Död terrorledare hemsöker Perus nye vänsterpresident

När beskedet kom att maoistgerillans länge oomstridde ledare Abimael Guzmán avlidit efter 29 år i fängelse var ryktesspridningen snart i gång. Var 86-åringen verkligen död eller hade Pedro Castillo efter en dryg månad som president i hemlighet försatt honom på fri fot?

Abimael Guzmáns död hade väckt uppmärksamhet när som helst. När han greps 1992 hade Sendero Luminoso (Lysande stigen) spridit skräck i landet i tolv år. Guzmán anses vara arkitekten bakom det brutala våld som enligt den peruanska Sannings- och försoningskommissionen låg bakom över hälften av nära 70 000 dödsfall 1980–2000. Offren var främst fattiga bybor som tillhörde ursprungsfolken – dem som Guzmán påstod sig kämpa för.

Det explosiva politiska läget gav dödsbudet en särskild resonansbotten. Redan före president- och kongressvalet i juni riktade högeroppositionen anklagelser mot Pedro Castillo och hans marxistparti Fria Peru om stöd för Sendero Luminoso. Strategin för att avlegitimera vänsterkrafter och systemkritik genom att hävda kopplingar till terrorism är i Peru så beprövad att den har ett eget namn: terruqueo.

Anhängare till Sendero Luminosos grundare Abimael Guzmán i en manifestation efter hans död. Foto: Martin Mejia/AP/TT

Men vad gäller Castillos regering är anklagelserna inte tagna ur luften. Flera medlemmar anklagas för att ha band till Sendero Luminoso, däribland premiärminister Guido Bellido. Den första utrikesministern, Héctor Béjar, tvingades avgå redan efter ett par veckor på grund av uttalanden om att det var USA och den peruanska flottan som tog terrorn till Peru och skapade Sendero Luminoso.

Diktatorsdotter

President Castillo har dessutom kongressen och nästan hela etablissemanget i huvudstaden Lima mot sig. Spekulationer om att han kan komma att avsättas har figurerat alltsedan han tillträdde i slutet av juli. När den tidigare läraren och fackföreningsledaren, son till lantarbetande analfabeter, oväntat fick flest röster i den första valomgången i april fick stora delar av näringslivet hicka. Pedro Castillo betraktas som socialkonservativ men Fria Peru hör hemma långt ut på vänsterkanten och under valrörelsen talade han bland annat om att förstatliga den viktiga gruvindustrin och skriva om författningen, ”för folket”. Osäkerheten fick eliten att sluta upp bakom hans motkandidat i andra valomgången: Keiko Fujimori, dotter till den fängslade tidigare diktatorn Alberto Fujimori. Detta trots att hon är åtalad för mutbrott och har suttit häktad i omgångar.

Keiko Fujimori är portalfigur för fujimorismen, en högerpopulistisk strömning baserad på en personkult kring Alberto Fujimori, som på 1990-talet avskaffade den då nyligen återinförda demokratin. Med syfte att krossa Sendero Luminoso och den mindre vänstergerillan Túpac Amaru lät han militära dödspatruller och regeringslojala milisgrupper härja i det närmaste fritt. Följden blev att civilbefolkningen vid sidan av gerillagruppernas övervåld drabbades även av statligt sanktionerad terror – och också nu drabbades de fattiga på landsbygden värst.

Diktatorsdottern Keiko Fujimori är åtalad för mutor men kandiderade till presidentposten ändå. Foto: Martin Mejia/AP/TT

Dottern Keiko har alltid tagit fadern Alberto i försvar och propagerat för att få domarna mot honom upphävda. Och stödet för fujimorismen är starkt: Keiko Fujimori har kommit snubblande nära seger i presidentvalet alla tre gånger hon ställt upp. Den tredje gången kunde Keiko Fujimori alltså kandidera fastän hon är åtalad för att ha tagit emot mutor från den brasilianska byggjätten Odebrecht i sina två tidigare presidentvalkampanjer, 2011 och 2016.

Fyra mutanklagade expresidenter

En valvinst hade givit Keiko Fujimori immunitet under mandatperioden, eftersom sittande presidenter inte kan ställas inför rätta i Peru. Föga förvånande spelade hon terruqueo-kortet och framställde sin motståndare som ett dödligt hot och en garanti för att landet likt Venezuela kommer att sjunka ned i förtryck och fattigdom. När valresultatet stod klart och Pedro Castillo utropades till segrare – med en marginal på bara 44 000 av 18 miljoner avlagda röster – hävdade Keiko Fujimori att fusk förekommit och att resultatet skulle komma att ändras. Hon tog advokater till hjälp, men lyckades inte presentera några bevis. Valövervakare från bland andra USA och den regionala organisationen OAS fann att allt gått riktigt till, och kritiker konstaterade att valförlorarens agerande riskerade att underminera förtroendet för den demokratiska processen. Parallellerna är uppenbara till både Donald Trump i USA och Israels Benjamin Netanyahu.

En månad efter valet inleddes förberedande förhandlingar inför en rättegång mot Keiko Fujimori. Hon anklagas för att ha tagit emot över 1,2 miljoner dollar i illegala kampanjmedel och för att leda en brottslig organisation inom sitt parti, Folklig styrka. Partiet ska ha siktat på att ta makten med hjälp av lånade illegala medel som sedan skulle återbetalas med saftiga offentliga kontrakt. Om Keiko Fujimori fälls riskerar hon upp till 30 års fängelse.

Demonstranter med ansiktsmasker föreställande korruptionsanklagade peruanska politiker. Foto: Rodrigo Abd/AP/TT

Rättegången kan bli den första mot en politiker i Peru kopplad till den största korruptionsskandalen hittills i Latinamerika. Härvan kring Odebrecht har gett återklang i minst tolv länder, men inget land utanför Brasilien självt har skakats om så mycket som Peru. De fyra folkvalda presidenterna närmast före Pedro Castillo har alla anklagats för inblandning. Alejandro Toledo (president 2001–2006) har gripits i USA sedan han begärts utlämnad medan Alan García (2006–2011) begick självmord när polisen kom för att gripa honom. Ollanta Humala (2011–2016) och Pedro Pablo Kuczynski (2016–2018) är båda åtalade och sitter i häkte eller är villkorligt på fri fot.

Vad göra med liket?

Keiko Fujimori är således långt ifrån ensam om att anklagas för att ha låtit sig mutas av Odebrecht. Själv hävdar hon att korruptionsåtalet bottnar i politisk förföljelse och hon fortsätter samtidigt att driva kampanj mot Pedro Castillo och hans regeringsmedlemmar. Efter Abimael Guzmáns död har Keiko Fujimori påstått att regeringens sympatier för honom nu blivit uppenbara.

När dödsfallet blev känt uppstod nämligen en knepig fråga: vad göra med hans kvarlevor? Enligt lag ska de normalt lämnas ut för begravning, till de anhöriga. Närmast anhörig i det aktuella fallet är Sendero Luminosos tidigare andranamn, Guzmáns hustru Elena Iparraguirre. Hon är också dömd till livstids fängelse. Men framför allt ansågs risken överhängande att en gravplats snart skulle bli en vallfartsort för grupper som fortfarande sympatiserar med maoistgerillan och som till en del fortsätter att sprida terror.

Så en knapp vecka efter Abimael Guzmáns död röstade kongressen igenom en ny lag. Den innebär att när någon som dömts för förräderi eller terrorism avlider i fängelse kan kroppen kremeras, och askan tas om hand utan inblandning av de anhöriga. Flertalet av Fria Peru-ledamöterna röstade mot förslaget – därav Keiko Fujimoris försäkran att de sympatiserar med terrorister.

"Demokrati, inte kommunism", anser en demonstrant som protesterar mot påstått valfusk efter vänsterpresidenten Pedro Castillos seger i juni 2021. Foto: Martin Mejia/AP/TT

”Inte kommunist”

Sant är också att ett första uttalande från en regeringsföreträdare, hälsominister Hernando Cevallos, var att ”ingen kan applådera när någon dör” – en tämligen tondöv kommentar, även om Cevallos är läkare till yrket. Men senare konstaterade president Castillo att ”terroristledaren Abimael Guzmán gått bort” medan han fördömde terrorism och hyllade demokrati som enda sättet att bygga ett rättvist Peru.

Därpå valde Pedro Castillo att tämligen omgående skriva under lagen om kremering, trots att han formellt hade två veckor på sig och kunde ha skickat tillbaka den till kongressen. Möjligen gjorde han därmed ett försök att sätta punkt för diskussionen och få fokus på andra frågor. Under sin första utlandsresa har han nu också bedyrat för OAS och amerikanska affärsmän att hans regering inte är kommunistisk och inte har för avsikt att expropriera egendom, utan välkomnar utländska investerare.

Det återstår att se om Pedro Castillo sitter kvar på presidentposten. För att tvinga bort honom krävs två tredjedelars majoritet i kongressen och något som kan påstås utgöra ”moralisk oförmåga”. Det ödet mötte Martín Vizcarra, vicepresidenten som ersatte Pedro Pablo Kuczynski, för ett knappt år sedan. Och Castillos ställning är svag. I en opinionsmätning två månader efter presidentens tillträde anser bara 28 procent av peruanerna att han är den mäktigaste personen i landet. Den som fortfarande flåsar honom i hälarna, med 27,2 procent, är den villkorligt häktade oppositionsledaren: Keiko Fujimori.