Presidentdöd skakar om Sahel och västlig kamp mot terrorism

Dagen efter det att Déby utropats som segrare i sitt sjätte presidentval meddelade armén att han stupat i strid mot rebeller som trängt in från baser i Libyen. Rebellrörelsen Facts offensiv inleddes på valdagen den 11 april och har huvudstaden N’Djamena som mål.

Kort efter dödsbudet meddelade Débys son, general Mahamat Idriss Déby Itno, att ett militärråd med honom själv som ledare hade tagit över makten tills allmänna val ska hållas om 18 månader.

Sonen var vid sin fars död chef för dennes livvaktsstyrka och sågs ofta vid Débys sida. Allt tyder på att han har för avsikt att fortsätta i faderns fotspår. Frågan är bara hur landets alla motståndsgrupper kommer att agera. Den ledande politiska oppositionen accepterar inte maktskiftet från far till son, och även inom militärledningen finns kritiker.

Spelplanen är alltså lagd för en maktstrid i N’Djamena.

”En modig vän”

Tchad ­– tre gånger så stort som Sverige och omringat av oroshärdar – plågas av en rad inre konflikter och har ständigt tvingats bekämpa upprorsstyrkor från norr, öster och söder. Déby var yrkesmilitär och byggde sin starka ställning på kontroll över militären. Tchad anses ha ett av regionens starkaste försvar och armén är skicklig på ökenkrigföring.

Västlig bundsförvant mot terror. Soldater från Nigeria och Tchad i gemensam övning med amerikanska rådgivare. Foto: Jerome Delay/AP/TT

Nästan samtliga grannländer skakas av svåra inrikespolitiska konflikter, jihadistisk våld eller kronisk instabilitet. Med sin starka armé har Tchad kommit att spela en tung militär roll i flera av de konflikter som utkämpas i Sahelområdet. Landet är en nära bundsförvant till Frankrike i kampen mot jihadistgrupper och annan terrorism i regionen.

– En modig vän, sade den franske presidenten Emmanuel Macron om Déby när beskedet om hans bortgång kom.

Frågan är om Tchad kan upprätthålla sin roll som regional militärmakt när Débys långvariga maktinnehav är över.

Militär stormakt

Tchad bidrar med trupp till den regionala terrorbekämpande franskstödda G5 Sahel-styrkan (tillsammans med Burkina Faso, Mali, Mauretanien och Niger) och till FN:s fredsbevarande styrkor i Mali, där bland annat Sverige ingår. Tchad har sänt stödtrupper till det oroliga gränsområdet mellan Mali, Burkina Faso och Niger där islamistiska terrorgrupper härjar. Tillsammans med Nigeria har Tchad bildat en särskild styrka med uppgift att bekämpa den brutala islamiströrelsen Boko Haram, känd för terrordåd och kidnappningar av skolflickor.

Boko Harams bortrövande av hundratals skolflickor 2014 väckte stor internationell upprördhet. Här syns en lokal protest från den tiden. Islamiströrelsen har förklarat krig mot Tchad. Foto: Sunday Alamba/AP/TT

Frankrike har strategiska intressen i Tchad och har stationerat en militär styrka där för att skydda franska intressen i regionen. En organisation finns på plats för att övervaka terrorism i Sahel, och den terroristbekämpande styrkan Operation Barkhane med 5 100 man är placerad i N’Djamena. I gengäld har Frankrike tidigare vid flera tillfällen hjälpt Déby att avvärja rebellangrepp.

Även USA stödjer Tchad militärt i kampen mot regional islamistisk terrorism. Amerikanska företag är därtill involverade i Tchads oljeindustri och USA köper landets olja.

Gaddafi, guld och olja

Déby styrde landet med hjälp av en snäv krets av släktingar och lojala personer från hans egen folkgrupp zagawa. Det faktum att Déby fyllde såväl armén som regeringen med medlemmar av sin egen etniska grupp har lett till svåra motsättningar med andra folkgrupper som känner sig åsidosatta.

I de nordliga ökenregionerna mot gränsen till Libyen råder motsättningar mellan exempelvis Débys zagawa och folkgruppen toubou, som den tidigare diktatorn Hissène Habré tillhör. Det var just Habré – Afrikas Pinochet kallad – som Déby avsatte när han tog makten i en kupp 1990. Konflikterna där gäller också kamp om naturresurser, inte minst guldtillgångar.

Déby var en av de afrikanska ledare som styrt sitt land längst och hade många fiender. Foto: Regis Duvignau/AP/TT

Innan upproret mot den libyske ledaren Muammar Gaddafi inleddes 2011 levde runt 300 000 tchadier i grannlandet. I det inbördeskrig som följde återvände mängder av tchadier och konkurrensen om resurserna i norr ökade.

Bland folken i söder göds missnöjet med regimen i sin tur av att vinsterna från den lukrativa oljeutvinningen där går till regimens stöttepelare och militären. Tchads intresse för en annan notorisk oroshärd, Centralafrikanska republiken i söder, grundar sig i ett behov av stabilitet i området för att kunna utvinna olja och transportera denna i rörledning till kustlandet Kamerun. Även i Centralafrikanska republiken har Tchad ingripit militärt men dragit sig tillbaka efter anklagelser om grova övergrepp.

Granne med Darfur

Tchads tidigare goda relationer till regimen i Sudan försämrades när konflikten i Darfur, som angränsar till Tchad, utbröt 2003. Tchad sände trupp för att hjälpa Sudans regeringsstyrkor men insatsen blev klen eftersom zagawafolket också finns i Darfur. Débys egna soldater var obenägna att slåss mot andra zagawa. Det ledde till att Sudan började stödja tchadiska rebeller på sudanesiskt territorium, och stegvis hamnade de två länderna i lågintensiv krigföring via motståndsgrupperna. 2008 kom rebeller så långt som till presidentpalatset i N’Djamena från fästen i Sudan innan de stoppades av regeringsarmén med hjälp franskt understöd från luften.

Tchads armé var involverad i strider i Darfur, och angreps av rebeller från Darfur.  Här har byn Masteri bränts inne i den västliga sudanesiska regionen så sent som i  juli 2020. Foto: Mustafa Younes/AP/TT

Den nigerianska islamiströrelsen Boko Harams framfart i flera länder i Sahel lägger ytterligare en tyngd på den regionala militära stormakten Tchads axlar. Den extrema gruppen har sedan 2015 gjort räder in på landets område vid Tchadsjön i väster. Självmordsattentat och andra våldsdåd har skördat hundratals tchadiers liv. Även N’Djamena har drabbats. Boko Haram förklarade krig mot Tchad i slutet av 2010-talet sedan Déby sänt trupp till Nigeria för att bistå militären där i kampen mot rörelsen.

Mot bakgrund av detta scenario är oron stor för vad ett maktvakuum i Tchad kan leda till regionalt. Débys död kan bidra till mer instabilitet i en redan orolig region. I N’Djamena står soldater och pansarvagnar utplacerade vid strategiska platser i väntan på motståndarnas nästa drag.