Med R2-D2 i utrikespolitiken: när AI ska lösa världens problem
Analys. Användningen av artificiell intelligens som verktyg för bistånd, utrikes- och säkerhetspolitik är bara i barnstadiet.
Med AI ska hotande pandemier och väpnade konflikter upptäckas tidigare, fattigdom bekämpas snabbare och diplomater kunna förutse sina förhandlingsmotståndares nästa drag, skriver Utrikesmagasinets redaktör Ola Westerberg.
Publicerad: 2021-05-07
Skillnaden suddas ut. Det verkliga livet levs nu på nätet. Där syns var vi är, hur fort vi springer, vilken film vi ser, vad vi köper för mjölk, när vi ska få vår coronaspruta, om vi oroar oss för om den där knölen i magen är cancer, eller om vi har anmält vår dotter till fotbollsträningen på onsdag.
Världen har nu enligt uppskattningar omkring fem miljarder internetanvändare. Den mängd data som genererades på nätet enbart under 2020 uppgick till 60 000 miljarder gigabyte och årstakten väntas mer än fördubblas till 2024. Under tre år, 2021–2024, väntas det skapas lika mycket data som de 30 föregående åren tillsammans. Med andra ord finns det en kraftigt ökande och förbluffande massa uppgifter om oss därute i molnen. Sådan big data är en stor resurs både för onda och goda aktörer, och vi ser bara början på mänsklighetens förmåga att använda den, konstaterar experter.
Upptäcka pandemi?
En av dem är Robert Kirkpatrick, chef för FN-enheten UN Global Pulse, som försöker använda big data och AI till gagn för utveckling, nödhjälp och fred. På ett seminarium nyligen, arrangerat av magasinet Foreign Policy, beskrev Kirkpatrick hur man kan dra slutsatser av människors digitala avtryck:
– När afrikaner fyller på kontantkorten på sina mobiler är det en perfekt förutsägelse om hur mycket de kommer att köpa mat för. Om påfyllningen istället avtar vet man att de här människornas livsmedelsbehov ökar. Hur stor andel hus i byar i fattiga länder som har korrugerad plåt på taket, jämfört med stråtak, är också ett väldigt bra mått på hushållens inkomster. Man kan också avläsa banktransaktioner för att mäta hur hårt naturkatastrofer har slagit mot samhällen, hur snabbt de återhämtar sig efter en orkan, till exempel. Det finns en rad sådana här outnyttjade resurser som man kan använda. Sådan AI kan verkligen göra stor skillnad när man ska fatta operativa beslut.
Utrikesministerns nya rådgivare? Med artificiell kunskap i alla språk och blixtsnabb tillgång till gigantiska mängder uppgifter om världen. Foto: Chris Pizzello/AP/TT
Flera experter talar om möjligheten att få tidiga varningar, och då inte bara om katastrofer i vardande som kräver nödhjälp. Till exempel kanske nästa pandemihot kan upptäckas tidigare, och faktiska operativa beslut fattas tidigare, med rätt typ av datainsamling. Ekonomiska trender kan iakttas tidigare, liksom regionala eller globala konflikter, varubrist och klimatförändringar, är förhoppningen.
Integritet ställs mot utveckling
Storebror då? Nog kan sådan gigantisk datainsamling om individer kränka den personliga integriteten å det grövsta? Överdrivet – och vi har inte råd att ta för stora sådana hänsyn, anser Robert Kirkpatrick.
– Det innebär en risk om integritetsfrågor får för stor prioritet eftersom vi har en akut uppgift att nå världens utvecklingsmål (SDG) till 2030, särskilt efter covid. Vi måste växla upp kraftigt på innovationsområdet om vi ska överleva som art, om vi ska skapa den rättvisa värld vi vill ha och skydda planeten på kuppen.
Brudtärnor i Zimbabwes huvudstad Harare fördriver tiden i väntan på bröllops-ceremonin. Hur mycket kontantkort fylls på i fattiga länder är även ett mått på hur mycket mat de har råd med. Foto: Tsvangirayi Mukwazhi/AP/TT
Mycket information kan dessutom anonymiseras, påpekar han.
– Vi kan se hur folk rör sig inom städer, mellan städer och över gränser, vad de lägger pengar på, vad de söker efter, hur de känner inför vissa saker, mönster för hur de umgås och skapar nätverk. Det är information på aggregerad nivå som kan genereras i realtid utan att äventyra den personliga integriteten, säger Kirkpatrick och fortsätter:
– Vi tror att sådan information kan bli avgörande byggstenar för smarta och anpassningsbara samhällsfunktioner i framtiden. Som kommer hjälpa oss att nå våra mål och göra oss mer motståndskraftiga i en värld som präglas av ständiga förändringar och av hur klimatförändringarna slår.
Personlig integritet ska, enligt Kirkpatrick, ställas mot att ”människor också har rätt till mat och vatten, tak över huvudet, utbildning och rättvisa och säkerhet. Och det betyder fler innovationer”.
Bemöta desinformation
Ett mycket konkret exempel på en innovation som överbryggar digitala klyftor ända ner på individnivå är taligenkänning, såsom Amazons Alexa och Apples Siri.
– Människor kan idag säga: ”Alexa, mitt barn kvävs, vad ska jag göra?” och Alexa kan svara på den frågan tillräckligt snabbt för att rädda deras barn – men bara om AI talar deras språk, säger Kirkpatrick.
Och bara om du är uppkopplad, kan tilläggas. Stora investeringar krävs inte bara för att lära datorer en mängd mindre språk, utan också för att koppla upp exempelvis Afrikas inland och landsbygd.
Kan Putins datorer förbereda nästa schackdrag? Kreml visar upp ryska regeringens center för datainsamling och kommunikation. Foto: Mikhail Metzel, Sputnik, Kremlin Pool Photo via AP/TT
Även på USA:s utrikesdepartement jobbas det på metoder att införliva AI, i utrikes- och säkerhetspolitiken. En särskild enhet, Global Engagement Center, försöker på så vis bemöta desinformation och propaganda.
– Vi har våra traditionella källor – signalspaning, diplomater i fält, analyser från underrättelsetjänsterna, samt en växande, enorm mängd öppna källor, berättade avdelningens samordnare Daniel Kimmage vid Foreign Policys seminarium.
Bland annat används datoriserad textanalys för att identifiera syntetiska texter. Andra verktyg är taligenkänning, identifiering av falska personer på nätet, med mera.
”Skändliga aktörer”
Daniel Kimmage beskriver närmast en kapprustning på området. Han pekar särskilt ut Ryssland och Kina som offensiva. Sådana ”skändliga aktörer”, som han kallar dem, använder alltmer avancerade attackvapen. USA har en annan inställning – påstår han:
– Vi vill inte vara innovatörer på en del av de här områdena. Vi vill inte anamma en del av de här teknikerna. Vi vill bygga ett försvar, en motståndskraft.
Detta försvar utvecklas tillsammans med företag i Silicon Valley för att ligga i framkant, och ska ”vaccinera” den egna befolkningen enligt Daniel Kimmage:
– Vi vill ge användare, läsare och tittare redskap för att förstå de metoder som skändliga aktörer använder i desinformationskampanjer.
En japansk journalist studerar ny ansikts- och ögonigenkänningsteknik vid flygplatsen i Dubai i mars 2021. Tekniken ersätter manuella kontroller av utresande från landet – och påstås minska smittspridning. Foto: Kamran Jebreili/AP/TT
Charles Chen är AI-chef på amerikanska UD:s teknikavdelning. För honom handlar tekniken mycket om att kunna göra bättre förutsägelser inom diplomati och säkerhetsfrågor:
– Vi vill förutse vad andra planerar för drag och få förslag om vilket drag vi ska göra, ge oss en fördel i schackpartiet. Men våra motståndare använder också AI för att förutse våra drag. Så det är en kapplöpning om vem som har den bästa AI-motorn, den bästa algoritmen, den största datakraften och den renaste datan.
Även inom diplomatin väcks frågan i vilken utsträckning hänsyn till personlig integritet begränsar tillgänglighet till information och vad det innebär för den artificiella intelligensens möjligheter. Och om väst i så fall halkar efter Kina som knappast har sådana skrupler.
Inga robotdiplomater
Det är detta som det i mångt och mycket handlar om när AI ska tillämpas i världspolitiken: kvaliteten på den insamlade informationen. Att få analyser av hur allt hänger ihop från individnivå till global nivå. Att beslutsfattare ska vara mycket bättre informerade, och utan att behöva några särskilda språkkunskaper. Eller på schacknivån: hur bättre bedömningar av följderna av beslut kan göras innan dragen görs. Rätt person ska ha rätt information vid rätt tillfälle.
– Vi är i barnstadiet vad gäller tillämpning av AI på alla aspekter av tillvaron, däribland att fatta politiska beslut. Det kommer att bli mycket mer sofistikerat i framtiden.
AI och big data ska underlätta mänskliga kontakter. För trots tilltron till teknikens möjligheter tror experterna inte på robotdiplomater. En av skeptikerna är Charles Chen:
– AI ersätter inte diplomati, det är ett komplement till diplomatin. Vi behöver fortfarande de mänskliga mötena. Två AI-styrda datordiplomater kan inte skaka hand. Om man sätter Alexa bredvid Siri börjar de förmodligen att bråka.