igen, påstod Graham och lovade ekonomiskt stöd till miljardären Donald Trumps rättsliga strid.

Även partiets gruppledare i representanthuset Kevin McCarthy lovar att partigruppen stödjer Trump i hans försök att behålla makten.

Och den allra mäktigaste partikamraten efter Trump, majoritetsledaren i senaten Mitch McConnell, hävdar på Twitter att den rättsliga vägen ska uttömmas först, att alla ”lagliga” röster ska räknas.

Varför står de då inte rakryggat upp för den så anrika, stolta amerikanska demokratin? Varför nu inte passa på att ta avstånd från den avgående presidenten – en trots allt udda fågel som utmanat dem i världens äldsta politiska parti – och flytta fram sina mer traditionella konservativa positioner?

Det har sin förklaring.

Det har nu konstaterats många gånger: ingen amerikansk presidentkandidat genom tiderna har fått så många röster som Joe Biden (de bedöms landa på cirka 80 miljoner).

Vem i USA:s historia har då fått näst flest röster i ett val?

Donald Trump.

Heter Donald Trumps efterträdare Donald Trump Jr? Foto: John Bazemore/AP/TT

Att stöta sig med den mycket motvilligt avgående presidenten nu är alltså att stöta sig med den största väljarbas som Republikanerna någonsin har haft, och som även i nederlagets stund personifierar trumpismens framgångar.

“Trumpism har ersatt konservatism som Republikanska partiets stöttepelare, och därför driver inte partiet egentligen några särskilda frågor”, anser Rick Wilson, republikansk partistrateg och medgrundare av den antitrumpska gruppen Lincolnprojektet, i tidningen The Guardian.

På Republikanernas partikonvent i somras antogs till exempel inget politiskt program, bara en resolution om att stödja presidentens linje America First.

Det är numera viktigare att göra ner liberaler i sociala medier än att ha goda argument, enligt Wilson, författare till boken Everything Trump Touches Dies.

Presidentens konspirationsteorier, lögner (50 om dagen i snitt, och fler än 20 000 under hans tid i Vita huset enligt The Washington Post), förolämpningar mot meningsmotståndare och medier, nepotism, självförhärligande, sexism – och enligt många rasism, uppvigling till våld och maktmissbruk som ledde till riksrätt – har helt enkelt gått hem hos tiotals miljoner amerikanska väljare, konstaterar The New York Times i en ledare.

Alltså, skriver tidningen, kommer trumpismens följare att hitta ny energi och mening med att forma en ny motståndsrörelse som ska undergräva förtroendet för Bidens styre.

I år visste alla, till skillnad från 2016, exakt vad Trumps styre innebar. Ändå blev han närapå omvald.

Hans rörelse har till och med breddats. I år gick Trump framåt bland spansktalande och svarta. Här, anar republikanska strateger, har grunden lagts för en potentiellt bestående konservativ majoritet. En som är multietnisk, populistisk och inbegriper medelklassen ännu mer – en expansiv samhällelig allians snarare än en vit, åldrande, klassisk republikansk återstod.

– Jag har svårt att se att trumpismen skulle försvinna, säger även Jan Hallenberg, USA-expert och forskningsledare på Utrikespolitiska institutet.

…eller blir det kanske presidentdottern Ivanka Trump som kandiderar om fyra år? Foto: Charlie Neibergall/AP/TT

Trump har dessutom fått in en rad sympatisörer som nu tagit över stora delar av det republikanska partietablissemanget, påpekar Hallenberg.

Det starka stödet för Trump tyder på att den populistiska nationalismen har trängt in i partiets benmärg.

Det ska sägas att mycket kan och kommer att hända fram till nästa val 2024. Ändå är spekulationerna i gång om huruvida Donald Trump, som då skulle vara 78 år, ställer upp igen.

Det tror inte Hallenberg:

– Nu har det ju visat sig att han kan förlora.

Då är traditionen att man inte kommer tillbaka. I så fall lär trumpismen få nya galjonsfigurer. En sådan kan vara utrikesministern Mike Pompeo, en annan förre FN-ambassadören Nikki Haley, anser Hallenberg.

Det talas samtidigt ofta om att Donald Trump kan komma att följas av en annan Donald Trump, hans äldste son. I en mätning i januari bland republikanska väljare om vem de vill ha som nästa presidentkandidat kom Donald Trump Jr på andra plats efter vicepresident Mike Pence. Donald Juniors syster, presidentrådgivaren Ivanka Trump, kom fyra.

Likt sin far håller Trump Jr populistiska brandtal, twittrar konspirationsteorier och smädar liberaler. Likt sin far personifierar han den moderne republikanen. Han talar ”flytande maga (Make America Great Again)”, anser den republikanske Trumpkritikern Paul Wilson. Han ser sonen som så pass självskriven att andra potentiella kandidater som senatorerna Marco Rubio och Ted Cruz borde sluta ”slösa på andras och sin egen tid” och lägga ner sina presidentambitioner.

…eller utrikesministern Mike Pompeo, som här står rakt bakom presidenten. Foto: Alex Brandon/AP/TT.

Kraften i Trumps rörelse till trots är det förstås inte givet att den kommer tillbaka till makten. Men den som ska besegra den måste inse att trumpismen egentligen inte började med Trump, utan är resultatet av Republikanska partiets ”moraliska kräftgång” under lång tid, anser David Blight, professor i historia vid Yale-universitetet.

”Trumpismen växte fram under årtionden. Vägen mot ett bättre, återupplivat USA är lika lång”, skriver han i en essä i The New York Times.

Denna väg, anser Blight, kräver ett ledarskap som ”inser att den vackra amerikanska pluralistiska visionen ibland inte är ett lika mäktigt politiskt vapen som hatet”.

I likhet med Fox-satirikern Greg Gutfeld konstaterar den desto mer Trumpkritiske chefredaktören för magasinet The Atlantic, Jonathan Tepperman, att populistpresidenten kommer att fortsätta väsnas.

Trump blir en ”de facto oppositionsledare” som ”frilanstwittrar” och upprör, fortsätter att ”få enorm uppmärksamhet och uppbackning”, med stort genomslag i medierna, som splittrar och sprider osanningar som går hem, skriver Tepperman.

”Biden må ha vunnit valet, men vi lever alla i Trumps USA nu”, anser han.

Den tillträdande presidentens tal om att försonas och samarbeta över partigränserna är lättare sagt än gjort att åstadkomma i detta samhällsklimat, konstaterar The Atlantics chefredaktör och många andra politiska kommentatorer.

Om Mitch McConnells republikanska partigrupp i senaten förblir störst, vilket den ser ut att bli, räknar många med att han förblir lojal mot trumpismen och uppför sig likadant som mot Barack Obama under dennes tid i Vita huset. Det vill säga säger nej till det mesta.

”Nu när Trumps uppfattning har omfamnats av en stor del av landet är det svårt att föreställa sig en president Biden som lyckas hela landet”, skriver Tepperman.

Men han tillägger:

”Men det var omöjligt att föreställa sig en president Trump som ens skulle försöka.”