Politiskt minfält när Frankrike svarar på terrorismen

Omfattande och brutala terrorattentat med islamistiska förtecken har skakat Frankrike i grunden de senaste åren. I höstas revs såren upp på nytt efter en tids lugn.

Inför att rättegången mot de inblandade i 2015 års attentat mot satirtidskriften Charlie Hebdo skulle börja knivskars två personer utanför tidningens före detta redaktion. Fasan visste knappt några gränser när historieläraren Samuel Paty några veckor senare fick halsen avskuren av en ung tjetjen. Skälet: han hade visat Charlie Hebdos Muhammedkarikatyrer på en lektion om yttrandefrihet. Bara två veckor senare högg en ung tunisier ihjäl tre besökare i en kyrka i Nice.

Trycket på regeringen för att få stopp på den här utvecklingen och hindra att en generation inhemska, islamistiska terrorister växer fram är med andra ord mycket stort. Samtidigt gäller det att inte ge extra bränsle åt extremhögern och Marine Le Pens parti Nationell samling, RN, inte minst som det är presidentval i Frankrike om bara drygt ett år.

Tidningen Le Monde har redan dragit paralleller till presidentvalet 2002, då den sittande, socialistiske presidenten Lionel Jospin åkte ut i första valomgången till förmån för Marine Le Pens far Jean-Marie Le Pen, trots goda ekonomiska och sociala resultat under Jospins fem år vid makten – något som Macron inte kan stoltsera med. (Högerns kandidat Jacques Chirac vann för övrigt stort, med stöd från vänstern, i den andra valomgången mot Le Pen.)

Känsligt läge 

Mycket står därmed på spel inför omröstningen av vad som i fransk press kallats för en av de sista, stora lagtexterna under den här mandatperioden. ”Antiseparatistlagen” ska dessutom baxas igenom samtidigt som coronapandemin pågår och skapar oro, frustration och ökade klyftor.

Moské i Paris. När presidenten går till angrepp på extremister tvingas franska muslimer bedyra sin respekt för franska värderingar och rättfärdiga islam som en fredens religion. Foto: Thibault Camus/AP/TT

Ett politiskt minfält ligger framför Macron, som upprepade gånger beskyllts för att vara alltför försiktig och inte våga nämna hotet vid dess rätta namn. Propositionen bytte flera gånger benämning innan det slutligen fick heta ”lagförslag till stöd för respekten för Republikens principer”.

När presidenten i höstas till slut presenterade de stora dragen i förslaget var han dock tydlig:
– Den radikala islamismen är själva kärnfrågan, låt oss nämna den vid namn.

Tanken bakom lagförslaget är att motverka framväxten av ett parallellsamhälle, där den franska republikens lagar och normer inte längre råder. Ett parallellsamhälle som dessutom ser det franska majoritetssamhället som sin fiende.

Skola och föreningar i fokus 

Redan förra året genomfördes obligatorisk skolgång från tre års ålder och med det nya lagförslaget vill man gå ett steg längre och göra det obligatoriskt med undervisning i skolans lokaler. Idag behöver föräldrar inte ange några särskilda skäl för att sköta undervisningen själva.

Man vill även skärpa kontrollen av privatskolor som inte skrivit särskilda kontrakt med staten.

Tanken är också att införa bestämmelser för att förhindra att radikala islamister ”tar över” moskéer och öka kontrollen vad gäller utländsk finansiering av verksamheten.

I lagförslaget ingår även utvidgad uppsikt av föreningar som får statliga bidrag. Föreningarna måste skriva på ett kontrakt och lova att respektera frihet och jämlikhet, inte minst mellan män och kvinnor, samt den allmänna ordningen. Bryter de mot kontraktet kan bidragen dras tillbaka.

Efter mordet på läraren Samuel Paty har regeringen dessutom lagt till ett förslag som riktar in sig på hatbrott på nätet.  

Självrannsakan och balansgång

Med sex miljoner muslimer är islam Frankrikes andra största religion. Det är en grupp som ofta känner sig utpekad när den våldsbejakande islamismen kommer på tal. Macron har därför upprepade gånger betonat att han och regeringen inte har för avsikt att blanda samman franska muslimer i allmänhet med radikal islamism och att det dessutom är muslimerna som är islamismens första offer.

Presidenten har även gjort självrannsakan och betonat att den franska staten bär skuld till utvecklingen, genom att överge vissa förortsområden och tillåta en ”ghettoisering”, med stora sociala och ekonomiska problem som följd.

En bild av president Macron med djävulshorn bränns under en protest i Turkiet 2020. Den debatt om Muhammedkarikatyrer som följde efter mordet på läraren Samuel Paty skapade konflikter med den muslimska världen. Foto: Emrah Gurel/AP/TT 

– Vänta er inte att barnen ska älska Republiken där den inte längre erbjuder någon framtid, sade han i sitt tal i oktober.

Macron har därför för avsikt att ”gå på två ben”: medan man lagstiftar om hårdare tag är tanken att samtidigt vidta konkreta åtgärder för att kämpa mot diskriminering och för allas lika möjligheter.

Frågan är bara om den här balansgången kommer att lyckas.

Slöjan ett rött skynke 

Högern har redan kritiserat lagförslaget för att inte vara tillräckligt långtgående, vänstern anser att det stigmatiserar den muslimska befolkningen. Det finns också en oro för att lagen kan provocera en del att vända sig till mer radikala kretsar. Inte ens inom Macrons eget parti LRM råder enighet.

I mitten av januari landade propositionen i det franska parlamentet. För att förhoppningsvis lugna debatten, med början 1 februari, utsågs en specialkommitté med 70 ledamöter för att nagelfara de 1 700 ändringsförslag som har inkommit inför omröstningen. Siffran visar tydligt hur het frågan är. Flera hundra av dessa underkändes dock på stört, med hänvisning till att de tog upp frågor som inte alls finns med i lagförslaget. Något som i sin tur ledde till kritik om censur.

Flera av de mer uppmärksammade ändringsförslagen handlar om användandet av slöja. Ett av dem går ut på att förbjuda minderåriga att bära religiösa symboler och kläder – i klartext att förbjuda slöja på småflickor. Ett annat vill förbjuda religiösa symboler eller kläder i det offentliga rummet (idag gäller förbud för statsanställda). Detta skulle till exempel kunna innebära att kvinnor inte får bära slöja när de åker tunnelbana eller följer med på barnens skolutflykter.

Ordet ”frihet” sätts upp på en tavla under en lektion om yttrandefrihet och sekularism, samma dag som undervisningen återupptogs i franska skolor efter mordet på Samuel Paty hösten 2020. Foto: Jean-Francois Badias/AP/TT

Men att dra in slöjan i debatten är något som Macron vill undvika till varje pris och de flesta slöjförslagen har redan diskvalificerats. När Frankrike 2004 röstade igenom förbud mot framträdande religiösa symboler och kläder för elever i statliga skolor var protesterna många, även internationellt. Samma sak när man 2011 införde förbudet att bära burka eller niqab på allmän plats, med argumentet att heltäckande klädsel utgör en säkerhetsrisk. Inte heller den gången lät reaktionerna vänta på sig – på islamistiska diskussionsforum uppmanades till krig mot Frankrike.

Som LRM-ledamoten Anne-Christine Lang uttryckt sig i Le Monde:

– Ett visst antal folkvalda, men också vanliga medborgare, anser att den här texten riktar sig mot muslimer och islam. Vi får inte låta debatten kretsa kring slöjan, då har vi alla chanser att de får rätt.

Internationell kritik

President Macron har inte heller intresse av att dra till sig ytterligare internationell uppmärksamhet i samband med den nya lagen. Relationerna till inte minst Turkiet är redan spända så att det räcker, bland annat på grund av Frankrikes tydliga ställning i konflikten i Medelhavet mellan Turkiet och Grekland.

I samband med mordet på läraren Samuel Paty steg tonläget ytterligare. Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan gick så långt att han ifrågasatte Macrons mentala hälsa i samband med att den franske statschefen åter betonat rätten att publicera och visa karikatyrer. I flera muslimska länder inleddes bojkott av franska varor och det genomfördes demonstrationer där man på sina håll även brände eller stampade på Macrons porträtt.

Den formen av internationell uppmärksamhet, som samtidigt kan spä på inhemska spänningar, har Macron all anledning att försöka undvika. Återstår att se om det lyckas.

Fotnot: Lätt uppdaterad den 1 febrari 2021.