Trump kan ge Biden "avskedsgåva" i Mellanöstern

Amerikanska presidenter har stort svängrum i utrikespolitiken. Här är något av det vi kan förvänta av Joe Bidens Mellanösternpolitik när han tillträder den 20 januari.

Kärnenergiavtalet med Iran

Joe Bidens ambition är att blåsa liv i kärnenergiavtalet med Iran. Han vill återansluta USA till det internationella Iranavtalet från 2015, som Donald Trump drog sig ur. Bidens premiss är att både Iran och USA måste leva upp till det nukleära nedrustningsavtalet utan ändringar: USA genom att häva de sanktioner som Trump infört; Iran genom att uppfylla det som krävs i avtalet för att hindra att landet utvecklas till en kärnvapenmakt. Irans president Hassan Rohani, som avgår vid presidentvalet i juni, säger sig vara redo att leva upp till avtalets alla delar inom loppet av en timme efter att USA har gjort sitt. Det ger anledning till försiktig optimism, men det finns också flera stötestenar längs vägen.

Detta inte minst som Iran just har meddelat att man höjt anrikningsgraden av uran till 20 procent – vilket är högt över den spärr på 3,67 procent som kärnenergiavtalet föreskriver. Vidare vill Biden ha fortsatta förhandlingar om en förlängning av kärnenergiavtalet, liksom om Irans ballistiska missilprogram. Men Teheran säger att missilprogrammet inte är förhandlingsbart. I sommarens iranska presidentval, där alla kandidater måste godkännas av det konservativa väktarrådet, tros någon företrädare av den hårda linjen ha störst chanser.

Joe Biden vill att USA återupptar kärnenergiavtalet med Iran som förhandlades fram under Obamas presidenttid, då Biden var vicepresident. Här vid ett framträdande i Delaware den 8 december, med den tillträdande vicepresidenten Kamala Harris i bakgrunden. Foto Susan Walsh/AP/TT

På motsatt sida har Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman båda intresse av att lägga krokben för Bidens Iranpolitik. Det kan inte heller uteslutas att den oberäknelige Trump vill ge Biden en oönskad ”avskedspresent” i form av en eskalering med Iran som blir svår att dra sig ur. En amerikansk uppladdning pågår just nu i Persiska viken.

Abraham-avtalen och deras följdverkningar

Trumps största utrikespolitiska framgång är arabstaters normaliseringsprocess med Israel, Abrahamavtalen, en process som inleddes av Förenade arabemiraten. Denna process är i stort sett det enda utrikespolitiska initiativ från Trump som Biden vill förvalta vidare. Saudiarabien har dock inte erkänt Israel. Kung Salman håller emot, men det är möjligt att hans son, kronprins Mohammed bin Salman, vill spela ut detta trumfkort gentemot Biden – i syfte att blidka denne när det gäller kungarikets kränkningar av mänskliga rättigheter. Ett närmande till Israel fungerar som smörjmedel för auktoritära stater som vill få Vita huset och kongressen att se genom fingrarna med krigsbrott och människorättsövergrepp. Det återstår att se hur Biden kommer att förhålla sig till Förenade arabemiratens krigföring i Libyen och Jemen.

För Marocko, det sjätte arabland som normaliserar med Israel, var den största landvinningen att USA därmed erkände Marockos annektering av det omtvistade Västsahara. Trump har bundit sig för en marockansk autonomiplan som den enda giltiga – och kör därmed över de FN-resolutioner som kräver att Västsaharas status ska avgöras i en folkomröstning. Västsaharafrågan, resultatet av Spaniens tillbakadragande och Marockos ockupation 1975, har aldrig varit högt prioriterad i Vita huset. USA har liksom Frankrike fruktat att en folkomröstning skulle kunna destabilisera Marockos kungamakt, om det blir ja till självständighet för det fosfor- och fiskerika Västsahara. Hur Biden kommer att ställa sig till Västsaharafrågan är oklart men får betydelse för folkrätten i stort.

Marocko blev det fjärde arablandet som normaliserade relationerna med Israel under 2020 (Egypten och Jordanien har gjort det tidigare). I december ledde Trumps svärson Jared Kushner (t h) en delegation från Israel till Marocko. Foto: Abdeljalil Bounhar/AP/TT

Trumps sätt att urholka FN-stadgans förbud om att erövra territorium med våld gäller även hans erkännande av Israels annektering av Golan och flytt av USA:s ambassad till Jerusalem. Ambassaden tänker Biden behålla men han har samtidigt deklarerat sin avsikt att öppna USA:s konsulat i östra Jerusalem på nytt – vilket tolkas som att han håller fast vid att Jerusalems status måste avgöras i fredsförhandlingar.  Han vill få igång nya samtal med palestinska ledare om en tvåstatslösning och väntas återuppta USA:s bidrag till FN-organet för palestinska flyktingar, UNRWA .

Den svåra alliansen med Saudiarabien

Alliansen med Saudiarabien har varit en hörnsten för Trumps Mellanösternpolitik. Trump och Riyad delar uppfattningen att Iran utgör det största hotet i Mellanöstern. Saudiska kränkningar av mänskliga rättigheter – i Jemenkriget och mot egna dissidenter – har vägt fjäderlätt för den avgående presidenten.

Men nu blåser andra vindar. Under primärvalskampanjen förklarade Joe Biden att Saudiarabien måste ”betala ett pris” för mordet på den saudiske journalisten Jamal Khashoggi, som styckmördades på det saudiska konsulatet i Istanbul i oktober 2018. I skottlinjen för Biden står dock inte det saudiska kungahuset som sådant utan den skrupelfrie Mohammed bin Salman, som tillförskansat sig makt över det mesta i det stora oljeriket.

”Jamal har inte dött förgäves och till hans minne måste vi kämpa för en mer rättvis och fri värld”, sade Joe Biden den 2 oktober 2020, tvåårsdagen av mordet på journalisten Jamal Khashoggi. Samma dag samlades demonstranter utanför Saudiarabiens konsulat i Istanbul, där mordet skedde. Foto: Emrah Gurel/AP/TT

Trots att både CIA:s chef  Gina Haspel och FN:s särskilda utredare Agnes Callemard slagit fast att kronprinsen beordrade det besinningslösa styckmordet, viftade Trump bort anklagelserna. Joe Biden förklarade däremot före valet att det saudiska kungariket kommer att behandlas som ”en paria” om han skulle vinna. Han har lovat att strypa vapenexporten i de fall där amerikanska vapen används i Jemen för att ”mörda barn”. Han har vidare förklarat att hans administration kommer att ”ompröva” USA:s förbindelser med Saudiarabien och göra demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter till en första rangens angelägenhet ”även med våra närmaste säkerhetspartner”.

Hans nominering av den erfarne Antony Blinken som utrikesminister ligger i linje med dessa principer. Många kommer att hålla ögonen på att Blinken, tidigare vice styrelseordförande i Human Rights First, inte tummar på ädla principer. Men vad väger tyngst när de kolliderar med vitala amerikanska säkerhetsintressen? Här är det värt att erinra om vad som hände under arabiska våren 2011. När saudiska och emiratiska trupper i mars detta år slog ned folkupproret i Bahrain, där USA:s femte flotta har sin hemmahamn, vände dåvarande president Barack Obama och vicepresident Biden bort blicken.

Kan Biden ge MBS rivaler nytt hopp?

När snart inte Trump finns kvar för att skydda den hänsynslöse Mohammed bin Salman – ofta kallad MBS – mot USA-kongressens vrede, kan det ge visst andrum för dennes interna kritiker. Främst bland dem finns hans äldre kusin, Mohammed bin Nayef, som undanröjdes från posten som kronprins och inrikesminister då MBS tog över. I somras slog advokater larm om att den 60-årige prinsen hålls fängslad på hemlig ort, utan att kunna ta emot besök, ens av sin läkare, eller några telefonsamtal.

Saudier firar nationaldagen i september 2020, med en flagga där kronprins Mohammed bin Salman (t v) syns tillsammans med sin far kung Salman. Kronprinsen anses vara den som i praktiken styr Saudiarabien. Foto: Amr Nabil/AP/TT

Kung Salmans sista kvarlevande helbror, prins Ahmed, hör också till de potentiella rivalerna till MBS. Även prins Ahmed sitter i husarrest efter det att han öppet kritiserat kronprinsens krigföring i Jemen. Med Biden i Vita huset kommer sannolikt inte prins Ahmed och brorsonen Mohammed bin Nayef att glömmas bort.

Saudiska försök blidka Biden

Det är uppenbart att den saudiske kronprinsen börjar få kalla fötter inför maktskiftet i Washington. Det kan ha bidragit till att Saudiarabien beslutat att öppna sina gränser mot Qatar – där USA har en viktig flygbas. Försoningen efter drygt tre år av bojkott kommer att gynna Bidens Mellanösternpolitik även om i första hand Trump och hans svärson Jared Kushner drar växlar på den. En försoningsgest handlade det också om när den saudiska kvinnorättsaktivisten Loujain al-Hathloul i dagarna fick sin dom: närmare sex års fängelse med villkorlig frigivning. Det betyder att hon kan friges i februari, om än med fem års utreseförbud och risk att fängslas på nytt om hon blir för frispråkig. Men med en återvald Trump hade domen sannolikt blivit mycket värre.

Demokratiutveckling

Bidenadministrationen har sannolikt fler namn på listan över samvetsfångar bland USA:s allierade i Egypten, Saudiarabien och Förenade arabemiraten som förtjänar sin frihet. Detsamma gäller Natolandet Turkiet, där president Recep Tayyip Erdoğan kört över rader av domar från Europadomstolen som krävt att utsatta politiker, journalister och profiler i civilsamhället måste friges, bland dem Selahattin Demirtaş, tidigare presidentkandidat och partiledare för prokurdiska HDP.

Under Biden väntas trycket öka från Washington om frigivning av politiska fångar, bland dem Selahattin Demirtaş som sitter häktad i Turkiet sedan november 2016. En anhängare av hans prokurdiska parti HDP bär här hans bild under en protest i Istanbul i juni 2020. Foto: Emrah Gurel/AP/TT

Biden lovar att hålla ett “Toppmöte för demokratier” i syfte att främja demokratiska värderingar i världen. Det är dåliga nyheter för de autokrater som Trump har hållit under armarna, likt Erdoğan och Egyptens Abdel Fattah al-Sisi.

Men amerikanska propåer om demokrati har sina begränsningar. Det visar fallet Egypten under Obamas tid som president. År 2013, när dåvarande försvarsministern Abdel Fattah al-Sisi störtade den folkvalde president Muhammad Mursi och dennes anhängare i Muslimska brödraskapet massakrerades av egyptiska säkerhetsstyrkor, frös president Obama delar av USA:s omfattande militära bistånd till Egypten. Det fick al-Sisi att vända sig till Putin istället – som mer än gärna sålde vapen till Kairo. Obama kallade aldrig händelsen för en statskupp eftersom det hade fått långtgående konsekvenser för USA:s militära samarbete med Egypten.

I ett turbulent Mellanöstern finns ytterligare problemområden som kommer att hålla Biden och hans utrikespolitiska stab sysselsatta: Jemenkriget, uppladdningen kring gaskällorna i östra Medelhavet, inbördeskriget i Libyen, Israels val i mars, den syriske diktatorn Bashar al-Assads allians med Ryssland och Iran, och så Irak, där amerikanska och iranska säkerhetsintressen kolliderar. Terrorism, klimatkrisen och ökad fattigdom i spåren av pandemin är inte specifika problemområden för bara Nordafrika och Mellanöstern – men de kan få starka följdverkningar där.