Så kan USA:s utrikespolitik förändras med Biden

Att omedelbart gå in i det globala Parisavtalet om klimatet igen – det står överst på Joe Bidens prioriteringslista. Bland presidentens målsättningar i övrigt finns värnande av mänskliga rättigheter, starkare band till gamla allianser, vässad diplomati, och ett slut på ”krigen utan slut”. I sitt valprogram lovade han att inom ett år kalla ”världens ledande demokratier” till ett toppmöte för att bekämpa korruption och auktoritära tendenser – teknikföretag och sociala medie-jättar ska också manas att motverka övervakning och repression i ”Kina och andra länder”.

Det gamla gardet, oavsett om de tjänstgjorde hos Reagan, Bush och Bush eller hos Clinton och Obama, har hoppats på en snabb återgång till det för dem normala tillståndet med USA som en dominant röst i alla internationella grupperingar. De ser behovet av att smida ihop de trasiga internationella allianserna, och om att modernisera utrikesdepartementet.

Joe Biden är erfarnare och kunnigare på det utrikespolitiska området än de flesta presidenter efter mer än tre årtionden i senaten och åtta år som vicepresident. Men det är svårt att peka ut något enskilt initiativ eller en doktrin som han står bakom. I vittnesmål från åren som vicepresident framgår att Biden var en försiktig general. Han framförde ofta varningar om riskerna, till exempel före räden mot Usama bin Ladin och under den arabiska våren.

Joe Biden har varit med i händelsernas centrum. Här till vänster i bild, i Vita huset med bland andra dåvarande presidenten Barack Obama när amerikanska elitsoldater dödade Usama bin Ladin i Pakistan i maj 2011. Foto: Pete Souza/AP/TT

– Jag frågade – OK, vad händer sedan? Han är borta. Vad händer? Går landet i bitar? Vad händer då? sade Biden i en TV-intervju sommaren 2016 om attacken mot den libyske diktatorn Muammar Gaddafi och, indirekt, om ödena för Egyptens Hosni Mubarak och Iraks Saddam Hussein. Budskapet var att han tyckte att han hade fått rätt.

Utrikespolitiken är sällan på tapeten under amerikanska valrörelser. Det var den inte denna gång heller, trots Kinas framflyttning, nya misstankar om rysk påverkan och diverse mer eller mindre ingrodda konflikthärdar. Biden med ett mycket välsmort munläder har inte ställt upp på särskilt många utfrågningar om ämnet, men i linjetal har han alltid tryckt på behovet av multilateralt samarbete. En medarbetare har beskrivit hans inställning som ”koncentriska cirklar”. USA är alltid utgångspunkten och sedan förs andra aktörer in.

I en programförklaring i tidskriften Foreign Affairs våren 2020 fastslog Joe Biden att han efter en valseger tänkte vidta åtgärder för att landet ska leva upp till grundläggande amerikanska värden. Detta är något av innehållet, som han säger ska framgå från dag ett:

Att omedelbart att riva upp Trumpadministrationens grymma och meningslösa separation av föräldrar och barn vid gränsen till Mexiko, sätta stopp för Trumps skadliga asylbestämmelser, dra tillbaka inreseförbudet för medborgare i en rad muslimska länder, höja flyktingkvoten till 125 000, understryka att tortyr är bannlyst, stärka kvinnors och flickors rättigheter, skydda yttrandefrihet och fria och öppna val.

Ett par månader senare kom löftet att USA ska träda in i Världshälsoorganisationen (WHO) igen. Och nära medarbetaren Tony Blinken underströk nyligen att underrättelsetjänsterna – såväl civila som militära – också kan räkna med att återfå sina rättmätiga platser och slippa Trumps nonchalanta attityd och politisering av ämbetena.

Den dagliga underrättelserapporten PDB kan innehålla sprängstoff: här varnas för Usama bin Ladins planer i augusti 2001 – månaden före terrorattentaten mot USA. Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP/TT

En första åtgärd från Bidens sida lär bli att följa rutiner som Donald Trump struntade i, nämligen att inleda dagen med topphemliga rapporten President’s Daily Brief, förkortat PDB, om vad de amerikanska underrättelsetjänsterna samlat in det senaste dygnet. Det finns ingen anledning att tvivla på uppgifter om att det rör sig om ganska ruggig läsning. Samma sak gäller snar tillsättning av kompetent personal på tjänsterna i säkerhetsrådet NSC i Vita huset.

På UD, State Department, har diplomater väntat otåligt på satsningar för att höja deras status och inflytande.

Demokrater, långvägare i utrikespolitiska myndigheter – och utländska diplomater från många länder – drömmer alltså om att Joe Biden ska återställa allt till som det var förut.

Men går det?

En del beslut kan fattas på samma sätt som Trump gjorde, med presidentdirektiv. I andra fall blir det en mer mödosam process när personal ska rekryteras till vakanser som varit obesatta länge. I ytterligare andra, som att bygga upp UD och biståndsorganet USAID, krävs sannolikt mer budgetmedel från kongressen. Sedan tillkommer ett mer abstrakt förtroendeskapande till allierade som känner sig svikna.

Under de senaste åren har progressiva krafter i det demokratiska partiet gjort framryckningar. Där har man inte glömt Bidens jaröst till George W Bushs krigsresolution för att gå till attack mot Irak, och man kan liksom Bidens kritiker dra fram motsägelsefulla uttalanden i olika frågor. Förgrundsfigurer här, som senator Bernie Sanders och kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez, förväntar sig förmodligen att i alla fall bli hörda.

Dåvarande vicepresidenten Joe Biden deltog i festligheter när kungaparet 2013 besökte Delaware vid 375-årsfirandet av grundandet av New Sweden. Foto: Maja Suslin/TT

Rent ideologiskt står Biden förvisso närmare EU och länder som Sverige. Även om Biden förespråkade frihandel förr råder det ett annat klimat nu och falanger i det egna partiet sympatiserar med Trumps syn. Både Sanders och exempelvis Ohiosenatorn Sherrod Brown har uttalat sig mycket beskt om utflyttning av jobb, och Biden har inflikat punkten made in all of America på kampanjsajten. Eller, med andra ord, det förefaller inte sannolikt att planerna på frihandelsavtalet TTIP med EU skulle dammas av i brådrasket.

Apropå Sverige kan man nog vänta sig ett större intresse än vad Trump har visat. Det måste förstås nämnas att Joe Biden bor i det som en gång var kolonin Nya Sverige, det vill säga delstaten Delaware med gott om minnesmärken från den svenska perioden i huvudstaden Wilmington.

Fotnot: Vissa formuleringar i denna artikel är uppdaterade efter Joe Bidens valseger.