Mexiko: från vänsterhopp till maktfullkomlighet

Andrés Manuel López Obrador, eller Amlo som han allmänt kallas, beskrevs vid makttillträdet som en "Mexikos Bernie Sanders”. Men idag känner sig sociala rörelser som stött honom svikna. Ett aktuellt exempel är kvinnorörelsen som anklagar honom för att vara likgiltig för det utbredda våldet mot kvinnor. Amlo, å sin sida, anklagar feministerna för att låta sig utnyttjas av högern. Inför internationella kvinnodagen den 8 mars lät han bygga en hög mur framför Nationalpalatset – "en fredens mur för att skydda sig mot feministdemonstranternas våld", förklarade Amlo. Rasande kvinnor fyllde muren med tusentals namn på mördade kvinnor och förvandlade den snabbt till ett monument för kvinnors utsatthet och presidentens likgiltighet.

Urfolksaktivister som arbetade för Amlo känner sig också svikna och står frågande inför hans stora projekt Mayatåget – ett turisttåg genom mayakulturens område. Miljöaktivister som röstade på Amlo tillhör också de svikna och kritiserar honom för att ha skrotat projekt för att skapa ren energi med sol och vind, som med hjälp av utländska investeringar var på väg att ta fart på allvar, och istället satsa för fullt på att rusta upp den förfallna oljeindustrin.

Men det mest förvirrande med Amlo är kanske hans förhållande till USA. Under valkampanjen kritiserade han i hårda ordalag Donald Trump och dennes projekt att bygga fler murar utefter gränsen. Men när han på sin enda utlandsresa hittills besökte Trump i Washington var det som om ljuv musik uppstod. I sitt tal framför Vita huset jämförde Amlo de båda med landsfäderna Benito Juárez och Abraham Lincoln. Och trots att Trump beskrivit mexikanska migranter som brottslingar och våldtäktsmän tackade Amlo för "den respekt" som Trump visat gentemot grannen i söder. Amlos lite svårbegripliga hövlighet, förklarade hans vänsteranhängare, berodde på att "den bilaterala strukturen mellan Mexiko och USA är en av de mest komplexa i världen".

Det ligger mycket i det. Och just av den anledningen är det extra svårt att förstå varför Amlo dröjde in i det sista med att erkänna Joe Bidens seger. Det väckte misstankar om att Amlos välvillighet under besöket i Washington inte bara var diplomati, utan uttryck för en djupare känsla av släktskap med Trump. Det finns likheter i deras personligheter – arrogans och självgodhet som bland annat visades i deras oberörda, för att inte säga cyniska, hållning när pandemin bröt ut. Och därtill en egenartad utstrålning som gör deras följeslagare immuna mot alla slags argument.

Anklagas för att förringa mord på kvinnor. Protest vid presidentpalatset i Mexico City på Internationella kvinnodagen den 8 mars 2021. Foto: Rebecca Blackwell/AP/TT.

Den första konkreta överenskommelsen mellan Mexiko och USA efter Bidens makttillträde antyder att den misstro som Amlo visade om valsegern motsvaras av en liknande misstro från amerikanens sida. Avtalet går ut på att Mexiko ska "låna" 2,5 miljoner doser med coronavaccin av USA i utbyte mot att stoppa migranter från Centralamerika. Att Amlo står med mössan i hand beror på att han helt enkelt är tvungen. Mexiko hade ingen som helst beredskap inför pandemin.

Amlo tycks ha hoppats på att få hjälp av Trump, vilket han inte fick. Därefter bad han om hjälp från Kina och Ryssland, men de vaccinsändningar de skickat till Mexiko har närmast varit symboliska. 2,5 miljoner doser från USA är också en droppe i havet – Mexiko har 130 miljoner invånare. Att Amlo ändå, utan att knorra, gått med på avtalet antyder att han räknar med att kunna blidka Biden till större vaccinleveranser, som gåvor.

Pandemin har försatt Mexiko i en dramatisk situation. Men bristen på beredskap beror också på avsaknaden av strategi för att stötta ekonomin. Förra året hade Mexiko en negativ tillväxt på 9 procent, dubbelt så djup som genomsnittet i världen och den lägsta i Latinamerika. Att Amlo, trots det, har bättre opinionssiffror än så gott som alla andra presidenter på kontinenten framstår som ett mysterium.

Men Amlo låter sig inte fångas i en fix form. Han är en veteran i politiken. Redan 1970, vid 17 års ålder, gick han med i det gamla statsbärande Institutionella revolutionspartiet (PRI). Det satt vid makten i 70 år innan det röstades bort 2000 sedan reformer möjliggjort trovärdiga demokratiska val. Men kampen för demokrati började tidigare. Amlo var med från början och bildade tillsammans med vänstergrupper Demokratiska revolutionspartiet (PRD).

Oväntad bromance. Ljuv musik tycks ha uppstått då Trump mötte Amlo, trots amerikanens murbygge och anklagelser om mexikaner som våldtäktsmän. Foto: Evan Vucci/AP/TT

Efter förluster i presidentvalen 2006 och 2012 (Amlo skyllde på valfusk) vann han 2018 en överväldigande seger och egen majoritet i kongressen. Då hade han brutit med PRD och byggt upp ett nytt parti, Morena (Rörelsen för nationell förnyelse), och gav intryck av att han ville förändra hela det politiska systemet. Han reste konstant runt i landet, besökte alla konflikthärdar, tog till vara alla skandaler som den sittande regeringen gav upphov till och gick i allians med partier som egentligen stod långt ifrån honom.

Amlo har aldrig stuckit under stol med att han projicerar sig som någon som historien kommer att utse till en av grundpelarna i Mexikos historia. Hans mission, har han förklarat, är att genomföra den fjärde stora förändringen i landet – la Cuarta Transición, ”4T”, kort och gott. De tre första förändringarna var självständigheten, sedan la Reforma, då staten och kyrkan skiljdes åt under 1800-talet, och slutligen revolutionen i början av 1900-talet. Amlos 4T ska baseras på kampen mot korruption, byggandet av en välfärdsstat och ett slut på det omfattande våldet.

Kampen mot korruptionen har hittills mer varit symbolisk än reell. Men Amlo har investerat mer resurser i välfärdsstaten än kanske någon president före honom. Det gäller utbildning, sjukvård, pensioner, stipendier till studenter, stöd till unga entreprenörer och mycket annat. Problemet är att siffrorna inte är kända, och heller inte vart pengarna gått. Amlos metod har varit att upplösa tidigare sociala program trots att de fungerat ganska bra, med argumentet att bekämpa "inbyggd" korruption. Istället har han startat nya program där resurserna ska gå direkt till mottagarna, utan mellanhänder.

Förre försvarsministern Salvador Cienfuegos (t v) greps i USA, men släpptes i Mexiko. Här med dåvarande presidenten Enrique Peña Nieto (PRI) 2016. Foto: Rebecca Blackwell/AP/TT

Med argumentet att bekämpa korruptionen har han också upplöst oberoende instanser som byggts upp de senaste 20 åren, som ska granska den stat som tidigare fungerat som bihang till det styrande partiet. Så även om Amlos sociala satsningar är omfattande riskerar de, utan insyn, att kanaliseras via hans parti Morenas lokala strukturer. Därmed befaras den tidigare korruptionen ersättas av ett politiskt klientsystem, vilket skulle påminna om den tid där PRI var statsbärande parti. Kampen mot korruption skulle lägga grund för en ny korrupt kultur – mer lik den som rådde förr under PRI än sedan den moderna demokratin etablerades.

Kampen mot det utbredda våldet började också med att en existerande struktur, den federala polisen, upplöstes och ersattes av en ny, Nationalgardet, bestående till största delen av tidigare poliser och militärer. Samtidigt gav Amlo militären nya befogenheter som kontrollen över hamnar och tull, och ansvar för stora infrastrukturprojekt som Mayatåget. Men våldet har inte minskat påtagligt, vilket gjort Amlo än mer beroende av militären.

Den förtroendefulla relation som rått mellan Amlo och militären skakades dock nyligen av ett fall som väckte många frågor som ännu inte fått några svar. Det handlar om generalen Salvador Cienfuegos, tidigare försvarsminister och arméns kanske starkaste man. Några månader efter Amlos välvilliga besök i Washington greps Cienfuegos av antinarkotikapolisen DEA när han anlände till Los Angeles i USA. Generalen anklagades för allvarliga narkotikabrott och DEA hävdade att han var ledare för den extremt våldsamma kartellen H2. Men gripandet var inte, som det brukar, resultatet av en gemensam aktion mellan länderna. Fallet var så känsligt att DEA agerade på egen hand.

Gripandet orsakade en skandal som hotade smekmånaden mellan Amlo och Trump men också relationen mellan Amlo och militären. USA gick med på att lämna ut Cienfuegos med argumentet att det rörde sig om "känsliga och viktiga överväganden inom utrikespolitiken". Men väl i Mexiko frigavs generalen och Högsta domstolen beslutade att inte ställa honom inför rätta. Vad som egentligen hände och vad Cienfuegos egentligen representerar är höljt i dunkel. Som så mycket i Mexiko.

Amlos förebild: Lázaro Cárdenas, presidenten som nationaliserade oljan på 1930-talet. Foto: AP/TT

Trots alla bombastiska ord och symboliska handlingar är Mexiko idag ganska likt det Mexiko som Amlo tog över 2018. Men presidentens makt har ökat. Amlo har redan visat att han kan tvinga både kongressen och domstolarna att lyda honom, och han är en man som tror på staten. Däremot inte så mycket på demokratin. De "folkomröstningar" han har ordnat har varit uppvisningar i manipulation, inte i demokrati. Och trots satsningen på socialt stöd liknar 4T knappast ett vänsterprojekt. Snarare ett slags aktualiserad inkarnation av Mexiko under PRI:s glansdagar.

Amlos politiska förebilder finns också i den mexikanska historien: nationsfadern Benito Juárez och kanske ännu mer Lázaro Cárdenas, presidenten som nationaliserade oljan på 1930-talet. Det är dit, mot en stark stat i PRI:s historiska anda, som Amlo strävar. Inte mot någon vänstervision i Bernie Sanders-stil. Han har redan etablerat samma slags hegemoni som Cárdenas baserade sin makt på. Inför valen i juni, då såväl parlamentets underhus som guvernörer och lokala myndigheter ska väljas, har de tre traditionellt fientliga partierna PRI, PAN och PRD på flera håll bildat front för att bromsa hans framfart. Skulle Amlos kandidater ändå segra är risken stor att 4T kommer att leda till att den unga mexikanska demokratin långsamt kvävs till döds av den hegemoni som Amlo lyckats skapa just tack vare demokratin.

Att återvända till det förgångna för att erövra framtiden är en riskfylld resa.