Konflikten om Taiwan het på nytt

Ända sedan 1949, då nationalistpartiet Kuomintang flydde till ön Taiwan efter att ha besegrats i det kinesiska inbördeskriget, har Folkrepubliken Kina haft som mål att återförena ön med fastlandet. Det ska i första hand ske med fredliga medel, men militärt våld har inte uteslutits.
– Vi lovar inte att avstå från våld och behåller möjligheten att ta till alla nödvändiga medel, sade Kinas president Xi Jinping i ett tal i början av 2019. 

Taiwan fungerar mer eller mindre som en egen stat men erkänns bara av 15 regeringar som en sådan. För Peking är det oacceptabelt att stater har diplomatiska relationer med Taiwan och Kina samtidigt.   

Under coronapandemin har Taiwans prekära situation som diplomatiskt utfruset av Peking uppmärksammats mer än någonsin av omvärlden. I maj nekades den taiwanesiska regeringen åter observatörsstatus vid Världshälsoorganisationens årliga möte (World Health Assembly, WHA). Detta trots att flera regeringar lyfte fram det paradoxala i att Taiwan som hyllats för sina framgångar med att bekämpa viruset nu uteslöts på grund av kinesiska påtryckningar.  

Under åren 2009–2016, när Kuomintang odlade ett nära samarbete med Peking, kunde Taiwan närvara vid WHA men sedan Demokratiska framstegspartiet (DPP), som strävar efter oberoende från Kina, tog över makten har motståndet varit bergfast. Peking har samtidigt bedrivit ett diplomatiskt krig för att vinna över de småstater som valt att ha officiella relationer med regeringen i Taipei. 

Taiwans president Tsai Ing-wen tackar flottister och sjömän för att de skyddar landet mot ett allt aggressivare Kina, vid ett besök på en flottbas i Keelung i mars. Foto: Johson Lai/AP/TT

Inflytelserik kvinna

I Peking ser man med långt ifrån blida ögon på den taiwanesiska presidenten Tsai Ing-wen som är den första kvinnan på presidentposten och som förra året utsågs av den brittiska dagstidningen Financial Times till en årets tolv mest inflytelserika kvinnor. När hon valdes 2016 stoppade Peking delar av det halvofficiella samarbete som utvecklats under Kuomintangstyret. Det berodde på att Tsai inte ville acceptera den överenskommelse från 1992 som legat till grund för samarbetet över Taiwansundet – det vill säga att parterna var överens om att det bara finns ett Kina, men att tolkningarna av vad det innebär ser olika ut. Tsai omvaldes som president i januari 2020. Presidentens framgångsrika hantering av pandemin bidrog under året till att öka hennes popularitet i Taiwan samtidigt som dess image i omvärlden stärktes. Tsai-regeringen har inte heller varit sen att försöka dra växlar på detta bland annat genom att skänka stora mängder munskydd till sina diplomatiska allierade samt till USA och EU. 

Xi Jinping argumenterade i januari 2019 för att Taiwans återförening med fastlandet är ”ett nödvändigt villkor” för hans omtalade vision, ”den kinesiska drömmen”, om det kinesiska folkets revansch och om att landet ska återuppstå som en verklig världsmakt år 2049, då Folkrepubliken firar hundraårsjubileum.   

Kinas president Xi Jinping, i mitten, talade vid ett möte i Folkets stora sal 2019 om återförening med Taiwan som ett nödvändigt villkor inför framtiden. Foto: Mark Schiefelbein/AP/TT

Att återförening kopplats så tydligt till Xis tankegångar, och framställs som ett kärnintresse för Kina, visar att det inte är något som Kommunistpartiet är berett att göra avkall på. Taiwans underrättelsetjänst förutspådde i våras att pressen mot ön kommer att öka än mer nästa år inför Kommunistpartiets viktiga kongress då Xi Jinping väntas bli omvald som partiledare för en tredje period. 

Hongkong avskräcker 

Det har emellertid gått trögt för Peking att vinna över de 24 miljoner invånarna i demokratin Taiwan, som enligt tankesmedjan Economist Intelligence Units demokratiindex för 2020 rankas främst i Östasien, före såväl Sydkorea som Japan. Efter Pekings kväsande av Hongkongs demokratiaktivister och den nya hårda säkerhetslagen som infördes där för ett år sedan är regimens försök att locka med samma modell som gällt för Hongkong satt ur spel. ”Ett land, två system” skulle vara en garanti för att kunna behålla demokrati, men hade redan före utvecklingen i Hongkong litet stöd i Taiwan: 80 procent av taiwaneserna var enligt en mätning redan 2019 negativa till Pekings förslag. 

Det senaste året har kinesiska hangarfartyg vid flera tillfällen färdats genom Taiwansundet medan rapporterna om kinesiskt stridsflyg över Taiwans luftförsvarszon (ADIZ) duggar allt tätare.  I april ledde det kinesiska hangarfartyget Liaoning en övning nära Taiwan – enligt den kinesiska marinen ska sådana övningar snart bli rutin – och i juni flög 28 stridsflyg in över Taiwans luftförsvarszon i den största styrkedemonstrationen hittills.  

Det kinesiska hangarfartyget Liaoning, här i samband med en flottparad 2019. Foto Mark Schiefelbein/AP/TT

Kina har satsat stora resurser på att bygga upp sitt försvar. USA:s högste militäre befälhavare i Stillahavsregionen, amiral Philip Davidson, sade inför ett utskott i den amerikanska senaten i mars i år att han tror att Kina förbereder sig för krig om Taiwan:  
– Taiwan är uppenbarligen en av deras ambitioner och jag tror att hotet visar sig det här årtiondet, eller snarare de kommande sex åren.  

USA säljer vapen

För Washington är det prioriterat att bevara fred och stabilitet i Taiwansundet och som Taipeis närmaste bundsförvant skulle USA riskera att bli indraget i en sådan konflikt. USA har sedan 1979 diplomatiska relationer med Folkrepubliken, men man har behållit ett inofficiellt samarbete med Taiwan och stöder det med försäljning av vapen i självförsvarssyfte. USA har dock valt att av strategiska skäl inte tydligt säga om man kommer att försvara Taiwan vid ett angrepp från Kina. 

Flera amerikanska experter vill se en ändring av denna ”strategiska tvetydighet”, eftersom de befarar att Peking annars kommer att slå till. Andra bedömare anser att ett ställningstagande om att försvara Taiwan istället skulle provocera Kina till angrepp.  

Samtidigt är det uppenbart att Kinas ledning redan oroas av det täta och allt öppnare samarbetet mellan Washington och Taipei. Russel Hsiao, chef för Global Taiwan Institute, ser närmandet mellan USA och Taiwan som en del av den mer konkurrensinriktade amerikanska Kinapolitiken och ett tecken på öns strategiska betydelse i regionen. 

”Värna Taiwans vänskap med USA” står det på skyskrapan Taipei 101, sedan USA skänkt 2,5 miljoner doser covidvaccin till Taiwan i juni 2021. Foto: Chiang Ying-ying/AP/TT

Det finns även ekonomiska intressen bakom USA:s vilja att ställa upp för Taiwan – det faktum att världens största tillverkare av mikrochips, som används till mobiler, datorer och även vapensystem, finns i Taiwan. Bolaget TSMC kontrollerar över fyra femtedelar av marknaden och är den främsta leverantören till amerikanska Apple och andra företag. ”Ett stopp av produktionen vid TSMC skulle innebära ett stopp även för den globala elektronikindustrin, till ett pris som är omöjligt att beräkna”, skrev den brittiska tidskriften The Economist i maj. Även för Kina är taiwanesiska mikrochips viktiga. Men Washington har pressat på för att TSMC ska sluta sälja till kinesiska företag. 

Trump lyfte luren 

Förändringen av Taiwanpolitiken inleddes redan under Donald Trump. Den förre presidenten överraskade alla med att själv besvara telefonsamtalet från Tsai Ing-wen 2016 när hon lyckönskade honom till valsegern, vilket var den första kontakten på så hög nivå mellan USA och Taiwan sedan 1979. Därefter har flera högt uppsatta regeringsrepresentanter haft möten med taiwanesiska motsvarigheter – en utveckling som fortsatt även under Joe Biden. Som första amerikanska president bjöd Biden in Taiwans representant i USA till sin installation i januari 2021 och i våras slopade USA de tidigare begränsningarna som gällt för officiella kontakter med Taiwan. Nyligen har även förhandlingar om ett frihandelsavtal inletts mellan Washington och Taipei under protester från Kina. 

Den förre USA-senatorn Christopher Dodd, som är nära rådgivare till president Joe Biden, och Taiwans president Tsai Ing-wen försäkrar att relationen mellan länderna är ”bergfast” i ett möte i april, samtidigt som Kina uppträder alltmer hotfullt. Foto: Taiwans presidentkansli via AP/TT

Russell Hsiao pekar på en viktig skillnad under det första halvåret med Biden: att han har sökt sig till bundsförvanter med gemensamma värderingar för att bemöta det växande hotet från Kina. Det märktes inte minst i maj när Biden och Japans premiärminister Yoshide Suga gick ut med ett gemensamt uttalande om ”vikten av fred och stabilitet i Taiwansundet”. Det var första gången som de båda allierade staterna nämnde Taiwankonflikten på över ett halvt århundrade. 

För att blidka Peking har Bidenregeringen emellertid varit noga med att fortsatt kalla kontakterna med Taiwan för ”inofficiella” och betyga sitt fortsatta stöd för ”ett-Kina-politiken”.  

Bidenadministrationen uppges enligt mediekällor inte heller ha några planer på att överge tvetydigheten om försvaret av Taiwan. 

Stärkt försvar

Även om mörka moln tornar upp sig över Taiwansundet anser många bedömare att Pekings vapenskrammel snarare är ett sätt att skapa osäkerhet och en sårbarhetskänsla bland taiwaneserna än ett reellt krigshot. Kina är inte berett att riskera det pris som ett försök till militärt maktövertagande skulle innebära, anser Cui Lei, forskare vid China Institute of International Studies, som har koppling till det kinesiska utrikesdepartementet. En anledning är ”att den inrikespolitiska risken är för stor om användningen av våld inte skulle lyckas”.   

Det handlar inte bara om möjligheten att USA går in med hela sin militära styrka för att försvara ön, utan också om att Taiwan lagt ned stora resurser på att stärka sitt försvar för att kunna avskräcka från anfall även om det är militärt underlägset. President Tsai Ing-wen driver inte frågan om självständighet och vill behålla det nuvarande läget i relationerna till Kina. Det är en linje som också stöds av 90 procent av taiwaneserna enligt opinionsundersökningar.

Men att behålla status quo är knappast en lösning som Xi Jinping och Kommunistpartiet kommer att nöja sig med på sikt.