Coronaklyftan: Knappt fem procent fullvaccinerade i Afrika

”Kvinnor borde vägra sex om mannen inte är vaccinerad,” twittrade den sydafrikanska poeten Lebo Mashile tidigare i år. Och snart hängde provinsen Limpopos hälsominister på med budskapet: “Ingen kondom, inget sex, inget vaccin, ingen dejt”. Faktum är att provinsen, en av Sydafrikas fattigaste, är bland de mest framgångsrika i landet vad gäller covidvaccinering, endast slagen av den betydligt rikare Västra Kapprovinsen.

En talesperson för Limpopos hälsodepartement förklarade framgångarna så här:

– Det handlar om att känna sin region och planera. Vi finns överallt och väntar inte på att folk ska söka upp oss. Istället söker vi upp dem. I shoppingcenter och på de stora arbetsplatserna. Det finns ingen ursäkt att inte vaccinera sig.,

När Sydafrika i mitten av februari i år inledde vaccineringen mot covid-19 stod president Cyril Ramaphosa bland de första i ledet.

– Den här dagen är en milstolpe för oss sydafrikaner. Äntligen är vaccinet här. En ny era inleds, sade presidenten.

Vaccineringskampanjen hade försenats med någon vecka på grund av att Astra Zeneca-vaccinet som först levererats inte var lika effektivt mot den då så kallade sydafrikanska varianten, enligt en studie från universitetet Witwatersrand. Sydafrika blev därmed först i världen med att använda vaccin från tillverkaren Johnson & Johnson.

På många håll i världen har det rullat på. Drive-in-vaccinering i Houston i USA. Foto: Mark Mulligan/Houston Chronicle via AP/TT

Samtidigt som kampanjen drog i gång satte myndigheterna målet att 67 procent av befolkningen skulle vara fullvaccinerade i slutet av 2021. När tre månader återstod av året hade dock endast 14 procent ett fullgott vaccinskydd mot covid-19, och tempot i vaccineringen var på nedåtgående, enligt Our World in Data.

Det finns en rad anledningar till att vaccineringen i Sydafrika inte har nått de uppsatta målen, bland annat bristen på information, dålig planering, bristande tillit till myndigheterna och vaccinskepsis. President Ramaphosa skyllde tidigare i år på att det heller inte fanns vaccin att få tag på, men nu finns mer än tillräckligt för att täcka efterfrågan i landet. Problemet är snarare hur myndigheterna ska få fler medborgare att vilja ta sprutorna.

EU 63 procent – Afrika 4,5

På andra håll ser det ljusare ut. Seychellerna, Mauritius och Marocko är de afrikanska länder med högst andel vaccinerade. Där har 72, 62 respektive 52 procent av befolkningen ett fullgott skydd. Seychellerna och Mauritius räknas av Världsbanken som Afrikas enda höginkomstländer, Marocko tillhör världens lägre medelinkomstländer.

Bland världens låginkomstländer är bilden mörkare. Samtidigt som västvärlden diskuterar möjligheten att ge särskilt utsatta grupper en tredje vaccindos är endast omkring 4,5 procent av Afrikas befolkning fullvaccinerad mot covid-19, enligt Världshälsoorganisationen (WHO). Det kan jämföras med EU där 63 procent har ett fullgott skydd.

Aktivister häcklar G7-ledarna i samband med deras möte i England i juni. I dragkampen om vaccin är framför allt Afrika förlorare. Foto: Kirsty Wigglesworth/AP/TT

WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus varnade nyligen för att pandemin inte kommer att kunna besegras förrän det finns ett fungerande globalt samarbete vad gäller tillgång på vaccin. WHO-chefen manade världen till en rättvis fördelning:

– Av de 5,7 miljarder vaccindoser som distribuerats globalt har endast 2 procent nått Afrika. Det är inte bara negativt för den afrikanska befolkningen, utan för oss alla.

Tedros Adhanom Ghebreyesus varnade för att så länge vaccinorättvisan består och viruset får härja fritt finns en risk att nya resistenta mutationer dyker upp.

Kritiserar läkemedelsföretag

Hans ord är i linje med den rapport som Amnesty International nyligen släppte, A Double Dose of Inequality: Pharma Companies and the Covid-19 Vaccines Crisis. Sex vaccintillverkare har granskats utifrån bland annat prissättning, hur de hanterar patent och hur rättvis fördelningen av tillgängliga doser har varit. Samtliga sex har enligt Amnesty i olika grad misslyckats med att uppfylla sitt ansvar för att upprätthålla mänskliga rättigheter. Organisationen talar om en människokris som saknar motstycke.

– Att se till att hela världen får tillgång till vaccin är vår enda väg ut ur denna kris. Företagen som skyndsamt tagit fram covidvaccinen borde hyllas som hjältar men istället har de stora läkemedelsföretagen på ett skamlöst vis avsiktligt blockerat möjligheten för andra att ta del av deras kunskap. Deras kohandel, till förmån för förmögna stater, har skapat en helt förutsägbar och fullständigt förödande vaccinbrist för så många andra länder, sade Amnestys generalsekreterare Agnès Callamard när rapporten släpptes. 

Chile tillhör de länder som vaccinerat allra störst andel av sina medborgare. Här får en man i huvudstaden Santiago en spruta. Foto: Esteban Felix/AP/TT

Människorättsorganisationen pekar också på att de redan bristfälliga sjuk- och hälsovårdssystemen i Latinamerika, Afrika och Asien har försvagats ytterligare på grund av covid-19. Till och med sjukvårdspersonal saknar tillgång till vaccin i många låginkomstländer.

Indiskt stopp

Den globala överenskommelsen Covax, som skulle ha säkrat att låg- och medelinkomstländer inte blev utan vaccin mot covid-19, har inte levt upp till förväntningarna. I februari var Ghana först i världen med att erhålla vaccin från Covax. Sedan dess har sammanlagt 245 miljoner doser distribuerats till låg- och medelinkomstländer via programmet. Men när Indien i april införde exportförbud på vaccin, för att snabbare kunna förse sin egen befolkning, sinade tillgången för Covax. (Indien ska återuppta sin export i slutet av oktober, med 8 miljoner doser till asiatiska länder.)

Andra problem har varit tillverkningstakten av vaccin från Johnson & Johnson och Astra Zeneca, samt att rika länder tidigt skrev kontrakt med läkemedelsbolagen, vilket gjorde det svårt för Covax, Afrikanska unionen (AU) och enskilda länder att få tag på vaccin.

Vaccinering i en skola i delstaten Assam i nordöstra Indien. Jättelandet har prioriterat sina egna medborgare framför export av vaccin till fattigare länder. Foto: Anupam Nath/AP/TT

I juli och augusti förbättrades tillgången avsevärt sedan en rad länder donerat doser för distribuering till fattigare länder och fyra gånger så mycket vaccin levererades till Afrika som under de föregående fyra månaderna tillsammans. Men även om man lägger ihop Covax leveranser med bilaterala donationer och enskilda länders inköp kommer Afrika inte att nå upp till de globalt satta målen att 40 procent av befolkningen ska vara vaccinerad i slutet av 2021.

Det är dock inte enbart tillgången som gör att vaccineringen går långsamt på kontinenten. Många länder har svaga sjuk- och hälsovårdssystem vilket försvårar distribution och omöjliggör obrutna kylkedjor. Det finns heller inte tillräckligt med utbildad personal som kan ge sprutorna. Några bedömare talar även om ett bristande engagemang bland den afrikanska befolkningen. Covid-19 ses inte som ett lika akut hot som malaria, hiv och tuberkulos, tre sjukdomar som skördar mångfaldigt fler dödsoffer i Afrika.

Namnregistrering inför vaccinering på en klinik i Caracas i Venezuela, där det ryska vaccinet Sputnik V används. Foto: Ariana Cubillos/AP/TT

Farlig fiktion

Enligt den officiella statistiken har drygt 210 000 människor dött på hela kontinenten som en följd av coronapandemin. Av dessa har 87 000 dödsfall inträffat i Sydafrika. Samtidigt är mörkertalen sannolikt stora och i en artikel i den sydafrikanska tidningen Mail & Guardian nyligen punkterades myten om att Afrika inte drabbats lika hårt av covid-19 som exempelvis EU och USA.

Artikelförfattaren, medicinreportern Laura López González, poängterar att eftersom de flesta utvecklingsländer inte för tillförlitlig statistik är det svår att fastslå hur hårt covid-19 har drabbat Afrika. Det finns också väldigt lite forskning som underbygger argumentet att afrikaner skulle vara mer vaccinskeptiska än andra, något som en av Pfizers chefer, Albert Bourala, hävdade nyligen.

Laura López González skriver: ”Världen har använt brist på fakta för att övertyga sig själv om att Afrika klarat sig relativt bra undan covid-19. Det är en farlig och djupt rotad fiktion – ett sätt att rättfärdiga en av århundradets mörkaste stunder.”