Ska Trump stjäla makten? Oron ökar i USA

Tidningen The New Yorkers bitske satiriker Andy Borowitz sammanfattade läget så här: ”Trump struntar i valrörelsen 2024 och utropar sig till segrare.”

Skrattet nästan fastnar i halsen, för något liknande skulle kunna hända med expresidenten som brutit mot så gott som alla traditioner, såväl före valet 2016 som efter förlusten 2020. Särskilt den sedvana som kallas ”det fredliga maktöverlämnandet”, med ett artigt försvinnande från den politiska scenen.

En tilltagande panik hörs i en kör som består av statsvetare, kommentatorer, demokrater och ett fåtal republikaner av gammaldags snitt. En som var tidigt ute i den här debatten är Harvardprofessorn Steven Levitsky som tillsammans med kollegan Daniel Ziblatt står bakom boken Så dör demokratier.
– Ja, för mig ter sig saker mörkare än när vi skrev boken 2017. Då beskyllde vi Republikanerna för att vara oansvariga när de nominerade och backade upp Trump, helt tydligt en demagog med auktoritära böjelser, säger Steven Levitsky i en intervju med Utrikesmagasinet.

Daniel Ziblatt och han själv trodde att Republikanerna som helhet, eller åtminstone en större falang inom partiet, bekände sig till demokratin.
– Så är inte längre fallet, konstaterar Steven Levitsky om krafter i partiet på alla nivåer som marginaliserat eller rensat ut alla som försvarar demokratiska värden.

Inget lugn med Biden

Trots att det är hela tre år kvar till nästa presidentval har Donald Trump fått medierna och folk i allmänhet att spekulera om huruvida han ställer upp eller inte. Den som är president, Joe Biden, befinner sig i en opinionssvacka efter en stark början. Kriserna tornar upp sig: kvarhängande pandemi, vaccinationsmotstånd, minnena av kaoset vid uttåget ur Kabul, stegrande inflation, flaskhalsar i de globala leverantörskedjorna, en strid ström av immigranter över gränsen och interna motsättningar i partifalangerna – främst en föreslagen storsatsning som fastnat i kongressen och som gäller sociala förmåner som barnbidrag, utvidgad sjukvård och gratis högskola.

Trumpanhängare tar en selfie med republikanska representanthusledamoten Marjorie Taylor Greene i Georgia, innan deras favoritpolitiker ska tala. Foto: Ben Gray/AP/TT.

Efter Bidens tillträde var det många som hoppades att stämningarna skulle bli lugnare och (möjligen) leda till samförståndslösningar på de enorma samhällsproblemen. Icke. Sprickorna snarare vidgades med ilskna gräl överallt, från lokala skolstyrelser med snudd på slagsmål om undervisningen till poliskårer där enskilda hellre slutade än gick och vaccinerade sig. Den republikanske senatsledaren Mitch McConnell återupptog sin framgångsrika bromsklosstaktik från åren med Barack Obama, och i synnerhet två republikanska guvernörer, i Florida och Texas, försökte åsidosätta nationella bestämmelser om vaccin och munskydd.

Utredningen i kongressen av stormningen av Kapitolium den 6 januari går framåt med små steg. Trumps jurister begärde i domstol att nationalarkivet inte ska få lämna ut dokument, med hänvisning till presidenters ”exekutiva privilegium”. För säkerhets skull lade de till att utskottet i fråga är ute på en ”illegal fiskeexpedition”. Men i övrigt rullar rättsmaskineriet på med allt fler åtal.

Domedagsprofeter kan ha rätt

Under tiden fortsätter ledande republikaner, med några enstaka undantag, att tona ner allvaret i den våldsamma attacken mot Kapitolium och heja på Trumps ”big lie” om valsegern. Förre vicepresidenten Mike Pence, som tycks ha glömt att mobben monterat upp en galge för att hänga honom, har avfärdande talat om stormningen som en vanlig “dag i januari”. Josh Mandel, en av flera Trumptrogna kandidater i Ohio, förkunnar i sin tur: ”Jag säger det ingen annan vågar – Joe Biden stal valet”.

De olika paramilitära högergrupperingarna – Proud Boys, The Oathkeepers, Three Percenters – med medlemmar som viftade med ljusblå Trumpfanor och sydstatsflaggor inne i Kapitolium – kartläggs numera närmare. Det finns skäl att förmoda att dessa inhemska extremistgrupper krymper ihop och förpassas till den ytterflank där de alltid funnits. Än så länge är polismyndigheternas makt stor och i nyhetstelegram framgår att toppfigurer gjort sig skyldiga till andra brott, som att snilla ur kassan.

"Åtala Trump". Även expresidentens motståndare demonstrerar, här i samband med en domstolsförhandling i New York den 18 oktober. Foto: Seth Wenig/AP/TT

Har de rätt, alla domedagsprofeter som siar om den amerikanska demokratins undergång? Det finns onekligen skäl att tro det, när nu ett de mest hyllade amerikanska idealen, ”freedom”, tolkas så olika – med en grupp som anser att friheten inskränks om tvång på vaccinering krävs för alla som vistas på offentlig plats, och en annan att sådana mandat ger frihet från att bli smittad av en granne, arbetskamrat eller medpassagerare på flyget.

”Luktar Europa på 1930-talet”

Ett nytt väpnat uppror anses alltså inte troligt. Det som oroar är istället något som pågår helt öppet. En oblodig kupp om man så vill. Republikanska majoriteter i hittills 19 delstater har klubbat 33 lagar i Donald Trumps anda med avsikt att, som de säger, garantera att valen går rätt till men som inskränker möjligheterna att rösta och ger politikerna större makt över procedurerna.

Det största hotet är inte ett nytt 6 januari, enligt Steven Levitsky.
– Den 6 januari var skrämmande men det är inte så demokratin kommer att dö i USA. Hotet om en stöld av valet 2024 är större. Det kan ske genom metoder som visserligen är fula och helt igenom odemokratiska men ändå tekniskt ”lagliga”. Det är det vi måste hålla ögonen på, även om Republikanernas villighet att tolerera och till och med uppmuntra extremistiskt våld är fruktansvärt. Det luktar lite som Europa på 1930-talet, säger han.

Republikanska delstatspolitiker skulle i så fall ogiltigförklara demokratiska segrar och helt sonika byta ut de så kallade elektorerna som ska välja president. Partiets block i representanthuset ”certifierar” de nya elektorerna i kongressen. Utmaningar i domstol stoppas sedan av domare som tillsatts av McConnell och Trump, däribland tre av nio i sista instansen, det vill säga Högsta domstolen.

Demonstration utanför Kapitolium i Washington DC den 18 september, till stöd för de så kallade politiska fångar som anklagas för upproret på samma plats den 6 januari. Foto: Brynn Anderson/AP/TT

Kritiker på högerkanten påminner för sin del om att demokrater också syndar, till exempel Stacey Abrams som fortfarande inte erkänt sig besegrad i guvernörsvalet i Georgia 2018. Och de säger att demokrater är minst lika skickliga på att manipulera valdistriktens utformning ute i delstaterna, där man gör allt för att gynna det egna partiet.

Trump sänker valdeltagandet?

I USA har den gängse demokratiska regeln en medborgare = en röst aldrig gällt i den meningen som exempelvis i Sverige, med automatiskt utskick av röstkort. Men på senare år har möjligheterna att rösta utvidgats med mer förtids- och brevröstning, och att döma av högre valdeltagande i några val var det uppskattat, särskilt under pandemin.

I sina fullspäckade så gott som dagliga bulletiner under vinjetten SAVE AMERICA fortsätter Donald Trump med konspirationsteorier om döda väljare och om lömska demokrater som hämtade fram gömda Bidenröster när det såg ut att gå illa för deras kandidat. Nyligen ställde han följande krav: ”Antingen måste ett nytt val omedelbart ske eller så måste det förra valet ogiltigförklaras och den republikanske kandidaten utses till vinnare.”

Enstaka nervösa republikaner och opinionsexperter som jobbar åt partiet anser att det kan bli bekymmersamt om Trump inte släpper 2020. Det normala för en kandidat är ju att blicka framåt och peka på vad han eller hon tänker göra. Dessutom befarar de att Trump, som betraktas som de facto partiledare, kommer att bidra till lägre republikanskt valdeltagande efter ett uttalande nyligen som torde vara totalt obegripligt för andra politiker: "Om vi inte löser frågan om bedrägeriet med presidentvalet 2020 (som vi utförligt och entydigt har dokumenterat), kommer republikaner inte att rösta 2022 eller 2024. Det är det enskilt viktigaste för republikanerna att göra."

Trump har, i alla fall tillfälligtvis, gott om ammunition mot Biden. Och även om Biden och partikamraterna i kongressen skulle få igenom en rad av sina viktigaste förslag, som att döma av mätningar är mycket populära, säger historien att sådana reformer inte automatiskt leder till tacksamhet som uttrycks i ökat väljarstöd. Tvärtom är en tillbakagång i mellanårsvalet för presidentens parti det vanliga och Demokraternas övertag är minimalt.

Demokratin är helig, sade Joe Biden i Philadelphia i juli. Presidenten anklagas annars för att vara tyst i frågan. Foto: Evan Vucci/AP/TT

Var är Biden?

Men, det är klart, om tillräckligt många i "röda" (traditionellt republikanska) delstater lystrar till Trump kan det gå som det gjorde i senatsvalen i Georgia förra året med mycket knappa segrar för de demokratiska kandidaterna. Nu tyder enkäter på att 5–10 procent av republikanerna i Georgia tänker strunta i att rösta. I nationella mätningar framgår att en stor del av dagens republikanska väljare stöttar Trump men inte andra kandidater – som ju svartmålats som rinos (republicans in name only) av expresidenten.

Endast en tidigare president har kommit igen, 1893 när demokraten Grover Cleveland flyttade in i Vita huset en andra gång. Men Trump har visat förr att han är en Houdini. Under en eventuell andra period kanske han omger sig med skickligare rådgivare och får igenom sina idéer om hur val ska gå till – att väljaren måste infinna sig personligen på själva valdagen.

Joe Biden är inte särskilt synlig i den här debatten. Han höll ett brandtal om ”den heliga demokratin” i juli i Philadelphia – där författningen skrevs – men anklagas för att inte driva på befintliga förslag om federal (nationell) lagstiftning om reformer av valsystemet.

Det som talar emot att landet går mot en fullfjädrad konstitutionell kris är att Republikanerna nyktrar till, att de otåliga amerikanerna tröttnar på underhållaren Trump, att det blir ett hårt bakslag om Högsta domstolen går emot folkopinionen – eller att tillräckligt många ur båda partierna kan enas om att stärka rösträtten.