Dramatiskt ökande fattigdom i Afrika i coronans spår

De afrikanska ländernas svar på pandemin har förstås varierat. Erfarenheter av ebolabekämpning, ett varmt klimat och en ung befolkning har underlättat.

Men så finns exemplet Tanzania. I mars kom ryktena att president John Magufuli, en av Afrikas främsta pandemiförnekare, låg sjuk i covid-19 och i hemlighet vårdades utomlands. Enligt landets officiella politik övervanns covid-19 med hjälp av bön i början av pandemin, och inga fall rapporterades från Tanzania efter maj 2020. Att sjukhusen under lång tid rapporterade om ett kraftigt ökat antal patienter med andningssvårigheter rubbade inte Magufulis inställning. De som omkom sades ha dött av lunginflammation. Och hälsoministern lade inte upp någon vaccinationsplan utan rekommenderade istället invånarna att äta vitlök, ingefära och citron.

Den 18 mars meddelades att president Magufuli avlidit. Den officiella dödsorsaken var hjärtproblem.

Oppositionen hävdar att Magufulis politik kostat tusentals tanzanier livet, Världshälsoorganisationen och den inflytelserika katolska kyrkan har vädjat till Tanzanias regering att erkänna covid-19 – för det egna landet och omvärldens skull. Den nya presidenten Samia Suluhu Hassan har sträckt sig till att tillsätta en utredning om coronastrategin.

Tanzanias nya president Samia Suluhu Hassan hedrar sin företrädare John Magufuli vid dennes begravning i mars. På grund av hans coronaförnekelse anklagas Magufuli för många tanzaniers död. Foto: AP/TT

– Vi kan inte isolera oss som en ö medan resten av världen rör sig i en annan riktning, men vi ska heller inte bara acceptera all information som kommer utifrån, sade hon enligt nyhetskanalen Al Jazeera.

Afrika har annars, ur ett globalt perspektiv, klarat sig relativt bra sett till antalet döda i covid-19. Sedan några veckor tillbaka har smittan ökat kraftigt i några länder, och dödstalen väntas stiga, men utslaget över ett år ligger dödstalen på kontinenten under de förutsägelser som gjordes i början av pandemin.

Det första fallet av covid-19 i Afrika söder om Sahara konstaterades i Nigeria den 28 februari i fjol. Ett par veckor senare fanns smittan i knappt 30 länder på kontinenten och i samtliga av dessa, förutom Sydafrika, rörde det sig endast om en handfull fall. Svaga hälsosystem, trångboddhet och dåliga möjligheter till ordentlig handhygien var några av de orsaker som fick många att frukta en snabb och okontrollerbar spridning av viruset.

Andra pekade på att flera länder byggt upp system för att stoppa spridning av andra sjukdomar, främst ebola, och att det gav dem ett försprång i kampen mot den nya virussjukdomen.

Men osäkerheten om hur det skulle gå var stor.

– Vi har faktiskt inte en aning om hur spridningen av covid-19 kommer att förlöpa i Afrika, sade Glenda Gray, forskare och ordförande för South African Medical Research Council, till tidskriften Science i mars i fjol.

Den 27:e samma månad blev Sydafrika det första landet att införa en total nedstängning.

Allt fler fattiga. En hemlös man i Johannesburg i Sydafrika den 24 februari, samma dag som regeringen lade fram sin budget. Arbetslösheten i landet uppgår till över 30 procent. Foto: Denis Farrell/AP/TT

Ett år senare är Sydafrika, med sina omkring 53 000 döda, det land i Afrika som hälsomässigt drabbats svårast av covid-19. Sammantaget har kontinentens 54 länder, med ett samlat invånarantal på 1,3 miljarder, rapporterat omkring 116 000 dödsfall till följd av covid-19. Sydafrika står alltså för ungefär hälften av dessa och därefter följer flera länder i Nordafrika. Länderna söder om Sahara har betydligt lägre dödssiffror.

Anledningarna till Afrikas låga dödstal är inte helt klarlagda men en orsak som många experter pekar på är kontinentens unga befolkning. Medianåldern i Afrika ligger på 19 år att jämföra med EU:s på 42 år. Afrikas mest folkrika nation, Nigeria, har en medianålder på 18 år och endast fem procent av befolkningen är över 60 år. Sydafrika däremot har en betydligt högre andel äldre.

Men det är förmodligen inte bara invånarnas ålder som påverkat coronapandemins framfart. Experter vidhåller att erfarenheter från tidigare ebolautbrott har hjälpt flera länder i främst Västafrika att förbereda sig och bättre kunna bemöta coronapandemin. Ett varmare klimat och en livsföring där många aktiviteter sker utomhus, i kombination med att användningen av ansiktsmasker inte har ifrågasatts, kan också ha hjälpt till att hålla antalet döda nere. Liksom det faktum att flera länder stängde sina gränser och tidigt införde hårda restriktioner.

Mörkertalen antas dock vara höga eftersom kapaciteten att testa befolkningen i de flesta länder är låg. Många av de sjuka når heller inte fram till något sjukhus innan de dör.

De senaste veckornas kraftiga stegring av smittade i vissa länder visar att Afrika drabbats betydligt hårdare av pandemins andra våg än av den första. Enligt en studie som nyligen presenterades i den medicinska tidskriften The Lancet är en trolig orsak till ökningen stora lättnader av coronarestriktionerna.

De hårda restriktionerna i början av pandemin bidrog säkerligen till att dödstalen hölls nere men blev samtidigt ett ekonomiskt dråpslag för redan utsatta befolkningar. Stängda gränser innebar att miljoner afrikaner som försörjer sig på gränshandel blev av med sin enda inkomst. Utebliven export då stora delar av världen stängde ner drog undan mattan för kontinentens råvaruberoende länder, och bland annat i Sydafrika beräknas tusentals människor ha förlorat jobben då pandemin slog ut den stora turistsektorn.

Besökare bär mask mot coronaviruset vid en långfredagsmässa i en romersk-katolsk kyrka i Johannesburg i Sydafrika. Foto: Denis Farrell/AP/TT

FN och internationella biståndsorganisationer varnade tidigt för att många år av utvecklingsarbete skulle gå förlorat i spåren av pandemin. Enligt Världsbanken hamnade Afrika mot slutet av 2020, för första gången på 25 år, i recession. Den ekonomiska aktiviteten beräknades ha minskat med drygt tre procent och mellan 26 miljoner och 40 miljoner afrikaner tros ha halkat ner under fattigdomsstrecket.

Antalet extremt fattiga i Afrika söder om Sahara kan snart vara fler än 1990, utgångsåret som sattes för att mäta utvecklingen av FN:s millenniemål.

Afrikas dåligt utbyggda digitala uppkoppling har också påverkat de många miljoner barn som inte har kunnat gå i skola under pandemiåret. Medan hemförvisade barn och ungdomar i världens höginkomstländer har kunnat bedriva skolarbetet online, har barn i låg- och medelinkomstländer sällan haft samma möjligheter. Unicef kallar covid-19 en ”katastrof för barn i Afrika söder om Sahara” och i en rapport som släpptes i november 2020 beräknade organisationen att 250 miljoner barn helt stängts ute från undervisning på grund av coronarestriktioner och att över hälften av regionens 550 miljoner barn går hungriga. Flickor och unga kvinnor är särskilt utsatta när fattigdomen breder ut sig och i dess kölvatten ökar barnäktenskap och tonårsgraviditeter. Flera rättsorganisationer har också konstaterat att barnarbete runt om i världen ökat.

Världsbanken spår en viss ekonomisk ljusning under 2021 och beräknar att länderna i södra och östra Afrika kommer att växa med 2,7 procent. Tillväxten i Sydafrika och Västafrika väntas bli något lägre.

Doktor Maxamed Maxamuud Fuje i Somalias huvudstad Mogadishu får en spruta med Astra Zenecas covid-19-vaccin, tack vare det globala Covaxprogrammet. Foto: Farah Abdi Warsameh/AP/TT

I mars 2021 blev Ghana först i världen med att få vaccin genom den globala vaccinöverenskommelsen Covax, där bland annat Världshälsoorganisationen ingår. Syftet med Covax är att säkerställa att låg- och medelinkomstländer får tillgång till vaccin mot covid-19. Alla afrikanska länder utom fyra – Tanzania, Madagaskar, Eritrea och Burundi – har anslutit sig till Covax men även om programmet börjat rulla igång väntas vaccineringen ta lång tid.

Sydafrika, som även säkrat vaccin genom avtal med enskilda tillverkare, inledde sin vaccinationskampanj i mitten av februari och beräknar att vara klar med vaccineringen i februari 2022.

Kina, som under 2000-talet systematiskt ökat sitt ekonomiska inflytande på kontinenten, försöker nu flytta fram positionerna ytterligare genom så kallad vaccindiplomati. Hittills har bland annat Angola, Kongo-Brazzaville, Guinea och Zimbabwe tagit emot gratis vaccin från den asiatiska jätten. Ryssland har slagit in på samma väg. Kritikerna anser att antalet gratisdoser är få medan avtalen som Kina och Ryssland vill sluta med afrikanska nationer är dyra och ofördelaktiga för köparna. Många länder är också skeptiska till bristande tester av vaccinen.

John Nkengasong som leder Africa Centres for Disease Control and Prevention har varnat stormakterna för att utnyttja vaccinet för att få politiskt inflytande. Vid ett möte som tankesmedjan Atlantic Council ordnade i februari sade han:

– Afrika vägrar att bli en tummelplats där covid blir en bricka i spelet för våra relationer till andra länder.