Kina hjälper Serbien att bli mer auktoritärt

Det är en udda scen i ett europeiskt land. I sina sedvanliga uniformer, med mörkblå byxor och ljusblå långärmade skjortor, patrullerar några poliser längs med Savafloden i en centralt belägen park i Serbiens huvudstad Belgrad. Det ovanliga är dock inte att ordningsmakten rör sig där, utan att det rör sig om två kinesiska poliser, som går sida vid sida med två serbiska kollegor.

Det serbiska folkets kamp och civila olydnad mot maktfullkomlighet och nationalism må ha fått Slobodan Milošević avsatt, men sedan 2012 styrs landet åter av nationalister, och sedan 2017 av president Aleksandar Vučić och högernationalistiska Serbiska framstegspartiet (Srpska Napredna Stranka, SNS). Oppositionen, människorättsorganisationer och oberoende medier verkar under stor press, demokratiseringen av statsförvaltningen har avbrutits och Serbien har rasat kraftigt i demokratiskt avseende.

I juni hölls parlamentsval. Utegångsförbudet, som hade införts på grund av pandemin, hävdes före valet och återinfördes strax efter. Åtgärderna kritiserades av oppositionen, som anser att presidenten använder smittspridningen för att stärka sitt autokratiska styre, och följdes av folkliga protester som möttes av våldsamt agerande från polis.

SNS fick 188 mandat och därmed egen majoritet, följt av Serbiens socialistiska parti (bildat av expresidenten Slobodan Milošević), med 32 av totalt 250 mandat – medan en ansenlig mängd röstberättigade bojkottade valet i protest mot SNS och presidentens maktutövning, som de anser inte lämnar något utrymme för fria och rättvisa val. Valobservatörer konstaterar att valet på det stora hela gick korrekt till, men noterar en del oklarheter som kan ha påverkat resultatet.

Gamla som unga serber är besvikna på EU – att unionen drar ut på inträdesprocessen och att den som villkor för medlemskap och trots stora folkliga protester tvingade fram en massiv privatisering av offentligt ägda företag och avreglering av elmarknaden. Det resulterade i att många för landets ekonomi viktiga företag hamnade i utländsk ägo och att elen blev dyrare. Detta missnöje har Aleksandar Vučić och SNS använt för att få och behålla den politiska makten. De kallar Serbiens relation med EU och USA för partnerskap och förhållandet till Kina för broderskap, och hävdar att ”landets ekonomi har stärkts, inte minst tack vare samarbetet med våra kinesiska bröder”.

Serbisk-kinesiskt “broderskap”. President Vučić hälsar på sin kinesiske motsvarighet Xi Jinping inför ett möte i Folkets stora sal i Kinas huvudstad Peking i april 2019.  Foto: Kenzaburo Fukuhara/AP/TT

Det råder ingen oenighet om att landets ekonomi har blivit starkare, men påståendet att samarbetet med Kina har stärkt den ifrågasätts av inhemska nationalekonomer. Serbiens ekonomi är sargad sedan upplösningen av Jugoslavien, men efter flera regeringars reformer och statliga investeringar är den nu en av världens snabbast växande, och väntas lida relativt lite av coronapandemin.

Internationella valutafonden (IMF) förutspår att Serbiens BNP kommer att falla med 3 procent 2020. Det faktum att jordbrukssektorn utgör en stor del av ekonomin, att den är mer beroende av väderförhållanden än av turismen och att den är relativt lite integrerad i den globala ekonomin, gör Serbien mindre sårbart för de ekonomiska konsekvenserna av pandemin. Stora utmaningar återstår dock att ta itu med, däribland den utbredda korruptionen och landets låga BNP per capita. Enligt EU:s statistikmyndighet Eurostat har Serbien Europas högsta sociala ojämlikhet, med andra ord har de senaste årens ekonomiska tillväxt inte kommit majoriteten tillgodo.

Till en del serbers stora frustration finns övervakningskameror här och var nu. Belgrad är en av många städer i världen där det kontroversiella teknikföretaget Huaweis massövervakningssystem är installerat. Inom ramen för Serbiens nationella säkerhetsapparat ingår även köp av kinesisk militär utrustning, patrullerande kinesiska poliser och att Huawei ska bygga landets 5G-nät.

Medborgarrättsorganisationer har begärt att få veta var de 1000 bevakningskamerorna kommer att installeras och om de har ansiktsigenkänning inbyggd. Inrikesdepartementet har sagt att det inte finns något sådant system, att det kommer underrätta allmänheten ifall ett installeras samt avslagit en begäran om uppgifter var kamerorna ska placeras ut, med hänvisning till sekretess.

Det är ett av flera avtal med kinesiska staten och kinesiska företag som hålls hemliga. 2019, då massövervakningssystemet började installeras och serber tog till gatorna i protest, tog Huawei bort sin information om Belgrad som ett av sina ”smarta städer-projekt” från sin webbsida. När journalister i våras begärde ut avtalen mellan Serbien och Kina om modernisering av snabbtågsbanan mellan Belgrad och Budapest fick de avslag med hänvisning till sekretess. Kinesiska staten har huvudansvar för bygget, som är en del av Kinas stora infrastruktursatsning BRI (Belt and Road initiative , också kallad Nya Sidenvägen). Projektet, med investeringar i infrastruktur i 70 länder, är central för president Xi Jinpings utrikespolitik.

En arbetare i Belgrad står mellan plakat som lyder ”En djupare kinesisk-serbisk vänskap”. Bygget av en järnvägslinje mellan Belgrad och Budapest finansieras främst av Kina, vars närvaro syns alltmer. Foto: Darko Vojinovic/AP/TT

Sedan 2018 är det visumfritt mellan Kina och Serbien och den gemensamma polispatrulleringen, som också finns i Italien och Kroatien, sägs vara till för den ökande skaran kinesiska turister. Kinesiska poliser patrullerar inte bara i Belgrad, där det finns en del kinesiska turister, utan även i Novi Sad och Smederevo, där de är få. I dessa städer finns dock kineser som arbetar vid Konfuciusinstitutet och med BRI.

I Novi Sad, landets andra största stad, leder den kinesiska staten bygget av ett ”europeiskt center för kultur och innovation” och renoveringen av ett välbesökt hantverks- och konstnärskvarter i stadskärnan. Därtill är ett Konfuciusinstitut anslutet till såväl Novi Sads som Belgrads universitet. Institutet är både populärt och ifrågasatt, det senare med anledning av att de kinesiska lärarna använder auktoritära undervisningsmetoder och påverkar den akademiska friheten, bland annat i frågor som rör Taiwan och Tibet. 

I Smederevo har kinesiska staten köpt nyttjanderätten till Železara Smederevo, kronjuvelen i Serbiens järn- och stålindustri. Presidenten och hans partikamrater hävdar att den ”kinesiska staten genom sin investering i stålverket har räddat 5 400 jobb”. Enligt inhemska ekonomer handlar det varken om en direktinvestering eller att Kina räddat några arbetstillfällen, utan om att landet arrenderar stålverket, medan serbiska staten bär kostnaden för arbetskraften. En del hävdar att avtalet, på lång sikt, inte är gynnsamt för Serbien.

Ett annat exempel där presidenten och SNS påstående kan ifrågasättas är att ”bygget av Pupinovbron blev möjlig tack vare investeringar från den kinesiska staten”. Ekonomer hävdar att bron byggdes med hjälp av ett inte så fördelaktigt lån från en kinesisk bank och import av kinesiska tjänster, trots att inhemsk kunskap inte saknas.

Det verkar dock klart att kinesisk turism gynnar den serbisk ekonomin. Enligt officiell statistik var de kinesiska turisterna fem gånger fler 2019 än 2016, det vill säga närmare 100 000, av totalt 1,8 miljoner utländska turister. Idag är turismen koncentrerad till Belgrad och utgör endast 3 procent av Serbiens BNP. I Aleksandar Vučićs och SNS plan för att stärka ekonomin ingår att locka fler kineser till landet. Serbiens turistbyrå har i år genomfört en reklamkampanj på det stora kinesiska e-handelsföretaget Alibabas plattformar och på de kinesiska sociala nätverken We Chat och Weibo, och inte med landets sevärdheter utan presidenten som frontfigur. Pandemin sätter käppar i hjulet, men framgent kan den bilaterala ekonomiska och politiska relationen och överkomliga priser leda till att antalet kinesiska turister ökar och gynnar ekonomin.

I vilken utsträckning presidenten och hans partikamrater talar sanning i frågan om det serbisk-kinesiska samarbetets effekt på Serbiens ekonomi är svårt att veta eftersom insynen är begränsad. Men att kalla relationen till Kina för broderskap och hävda att samarbetet stärker ekonomin har lett till att många serber är positiva till de projekt som kinesiska staten driver i landet, och till att SNS fått förnyat förtroende i årets parlamentsval.

Därutöver driver samarbetet fram en praxis som går mot mindre insyn i offentlig finansiering och lägger grund för en kultur av censur genom att Konfuciusinstitutet begränsar den akademiska friheten. Tillsammans med det faktum att ett kinesisktillverkat massövervakningssystem är installerat i Belgrad och att kinesiska poliser patrullerar i flera serbiska städer kan samarbetet mellan SNS och den alltmer repressiva kinesiska statsmakten även ha en självcensurerande effekt både på serber och kineser som arbetar i och besöker Serbien.