Demokratikamp eller nedrustning kan ge Nobelpris

Det finns många värdiga kandidater till årets fredspris till Alfreds Nobels minne. Några som nämns i förhandsspekulationerna är Covax, det internationella samarbetet för distribution av coranavaccin globalt; Greta Thunberg som tog initiativet till den globala klimatkampanjen Fridays for Future; Black Lives Matter-rörelsen som drivit på frågan om strukturell rasism i USA och fått bredare utsträckning; Nya Zeelands premiärminister Jacinda Ardern som driver på arbetet mot kärnvapen, och påve Franciskus som varit en samhällstillvänd religiös förespråkare för social rättvisa och fredliga relationer mellan människogrupper. Men jag skulle här vilja peka ut två kategorier – demokrati och nedrustning – som jag tror är särskilt aktuella att uppmärksamma i år.

Kamp för demokrati: Tichanovskaja

Det är dags att belöna någon av världens demokratikämpar. Utvecklingen när det gäller demokrati i världen går åt fel håll. Trenden de senaste åren har varit dyster, med fler länder som rör sig i en alltmer auktoritär riktning, vilket ytterligare kan ha blivit accelererat av coronapandemin och regimers möjligheter att stänga ned och begränsa befolkningars utrymme. Förra året 2020 var dessutom något av ett ödesår – dominerat av det amerikanska valet där presidenten inte accepterade valresultatet, samt ytterligare oroande steg i fel riktning i stora länder såsom Indien, Ryssland, och Turkiet. Forskningen visar att brist på demokrati är en förklaring till både mellanstatliga och inomstatliga väpnade konflikter.

"Heja Hongkong!" Nobelpriskandidaten Nathan Law under en manifestation i Rom 2020. Foto: Andrew Medichini/AP/TT

En värdig demokratikämpe är oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja från Belarus. Hon har lett en folkrörelse som arbetat med ickevåld och civilt motstånd mot den auktoritäre ledaren Aleksandr Lukasjenko, och uttryckt visionen om ett annat typ av land och styre. Rörelsen mobiliserades efter det omfattande valfusket hösten 2020.

Svetlana Tichanovskaja har stått i spetsen för en rörelse som med civilkurage, sammanhållning, konsekvent ickevåld, humor, och en enormt stor portion mod utgjort den största motståndskampanjen mot Lukasjenkos styre. Samtidigt befinner sig demokratirörelsen i Belarus i motvind. Den belarusiska repressionen och Rysslands uppbackning av regimen har gjort att rörelsen inte lyckats skapa den förändring de strävar efter: ett Belarus som styrs av fria och rättvisa val, på basis av respekt av mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.

Genom att ge priset till Svetlana Tichanovskaja – en något försynt oppositionsledare som antog en offentlig roll för att hennes make som var politiker fängslades och förvägrades att få ställa upp i valet – skulle kommittén belöna en av de klaraste lysande stjärnorna när det gäller kampen för demokrati. Samtidigt skulle priset kunna hjälpa till att behålla frågan om Belarus på den internationella dagordningen.

Pressfriheten hotas. I år mördades bland andra den nederländske kriminalreportern Peter R de Vries. Foto: Peter Dejong/AP/TT

Pressfrihet alternativ

Kommittén skulle också kunna välja att lyfta fram flera demokratiförespråkare från olika länder. Den har gjort så tidigare när den velat visat på ett fenomen, exempelvis när den 2011 belönade Liberias dåvarande president Ellen Johnson Sirleaf, samt fredsaktivisterna Leymah Gbowee (även hon från Liberia) och Tawakkol Karman (från Jemen) för att uppmärksamma kvinnors bidrag till freds- och förändringsprocesser. Eller när den gav priset till aktivisterna Malala Yousafzai från Pakistan och Kailash Satyarthi från Indien 2014 för att peka på ungas möjligheter till utbildning som en kritisk fråga för fredlig utveckling.

Det är därför möjligt att Svetlana Tichanovskaja får dela priset med andra representanter från demokratirörelser runt om i världen. Man kan då tänka sig Nathan Law Kwun-chung från Hongkong – en region som numera lever under en drakonisk säkerhetslag som strypt det demokratiska utrymmet avsevärt. Eller Alaa Salah, som var en av de drivande i den folkligt förankrade demokratiseringen av Sudan. Alternativt den fängslade oppositionsledaren Aleksej Navalnyj som utmanat Vladimir Putins auktoritära och korrupta styre i Ryssland.

Det är också möjligt att kommittén väljer att rikta in sig på en mer specifik dimension av demokratin: mediernas roll. Reportrar utan gränser (Reporters sans frontières, RSF) är en organisation som har funnits på listan över kandidater under många år nu och som det skulle vara passande att belöna för sina insatser för pressfriheten. Pressfriheten är nära sammankopplad med demokratin och det alltmer begränsade utrymmet för det fria ordet är en hotande utveckling som kommittén kan komma att vilja sätta ljuset på.

Eller ska det bli Aleksej Navalnyj? Här i en glasbur i en rättssal i februari 2021. Foto: Moskvas domstol/AP/TT

Kamp mot AI-vapen: Max Tegmark

Kommittén har, i enlighet med sin tolkning av Alfred Nobels instruktioner, återkommande belönat initiativ, organisationer och arbeten för internationell nedrustning. Kärnvapen (till exempel Barack Obama 2009 och Ican 2017), kemiska vapen (OPCW 2013), landminor (Jody Williams 1997) och sexuellt våld i krig (kongolesen Denis Mukwege och den yazidiska irakiskan Nadia Murad 2018) är exempel på kategorier av vapen som använts i krig. Där har kommittén belönat aktörer som arbetat aktivt för att begränsa upprustningen, bidra till nedrustning, fasa ut eller helt förbjuda dessa vapen.

En kategori som ännu inte uppmärksammats, och som de senast åren alltmer kommit att stå i centrum av nedrustningsdiskussioner runt om i världen, gäller den framväxande tekniken med autonoma vapensystem, som delvis styrs och aktiveras av artificiell intelligens. Autonoma vapensystem kan komma att utgöra ett paradigmskifte för vapenutveckling – det ses som en tredje revolution i formerna för krigföring, efter krutet och kärnvapnen. Till skillnad från annan rustningsbegränsning behöver denna vara preventiv, eftersom den tekniska utvecklingen annars kan skena iväg och bli svår att få kontroll över. Här handlar det alltså om att få till stånd internationella kontrollsystem redan innan upprustningen av dessa autonoma vapensystem gått för långt.

Eller är det dags för svenske Max Tegmark? Foto: Lars Pehrson/SvD/TT

Viktiga aktörer på detta område är Future of Life Institute (FLI) som bland andra den kände svensken Max Tegmark tog initiativ till. Med sin grund som vetenskapsman har Tegmark varit en av de mest hörda rösterna för att peka på riskerna med den tekniska utvecklingen med svåra etiska komplikationer där maskinerna tar kontrollen över komplexa beslutssystem.

Tegmark och FLI jobbar för att uppmärksamma riskerna och de hot som AI-vapen, och kapprustning med AI-vapen medför. De tillhör en växande skara forskare, organisationer och stater som anser att det behövs ett bindande avtal som förbjuder autonoma vapensystem. Ett annat är Campaign to Stop Killer Robots, som drivit frågan och lyckats sätta den på den internationella agendan. Ytterligare en sådan organisation är Article 36, som driver på för att fästa omvärldens uppmärksamhet på vikten av att reglera och begränsa autonoma vapensystem.

Fredag den 8 oktober klockan 11:00 vet vi vem som får årets pris.